Om tiden som är ett ögonblick

söndag 2 december 2018 - 22:46 | 2 Kommentarer

När jag var yngre förstod jag inte de som menade att "tiden gick så snabbt" Att man till sist inte skulle hinna med, och att dagarna skulle rusade ifrån en. Själv upplevde jag allt som en väntan. En väntan på den första snön, en väntan på julen, en väntan på våren och du börjar förstå var jag är på väg. När man väntar på något så går tiden mycket långsammare. Speciellt för rastlösa själar.

 
Men här sitter jag nu och inser att tiden har förändrats. Eller är det jag som har förändrats? Den första snön har fallit, det är två dagar in i december, och jag hinner knappt med. Jag hinner bara blinka och plötsligt är det en ny månad.

Tiden är bara små ögonblick, och det gäller att ta vara på det som är nu.

 

2.12.2018 1

Gullefjun bryr sig varken om tid eller snö.

 

Jag har haft en ledig helg och samtidigt passade den första snön att falla igår kväll. Det föll tillräckligt mycket (läs: lite) för att världen skulle bli lite ljusare igen.

 

Idag var det hönsens första möte med snö, och de upplevde blandade känslor. Även jag.

 

2.12.2018 2

Gullefjun, Fleur och Blondie följde med mig utanför hagen och hade hur roligt som helst. 

 

Medan hönsen sprang runt på vår snötäckta gräsmatta, och lämnade små söta spår efter sig, så gav jag allt fokus på att vara närvarande. Något som jag inte varit så mycket av, åter en gång, den sista tiden. För om jag nu hade varit riktigt närvarande, och verkligen försökt, varför kändes det som om november-månad endast rusade förbi? 

 

Kan låta det bli ett litet experiment denna månad: att vara närvarande och ta in omgivningen. Även om det är en mörk och slaskig månad. Livet fortsätter ändå, och det kommer att finnas ögonblick man vill minnas.

 

2.12.2018 4

Tuppen Isla vågade sig ut till sist, med Luna och Helmi i följe, och stod och skrek från tårna för att låtsas som om han inte varit skeptisk till snön tre sekunder tidigare.

 

Kanske är jag bara sentimental att det plötsligt blev den sista månaden av året, eller så är jag i begynnelsen av en ny ålderskris, men jag skulle vilja ta tag i hela det här året och ge den en stor kram. För det har varit ett bra år.

Kanske är det ovissheten om vad framtiden för med sig som gör att jag vill fjäska lite för den tid som har varit, så den tid som kommer är snäll med mig och de omkring mig.

 

2.12.2018 6

2.12.2018 7

Nu har Gullefjun och hennes vänner börjat värpa (tillsammans med Luna)! Igår fick jag tre ägg. 

 

På tal om tid (kommer aldrig mer blogga om tid efter ikväll) så verkar det som att mina höns till sist åldrats och nu värper var och varannan en. Jag har en tupp, fem hönor. Idag fick jag tre ägg på en dag. Det är inte illa.

 

2.12.2018 8

2.12.2018 9

Gott med snö.

 

Även om alla, inklusive jag, var halvt skeptiskt till snön som föll, så accepterade alla den till sist. Hönsen tyckte till och med att den var god.

 

Om nu livet är en massa ögonblick så gäller det att ta vara på det som är här och nu. Idag är det snö, i morgon vet jag inte vad som väntar. Men det jag vet är att jag ska ge december en chans att vara närvarande och uppskatta det som månaden för med sig.

 

Sov så gott.

 

2

Kommentarer

  • Alexandra Grahn

    04.12.2018 12:07 (10 dagar sen)

    Hönsen har så fina namn :)

    • Caroline Eriksson

      04.12.2018 19:04 (10 dagar sen)

      Tack så hjärtligt mycket för de fina orden :)


Skriv kommentar