blogghedaear

Övervikt betyder inte automatiskt ohälsosam.

Skrivet av Caroline Eriksson 13.09.2016 | 1 Kommentarer

Kategorier:

När jag var tolv år var det en speciell trend bland tjejerna. De började och avslutade sin dag med 200 situps. Prövade själv en gång, för att förstå varför det var så himla roligt, men kom knappt till tio. Jag började inte banta den dagen.
Det som ingen sa högt men som var baktanken bakom de sjukt många situpsen var  att  bli  smal. Passa in och bli accepterad.  Acceptera  sig  själv  mer.  Ingen av dessa människor hade problem med vikten eller var i en ålder då man ens skulle tänka tanken på hur man ser ut. En så ung kropp ska inte och klarar inte av ett sånt beteende. Men tyvärr är det inte så enkelt.

 

Läste en  "debattartikel"  i Aftonbladet för några dagar sen och kunde inte sluta tänka på den. En stor jäkla klump i magen över hur långt det har gått och hur viktigt det är för många att man passar in i ett visst fack. Hur människor kan tro de gör en god sak, men förstör egentligen ett barns liv. Författaren bakom artikeln är en  "pappa som är orolig"  över sin nioåriga dotters vikt. I tre år,  alltså sen hon var sex år,  har flickan fått gå på dieter och varit inskriven på mottagning på grund av vikten. I början talade han och läkarna över huvudet på flickan, men idag gråter hon när han tar upp ämnet mat och frågar om hon minns vattenmelonen hon bara fick ta en bit av  (finns ingen direkt näring i den). I tre år har hennes föräldrar säkert gjort allt de kan för att hon ska gå ner i vikt, och de ser inga resultat. Han skäms att det tog tre år innan han sa rakt ut åt  flickan  att hon är tjock, när han egentligen borde skämmas för hur han har behandlat henne under alla dessa år.

 

Mitt hjärta brast gånger tusen när jag läste artikeln. En  förälder  ska  vara  ett  barns  trygga  punkt. Inte någon som hittar fel hos en. Kritiserar och fyller en med skamkänslor. Speciellt inte när det handlar om hur man ser ut och är skapt. I tre år har just denna flicka lärt  sig  att känna  självförakt  och  skam över maten hon äter. Den hon är.

 

Grät den dagen jag steg innanför dörren till lägenheten efter en arbetsdag. På den tiden arbetade jag på dagis och fick se en flicka stå framför spegeln som nöp sig i magen och sa hon var tjock. Barnet som kanske dagen innan varit oförstörd. För självhat  föds  man  inte  med. Det är något som föds utifrån. Oftast hemifrån och från andra vuxna i närheten.

 

Så snälla, är du vuxen, normalfuntad och har barn i din närhet:

Sluta  kommentera  din  kropp. Sluta  kommentera  andras  kroppar. Även om du innerst inne kanske avskyr din egen bild, ljug och låtsas för barnets skull. För det förstör så många liv att få ätstörning och leva med tron om att man är älskvärd först när man ser ut på ett viss sätt. Det förstör liv att inte kunna se sig i spegeln och acceptera det man ser.

 

Det  viktigaste  är  inte  vikten. Siffran identifierar inte dig som person eller hur älskvärd du är. Det viktigaste är att man njuter av det liv man lever och får redskap hur man tar sig igenom motgångar. Inte att ens förälder står bredvid och kastar en spade åt en medan man gräver sin egen grop.
Att vara bekväm i sitt eget skinn är inte alltid enkelt, men att föra över egna rädslor och ätstörningar på barn är banne mig fel.

 

 

Och innan jag lägger  (nästan)  punkt för denna gång:
Övervikt betyder inte automatiskt ohälsosam.

IMG 20160913 0001

 

Det går en trend på facebook att lägga upp bilder från ens ungdom. 

Den här bilden är 12/13 år gammal. Jag var inte helt oförstörd, men brydde mig i alla fall inte om magen eller att göra 200 situps. Jag levde livet, och det borde alla barn ha rätt till.

Kommentarer

  • Matilda 14/09/2016 2:35pm (4 år sen)

    Du skriver så kloka, vettiga och genomtänkta inlägg! Så även denna gång.

Skriv en kommentar