Posten, vård och svenska?

Skrivet av Caroline Eriksson 30.11.2016 | 2 Kommentarer

Innan jag börjar det här inlägget vill jag påpeka att jag inte på något sätt är ledsen på de som delar ut post. De gör sitt arbete bra, och är väldigt trevliga de gånger jag får paket raka vägen till dörren. Då är de professionella, oavsett hur jag är klädd eller hur vimsig jag är.

Men nu är jag lite sur på deras chefer.

Fnissade när jag hörde om att posten ska börja klippa gräs. Sen har det fortsatt med allt vad en postiljon ska förväntas göra idag. Allt annat än att dela ut post. Men hej, deras chefer är i alla fall inte utan fantasi.

Dock kanske det känns lite tråkigt för de anställda, när deras arbete blir något helt annat än vad de tänkt?

Men igår fnissade jag inte när jag skulle använda deras hemsida.

Först ser jag att det är en finsk HUOM text som snurrade på startsidan. Tänkte göra det lätt för hjärnan och byta till svenska, men sidu, svensk- eller engelsktalande människor får inte reda på vad som är HUOM. Kan informera er om att det handlade om post som kommer bli försenade. Varför vet jag inte.

Sen forskade jag lite mera.

Det är endast finsktalande som får chatta med posten.

Det är endast finsk- och engelsktalande som får shoppa på deras nätbutik på eget modersmål.

Och det är tråkigt.

Mina känslor, det jag känner nu, är inte bara postens fel. Trots att det är tråkigt att de inte satsar på det svenska språket, tänker jag även på vården och Vasa Centralsjukhus. Hur viktigt det är att få betjäning och vård på eget modersmål. Och hur mycket jag vill att VCS ska få behålla fulljour.

Att det märks så tydligt, just nu, att finlandssvenskar är en minoritet, och det är lätt att se över deras huvuden.

Att det blir bara lättare för mig att byta om till finska, även om jag bara vill tala mitt eget modersmål.