bloggheader6

Rädd för fula gubbar

Skrivet av Caroline Eriksson 09.12.2015 | 5 Kommentarer

Kategorier:

Den femte augusti i år skedde ett obehagligt övergrepp som ledde till död i grannlandet. Inte det första och sorgligt nog knappast det sista. En ung kvinna var ute och sprang sin löprunda. Det var andra människor omkring och en av dem skulle förändra hennes liv för gott. Avsluta det. Kallt och omänskligt. 

 

Vi lär oss att vara rädda för fula gubbar. Att inte ta emot godis från främlingar och absolut inte hoppa in i bilar. Gå inte ensam i mörkret. Ju äldre vi blir så lär vi oss om varför. Ondskan. Räck upp en hand vem som gått hem från krogen med nyckelknippan mellan fingrarna och tjejkompisen i andra sidan telefonluren. Hur öronen är på spänn ifall någon skulle följa efter en och ögon som skannar efter faror i varje knut. Också det faktum att man tänkte efter vad man hade på sig innan man for ut för att ha kul med sina vänner. Skor som går att springa i. Kläder som inte är för avslöjande. Vad som helst som inte kan säga emot en eller uppmuntra andra till att närma sig. 

För ett nej räcker tydligen inte alltid.

 

När jag för många år sen arbetade på krog var det så gott som efter varje arbetsskift en kollega som följde mig hem till dörren. Efter 3 på natten var jag inte trygg att gå hem ensam, även hur nykter och klar i tankarna jag var. Jag var ensam. Kvinna. 

Det som dock förvånade mig och än idag kan påminna mig är det som hände en vardagskväll.

 

År 2008.

Klockan var runt halv åtta på kvällen och jag  var på väg hem efter att varit till butiken på andra sidan gatan. Eftersom det var mitt i veckan och rätt tidigt så var jag inte lika på vakt.  Även om det var tidig höst och mörkt.

I huset jag bodde i behövdes en kod för att slippa in i trapphuset, och jag var snabbt in och trippade upp för trapporna. Lycklig att få äta det jag fått craving på kvällskvisten, det var det enda jag tänkte på. Inne i lägenheten hann jag knappt lägga varorna på diskbänken innan jag hör hur det ringer på dörren. Sedan knackningar.

 

Jag gick sakta till dörren. Väntade inte besök, och var nån vän på väg så brukade de ringa före.

Tittade i kikhålet och ser att trapphuset är fortfarande mörkt, men utanför min dörr står en okänd man med mörka kläder, huva/mössa och ett ansikte jag inte kunde urskilja. När jag är på väg att backa bakåt öppnar mannen brevinkastet och ser mina fötter. Knackningarna blir mer intensiva och jag får panik. Vad tusan gör man?

 

I efterhand förstår jag att skulle ha ringt polis (eftersom de redan jagade en man som antastade och misshandlade kvinnor vid samma tidpunkt), vänner och familj. Inte stå och trycka emot brevinkastet med all min kraft och uppleva sekunder kännas som minuter. Tankarna for runt. Vad hade jag missat? Var hade han stått för att se mig trycka in koden. Var jag inte lika försiktig? Efter en stund gav han upp. Kanske blev störd av en granne eller förstod att han skulle bli upptäckt när han bankade på dörren och ropade att han skulle in. Själv lämnade jag att sitta på hallgolvet och ringde min mamma med skakiga fingrar. Varorna fortfarande kvar på diskbänken och i dagsljuset nästa dag köpte jag ett säkerhetslås till dörren.

 

 

Jag vill inte vara rädd. Men jag har lärt mig från liten att vara på vakt för främlingar, upplevt sånt som bevisar att alla inte är godhjärtade, för det finns de som vill andra illa. 

Dock tänker det inte hindra mig från att springa, sjunga, dansa, lära känna nya människor och våga leva. 

Att vägra låta rädsla eller ilska ta över eller äta upp mig. 

 

IMG 6354

Kommentarer

  • Vendla 09/12/2015 11:55am (7 år sen)

    Ne usch va hemskt D: ja e själv så rädd att gå hem när det är mörkt att jag brukar cykla fastän det är is och snö, har jag ingen cykel ringer jag mamma som får komma och möta mig med hunden, sist grät jag av skräck när jag gick mitt i natten. Tänk att man ska böv va så rädd fö kara!

    • Caroline Eriksson 09/12/2015 12:55pm (7 år sen)

      Tack för kommantern! :) Egentligen var inte min mening att göra kvinnor mer rädda. Men att upplysa hur det är ställt och att många av de val vi kvinnor gör om dagarna och i livet har kanske rädsla i grunden. Det finns bra män också, otroligt nog. ;)

  • Johanna 09/12/2015 2:26pm (7 år sen)

    Jag har själv varit med om samma sak bara att i mitt fall hann jag inte dra fast dörren så jag blev misshandlad en decemberkväll i min egen lägenhet, av en helt främmande man.. Och stackars lilla jag var endast 17 år då..

    • Caroline Eriksson 09/12/2015 2:40pm (7 år sen)

      Åh fy fan vad obehagligt.. :( Det är en grym värld. Blev han fast och har du kunnat bearbeta händelsen?

      • Johanna 10/12/2015 9:32am (7 år sen)

        Han blev tyvärr aldrig fast. Poliser patrullerade runt men hittade inte honom. Jag har fock bearbetat det väldigt bra, även fast jag är mer rädd fortfarande. Jag fick totalt black out efter händelsen och minns bara hans svarta leder handskar och svarta huvtröjan som han hade på huvudet. Det är egentligen helt sjukt att sådant händer.

  • PJ:s byffé - Från by till fe 09/12/2015 8:28pm (7 år sen)

    Jag förstår att detta är en vanligt förekommande situation för många tjejer: att alltid ha en plan B ute på stan, speciellt på natten. Tyvärr. Men hur är det ut på landsbygden då, finns det samma rädsla även där? Rent allmänt uppfattar jag landsbygden som betydligt säkrare. Jag menar inte familjevåld, det är en delvis annan sak, utan just fula gubbar.

    • Caroline Eriksson 09/12/2015 9:17pm (7 år sen)

      Det är ju väldigt sällan numera jag orkar vara vaken längre än till tolv och allt som oftast går ju jag och sambon hem på samma gång om vi varit på fest. :) Det känns säkrare, även om det varit flera inbrott på landsbygden senaste tiden. Det jag mest är rädd för idag är att en fladdermus ska flyga mot håret ;)

      • Caroline Eriksson 09/12/2015 9:20pm (7 år sen)

        Fast förstås. Jag har alltid dörren låst ännu och bara för att det kanske inte sker lika myket övergrepp på landetså betyder det inte att det är helt fritt från det någonstans i världen. :)

  • Maria 09/12/2015 10:30pm (7 år sen)

    Usch, så himla obehagligt..!! :S Jag ser mig ofta över axeln när det är mörkt och har ibland nyckelknippan färdigt mellan fingrarna. Men obehagliga saker kan tyvärr också hända mitt på blanka dagen, det fick jag och en kompis erfara då en man med ett obehagligt utseende och blick (ja man såg direkt på honom att han inte var riktigt frisk) åkte i samma buss som oss och sedan valde att förfölja min kompis (vi gick åt olika håll). Hon bodde i ett hus vars ytterdörr alltid går i lås då man stänger den och han lämnade att banka på dörren utanför. Hade han valt mig hade det kanske gått värre eftersom huset jag bodde i var öppet dagtid.. Men jag reagerade på hans blickar då vi steg av bussen och han såg antagligen på mig att jag redan var misstänksam och på min vakt - jag hade kanske varit ett svårare byte. Ångrar ju att jag inte genast lyssnade på min magkänsla och varnade min kompis när jag såg att han gick åt samma håll som henne, men samtidigt kunde jag inte riktigt tro att något sådant kunde hända mitt på dan, så jag tänkte bara att han antagligen bodde i samma riktning.. Jag har faktiskt skrivit om händelsen i min blogg: http://mariasmemoarer.com/2011/november/radd-att-ga-ensam-pa-kvallarna.html#comment

  • Sakki 27/12/2015 10:39am (7 år sen)

    Usch vad obehagligt! Jag var med om samma sak en gång. Det var en Söndag och jag å min tjejkompis hade varit ut ti baren på 1 lonkero, sedan när vi skulle gå hem så fråga ja om hon ville komma till mig en stund och hon kom. Jag hade åxå kod på dörren så bara vi som bor där slipper in,vi gick in i mörkret och istället för att ta trapporna så tog vi hissen å tryckte våning. Vi hann bara vara inne 5 minuter när de plötsligt bankar på dörren högt å skriker på finska om jag int öppnar så kommer han in me nycklarna (han sprattla med nyckelknippa) kikade i dörrhålen å de va mörkt. vi sa inget va knäpptyst å han bara fortsatte å skrek å slet å vi ropa till sist om han int far så ringer vi polisen då först for han. Nästa dag knackade de på en man å ja öppna int heller då. Fyy vad de va obehagligt, idag skulle jag ha ringt polisen direkt. :)

Skriv en kommentar