Romantisk skogspromenad bland vargar och älgar.

Skrivet av Caroline Eriksson 13.06.2018 | 0 Kommentarer

När jag för någon vecka sen fick en oväntad känsla av energi, och tvingade med mig Fredrik på en kvällspromenad till fårhagen, så var det hans tur att få den känslan igår. Och jag har ju nämnt att jag och Fredrik har lite skillnader i att vara. Igår märktes det igen.

Medan han hade följt med mig utan att ifrågasätta varför vi skulle gå en kvällspromenad för att se på får,

så var jag inte lika på hugget att gå på en kortare promenad med honom igår, endast för att gå in i skogen. Istället hade jag flera orsaker varför det inte var en god idé att gå och se på ett skogsskifte, för alla träd ser ju likadana ut.

”Det finns ju vargar!” (vargen kunde lika gärna ha varit hos fåren)

”Klockan är så mycket! Det är ju nu alla vilda djur som älgar, vargar, varulvar och vampyrer vaknar!” (klockan var mer den gången vi var på kvällspromenad)

”Vi blir myggmat!” (spoiler alert, det blev jag)

”Vi kommer att tappa bort oss!” (fick se karta, gps och allt för femte gången)

Men likväl fann jag mig själv gå efter honom in i skogen iklädd pyjamas, med en söndrig sopborste i vänstra handen, kameran runt halsen och telefonen i högra handen. För det här kunde ju bli kul. Fast det sistnämnda sa jag inte högt, för då kunde han ju ta med mig på skogspromenader var och varannan dag.

Dessutom handlar väl förhållanden om att kompromissa, och jag kunde ju inte låta Fredrik gå ensam in i skogen. Någon måste ju skydda honom mot vilda djur.

Crocodile Carro, med sopborsten.

Jag gick runt och kände mig som Crocodile Dundee, samtidigt som jag sjöng psalmer och små visor för att skrämma iväg vilda djur. Ville som verkligen inte bli uppäten, för tänkte att om något skulle hända så skulle man finna mig utan bh, iklädd en gammal och skitig Vasabladet t-skjorta och rosa stickade strumpor i rosa gummistövlar.

Vill väl vara lite fräschare.

Såg massor av bajs i skogen, nytt som gammalt, och något som såg ut som en säng av vit mossa för en varg (men mest troligt en älg). Men när jag fått tio myggbett i ansiktet och gått i femton minuter började jag tappa tålamodet.

”Hur långt är det kvar?” frågade jag Fredrik, och när han visade på kartan att vi var halvvägs, så vände jag om.

Tack och lov följde han efter mig.

Så det var gårdagens äventyr. Om du Fredrik läser det här, så kan jag kanske (men bara kanske) tänka mig att gå ut med dig igen i skogen. Men då ska det vara mitt i dagen. Jag ska ha myggspray med mig. Och picknick. Sopborsten ska också med.

ps. Varför fick jag alla myggbett, men Fredrik inte ett enda?