Sitter ditt värde i en siffra?

Skrivet av Caroline Eriksson 26.09.2016 | 1 Kommentarer

Ska iväg på ett viktigt möte, och har inte den tid jag vill för att dela med er av kloka tankar och insikter om livet. Därför är det prima att redan för två år sedan funderade jag mycket. Den här texten är skriven 26.9.2014. 

"Hörni gott folk. NU är jag färdig med skolan. Helt och hållet. Gick ju riktigt bra. Högsta betyg. Igen. Grattis till mig! Närvårdare med kompetens inom äldreomsorg. Oujee! Men till lite mer allvarligare saker, och ett himla långt inlägg.

När jag började de sista månaderna av skolan så hade jag ett samtal med en av lärarna, som kollade igenom mitt betyg och sa att hen inte visste om hen skulle berömma mig för betyget eller bara vara tyst. För jag har bra betyg. Och i många fall kan det betyda att personen i sig arbetar slut på sig. En människa som tror att ens värde egentligen sitter i siffran på pappret. Men ens värde sitter ju inte i betyget. Eller hur duktig man presterar i något. Men jag bara skrattade. För så är ju inte fallet. Orsaken till de fina siffrorna beror på att jag själv varit sjuk, ätit mediciner, har erfarenhet, studerade som vuxen och var intresserad. Och talang, hähä.

Men ända sedan man var liten så har man blivit betygsatt. Klisterstjärnor när man varit duktig i dagis (= suttit stilla, tyst och inte rivit nån i håret). Samma sak i skolan. Glada och sura gubbar enligt hur duktig man har varit. De betygsätter ju för tusan ens beteende. Och vi lär oss att vi ska göra eller vara på ett visst sätt för att vara "bra". Siffror som visar på vilken skala man är på. När jag för 10 år sedan skulle söka in till min första yrkesskola så fick jag höra att jag kunde få det svårt att slippa in, på grund av mitt medeltal. Hahaha. Jag slapp in till två skolor. ;) De berodde inte på mitt betyg. Utan att jag var mig själv och visade att det här var något jag ville och vågade satsa på.

Men skulle jag inte ha redan då trott på mig själv. Tagit åt mig av vad skolhandledaren sagt, så kunde det ha gått dåligt. Allt för många blir utbrända redan i unga åldrar, på grund av att de vill prestera på topp i skolan. De jämför betyg, provsvar och vad man skrivit i uppsatser. Till och med i vuxen ålder. Och jag undrar varför.

En liten tanke är att skulle kanske folk hamna mindre utanför samhället, ifall vi inte tittade så hårt på betygen. Att alla hade rätt till att studera det de önskar. Att folk ska sluta ha prestationsångest. Bara på grund av en enda siffra. Och här handlar det inte endast om skolan. Folk svälter sig, är inte nöjd för att de sprungit 5 km på några minuter och vill hela tiden vara lite bättre. Lite snyggare. Lite rikare. För att känna att de är älskvärda. Och då älskar de inte ens sig själva.

Så fel.

Ni är så duktiga, allihopa. Ingen kan vara bäst på allt (förutom jag), men att ta vara på det man tycker om och vill göra. Lev era drömmar, våga byt drömmar. Ingenting är omöjligt. DU ÄR SÅ MYCKET MER ÄN EN SIFFRA.

Kärlek."