Sjukskriven.

Skrivet av Caroline Eriksson 05.08.2019 | 1 Kommentarer

Idag påbörjar jag min andra vecka som sjukskriven. Sjukskriven. Känns konstigt att skriva det ordet. För jag tror ingen vill vara sjuk. Alla vill vi få må bra, vara friska och orka med vardagen.

Jag vill må bra.

 
Jag blev alltså sjukskriven av flera orsaker; onda sammandragningar vid ansträngning, blodprov som inte är tipp topp och foglossningen som nu har fått mig i det stadiet att jag knappt kan vända mig på natten.

Det går i vågor, från att nästan uppleva smärtorna som hanterbara på morgonen, till att andas igenom smärtorna när man försöker röra sig på kvällen, samtidigt som man vill gråta. För det tar ont.

Och även hur mycket jag skulle vilja orka mer, så är jag glad att ha den bästa läkaren som sjukskrev mig, för med facit i hand så är inte min kropp i skick för att vårda andra just nu.

 
Till exempel. I helgen var jag på väg ner till bilen, eftersom jag och Fredrik skulle åka och handla. Dock tog det tog stopp halvvägs på gräsmattan. Bokstavligen. Jag försökte röra mig, men det gick inte. Det kändes som om halva bäckenbotten lossnat och som knivar som skar in i benet. Jag blev rädd att falla, ifall inte vänster ben skulle lyda, och med tårar i ögonen möttes jag av Fredrik och bilen på gräsmattan.

Även hur försiktigt han än körde, så fick bilens minsta gungning mig att kvida av smärta.

Och det är stunder som de som jag blir totalt nykter i huvudet och inser att den bästa platsen för mig just nu, är den plats där jag får tid och rum att låta kroppen vila. Det är trots allt inte bara jag som jag behöver ha i tankarna, utan även bebis,

som gärna får stanna och växa till sig i magen en bra tid ännu.

Jag och magen idag. Och ännu en randig gravidtröja. Jag låtsas att det är Marimekko. Skön är den i alla fall.

Annat då?

Jo, har gjort två sockerbelastningar på en vecka. Jag som klarade mig undan (läs: vägrade) det första tillfället, på grund av att jag spydde av typ allt då, gjorde för två fredagar sen min första sockerbelastning för gravida. Att fasta i 12 timmar, inte ens få dricka vatten (i +30 °c värme!) och sen fasta i två timmar till, efter att ha druckit någon äcklig sockersörja är inget roligt. Alls.

Tre blodprov ur armen för att se hur min kropp reagerade på sockersörjan, och lite illamående på grund av att man är så hungrig.

 
Gissa då vad jag sa och kände när jag fick ett samtal förra måndagen om att blodproven koagulerat sig, och jag var tvungen att göra om allt.

Något hade alltså gått snett under min sockerbelastning, och nu skulle denna gravida kvinna göra om allt.

Så i fredags gjorde jag om allt. Fastade i tolv timmar. Drack den äckliga sockersörjan (som tydligen ska smaka hallon, men det tror jag inte på för fem penni). Låg i ett vilorum i två timmar. Fick mina blodprov taget tre gånger, och råkade kanske slumra till, för jag vaknade av att jag snarkade. Mådde lite illa, tackade för mig och åt en banan innan jag startade bilen hemåt.

Men det är över nu och den dagen kommer aldrig mer åter. Hoppas nu bara att alla blodprov klarade sig utan att koagulera eller hitta på annat bus nu, för nu gör jag aldrig mer om någon sockerbelastning. Så det så.

Så ja. Det var väl en uppdatering om vad som pågår i mitt liv nu. Jag är nog gladare än det låter, men tänker att man kommer långt på att vara ärligt, och ärligt talat är jag inte i topp skick nu.

Bebis verkar i alla fall må bra i magen, för h*n sparkar som aldrig förr. Och att bebis mår bra är det viktigaste för mig just nu.