bloggheader4

Sommarkatternas öden.

Skrivet av Caroline Eriksson 09.03.2018 | 0 Kommentarer

"Det finns vissa saker jag blir förbannad på. Riktigt förbannad. En av de sakerna som triggar mig är människor som har djur utan att kunna ta sitt ansvar. Som öppnar sitt hem för ett djur, för att sedan stänga ut den. Man är ju självisk, oftast, när man skaffar ett djur. Men när man väl har djuret borde man släppa den sidan, för det handlar om så mycket mer än att bara ha ett djur. Du ska vara redo att ge av dig själv i 10-20 år och du ska ha pengar, tålamod och kärlek. 20 000 katter överges varje år och senast i förrgår hade vi problem med en "sommarkatt"."

 

Så började jag mitt inlägg som jag skrev 2016, och som tyvärr än idag är lika aktuellt. Igår blev Leila attackerad på vår gård av en okänd frass, och blev så sjuk att det tar ont i mitt hjärta att se henne rädd i sitt eget hem.

Därför väljer jag att publicera detta blogginlägg igen, för så småningom kommer facebooksidor att fyllas av annonser med söta kattungar som söker nytt hem. Läs först då detta blogginlägg och ställ dig ett par frågor innan du väljer att skaffa katt.

 

Det finns tre typer av katter.

 

resizedimage800533 fantomenifinklader

 

Katten som har ett hem och som mår bra. I kattvärlden skulle de kallas ”stadsdajjor” av de två andra grupperna jag presenterar. De har stort boende, har hela tiden mat och en trygg plats att fara till. Till och med kläder att klä på sig när man vill vara fin. De gånger jag säger att jag vill vara en katt, så är det den här typen av katt jag vill vara.

 

resizedimage800576 vildkatten

 

Så har vi de som aldrig varit med om detta. Med generationer bakom sig som är födda i det vilda. Man ser tydligt på en katt om det är en ”äkta vildkatt”. Naturens motgångar har satt sina spår, men i deras ögon finns en visdom. Man ser att de inte är som alla andra katter, och som har upplevt ett och annat.

 

 

* Ingen bild på sommarkatten,

för det kan lika gärna vara kattungen du vill ta från en loppissida på facebook *

 

Och så har vi den tredje gruppen. Den gruppen som vi just nu har stora problem med. Sommarkatterna. En blandning av första och andra typen av katterna. Som en gång haft det Mr Fantomen har, men eftersom vissa människor är grymma och själviska varelser, så har de under tiden tappat sin tro. Djur som hamnat till människor som struntat i att sterilisera sitt djur, låter djuret yngla flera kullar och vägrar släppa in dem till sist. Kanske flyttar och lämnar alla katter efter sig.

 

I vårt område där vi bor springer det runt just de här sommarkatterna. Man skulle inte kunna se vid första ögonkast att de är hemlösa, men sen förstår man att de inte hör hemma någonstans. De är oftast elaka, därav smeknamnet "ilakafrassin". Första elaka frassen vi hade på området för några år sen blev till sist överkörd. Nu har vi en ny som flera gånger per dag kommer till vårt område. I förrgår skadade han Leila-katten så hon skrek av smärtan vid högra låret. Mr Fantomen har fullt upp att försöka jaga bort den. Den hemlösa katten går runt, skriker och mår inte bra. Den borde få somna in, men det är förjävligt att bara för att någon annan inte kunde ta sitt ansvar, så är det andra som ska behöva se och tampas med allt detta. 

 

Jag ser det som djurplågeri att du skaffar ett djur som du sedan tröttnar på. Slutar ge din tid åt. Och när du tröttnar - lämna djuret inte bara, försök hitta ett nytt hem innan det är försent. De sommarkatter som stryker omkring här på landet är det försent för. Det går inte att fånga in dem och de har tappat all sin tro på mänskligheten. Skaffar du ett djur som du inte har tänkt använda till djuruppfödning: STERILISERA DJURET!

 

 

Fråga dig själv innan du skaffar ett djur, vilket djur det än handlar om:

Varför vill jag detta?

Har jag tid, pengar och tillräckligt med folkvett att ta hand om ett levande djur?

Är jag villig att betala flera hundra euro när djuret blir sjuk?

Hur har jag tänkt göra om det kommer barn in i bilden?

 

Var inte självisk och gör något bara för att du vill något för stunden. Tänk 10 - 20 år framåt. Ser du dig själv inte i en situation med djur då - skaffa inte nu!

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar