bloggheader4

Sötchock! Tillökning i flocken.

Skrivet av Caroline Eriksson 30.09.2019 | 0 Kommentarer

Om det är något jag har lärt mig av det här livet, så är det att ingenting blir riktigt som man har tänkt sig. Men att det inte behöver innebära att något skulle vara sämre, eller att man helt och hållet ska sluta planera en framtid. Bara att det blir helt enkelt bäst när man har någon slags koll på var man är, och vart man är på väg i livet, men sen bara låter livet ha sin gång och gör det bästa av allt vartefter. 

Och typ så har det varit med hönsen i år.

 

Först skulle jag inte ha några kycklingar alls i år, eftersom min hyperemsis gjorde att jag spydde med detsamma jag var nära hönsen (och allmänt bara existerade). Men när jag började må lite bättre, och Fredrik visat intresse för hönsen, och hönsen accepterade honom nästan mer än mig; jamen, då lät vi Gullefjun ruva fram kycklingar åt oss. Och det var så vi fick Houdini. Jag har inte ångrat mig en dag, och är bara glad och tacksam att Fredrik tycker om höns lika mycket som mig nu.

Även om det nu är höst, och inte alls bra tid (för oss) att ruva fram kycklingar (hallå, jag har ju själv ruvat klart snart), så planerade vi inför nästa år och de raser vi vill tillöka flocken med. Kom fram till att silkeshöns vore en rolig ras, och på grund av deras speciella utseende så passar de perfekt i vår blandade flock. 

 

Så jag sände iväg ett meddelande till en härlig kvinna jag vet har silkeshöns, om hon tror det finns befruktade ägg till våren att få köpa (bra att vara ute i god tid). Hon svarade att hon har kycklingar kläckta 8 juli som gärna får flytta hem till oss.

 

Silkeshons 29.09.2019 1

 

Och det var den korta historien om hur vi blev med silkeshöns. 

Vi bad om att få endast hönor, och även om silkeshöns kan vara svåra att könsbestämma, så går det att se vid 12 veckor vilka av hönsen vars kam och slör som börjats utvecklats. Ingen av dessa tre har varken kam eller haklapp.

En en beige, en är brun/beige med svart kalufs, och den tredje är heltvit. Supersöta.

 

Silkeshons 29.09.2019 2

 

Först trodde jag att det skulle bli svårt för mig att knyta an till dessa kycklingar (snart unghöns), eftersom vi inte kläckt fram dem själva. Men så fel jag hade. Med detsamma jag lyfte dem ur lådan de färdats i till oss, så var det kärlek vid första ögonkastet. 

Jag kramade om dem, och blev så tacksam att ingen av kycklingarna hade panik att komma ifrån mig. De accepterade min famn lika snabbt som mitt hjärta accepterat dem som en del av hönsflocken. Sen är det en helt annan känsla att få hålla om silkeshöns. DE ÄR SÅ MJUKA. SO FLUFFY. 

 

Silkeshons 29.09.2019 3

 

Vi har två surhönor som för tillfället tycker det är en bra tid att skaffa kycklingar på (de ligger inte på några ägg), och alla andra hönsen var utomhus och levde livet, så silkeshönsen fick bekanta sig med hönshuset i lugn och ro. Det var först vid läggdags, när resten av flocken kom in i hönshuset, som de upptäckte varandra.

Det var oerhört spännande, åtminstone för mig. Höns kan vara ganska elaka, och även om en rangordning ska göras upp, så önskar man ju att det skulle gå smärtfritt och smidigt.

 

Och det gjorde det. Gullefjun, som nu är högsta hönan efter att hon fått kycklingar i somras, tog sig an kycklingarna med detsamma. Innan det blev dags för natten så stod hon med de tre kycklingarna och åt och drack vatten, och visade på det viset åt resten av flocken att de här dunbollarna är helt okej typer. 

Det värmde mitt hjärta.

 

Silkeshons 29.09.2019 4

 

På grund av att silkeshöns inte har fjädrar på samma sätt som andra höns, utan man kan jämföra deras fjäderdräkt som en massa kycklingfjun, så kan dessa fåglar inte flyga. Därför är det extra bra att Fredrik anpassat hönshuset för silkeshöns, innan vi ens visste av att vi ville ha silkeshöns, med stegar och sånt som gör livet lättare för silkeshöns.

Nu har vi haft silkeshönsen två nätter med oss, och än har inte de vågat sig upp på pinnen med resten av flocken. Istället har de skapat sig ett bo och myser vid halmen. Fredrik la extra mycket halm åt dem i hörnet där de känner sig som mest trygga.

 

Tänker att det får ta sin tid för dem att bli riktigt hemmastadda hos oss. Inget jag vill eller kan tvinga fram.

 

Silkeshons 29.09.2019 5

 

Men det är roligt att se hur snabbt de anpassat sig till sitt nya hem, och hur pigga de är. I morse när jag öppnade hönsluckan såg jag alla tre silkeskycklingarna springa runt i ilfart. De har roligt, jagar småflugor, och de har redan vågat sig ut (men vi har dem ännu i hagen tills de är helt bekanta och trygga med platsen). Det var bara en av kycklingarna som blev lite rädd för riven morot vid kvällsmaten igår, höhö.

 

Nu gäller det bara att gnugga geniknölarna och fundera ut namn till de små liven. Våra andra höns heter ju Blondie, Fleur (även kallad Piff), Luna (även kallad Puff), Helmi, Gullefjun, Houdini - så det är ju inte riktigt som att vi följer ett visst mönster när vi namnger våra höns.

 

Och det var historien om hur vi blev med silkeshöns. En söt start på en ny vecka. Ha det underbart!

 

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar