Stress och utmattning
"Lär mig att få mod att ändra det jag kan, ro att acceptera det jag inte kan förändra och visdom nog att förstå skillnaderna." - Fransiscus Assissi
I mina studier till Hälsoinspiratör så har jag nyligen skrivit om stress. På bloggen har jag flera gånger skrivit om det ämnet och det är något som faktiskt står mig nära. Jag har varit utbränd och om det är något man lär sig efter att ha upplevt det, så är det att ta hand om och lyssna till sig själv.
Idag vill jag därför återuppta ämnet stress och förklara mer ingående vad egentligen stress är och vad man kan göra. Det talas om "positiv och negativ stress", och saken är den att kroppen egentligen inte ser skillnad på om stressen är positiv eller negativ. Kroppen märker att något är på gång och från hjärnan sänds det ut signaler till kroppen som endera producerar mer eller mindre av vissa hormoner och organ som reagerar på olika sätt. "Positiv stress" kan vara inför en föreläsning, då en idrottare måste prestera eller en blivande mamma förlösa sitt barn. "Negativa stressen" är då vi upplever stress för ofta och börjar känna oss orkeslösa och hjälplösa.
Ta kontroll över stressen innan den tar kontroll över dig.
Flykt eller kamp.
Våra kroppar beter sig på samma sätt som vid stenåldern om vi mötte en fara. Det är en överlevnadsinstikt om att ta till flykt eller kamp. Jag tror att alla sjukdomar utlöses av stress. Vid kortvarig akutstress kan immunförsvaret stärkas något, men pågår det längre och vi så gott som dagligen känner av stress så försvagas immunförsvaret. Matsmältningen går på sparlåga, för egentligen, om det handlar om liv och död så är inte maten i magen det första kroppen tänker på. Blodtrycket höjs, sömnbehovet minskas och musklera spänns. Problemet är ju bara att vi i dagens läge inte möter på grottbjörnar, utan det som utlöser denna reaktion i kroppen kan vara arbetslöshet, problem med ekonomin, prestationsångest, problem inom familjen och det faktum att vi inte umgås lika mycket med människor när det är lättare att logga in på facebook. Det är sorgligt egentligen.
Vad är symptomen på stress då?
Sömnsvårigheter (endera sover för mycket eller brist på sömn), magproblem (diarré eller förstoppning, magsår, magont), hudproblem, koncentrationssvårigheter och svårt att minnas saker (man känner sig lite dement), orkeslöshet, irritation, värk i nacke och rygg, blodtrycksproblem med mera. Vi alla människor reagerar olika och det kan vara svårt att själva märka när man är inne i stressen. Också ens gräns för stressen är individuell. Innan jag blev utbränd studerade jag fem dagar i veckan och jobbade varje helg. Jag körde på med gasen i botten och hann inte känna efter. Då var min stresstolerans hög jämfört med vad den är idag.
Hur ska vi hantera stressen då?
Först och främst, ta hand om oss själva. Om möjligt, gå ner i arbetstid. Fråga oss själva vad som är viktigt för oss och vad som egentligen har betydelse. Att arbeta med vår självbild och hur vi ser på oss själva och hitta något som ger oss energi. Rensa bort energitjuvar i din tillvaro och omge dig med människor du älskar och som älskar dig tillbaka.
Hitta något i livet som ger dig känslan av meningsfullhet.
Kom fram till vad det är som egentligen skapar stress i ditt liv. Har du svårt att se det så kan det lika väl vara det som ger dig andnöd och en klump i magen när du ska gå och sova. Det vi lämnar att tänka på under natten.
Att ändra sättet vi ser på en situation och omvärlden. Det här tar tid men är oerhört viktigt! Ät tillräckligt och få i dig vitaminer och frisk luft. Lätt motion kan hjälpa kroppen att producera glada hormoner och för mig funkar yogan som är lugn för kroppen och mig.
Det finns läkemedel att ta, men det tycker jag är endast en nödlösning. Läkemedel gömmer symptomen istället för att bota orsaken till symptomen! Hellre då att man träffar en proffessionell utomstående som kan handleda oss, men ta inte någon på allvar som skriver ut SSRI-läkemedel vid första besöket.
En utmattad människa kan behöva ta till binjureextrakt som tillskott. Jag har ätit det och kände att det hjälpte för att bli piggare och för att kroppen skulle orka återhämta sig. Binjurarna arbetar på övertid vid stress och orkar till sist inte. Till sist orkar inte kroppen hålla uppe alla väsentliga funktioner och "stänger av".
Hur är det med dig? Har du upplevt stress, kanske till och med varit utbränd? Vad är dina känslor och tankar inför ämnet?
Även om jag möter på stress i livet så kan jag hantera det något bättre i dagens läge. Allt fixar sig till slut och det måste finnas någon mening med allt.
Kommentarer
M 12/12/2015 1:56pm (7 år sen)
Kraschade totalt för ca 3 år sen. Vägen tillbaka har varit lång och ja, man blir väl aldrig densamma människan igen. Och ska sanningen fram, så vill jag inte vara den människan igen. Jag känner en sådan inre lycka nu! Jag vet mina svagheter, jag vet var gränsen går och när det blir för mycket! Fastän framtiden är oviss med arbetslöshet för tillfället, eftersom jag kände mig tvungen att säga upp mig från mitt förra jobb för att komma vidare i livet och tillfrisknandet, så känner jag mig så tacksam över livet som ruskade om mig rejält men som ändå gav mig chansen till ett ögonöppnande, som lärde mig se vad som är viktigt i livet.
Ämnet är viktigt och jag hoppas att så många som möjligt skulle lära sig så mycket som möjligt om utmattningssyndrom, så att de förstår vad som är på gång om symtomen smyger sig på. Så att de kan stoppa och stiga av ekorrhjulet innan det lossnar från sitt nav. Vägen tillbaka är så lång om det hinner gå för långt.
Caroline Eriksson 12/12/2015 2:04pm (7 år sen)
Tack för kommentaren och för att du berättade din historia. Det stämmer det du skriver att man inte är samma människa, men att man inte vill vara samma människa som förr heller. :) Hoppas att din framtid är ljus och fylld med kärlek.
Jess 12/12/2015 3:26pm (7 år sen)
Men hur vet man om man redan är utbränd, på väg att bli utbränd eller "bara" stressad och ur balans?
Berätta gärna hur det känns!
Caroline Eriksson 12/12/2015 5:03pm (7 år sen)
Kan svara på det i ett eget blogginlägg :)
E 12/12/2015 3:40pm (7 år sen)
Jag blev utbränd för drygt 1 år sedan, med symptom som förlamande trötthet, yrsel, ljudkänslighet och ångest som satte sig i hela kroppen. Vill bara säga att jag inte skulle ha klarat mig utan medicin, träffade även en psykolog. Nu är jag tillbaka i livet igen. Jag trodde inte att jag någonsin skulle bli frisk igen. Lite tilltufsad men med en stor tacksamhet för de små sakerna i livet.
Caroline Eriksson 12/12/2015 5:06pm (7 år sen)
Tack för att du delade med dig. :) Den där uppgivenheten om man nånsin ska känna sig som sig själv igen kan jag förstå. Och missförstå mig inte med det jag skrev om ssri läkemedel. Man kan behöva och få hjälp av dem, men att de inte löser problemet. När man känner mer ork så gäller det att ta tag i varför man mått dåligt och att prata med någon kan hjälpa. Hoppas att din framtid ser ljus ut och att du hittar livsglädjen igen :)
Sofie 12/12/2015 6:55pm (7 år sen)
Så bra att du skriver om det här ämnet, det är så viktigt att det uppmärksammas! :)
Tre och ett halvt år sedan jag blev utmattad första gången och det har verkligen varit en återhämtningsprocess med många "ups and downs" och bakslag men jag känner mig ändå väldigt tacksam för utan den "krisen" skulle jag inte heller vara den jag är idag. Det blev som ett uppvaknande och jag behövde tydligen krascha för att verkligen vakna och börja fråga mig själv vad jag verkligen ville med livet. Låter kanske klyschigt men sant. Det har varit en gradvis förändringsprocess under återhämtningsperioden och jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Även om det har varit svårt att gå igenom så har det fört med sig så många viktiga insikter och idag känner jag mig så mycket bekvämare och tryggare i mig själv. Stresstoleransen kommer antagligen aldrig att bli som förr men som sagt, det kanske inte är meningen heller. Man måste helt enkelt skapa en livsstil som man mår bäst av och alltid sätta hälsan först. Kämpar fortfarande med envisa hormonella obalanser men hoppas det ska ordna upp sig så småningom.
Caroline Eriksson 12/12/2015 10:13pm (7 år sen)
Tack för att du delade med dig! Ja, ibland är det väl så att man måste lära sig den hårda vägen för att lära sig och ta det lugnare, tyvärr. All ro till dig! :)
lillamy 12/12/2015 8:43pm (7 år sen)
Är själv i period nu som jag känner att snart så krashar jag totalt! Jag har varit på kanten av utbrändhet länge. Har eget som jag kör mera som hobby och trivs, men pga av hälsoskäl kan jag inte ha det som ett heltidjobb. Ibland har jag haft 3 olika deltidsjobb nu har jag ett + mitt eget jobb...har alla symtom trött, irriterad, ljudkänslig puls som skenar ibland...orkar och har måsta släppa allt som har varit en rolig hobby för att jag inte orkar när jag har ett heltidsjobb! ...men hur gör man?... man blir ju bara frisk förklarad av läkare, och ekonomin måste gå runt! ...och att inte jobba känns inte som ett alternativ, då blir jag bara deppig att vandra runt hemma hela dagarna. (och nått som gör det hela ännu olidligare är att jag är en high sensitive person, då blir det ännu svårare att stänga ut alla intryck!) ....bra förslag tas gärna emot..
Caroline Eriksson 12/12/2015 10:11pm (7 år sen)
Jag är också en high sensitive person. Är det ok om jag skriver ett mer ingående svar i ett blogginlägg? All ro och styrka till dig nu! :)
Maria 12/12/2015 10:20pm (7 år sen)
Jag har varit deprimerad samt lätt utbränd då jag gick i gymnasiet. Jag tror iallafall det var en kombination av bägge, fick aldrig en riktigt ordentlig diagnos utan min läkare tyckte bara jag skulle ta medicin "för humöret". Men ja, så ser jag själv på saken iallafall. Men främst tror jag att jag kan klassa mig som högkänslig person(HSP), och en sådan person kan ha större tendens att bli deprimerad och utbränd eftersom man inte orkar hantera för mycket intryck. Jag är väldigt försiktig med hur mycket jag tar på mig och därför plussade jag på ca. ett år för varje examen jag tagit. Jag kan helt enkelt inte studera/jobba i samma takt som de flesta andra verkar kunna utan minsta problem. Jag behöver mycket tid för mig själv då jag får göra precis vad jag själv vill, annars går det inte att slappna av och återhämta sig.
Vid stress, depression, nya situationer etc kan jag även få enkla tics, främst fonetiska tics. Detta är kanske det jobbigaste enligt mig, för det påverkar mitt socialliv och allmänna välmående negativt när jag har såna perioder. Det är sällan jag berättar sånt här åt folk för jag tycker det är jobbigt att prata om och jag har även blivit mobbad pga det, men nu skriver jag ut det här, för jag vet att jag egentligen borde vara mera öppen med det :)
Caroline Eriksson 12/12/2015 10:24pm (7 år sen)
Tack för att du delade med dig! :) Det är nog viktigt för en själv att våga prata om det. Trollen spricker i solsken och an avdramtiserar det på smma gång man bearbetar det för att acceptera sig själv mer. Må så gott! :)
Hanna 13/12/2015 3:52pm (7 år sen)
Binjureextraktet, finns det på apoteket? Är det receptfritt?
Viktigt ämne som jag är glad att du lyfter fram i vårt överpresterande samhälle. Drabbades själv av utmattning för ca. ett halv år sen. 20 år ung och slutkörd. Som den fetaste smäll på käften! Men jag har lärt mig mycket redan och anar att många lärdomar ännu ligger i framtiden. Det värsta var och är kanske att se sig själv svag. Jag som alltid trott att jag står stadigt som berget. Det går upp och ner ännu, som livet ju gör, men jag vet att jag nu håller på att bygga upp en stadig grund att stå på, något jag aldrig haft förut.
Ha det gott!
Caroline Eriksson 14/12/2015 8:32am (7 år sen)
Tack för kommentaren! Binjureextrakt (från nötkreatur) finns att köpas på internet från hälsokostsidor. :)
Ha det så bra!
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar