Svävande män utanför fönstret.

Skrivet av Caroline Eriksson 24.05.2017 | 0 Kommentarer

För sju år sen började jag tydligen dagen med att ha svävande män utanför fönstret. Hade nästan glömt hur bekväm man blev av att bo ovanför markytan, i en hyreslägenhet. Man blev liksom chockad och lite förvirrad varje gång man såg svävande typer som ba gjorde sitt jobb, men fick se lite mer än jag var beredd på. 

Började dock ha persiennerna nerdragna, när jag såg vad en person, på andra sidan kvarteret, åt för mat. Elller pussades hen kanske med sin partner? Då hade jag en supersyn, jämfört med idag då både synen och minnet inte är lika på topp. 

Jag kallar alla mina sinnen lite sådär halvt selektiva. Lugnast så.

Idag är jag dock inte lika nervös och brydd om eller vad folk ser, om de nu vill se in till lägenhten. 

Kommer de för nära ropar ja ba "nej".