Ta inte på dig andras rädslor.
Det värsta med att aldrig ha byggt ett hus, och ge sig in i leken, är ju det faktum att man aldrig byggt ett hus förr.
Det bästa med att aldrig ha byggt ett hus, och är mitt i leken, är just att man aldrig har byggt ett hus förr.
Jag försöker så gott det går skapa min egen uppfattning om vad det egentligen går ut på. Filtrerar friskt bland alla andras känslor om deras eget bygge. Tar emot goda råd, men stänger öronen för att inte ta på mig andras rädslor.
Alla arbetar på olika sätt, har olika utgångspunkter och inställning till hur man hanterar saker och ting. Och eftersom jag aldrig har varit med om detta förr, vet jag inte hur jobbigt något ska vara, eller hur lång tid det egentligen ska ta.
Istället har jag alla möjligheter att göra detta till något bra.
Nu när vi kom till sista momentet innan vi får en kort, kort, paus så fick jag höra av flera att det här med armeringsjärnet var jäkligare och tog längre tid än styrox. Speciellt med "tassarna" som ska vara under armeringsjärnet.
Och i en svag stund tog jag till mig någon annans upplevelse och rädsla.
De första sekunderna såg jag ut så här. Sen tog jag och skärpte mig. Det här huset är från grusbädden fylld med kärlek och kärleksord lite här och där, och jag tänker fortsätta på samma bana.
Det här huset är det som ger mig energi. Även hur jäkla trött man kan känna sig, så är det hit jag far för att andas. ❤
Hela huset och platsen utstrålar kärlek.
Så jag tackade hej och håå till rädslan, och blev den Caroline som har massor av fananamma. Tog fram mattegeniet inom mig och räknade ut exakta mått på de enorma armeringsmattorna. Gav mig själv en klapp på axeln, när de hål man klippt ut kom på exakt rätt plats, och allt gick smärtfritt.
På endast två timmar hade jag och Fredrik, själva, täckt hela husets golv med armeringsjärn. Vi visade oss från vår bästa sida, och det superteam vi faktiskt är.
Vi hade ju trott att vi hade behövt vara många människor för att fixa armeringen, men det gick ju hur bra som helst.
Eftersom jag jobbat i helgen, så hade vi mindre timmar av dygnet att arbeta på. Så igår morse for Fredrik lite tidigare till huset för att tvinna samman armeringsmattorna med järntråd, medan jag vårdade andra.
När min arbetsdag var slut förstärkte vi armeringsjärnet med extra armeringsjän, ett varv runt hela huset, så det skulle bli extra stadigt.
Sen började vi lägga tassarna på plats, och det gick så snabbt att jag tog inte en enda bild.
Vi är båda två starka och envisa, och i ett huj var huset klart. Vi arbetade på varsin sida av huset.
Och för första gången på länge lät jag tankarna vila, och ba njöt av att arbeta mekaniskt och effektivt.
Där Fredrik sitter kommer vår öppna spis, som har ett extra lager av armeringsmatta, så den ska få tillräckligt med stöd.
Ut från varje hörn så klippte vi en passligt bit armeringsjärn, som förutom det extra armeringsjärnet runt hela varvet av huset, skulle ge ännu mer stöd. Bätte att va säker, än osäker.
Den här lilla biten fick gå rakt ut från varje hörn av huset.
Så det tog inte många timmar av vårt liv den här armerings-historien. Och nu har vi en paus från huset. Det som ska ske nu är rörmokaren som lägger ut golvvärmen på armeringsmattorn och sen väntar vi på betonggolvet.
Halleluja.
Så vad har jag lärt mig?
1. Hur man fixar en rama grund för både hus och golv.
2. Att man inte ska ta på sig andras känslor.
3. Ba ge tusan på att tro på sig själv.
4. Ge din partner en rama high five och kram när ni är klara.
5. "De ä bar å åk" som Ingemar Stenmark skulle säga.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar