bloggheader caroline

Tack och lov kan inte höns googla.

Skrivet av Caroline Eriksson 28.10.2018 | 0 Kommentarer

Innan jag skaffade höns läste jag allt som gick att läsa på internet om dem. Hur ska de bo, vad ska de äta, och hur ställer de sig till kyla? Även om det var blandade åsikter, som kan förväntas när man läser andra människors erfarenheter, så var de flesta enade med att höns inte tycker om vind. Speciellt inte om den är kall.

 

Varje dag går jag ut en eller flera gånger med mina höns utanför hagen, och det är tur att de inte kan googla, för de verkar inte bry sig om kyla eller vind överhuvudtaget. Trots att det varit minus tre grader och hård vind, så har hönsen gladeligen utforskat marken vi äger. De hoppar upp på stenar, flyger två meter upp i luften, pickar i sig fruset ogräs och njuter av livet. Istället är det jag som får stå och huttra, för att till sist leka vallhund för att få in dem i hagen igen.

 

28.10.2018 2

Jag och mystuppen Isla.

 

Tack vare att vi fick en extra timme till våra liv idag, vaknade jag en timme tidigare än vanligt och har hunnit med otroligt mycket redan. Till exempel att ha spenderat ett par timmar utomhus med hönsen. 

 

28.10.2018 3

Väntar bara på den dagen då Isla börjar gala.

 

Även om det inte är många minusgrader, så är det så rått i luften att jag blev tvungen att klä på mig två tjocka tröjor och min vinterjacka jag har på mig när jag arbetar på gården eller är ute med hönsen.

Tror det är ett tecken på att man har blivit vuxen och förståndig när man klär sig därefter. 

 

Skulle du se mig utomhus när jag vaktar hönsen, så är det en syn som denna du skulle se. Jag som vaktar med hökögon, med tuppen Isla på min axel. Jag har inte mött på så många tuppar i mitt liv, men aldrig mött någon som är så snäll och lugn som Isla. Trots att han nu har blivit hormonstinn och dansar för sina hönsbrudar, så är han fortfarande den mysigaste av dem alla.

 

28.10.2018 4

Blondie som var över tre veckor gammal när jag tog hem henne.

 

Här är Blondie, som nu börjar närma sig fem månader gamla. Om de inte redan passerat det, eftersom jag tyvärr inte har koll på när Blondie och Luna är kläckta. Märks dock att hon nu börjar bli redo att så småningom börja värpa, eftersom hon blir bara mer och mer röd i ansiktet för varje dag. Denna ras har knappt någon kam eller slör, men ser du noga kan du se en röd liten slör som börjat ta fart under skägget.

 

28.10.2018 5

Gullefjun är så vacker och rödhårig, och Luna är fortfarande bossen över flocken.

 

Här ser du Gullefjun, som blev fyra månader i onsdags, och Luna till höger som är lika gammal som Blondie.

 

Undrar om det kommer att komma en dag då jag vågar låta hönsen gå fritt, utan att jag ska stå bredvid och hålla koll på dem. På åkern nedanför vårt hus ser vi ofta höken som letar möss, och trots att vi skulle ha in våra katter vet ni kanske vid det här laget att det finns massor av andra katter i området.

Dock vet jag även att mina höns kan vara ganska tuffa av sig, och de har till exempel en gång lyckats jaga bort Mohicana, med Gullefjun först i led.

 

28.10.2018 6

Fleur är den minsta av dem alla i storlek, och vill gärna sitta i famnen.

 

Följer du mig på instagram kunde du igår se bland mina stories vilken show jag hade när jag la till något nytt till hönshuset. Även hur härliga höns är, så är de så nervösa om det sker en liten förändring. Eftersom jag har upp deras hönslucka från morgon till kväll, så tänkte jag spara lite på värmen inne i hönshuset genom att lägga upp en sköldridå.

Klippte remsor av filttyg och la upp ovanför hönsluckan, och det blev kaos i hönshuset. De vägrade gå in, och de vägrade gå ut. 

 

Dock hade de tack och lov hittat in när mörkret lagt till (utan värre konsekvenser, som de säkert varit rädda för) och idag lyckades de hitta ut igen efter att lockat dem med rivna morötter. Det gäller bara att ha tålamod och vara lugn när det kommer till höns, och det har de verklgien lärt mig.

 

 

28.10.2018 7

Vackra Helmi.

 

Och här är Helmi. Den enda dvärgkochin jag har. Som jag kläckte fram själv, och som nu hunnit bli en stor flicka. Fick se en bild av hennes mamma idag, och såg så mycket likheter mellan dem (skriv nu inte att alla höns ser likadana ut, för det gör de inte, med vänliga hälsningar crazy chicken lady).

 

Även om hon till en början var lite utanför i gruppen, så har hon nu en klar plats och har vuxit så pass bra att hon inte är minst längre. Hon älskar mat och att klättra på stenar. Fortfarande lite för baktung för att flyga två meter upp i luften som resten av gänget, men hon gör ett gott försök.

 

Och det var uppdateringen om hur det går för mina höns, trots att det blivit kallare väder och vintern väntar bakom husknuten. Ska bli spännande att se hur de reagerar på första snön. 

Tack och lov så kan de inte googla om det heller, för då skulle de se sura hönor som vägrar gå ut. 

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar