bloggheader copy

Tack underbara kropp för vad du givit mig.

Skrivet av Caroline Eriksson 13.01.2020 | 4 Kommentarer

Som gravid fick jag uppleva det här med att ens kropp inte längre var ens egen. Förutom att jag skapade liv, så blev även min kropp något som andra trodde var socialt acceptabelt att kommentera (skoja ba, det är aldrig okej).

Hur man tog på min mage (utan lov). Kallade mig tjock. Informerade mig om att jag inte skulle vara nöjd över mina bristningar. Hur jag var ohälsosam (man kan inte avgöra om en kropp är hälsosam eller inte enbart på kroppens utseende).

 

Vill bara säga: f*ck you, och tack till mig som ändå klarade av att gallra bland alla galenskaper. Det var min kropp före jag blev gravid, det var min kropp under tiden jag var gravid, och det är min kropp nu. Den var aldrig någon annans att bestämma över eller kommentera.

 

 

Jag hade inga problem med att se kroppen förändras. Förändring är en del av livet. Jag är så stolt idag över vad den åstadkommit. Vad jag klarat av. Min kropp är så cool.

 Varje bristning är ett minne för att jag i 9 månader bar på och skapade liv. Mitt ärr kommer för alltid vara en påminnelse om att jag fick äran, lyckan och privilegiet att möta mitt barn. Barnet, som är det bästa som någonsin hänt mig. Min dotter.

 

Hon, som jag ska lära att hon duger, precis som hon är. Att hon är så älskad. Nu och för alltid.

 

Och just därför har jag inga problem med att älska min kropp.

Tack underbara kropp för vad du givit mig. Till dig är jag evigt tacksam.

 

12.01.2020 webb 01

 

Kommentarer

  • Li 13/01/2020 11:11am (3 månader sen)

    <3 , får nästan dagligen höra hur liten min mage är jämfört med hur andras magar var i motsvarande vecka, vilket har resulterat i att jag inte njuter av graviditeten utan känner konstant en orolighet att min baby inte växer som den ska, alternativt att det är fel på mig och min kost etc. Jag är i v 33 och ligger i undre kurvan men bm säger att det är helt ok, babyn mår bra men jag kan ändå inte tro på det eftersom jag dagligen matas av kommentarer angående min kropp. VARFÖR?? Varför känner folk ett behov att kommentera?? Jag blir så förbannad! Jag har aldrig varit en person som har haft dålig självkänsla eller självförtroende, jag har inte jämfört mig med andra men dessa människor har fått mig att bli personen som jämför, jag sitter på insta samt google för att se hur andras magar ser ut i samma vecka som mig, när jag ska ut ”in public” så har jag aldrig kläder som framhäver min fina mage utan jag försöker istället dölja den så att folk inte ska kunna kommentera.. de fattar inte vad deras kommentar har gjort med mina tankar.. o kommentarerna kan ju komma från nästan helt främmande människor?? Ne fyf*n

    • Caroline Eriksson 13/01/2020 12:09pm (3 månader sen)

      EXAKT DET HÄR.
      Folk ska bara vara tyst, vare sig de känner behovet att berätta hur liten eller stor mage någon annan har. Speciellt också om det kommer till viktnedgång: bara var tyst.

      Så ledsamt att det här har gjort att du nu jämför dig med andra. Så borde det inte få vara.


      Ps. Om det lugnar dig så stannade min sf-kurva redan i v 30, på just 30 cm. Jag var lite orolig, för som gravid har man tendens att vara en orolig själ, men allt gick väl.
      Ut kom tjejen, 51,5 cm och 3650 gram.
      Blir du orolig eller inte känner rörelser som normalt ber du om extra ultraljud. Annars låter du ba bli Google och att lyssna till dumma människor, för det är inte värt det. ❤️

      Snart har du en älskad och perfekt bebis att mysa med. 🥰

  • S 14/01/2020 7:18am (3 månader sen)

    Förstår inte heller hur det plötsligt är okej att röra magen på någon annan för att det finns en baby där inne. För det är ju inte okej, och det är fortfarande din kropp!
    Det irriterade nog fastän det hände få ggr med alla 3 barnen.

    Hade tvärtom som för föregående kommenterare.
    Med sista barnet var jag redan i vecka 22-23 så stor att folk trodde det var dags att föda snart. Babyn var inte helt frisk(han mår fint idag tack o lov men vi går på årliga koller till sjukhuset nog), hade pga detta på gränsen till för mycket fostervatten och allt kändes piss resterande tiden av att vara gravid. Mycket koller och undersökningar och så var det tungt att vara pga magen som var stor.
    Då till på detta så kom det ofta kommentarer eller frågor från kunder på jobbet, som att det säkert är dags att föda snart då jag är rejäl om magen. Det blev lite knepigt då man fick säga att "nej det är nog 15 veckor kvar ännu"..

    Folk vet inte vad man går igenom som gravid, hur man mår själv, hur babyn mår inne, så folk borde lära sig att vara tysta. Blir riktigt irriterad då jag tänker tillbaka på det fastän det är 3 år sedan jag väntade sista barnet.

    Och om det hjälper dig föregående kommenterare också, med andra barnet var jag "normalt" stor men hade ändå en liten bebis vars väktkurva följdes med under graviditeten med ultraljud. Så magen bestämmer inte så mycket för hur stor bebisen är. Är du orolig så KRÄV ultaljudskoll, förvånansvärt hur mycket man verkligen måste kräva ibland och stå på sig också.

    • Caroline Eriksson 14/01/2020 9:09am (3 månader sen)

      Jamen eller hur, inte går ju folk och tar på en när man inte är gravid, så varför skulle det vara okej när man är gravid?
      Du har så rätt, man vet aldrig en annans kropp historia, och man ska kanske vara beredd på att höra sånt man inte vill höra när man frågar intima frågor.

      Skönt att läsa att din son mår bra idag, men en sån oro man skulle känna om man inte vet / barnet inte mår bra.
      . ❤️❤️❤️

  • Snart trebarnsmamma 17/01/2020 11:28am (3 månader sen)

    Med mitt fösta barn fick jag en massa bristningar hela vägen från brösten ner till vaderna! Mvid rådgivningen fick ja höra flera ggr "oj, va du fick mycket bristningar". Tyckte det var väldigt oproffsigt att säga så åt någon som var gravid då jag själv ansåg att de kunde ha varit mycke värre. Nu med tredje graviditeten har jag inte fått några alls men nu är ju min hud färdigt uttöjd från två tidigare inneboende. Däremot har jag märkt mer denhär gången att den äldre generationen verkar tycka de e helt ok att kommentera och känna på magen utan att fråga ( ofta helt främmande människor) medan dom som e yngre oftare frågar innan om dom får känna på magen. För min del får man nog känna på magen om man frågar innan men när tanter kommer och petar på magen uppskattas det inte.

    • Caroline Eriksson 17/01/2020 11:58am (3 månader sen)

      Jamen eller hur? Jag har ju inte en enda gång tyckt att mina bristningar varit jobbiga (är dock medveten om att många kan uppleva dem som jobbiga), och blev därmed också riktigt chockad första gången någon annan påpekade mina bristningar på ett negativt sätt. Som vad säger man ens då, när man före det inte ens reagerat på dem på ett negativt sätt?
      Det bemötandet du fick vid rådgivningen var mycket oprofessionellt, vare sig du hade varit gravid eller inte.
      Jag försöker tänka att rådgivningen är ju trots allt frivillig, och därmed så kanske man inte ska ta allt som kommer ur hälsovårdaren till 100% sanning, speciellt inte om hen går på personnivå och kommenterar den gravidas utseende. Det är helt otroligt.

      Hoppas du slipper resten av graviditeten dumma kommentarer och händer på magen som inte bett om lov. Och grattis till bebis. <3

  • Emma Geisor 17/01/2020 1:01pm (3 månader sen)

    Superbra skrivet! Å vilket fantastiskt sätt du har att si på allt! I admire you :)

    • Caroline Eriksson 17/01/2020 2:38pm (3 månader sen)

      Tack snälla för de fina orden, kram! <3

Skriv en kommentar