Visa inlägg taggade med 'hälsa'
Göra slut med en energitjuv.
Ofta när jag talar om att man ska omge sig själv med härliga människor, så är jag medveten om att det inte alltid är så lätt. Kanske handlar det om en barndomskompis. Det kan lika gärna vara en släkting. Att släppa taget om energitjuvar är lättare sagt än gjort, speciellt om man varit mycket nära personen i fråga.
Men idag kommer du att få läsa mer om vad som hjälpte mig. Hur det egentligen är att göra slut med en energitjuv.
Detta blogginlägg publicerades första gången 23 november, 2016.
"Om någon undrar varför jag bloggar, så är det för kommentarer som dessa (denna har jag kortat av lite).
”..//.. Du brukar skriva om att du släppt taget om alla energitjuvar ..//.. Hur säger man upp kontakten med någon på ett schysst sätt? Hur gör man om man är släkt med personen i fråga? Hur säger man nej ..//. utan att uppfattas som självisk? ..//..
Sen vill jag lägga till ett stort tack till dig för en fantastiskt bra blogg! Dina smarta ord har hjälpt mig massor i min resa ur en depression. Du har hjälpt mig att bli snällare mot mig själv och börja tänka mera positivt. Kram! <3”
TACK! Jag blir så otroligt varm i hjärtat. Lyckan när man får fina kommentarer, och när man känner hur någon annan person känner tillit att dela med sig av erfarenheter och känslor till mig. Jag fylls av kärlek, och önskar dig all kärlek tillbaka.
Har du någon fråga eller vill att jag ska skriva om ett speciellt ämne, skriv en kommentar eller mejl! Jag svarar på allt. Och nu till svaret på denna fråga.
Jag tror att alla innerst inne vill leva i kärlek och harmoni. Verkligen. Önskar att vi alla kunde känna sån livsglädje och vara så oförstörda, som när vi var barn. Där alla var våra vänner. Även de vi inte kände.
Men så är det tyvärr inte alltid.
Ibland kommer vi i kontakt med, eller föds in i släkten, där energitjuvar lever loppan. Som inte ger oss mer än en klump i magen.
När jag fick nog och behövde förändring, var det ju först och främst mig själv jag fick se till. Hur lät jag andra behandla mig?
Och när jag såg till mig själv, lite djupare, så slog det mig: Jag sa aldrig till hur jag ville ha det! Hur jag kände och upplevde en situation var något som jag höll inom mig.
Hur kan då någon annan veta hur jag ville bli behandlad, eller att jag tar illa upp, om jag inte berättar det?
"Kärlek föder kärlek."
Jag fick ta och bygga upp en självkänsla för att våga säga ifrån. Och när det kommer till att säga ifrån, så kan man göra det utan att vara elak. Att säga nej och vara elak är inte samma sak.
Visst, det går aldrig att styra över hur andra ska känna för en. Men jag tänker att kärlek föder kärlek, och därför försöker jag alltid vara vänlig. Även när jag säger nej. Att man inte bara säger nej, utan även förklarar varför man inte vill bli behandlad på ett visst sätt. Utan att vara anklagande, för kom ihåg: den här personen kanske inte ens tror att ni har något problem, eller är medveten om sitt beteende.
Vissa försvann självmant, när jag inte var lika rolig längre. Medan andra stannade. Lyssnade. Tog till sig.
De hade ju inte själva märkt av sitt beteende, och jag hade låtsas som om allting var okej.
"När det handlar om släktingar så är det lätt hänt att vi förvandlas till det lilla barnet igen.
Som älskar sina anhöriga villkorslöst."
När det handlar om släktingar så är det lätt hänt att vi förvandlas till det lilla barnet igen. Som älskar sina anhöriga villkorslöst. Men vi väljer ju inte våra släktingar. På samma sätt som vi väljer vänner att omge oss med, kan vi även välja de släktingar vi ger vår tid till.
Varför ska vi omge oss med de som förminskar och behandlar oss illa, när vi kan omge oss med de som ger oss glädje och skratt?
Sist och slutligen handlar det om att du ska respektera dig själv. För det är du värd.
Mina tips i punktform:
- Se till dig själv. Tillåter du andra behandla dig illa?
- Kom ihåg att man är två om att bygga upp en relation. Du kan inte endast göra allt arbete ensam.
- Säg hur du vill ha det, först då kan andra veta hur du vill ha det.
- Var vänlig. Kärlek föder kärlek.
- Ignorera de som fullt ut är elaka och inte vill dig väl, utan bara bara växer av att förminska dig."
Hälsosam ingefärsshot - recept
Ingefära är en superrot som säger sig motverka inflammation, illamående och ömma muskler. Samtidigt som den sänker ditt blodtryck och stärker ditt immunförsvar. Du kan äta den rå, tillagad och använda den i matlagningen för att boosta smakupplevelsen samtidigt som den gör gott för kroppen.
I tio år har jag använt mig av ingefära när det kommer till att kurera mig vid förkylningar och när jag känner mig frusen, men nu ska jag försöka göra ingefäran en del av mitt dagliga liv. Med hjälp av en nyttig och god ingefärsshot.
Det hela började med att jag vaknade upp igår och kände mig lite förkyld, och innan dagen var slut skulle jag ha kokat upp två liter med nyttig ingefärsshot för att hållas lite friskare.
Ingefära, chili, honung och citron gör en god och nyttig ingefärrsshot.
Jag sökte upp ett recept på internet som skulle vara enkelt att följa, men om du känner mig väl vid det här laget så vet du att jag inte kan följa recept. Alls. Dock är det ju inte första gången som jag gjorde en dryck som innehåller ingefära, så jag kände mig trygg genom hela processen och resultatet blev en god ingefärrsshot som både jag och Fredrik uppskattade.
Ingredienser:
2 liter vatten
200 gram ingefära
saften från två citroner
chili (enligt smak och tycke)
honung (enligt smak och tycke)
Ingefärsshot är så enkelt att göra att den nästan lagar sig själv.
Så här gör du:
Jag skar upp ingefäran i små kuber, och la i dem i vattnet som höll på att börja sjuda på plattan. Eftersom flera viktiga och nyttiga vitaminer förstörs vid upphettning, som c-vitamin till exempel, så lät jag aldrig det koka upp. Det här lät jag nu sjuda i över en halvtimme. Höll inte riktigt koll på klockan, för jag blev distraherad och sprang ut x-antal gånger.
När jag kände att vattnet hunnit dra till sig alla nyttiga effekter ingefäran har hällde jag i chilipulver, och ganska rejält, eftersom jag tycker om chili. Det här är dock inget måste för att få till en ingefärsshot, så tål du inte chili behöver du inte ha i det.
När drycken svalnat något, men bara lite för jag var ivrig, så hällde jag i saften från två citroner och flytande honung som jag rörde i drycken. När det kommer till honungen så har jag inte här någon exakt mängd jag la i, eftersom det här handlar om smak och tycke.
Personligen gillar jag denna dryck när det är lite mera sting i den, och därför är den inte heller så söt.
En shot nyttig ingefärsdryck.
Resultatet blev två liter med nyttig och god ingefärsshot, redo att drickas! Fredrik sa att den smakade som den som serveras på hans arbete, och det tar jag som ett mycket väl godkänt betyg, eftersom det är ett stort kök som lagar den drycken.
Receptet gav mig två liter ingefärsshot.
Jag avslutade gårdagen och började dagen med denna goda dryck, och kommer se till att i framtiden ha minst en flaska ingefärrshot i kylskåpet. Det är inte alls svårt att göra själv, är billigt och gott.
Har du testat på att shotta ingefära?
* Kom ihåg att det är måtta med allt här i världen, även när det kommer till ingefära och denna goda dryck. En shot om dagen boostar ditt immunförsvar, medan för mycket kan bli för mycket för levern att hantera. Dock ska det vara väldiga mängder för att ta skada, så det är inget att oroa sig för.
Vad är hälsa?
Enligt WHOS's definition så är hälsa:
"Ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och
inte enbart frånvaro av sjukdom och handikapp."
Med den definitionen så kan man ju tycka att det är väldigt svårt att uppnå hälsa. Och vad är hälsa? Överallt i sociala medier, nyhetssidor och tidningar får man läsa och se om olika tips om hur man skall må och uppnå hälsa och skönhet. Man ska äta på ett visst sätt och det ska vara det enda och hälsosammaste sättet är äta på. Man upplyfter och hyllar "dadbod" där det är helt okej och nästan sexigt med en ölmage och orakad kropp ( speciellt om det är Leonardo DiCaprio's kropp) , medan då kvinnorna hamnar på sidan om och ska helst ha svettat och bantat bort mammakroppen 3 veckor efter förlossningen. "Man känner sig inte som sig själv" innan man har uppnått en viss siffra på vågen. Man ska helt se ut på ett visst sätt och ha specifik mage, bröst, rumpa, lår och utan gropar eller bristningar. Och kan folk ens se skillnad på äkta bröst eller silikoninlägg nuförtiden?
Hälsa för många kan vara att ge järnet dygnet runt i 120%, och ju mer man arbetar desto duktigare är man. "Sova kan man göra i graven" och helst ska man hållas frisk i ett decennium för att visa att man är en stålmänniska. Förr fanns det inget som hette utmattning eller utbränd. Inte för att det inte fanns, för det gjorde det, men för att man bara skulle bita ihop. Idag vet vi bättre och har mer förståelse. Hoppas jag.
Sen när det kommer till det sociala och psykiska så är det väldigt svårt om man ska ha den här stressen på sig att vara på ett speciellt sätt. Man blir ju till sist trött av att ge för mycket eller vara något annat än det man innerst inne är. Och det är ett faktum att ju äldre man blir så ändras också det sociala. Om man bara ser till mig själv så umgås jag inte med samma människor som jag gjorde när jag var 14. Vänner flyttar bort för att studera och arbeta. Jag flyttade. Man hittar nya och andra intressen, eller skaffar familj som tar upp en stor del av tiden. Och så har vi ju sociala medier som underlättar att man behöver inte umgås för att på riktigt umgås.
Kan vi uppnå hälsa med dagens ideal och det faktum att många aldrig blir riktigt nöjda?
Jag tror att det är mycket till vår egen inställning. Jag vill uppfatta mig ha hälsa. Även om jag kan vara förkyld ibland (verkar inte ha en kropp som får feber så ofta längre). Det faktum att jag har celiaki och underproduktion av sköldkörteln, så ser jag inte som ett hinder för hälsa. Eller något jag "lider" av. Även om jag kan vara trött, för face it: Det vore underligt om man aldrig någonsin var trött, så har jag hälsa.
Hälsa för mig är att jag innerst inne mår bra. Min inställning till livet och det faktum att jag vet att makten ligger hos mig själv. Det kommer alltid att finnas ideal och sätt man skall se ut och vara på, men jag önskar att fler kommer att hitta det som funkar för dem. En enda sak kan inte passa för alla, och man måste hitta det som funkar för en själv. Att fler kommer att hitta sätt som gör att de kan klara av vardagen utan ångest och stress, och fullt ut njuta av sig själva, sin kropp och sitt liv.
Och egentligen vet jag inte vart jag vill komma med det här blogginlägget, förutom det att jag vill och önskar att alla skulle få må bra. Utan att må dåligt fysiskt, psykiskt och socialt. Men livet drabbar oss alla, och när det gör det vill jag att människor ska hitta en styrka hos sig själva för att kunna njuta av nuet och se en ljus framtid.
Bild från igår kväll vid havet. Otroligt vacker solnedång.
* Det här inlägget skrev jag 17/5 2015 och kände för att publicera det igen.
Är du högkänslig? (HSP)
Nu till midsommaren så har debatten om alkohol och barn varit igång. Har man som barn varit närvarande påverkade vuxna, så hoppas jag man har bättre förstånd att inte bli full nära barn. Och är du full: gå för tusan inte fram till barnen. De känner av att du inte är som vanligt. Väldigt få människor är roliga när de är fulla, så knappast är du undantaget. För ett barn är du bara otrygg.
Och vissa av oss känner mer. Enda sedan jag var liten har jag kunnat känna av människor och miljöer från den sekund jag stigit in ett rum. Haft lätt att förstå andras känslor och behov. Att känna in massor av känslor, dofter och uttryck kan göra en väldigt trött. Speciellt om man inte lär sig hantera det. Lyssnade på Ångestpodden igår och ämnet var högkänslighet (HSP), eller som Maggan Hägglund vill kalla det: ”Starkskörhet”. För det är både en styrka och en svaghet. Och även om jag vetat länge att jag haft en släng av högkänslighet, så var det givande att lyssna på avsnittet.
"Högkänslighet är en begåvning."
Högkänslighet är att man tar in fler intryck än de flesta gör, samt bearbetar dem djupare. Det är inte en diagnos eller något man behöver få hjälp för. Det är ett personlighetsdrag. Det går att jämföra det med en musikaliskt person eller matematiskt geni; det är en extra begåvning. 20% av befolkningen är högkänsliga i någon grad. Forskare har visat att det finns i djurriket också, för att högkänslighet kan räknas som en överlevnadstaktik. Kanske är det så att Mr Fantomen är högkänslig, eftersom han känner in andras känslor och behov av hans kärlek?
Även om jag är en impulsiv människa, som inte är rädd eller extra introvert, så behöver jag lugnet. Umgås jag med många människor på en gång, kan man räkna med att jag sen är helt slut. Jag känner mycket och vill gärna vara till för många. Några gånger har folk sagt åt mig att jag ”tar åt mig för lätt” och vissa händelser kan jag fundera länge på, medan andra släpper det med detsamma.
Och kanske är det också på grund av högkänsligheten som gjorde att jag för sju år sen blev utbränd. Jag hade inte lärt mig hantera det. För även om det inte är något fel på dig för att du är högkänslig, så blir du väldigt trött av att ständigt känna in precis allt som existerar omkring dig. Pressar dig att hålla samma takt som ”alla andra”.
"Det är inget fel på dig.
Men lär dig hantera din högkänslighet."
1. Acceptera att du är så här och att alla inte kan förstå hur du känner. Hitta gärna någon annan som känner som dig, så har du åtminstone någon i din närhet med förståelse.
2. Tillåt dig ha lugnet och känn inte pressen att ha för mycket på gång, för att du inte orkar. Sätt gränser för dig själv.
3. Våga säga ja och våga säga nej. Även om jag blir trött av att fara på fest eller någon tillställning, tackar jag oftast ”ja”, för jag vet det kommer att vara så roligt.
4. Anpassa livet efter dig själv, inte efter andras krav.
5. Hitta något du tycker om att göra som gör dig lugn. Mindfulness för mig är att balansera stenar, för någon annan kan det vara att måla eller springa.
6. Identifiera dina känslor, med identifiera dig inte med allt du känner. Våga släpp taget och lev inte i rädsla.
Det finns flera test att göra på internet (här, här och här). På vissa har jag högsta poäng medan i andra så är jag mitt emellan.
Bild från i måndags då vi var ut till sjön. Jag balanserade stenar och hade det bra.
Många lider i tystnad
Dela gärna detta inlägg och era egna upplevelser, för det här är ett viktigt blogginlägg jag publicerar. Det finns så många som lider i tystnad. Blir inte tagen på allvar och får inte den vård de behöver. Jag vill uppmärksamma detta ämne, för det är så vanligt. Ändå talar få om det. Ungefär var tionde person som har mens har endometrios. Läs om symptom mm. här. Jag delar med mig av det verkliga livet här. Cystor, värk och hur man blir bemött i sjukvården som livmoderbärare med värk.
För många år sen sa jag till min gynekolog: "Jag tror jag har endometrios", eftersom man skulle kunna placera mig i en exorcist-film inför och under varje mens. Hen svarade "Nej" och så var det slutdiskuterat. Men så här i efterhand så tänker jag på hur många menstuerande människor som lider i tysthet. Som inte får hjälp. Som får höra att det man känner och upplever är "bara vanlig mensvärk". Tänk om jag ändå vet bäst innerst inne? Jag har fått prata med en som fått höra samma, men det visade sig vara något annat är "vanlig mensvärk".
Underbara Mikaela fick som 23-åring diagnosen endometrios efter att ha haft symptom och gått till läkare i 10 år (!!!).
Först vill jag säga en sak till sjukvården: Skärp er! TA ALLA PÅ ALLVAR. Man känner sin kropp bäst och när något inte står rätt till. Låt inte kostnader för en titthålsoperation påverka andra människors liv. Och sluta proppa p-piller på folk eller uppmana dem att bli gravida. Se istället till orsaken varför en människa har ont. Och gör något åt det.
EDIT: För att tydliggöra detta så är det här min intervju med Mikaela.
Mina frågor, hennes historia, hennes svar.
C: När misstänkte du att din mensvärk kunde vara något annat?
M: I tonåren hade jag väldigt kraftig värk i samband med mensen. Fick otaliga olika mediciner utskrivna mot värken, men medicinerna hjälpte bara en kort period innan jag återigen behövde något starkare. Tyckte nog det var väldigt konstigt att jag hade så mycket mensvärk jämfört med de flesta av mina kompisar, men antog väl ändå att det var ”normalt” att det gjorde så där ont vid mens. Speciellt eftersom läkarna inte gjorde något mer än skrev ut starkare värkmediciner (och p-piller, som inte hjälpte). När jag i tjugoårsåldern för första gången hörde om endometrios föll bitarna på plats och insåg att det är det jag har. Dock tog det ännu några år innan jag fick diagnosen.
C: Hur gick du tillväga?
M: När min värk för några år sedan ökat kraftigt på en kort tid, börjat komma när som helst i menscykeln och inte längre lindrades av mina rätt så starka värkmediciner, ringde jag sjukvården bad om tid till gynekolog. Väl hos gynekologen skrev hen ut några nya sorters värkmediciner och sa i förbifarten att min värk låter lite som endometrios, och erbjöd en ultraljudsundersökning om jag ville. Eftersom ingen läkare tidigare föreslagit en ultraljudsundersökning tänkte jag att det säkert kunde vara vettigt att göra en sådan. Jag hade, ”som tur”, chokladcystor på äggstockarna, vilket framgick tydligt på ultraljudet och gynekologen kunde med hjälp av fyndet, och det jag berättat om mina problem, med ganska stor säkerhet säga att jag hade endometrios. Skulle ingenting hittats vid ultraljudet kan jag tänka mig att det kunde tagit betydligt längre att få en diagnos.
Hur lång tid tog det att få hjälp?
Från att jag första gången gick till läkaren för att få hjälp med mina smärtor i samband med mensen, till att jag fick endometrios-diagnosen tog det knappt 10 år. Att man kan gå regelbundet till läkare för kraftiga menssmärtor i så många år utan att någon ens verkar tänka på att det kan vara endometrios är otroligt.
Hur påverkas din vardag av endometrios?
I dag är min endometrios tack vare behandlingen lugn och sjukdomen påverkar inte min vardag desto mer. I tonåren hade jag besvär nästan enbart i samband med mens, men tiden innan jag påbörjade behandlingen gjorde sig sjukdomen påmind nästan dagligen. När det var som värst hade jag smärtor mer eller mindre dygnet runt, oberoende tidpunkt i menscykeln. Magsmärtorna kunde breda ut sig så att jag hade värk från axlarna ner till knäna. Ibland spydde jag eller svimmade. Att klara av och orka med vardagen var ganska svårt.
Vad fick för hjälp av sjukvården?
P-piller föreslogs som första alternativ, men på grund av tidigare problem med p-piller påbörjade jag i stället en behandling med gulkroppshormon, som skulle göra att jag inte får mens. Den första medicinen gjorde situationen aningen bättre, men inte så mycket som förväntat. Bytte till en annan sort, som är specifikt framtagen för endometrios. Jag har också genomgått en titthålsoperation där man rensade bort endometrioshärdar ur buken. I dag är min endometrios tack vare behandlingen lugn och jag har numera sällan smärtor eller problem på grund av sjukdomen. Jag är otroligt glad att min kropp reagerat så bra på behandlingen som den gjort, det är inte alla förunnat.
Hur blev du bemött?
Har fått många olika sorters bemötanden genom åren. Flera av läkarna jag träffade i tonåren verkade inte ta smärtan på allvar, utan konstaterade bara att ”det kan göra ont att ha mens”. Första läkaren som sa att jag har endometrios tog visserligen smärtan på allvar, men uppmanade mig sedan att skaffa barn för att lindra sjukdomen, vilket inte kändes så bra. De läkare jag uppsökt med endometrios-relaterade problem efter diagnosen har på det stora hela bemött mig bra (förutom när de uppmanat mig att skaffa barn för att må bättre…) och jag har blivit tagen på allvar.
Dina egna råd till alla livmoderbärare som misstänker att deras mensvärk kan vara endometrios?
Stå på er och kräv att få hjälp. Jag vet själv att det här är allt annat än lätt, men man ska inte behöva gå runt och må jättedåligt, när det finns hjälp att få. Om man inte är en sådan person som skrämmer upp sig själv av att läsa om sjukdomar kan det också vara en idé att läsa på lite om endometrios för att ha mer kött på benen när man går till läkaren.
Vilka fördomar du stött på och hur vill man bli bemött?
Jag kan förstås bara tala för mig själv, men jag vill att mina smärtor och problem orsakade av sjukdomen ska tas på allvar, och inte avfärdas och jämställas med ”lite mensvärk”. Och helst ser jag också att sjukvårdspersonal låter bli att uppmana mig att skaffa barn för att lindra sjukdomen. Den uppmaningen känns inte okej.
Vad är det sämsta och bästa med mens?
Det sämsta med mensen har för mig alltid varit värken som kommer i samband med den. Det sämsta med mens överlag är att den fortfarande är så tabu på många håll i världen, att det ställer till med stora problem för menstruerande individer.
Det bästa för mig har varit att jag vetat att kroppen fungerar någorlunda som den ska när den blöder regelbundet.
Ha inte ont i tystnad. Våga prata och dela med er av detta!
Hur du blir mer positiv
Nu när det nya året är här så är det många som säkert vill stressa mindre, vara mer positiva och lära sig att ta hand om sig själv mer. Att rensa bland energitjuvar och lyssna till sig själv. Ni vet. Men det svåra är hur man väl gör den där förändringen som får oss mer fridfulla som personer.
Vilken tur att jag nu skriver detta blogginlägg:
1. Det är ett dagligt äventyr det här med att vara fridfull. Har mina stressiga stunder också, för skrev jag annat så skulle jag ljuga. Man får ha tålamod och inte vara för hård på sig själv.
2. Var närvarande och känn efter hur din kropp mår och reagerar. När man känner sig stressad, arg och ledsen att man samtidigt funderar över vad det är som tar fram de känslorna hos en.
Fortsättningsvis med att vara närvarande är att vi känner, doftar och lyssnar till oss själva och omgivningen. Hur smakar maten, på riktigt? Hur doftar din partner (gott!) och hur känns kattens päls mot dina fingrar (mjuuuuukt, varmt och gosigt). Känn hur dina fötter känns när du går, hur ryggen mår bra av att sträcka på sig... du förstår. :-)
3. Att rensa bland energitjuvar betyder inte att man undviker vissa människor eller tittar upp mot himlen om man möter dem på gatan (även om det kan vara roligt det också). Utan att man släpper taget om att låta sig påverkas negativt av de man tydligt inte kommer överrens med eller som får en att må dåligt. För saken är den att en människa kan vara ett riktigt "dumhuvud", men det är du själv som tillåter dig att bli arg över det. Samma som i förra punkten så är det ändå något hos de här människorna som man kan lära sig av. Någon egenskap med dem mste ju finnas för att framkalla en reaktion hos dig, men att man accepterar det och släpper det sedan utan att lägga extra energi på det/m.
4. Andas. Man kan lura kroppen att tro man är lugn genom att andas rätt, samtidigt som andningen kan funka som smärtlindring och sänka blodtrycket. När vi andas rätt så händer mycket positivt i vår kropp. Kvinnor som ska föda sitt barn eller de som har otrolig smärta kan för stunden må bättre och överleva bara med hjälp av andningen.
5. Dansa! Naken, påklädd, ensam, med andra, utomhus eller inomhus. Sak samma, bara man dansar och har roligt.
6. Sist men inte minst: DU MÅR SOM DU TÄNKER. Destruktiva tankar, de som inte har någon sanning i sig eller de som inte är produktiva tar oss ingenstans. Det är bara att bestämma sig. För finns det egentligen någon fel sida att vakna upp på, eller är det bara vi själva som bestämmer oss för det? Och är måndag verkligen en sån otursdag? Om man lägger energi på allt negativt så är det ju självklart att man lättare ser det och drar till sig det. Så varför inte välja glädje?
Det är inte att förneka sig själv när man väljer att vara positiv. Man förnekar inte sitt rätta jag när man väljer glädjen. Det är att tillåta sig vara den man är skapad att vara. Fullt ut.
Och det här var jag igår. Fridfull vid mitt smultronställe, där havet nu frusit till glittrande is.
"Jag är frisk, hel, perfekt, stark, kraftfull, kärleksfull, harmonisk, rik och lycklig."
Är du utbränd eller bara stressad?
Stort tack för responsen till gårdagens inlägg om "stress och utmattning" och för att ni själva delade med er av era personliga historier. Har skrivit det förr och upprepar mig igen; det känns som en ära och det roligaste med att blogga är att få nå ut och få kontakt med er. Att ni vågar dela med er och känner tillit. Tack!
Ska idag fortsätta på samma bana, reda ut lite frågor och ge er lite tips i dagens blogginlägg. Ni får gärna fortsätta kommentera och dela med er av era egna tips. Vill försöka hålla detta inlägg "kort" (haha, nu i efterhand ser jag att det inte är kort, men ack så viktiga saker jag tar upp!) så då uppskattas om ni fyller i kommentarsfältet. Innan jag börjar så vill jag göra klart: att vara utbränd är inte samma som att vara deprimerad!
Men hur vet man om man redan är utbränd, på väg att bli utbränd eller "bara" stressad och ur balans? Berätta gärna hur det känns!
Det jag kände och känner är min personliga upplevelse. Vi upplever ju alla omvärlden på olika sätt, och ett stort misstag till exempel sjukvården gör att att gå efter en bok och se till enstaka symtom. Jag vill man ska se till helheten och människan, istället för bara symptomen.
För mig så kändes det faktiskt som att stå med näsan mot en vägg. Jag kände mig tom på känslor och orken att göra något eller ta hand om mig själv var borta. Minsta lilla dagliga uppgift kändes omöjlig att utföra och jag blev nästan gråtfärdig om jag fick en hemuppgift i skolan, en räkning eller bara det att jag hade extra mycket inplanerat på en vecka. Jag var extra glömsk och tankspridd. Den där konstanta tröttheten som inte försvann hur jag än sov. För vissa försvinner sexlusten, för andra inte. Som sagt, alla är vi olika!
Det svåra är ju att vi är en art som anpassar oss snabbt. Upplever vi stress så lär vi oss att anpassa oss till den och märker inte lika snabbt när det går överstyr.
Skillnaden på stress och obalans och att faktiskt vara utbränd är: Stressen och obalansen i ditt liv och hur din kropp reagerar är varningsklockan du måste lyssna på för att undvika bli utbränd. Du ska ha haft ett eller flera symptom under en lång tid. Alltså räknas inte stressen inför en deadline på jobbet eller studentskrivningar för att du ska bli utbränd. Det ska var flera faktorer och under en mycket längre tid.
Kortisol
Som jag skrev i förra blogginlägget så reagerar olika organ och binjurarna är ett av dem. Binjurarna utsöndrar vid stress kortisol som sätter vår kropp i "flykt eller kamp"-tillstånd. Läkaren ville under den tiden se mina kortisolvärden, och jag fick så lov att fara på blodprov. Det var minst tre gånger på en dag, från tidig morgon till sen kväll, som jag skulle vara på plats och ge blod.
Jag ba åt läkaren: "Janå, har jag inte varit stressad förr så blir jag det nu." (min överlevnadsmekanism är att skoja bort allting)
Kortisolet stjäl också från andra uppbyggande hormoner från binjurarna och kan därför påverka t.ex sköldkörteln. Jag har ju underproduktion av sköldkörteln sen länge tillbaka, men under den här tiden var mina sköldkörtelvärden åt helskutta.
Ett tips är att har du symptom på utmattning, kolla upp din sköldkörtel eftersom problem med den ger samma symtpom som depression och utmattning!
Hur må bra igen?
De här punkterna upplever man vid en cancerdiagnos, men i stort sett upplever man dem när hälsan för sig en törn, vad det än är:
1. Chock.
2. Reaktion.
3. Bearbetning.
4. Acceptans / Ny orientering.
Även om man misstänkt att något inte står rätt till så blir man chockad. Då reagerar man. Vissa blir ledsen, andra arga och jag blir extra envis. Efter de två första faserna så ställs man inför ett val. Och nu jag vill uppmana er att INTE se mig som hjärtlös. Okej?
Endera så stannar folk i fas två. De ser inget ljus, tror att livet kommer att vara så här för evigt och det finns ingenting i denna värld som kan få en att må bättre. De ger upp helt enkelt. Eller så fortsätter de leva som vanligt utan att dra ner på tempot eller göra livsförändringar. Det är det som vi inom vården kallar "när en människa inte har sjukdomsinsikt".
Det vi måste göra är att att börja bearbeta förändringen i vårt liv. Vad känner du? Acceptera alla känslor. Det finns inga rätt och fel och när vi accepterar och tar distans så kan vi se en större bild och ett ljus i mörkret.
När jag skriver acceptans så menar jag inte att vi accepterar att "det är så här vi ska leva". Det vi gör är att vi accepterar siutationen för att kunna gå vidare. Som jag skrev tidigare så blir jag extra envis när jag möter på motgångar med hälsan. Ett fananamma att bli frisk och vet ni vad? Det är möjligt!
VÅGA SÄGA NEJ. Att våga be om att återkomma innan du tackar ja till något och faktiskt fundera om det här är något du orkar eller faktiskt vill. Människor övergiver inte dig bara för att du säger "nej".
Du gör stora livsförändringar och får lära dig att leva på ett nytt sätt.
Men som många andra skrev i kommentarerna så blir det bättre. Man blir en ny människa, men det är okej, för man vill inte vara den man var innan man stod med näsan mot väggen.
Stress och utmattning
"Lär mig att få mod att ändra det jag kan, ro att acceptera det jag inte kan förändra och visdom nog att förstå skillnaderna." - Fransiscus Assissi
I mina studier till Hälsoinspiratör så har jag nyligen skrivit om stress. På bloggen har jag flera gånger skrivit om det ämnet och det är något som faktiskt står mig nära. Jag har varit utbränd och om det är något man lär sig efter att ha upplevt det, så är det att ta hand om och lyssna till sig själv.
Idag vill jag därför återuppta ämnet stress och förklara mer ingående vad egentligen stress är och vad man kan göra. Det talas om "positiv och negativ stress", och saken är den att kroppen egentligen inte ser skillnad på om stressen är positiv eller negativ. Kroppen märker att något är på gång och från hjärnan sänds det ut signaler till kroppen som endera producerar mer eller mindre av vissa hormoner och organ som reagerar på olika sätt. "Positiv stress" kan vara inför en föreläsning, då en idrottare måste prestera eller en blivande mamma förlösa sitt barn. "Negativa stressen" är då vi upplever stress för ofta och börjar känna oss orkeslösa och hjälplösa.
Ta kontroll över stressen innan den tar kontroll över dig.
Flykt eller kamp.
Våra kroppar beter sig på samma sätt som vid stenåldern om vi mötte en fara. Det är en överlevnadsinstikt om att ta till flykt eller kamp. Jag tror att alla sjukdomar utlöses av stress. Vid kortvarig akutstress kan immunförsvaret stärkas något, men pågår det längre och vi så gott som dagligen känner av stress så försvagas immunförsvaret. Matsmältningen går på sparlåga, för egentligen, om det handlar om liv och död så är inte maten i magen det första kroppen tänker på. Blodtrycket höjs, sömnbehovet minskas och musklera spänns. Problemet är ju bara att vi i dagens läge inte möter på grottbjörnar, utan det som utlöser denna reaktion i kroppen kan vara arbetslöshet, problem med ekonomin, prestationsångest, problem inom familjen och det faktum att vi inte umgås lika mycket med människor när det är lättare att logga in på facebook. Det är sorgligt egentligen.
Vad är symptomen på stress då?
Sömnsvårigheter (endera sover för mycket eller brist på sömn), magproblem (diarré eller förstoppning, magsår, magont), hudproblem, koncentrationssvårigheter och svårt att minnas saker (man känner sig lite dement), orkeslöshet, irritation, värk i nacke och rygg, blodtrycksproblem med mera. Vi alla människor reagerar olika och det kan vara svårt att själva märka när man är inne i stressen. Också ens gräns för stressen är individuell. Innan jag blev utbränd studerade jag fem dagar i veckan och jobbade varje helg. Jag körde på med gasen i botten och hann inte känna efter. Då var min stresstolerans hög jämfört med vad den är idag.
Hur ska vi hantera stressen då?
Först och främst, ta hand om oss själva. Om möjligt, gå ner i arbetstid. Fråga oss själva vad som är viktigt för oss och vad som egentligen har betydelse. Att arbeta med vår självbild och hur vi ser på oss själva och hitta något som ger oss energi. Rensa bort energitjuvar i din tillvaro och omge dig med människor du älskar och som älskar dig tillbaka.
Hitta något i livet som ger dig känslan av meningsfullhet.
Kom fram till vad det är som egentligen skapar stress i ditt liv. Har du svårt att se det så kan det lika väl vara det som ger dig andnöd och en klump i magen när du ska gå och sova. Det vi lämnar att tänka på under natten.
Att ändra sättet vi ser på en situation och omvärlden. Det här tar tid men är oerhört viktigt! Ät tillräckligt och få i dig vitaminer och frisk luft. Lätt motion kan hjälpa kroppen att producera glada hormoner och för mig funkar yogan som är lugn för kroppen och mig.
Det finns läkemedel att ta, men det tycker jag är endast en nödlösning. Läkemedel gömmer symptomen istället för att bota orsaken till symptomen! Hellre då att man träffar en proffessionell utomstående som kan handleda oss, men ta inte någon på allvar som skriver ut SSRI-läkemedel vid första besöket.
En utmattad människa kan behöva ta till binjureextrakt som tillskott. Jag har ätit det och kände att det hjälpte för att bli piggare och för att kroppen skulle orka återhämta sig. Binjurarna arbetar på övertid vid stress och orkar till sist inte. Till sist orkar inte kroppen hålla uppe alla väsentliga funktioner och "stänger av".
Hur är det med dig? Har du upplevt stress, kanske till och med varit utbränd? Vad är dina känslor och tankar inför ämnet?
Även om jag möter på stress i livet så kan jag hantera det något bättre i dagens läge. Allt fixar sig till slut och det måste finnas någon mening med allt.