Visa inlägg taggade med 'hus'
Hur ser det ut när ett hus monteras? Drönarbilder.
"Herrejäklar! Nu händer det saker."
De två meningarna som beskrev de känslor jag kände på Fantomens födelsedag, den 3 april 2017. Två lastbilar lastat med vårt hus, och dagen efter skulle huset börja monteras.
När jag och Fredrik gick i byggtankar och sökte det rätta alternativet för oss, så föll vi för denna mening vid Simons Element.
"I PLUS-leveransen är utsidan helt färdig inklusive grunden, här kan den händige göra insidans träarbeten färdigt i egen takt."
Vi fick alltså huset som ett skal, och på gården var allt material som vi skulle bli insidan av huset. Allt från golv till tak. Det var ju aldrig meningen att det bara skulle vara jag och Fredrik som skulle bygga huset helt själva, men ibland har man inte makten över allt, och med facit i hand fick vi ju ett hus byggt. Vi slapp räkna material, eftersom allt redan fanns på gården, och det lämnade så mycket restmaterial att jag fick hönshuset byggt förra sommaren.
Både jag och Fredrik arbetade den dagen huset monterades, men en trevlig drönarförare besökte tomten (han hade lov) och fotograferade och filmade när huset monterades.
Skulle vara så roligt om han besökte oss igen nu när vi bott här ett år för att fotografera nya bilder, då det ser helt annorlunda ut.
Jag har nästan svårt att tror att det en gång i tiden har sett ut så här vid vår mark. Här fanns inte stenmuren, vare sig runt gräsmattan (som inte heller existerade) eller upp till huset. Skogen bakom huset var fortfarande kvar.
Och ja, huset hade varken alla väggar eller tak på plats.
Måste lyfta på hatten för alla lyftkranschaufförer och de byggarbetare vid Simons Element som gjorde ett extremt bra arbete för att få vårt hus på plats.
Huset hade bara en grusbädd som golv.
Lyftkranen syntes ner till byn, så hög den var.
De fönster du ser mot skogen är vårt sovrum, kontor och badrum och bastu. Så konstigt att se huset på det här viset, nu när vi bott här i ett år.
Tur att det var ganska vindstilla den dagen huset monterades, så inte vår vägg med fönstret till mitt wc och vår ytterdörr hade blåst iväg.
Så småningom börjar det se ut som ett riktigt hus. Utan tak.
Jag hade kunnat vara den där typen som satt och chillade på husets väggar.
Så här såg det alltså ut när huset monterades. Till sommaren ska jag fråga snällt av samma man som fotograferade dessa bilder, om han vill besöka oss igen för att fotografera. Vore så kul att ha en bild från denna vinkel där jag, Fredrik, katterna och alla höns står och är glada på gräsmattan.
Välkommen till vår tvättstuga!
Ett av de mest efterfrågade blogginläggen är det du kommer att få läsa nu. Om rummet du fått se minst av, trots att vi dagligen spenderar tid här. Tvättstugan.
När vi, som nu känns för evigheter sen, satte oss ner med Thomas vid Puustelli (här kan du läsa om när vi sålde vår själ till Puustelli) för att planera husets inredning, gav vi honom fria händer att göra vad han ville. Mest för att detta rum var det som gav oss minst inspiration. En tvättstuga är verkligen nödvändigt i ett hushåll, men det är liksom mer roligt att planera badrum och kök.
Dock lyckades Thomas väcka någon slags gnista inom oss, och vi är idag supernöjda med vår tvättstuga och all bra förvaring den har.
Välkommen till vår tvättstuga.
En blå ton är en röd tråd genom hela huset.
Här står jag och ser nöjd ut i vår tvättstuga. Rummet som inte är det största, men har näst bäst möjligheter till förvaring, om man inte ser till kökets alla skåp. Bakom mig har vi till exempel alla verktyg undangömda. I skåpet ovanför mig finns det tvättmedel och rum för annat att förvara.
Och på den svarta mattan; där brukar Mr Fantomen ligga och sova.
På väggen som leder dig till badrummet målade jag en kraftig strukturvägg innan jag målade på färgen, och jag gillar den mycket. Golvet, som påminner mycket om vårt magiska italienska kakel i badrummet, har världens bästa Dahlskog fixat åt oss. (Här kan du se hur det såg ut när tvättstugan fick sitt kakel.)
Jag trodde inte att jag behövde en torktumlare innan vi flyttade till huset.
Det enda kravet jag hade när det kom till tvättstugan var att det skulle vara minst två tvättkorgar för våra kläder. En för våra vardagskläder, och en för mina arbetskläder. På så sätt finns det ingen risk att mina arbetskläder skulle komma i kontakt med andra kläder.
Det finns möjlighet för oss att lägga till fler tvättkorgar i den långa skåpet bredvid tvättmaskin och torktumlare, men vi har klarat oss fint tills vidare. Vi använder ju mestadels bara mörka kläder, som ska tvättas på samma grader.
Som i bastun, har vi även en lite speciell golvsil i tvättstugan. Denna har vackra fjädrar på sig.
Jag älskar den blågråa färgen från Jotuns färgkarta, som heter Blåis.
Hade egentligen velat ha en gammaldags rosa färg i tvättstugan, men efter att ha målat två varv tyckte Fredrik att färgen såg ut som bajs. Bokstavligen talat. Så vi valde denna färg, som ändå för samman huset med allt annat som är blått på väggar och i inredning, och blev så nöjda. Den bajsrosa färgen fick hönshuset istället.
Här hittar du vår vackra bastu, och den speciella golvsilen vi har där.
Bakom skynket göms det tekniska utrymmet.
Nu kanske du undrar var som finns bakom skynket? Jo, alla maskiner, rör och sånt som hör till tekniska utrymmet.
Vi kunde ha valt att göra en skjutdörr, men hade då behövt bygga ut väggen minst femton centimeter, och jag upplevde att det då skulle ha blivit så smalt i tvättstugan. Med hjälp av skynket, som Fredrik sytt ihop, kan vi båda två röra oss fritt bredvid varandra där.
Tittut!
Vill man leka kurragömma är det här ett superbt gömställe.
Nu, efter att ha bott här snart i nio månader, känner jag mig redo att inreda detta rum mer. Jag har flera sticklingar av gullranka som har rotat sig fint, och en av dem ska få flytta in i tvättstugan. Alla lådor som är ovanpå skåpen ska upp på vinden, och jag vill hitta en snygg tvålpump att ha bredvid kranen.
Vill du se fler rum i vårt hus,
eller undrar du över något när det kommer till att bygga hus?
Vi är med i senaste Kuriren!
Idag fick jag och Fredrik hem ett stort brev på posten, innehållande den senaste tidningen från Kuriren.
I senaste Kuriren kan du hitta oss!
Det var i mitten av augusti månad som en journalist besökte oss här i Petalax för att skriva en artikel om oss och vårt hus. Med fokus på husbygget lyckades hon få en fyrasidigt reportage om oss, och jag är riktigt nöjd med slutresultatet.
Med bilder från insidan och utsidan av huset, samt vår planlösning.
Det var den här veckan som vi hade två intervjuer, en med Vasabladet och en med Kuriren, så när vi väl gjorde denna så var vi redan in i rullorna och om det är något vi tycker om att prata om så är det husbygget. Vi delar med oss om hur det gick till när vi skulle välja husmodell och plats att bygga hus på. Berättar om sånt vi inte tidigare nämnt, om motgångar och viktiga saker att tänka på när det kommer till att bygga hus.
Kultapari och Mr Fantomen.
Texten har vi redan fått läsa innan den gick i tryck, men idag är det första gången jag får se bilderna.
Måste ärligt säga att jag har varit mest orolig över bilderna, eftersom jag inte hade en aning om hur de blev. Vi bara poserade, men det blev ju bra!
Så många fina bilder i artikeln.
Alltid brukar det vara något man behöver ändra på när det kommer till en artikel, men den här gången var det ingenting vi kände blev fel eller som behövde ändras. Johanna som gjorde reportaget gjorde ett mycket bra arbete.
Dock vill jag understryka att nu är ju bastun byggd och i full användning, och att vi har snyggare trappor än de lastpallar man kan se på bild. Men denna artikel är som sagt gjord i augusti, då vi ännu arbetade med det.
Fantomen borde bli en fotomodell.
Jag har sagt det förr, och säger det igen: Mr Fantomen borde bli en fotomodell. Det är som att han vet exakt var kameran är och vet hur man ska posera fint på kamera. Dessutom är det inte många frassar som närmar sig 12 år som kan vara lika snygga.
Själv så hade jag ju ingen aning om hur jag satt eller hur bilden blev, men är nog nöjd ändå. Jag ser ju glad och bekväm ut.
Ps. Hur underbart är det inte att det var så pass varmt den där sommardagen att man inte behövde ha sockor på sig?
Byggde mitt hönshus själv och skaffade dvärghöns.
Helt otroligt att Isla kunde sitta i min hand i mitten av augusti. När jag får se tillbaka till gamla bilder så inser jag varför alla säger att höns växer i raketfart; för de gör ju det! Idag är Isla nästan störst av alla, trots att han är en urdvärg, och han passar bättre i min famn än i min hand.
Dagens tips är att läsa senaste Kuriren för att få läsa en fin text om oss, samtidigt som du kanske får lära dig något nytt om oss.
Snygg och smart utebelysning!
Det blir bara mysigare och mysigare att bo här i huset, ju längre tiden går. När vi flyttade in så hade vi ingen ordentlig terrass eller trappa till huset, utan använde oss av tre lastpallar som trappor. Utomhus var det endast reningsverket som lyste upp i mörkret, och vi fick satsa allt på insidan för att känna oss hemmastadda och få myskänsla.
Men nu i sommar och början av hösten har vi fått arbeta på utsidan, och nu har vi det så mysigt, att det inte gör något att det blir mörkare tider.
Om jag ska vara ärlig, så väntade jag till och med på mörkret igår.
Vår elektriker har varit på besök och kopplade igång utebelysningen. Först hade jag och Fredrik bara tänkt använda oss av en hederlig lampknapp, så vi kan välja själv när vi vill ha på och av utebelysningen, men tydligen finns det alla möjliga alternativ att välja mellan nuförtiden.
På ett enkelt sätt så fick vi nu vår snygga utebelysning från Konstsmide inställt så de tänds när det skymmer utomhus, och stängs en viss tid vi själva har valt. Dessutom tänds de passligt tills när jag ska stiga upp om morgonen och dricka mitt morgonkaffe.
Och det var därför jag väntade på mörkret igår, för att se om det fungerade.
Och visst fungerade det! När det börjar skymma utomhus så tändes lamporna. Hur smart kan teknik vara egentligen?
Jag, Fredrik och alla tre katter gick runt och inspekterade vår utebelysning. Myskänslan utomhus steg till 110%, och det gjorde ingenting alls att det duggregnade, för vi var så glada.
Vid sidan om trappan har Fredrik planterat några växter, och trots att det mörknade snabbt, kunde man se dem, tack vare lamporna.
Det kommer att underlätta något enormt nu att komma hem om kvällarna från arbetet när man faktiskt kan se var man går. Tidigare har vi behövt använda oss av telefonens ficklampa och chansa oss fram vart vi går.
Även om dessa lampor inte heller är så stora, så gör de sitt arbete fint. Vi hade ju inte testat dem före, för att se hur starka de är, men vi är riktigt nöjda med dem.
Som du också kan se så har Fredrik radat lite mer stenar nu på båda sidorna om trappan, sen sist du fick se trappan.
Nu kommer inte hösten och mörkret att kännas lika tung då vi har så fina trappor, gård och belysning.
Vi har snygg och smart utebelysning.
Vi har de snyggaste trapporna i byn!
När vi började bygga hus hade vi aldrig planer på att bygga högt upp. Vi ville ju hålla oss på marknivå för att inte bli helt strandsatta när vi är äldre, och för att livet överlag blir lite lättare att vara på jorden. Men man kan inte planera allt här i livet, och när vi fann denna tomt så var det självklart att vi skulle bo här. Att marken huset skulle stå på fick behålla sin höjd, och vi fick anpassa oss därefter.
Idag ångrar jag ingenting. Speciellt inte nu när trapporna upp till huset är färdiga.
Våra trappor är klara! Halleluja!
Att bygga trappor uppför en brant backe är ingenting jag skulle önska till någon. Inte ens Trump, för det är svåra saker. Det handlar om precision och att man har fantasin i behåll, speciellt när den där backen upp till huset inte ens är rak.
Men Fredrik är så mycket bättre än Trump och många andra, och trots att han inte tycker om att bygga trappor, så har han nu lyckats bygga mina drömmars trappor till mina drömmars hus. Som är verklighet.
Vackra lampor från Konstsmide.
Upp till huset är det nu sju stora och vackra trappsteg, med en lampa på vartannat steg som lyser upp de mörka kvällarna. Lamporna köpte vi redan förra året, innan huset ens var klart, och det är Konstsmide och deras modell som heter "Modena".
Snygga lampor som verkar vara gjorda för vår tomt.
Vi är rika på kärlek. Och stenar.
Själv verkar jag ha haft sån enorm överloppsenergi de senaste dagarna, och när jag kom hem från arbetet idag så hjälpte jag Fredrik att rada stenar vid sidan om trapporna. Så alla stenar du ser till vänster om trappan är det vi hann göra på eftermiddagen idag.
Stenar är något vi har gott om här på tomten. Bra det, så man står stadigt.
Får nästan känslan av att komma till ett SPA när jag går på trapporna.
Trappstegen är 1,5 meter breda och riktigt behagliga att gå på. Trodde som aldrig att trappor var något jag sist och slutligen skulle bry mig om, men nu i efterhand när de är klara, så inser jag att det är ju allt.
Det är det första man ser, och den känslan man får när man kommer till vårt hus.
Tänk att jag får bo här.
Och jag känner mig välkommen. Trygg. Hemma. Lyckligt lottad.
Tänk att just jag får bo på just denna plats, tillsammans med kärleken i mitt liv.
Lampan ovanför vårt husnummer är också från Konstsmide.
Jag har tydligen blivit den som bor i sina gummistövlar. Som var rosa en gång i tiden.
Men ja, det här var blogginlägget då jag visade dig våra trappor, som älskade Fredrik har byggt.
Stenar är liksom en röd tråd när det kommer till vår trädgård och naturen som omfamnar huset.
Nu försöker bara ignorera att det ska byggas trappor på den här sidan också.
Tack Fredrik för allt du gör. Att du har ett tålamod som få, och skapar magi från ingenting alls. Du är bäst, och jag älskar dig från botten av mitt hjärta.