Täthetsmätning av huset, hur gick det?
Jag vet inte om detta är något nytt påhitt i och med husbyggen, eftersom det verkar ändras spelregler för varje år hur man ska bygga hus. Men igår var dagen då vårt hus skulle täthetsmätas. Det ska alltså göras för att se hur tätt huset är. Vilken annan nytta det gör så får någon kunnig skriva en kommentar om. Jag bara bygger.
Men det är också just därför det var lite nervöst igår när en trevlig typ från Etelä-Pohjanmaan Tiiveysmittaus körde in på vår tomt. Vad skulle det bli för resultat? Tänk om taket som jag och Fredrik har kämpat med inte alls är tätt? Tänk om vi måste göra om allt? Tänk om detta är ett hus som läcker luft värre än någon som ätit en helt ugnsplåt med brysselkål? Tänk om?
Jag låtsades vara cool medan typen installerade alla nödvändigheter inför täthetsmätningen. Visste inte riktigt vad som skulle hända, och det visste inte heller Fredrik, som ba sa "Vi får väl vänta och se". Han var i alla fall coolare och småpratade på finska med den glada täthetsmätaren.
Terrassdörren fick en specialanpassad tyg(plast?)dörr med hål och plats för några manicker som skulle suga luften ur huset. Trodde jag i alla fall. Det var i alla fall viktigt att under tiden mätningen höll på så skulle det inte få vara några fönstren öppna, eller rör otejpade som kunde ge missvisande resultat.
Därför såg vår Tulikivi-eldstad så här snärtig ut igår. Vedkorgen bredvid är den första inredningsprylen vi annars har inne i huset. Den är även från Tulikivi, men är ett hantverk tillverkad i Vöro.
Flugosmätton som är bakom vedkorgen är alltid, alltid, nära. De där getingarna ger sig tydligen inte, men jag är envisare.
Sådärja, nu medan jag funderade på inredning så hann täthetsmätaren fixa alla maskiner på plats och det var dags att sätta igång maskinen.
Det var betydligt mindre ljud än jag hade föreställt mig, och såklart fanns det fortfarande kvar syre i huset, även om jag hade föreställt mig att det skulle bli något slags vakuum i hela huset.
Har ni sett på tv-serier där folk jagar spöken, så är ni kanske bekanta med den här maskinen han sprang runt med? Med den kan man se hur varmt eller kallt det är på olika ställen i huset. Var det skulle kunna vara drag eller var det står något spöke.
Jag och Fredrik gick efter honom som en svans, och det måste ha sett riktigt roligt ut.
För den här bilden så stannade han upp och lät mig ta en bild. Tror han hade förstått vid det här laget vilken slags bild jag var ute efter, för han fnissade sen när han fortsatte sitt arbete.
Något slags vakuum blev det i alla fall, för den blåa plasten som täckte vår byggdörr bubblade plötsligt upp sig och vi gjorde allt vi kunde för att få den att hållas mot dörren. Efter att vi radat tre tunga stegar, gipsskivor, plankor och en hink med spackel, sa tiiveysmittaus-mannen på finska: "Det här borde man nog ha bild på!".
Vi fick vara lite uppfinningsrika med vårt egenbygge, och bra blev det.
Och ja. Hur gick det för huset sist och slutligen?
Inga spöken, och
huset har ett utmärkt värde. UTMÄRKT!!!
Den lilla perfektionisten inom mig jublar. Jag och Fredrik kan bygga hus. På riktigt.
Sen fick vi också beröm för hur välstädat det var inne i huset, men när det handlar om att städa så får nog Fredrik ta åt sig den största äran.
Men he va he. Allt är utmärkt, och redan igår kväll hann det hända en hel del i huset. Det får ni läsa mer om på måndag.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar