blogghedaear

Till min dotter.

Skrivet av Caroline Eriksson 31.10.2017 | 0 Kommentarer

Jag föddes och råkade vara en flicka.

Jag misstänker att det var något av en besvikelse för min pappa när han fick sitt röda varma lilla tjejbarn i sina stora torra händer med sprucket knogskinn och uppätna naglar.

 

Så börjar boken Malin Wollin sin roman ”Till min dotter” som är tillägnad alla döttrar. Jag som vanligtvis vill sluka böcker på två, högst tre, dagar har nu tillbringat över en vecka med denna bok. Inte för att den skulle vara tungläst eller tråkig, utan för att jag fått återuppleva mycket av min egen tonårstid, samtidigt som jag bearbetat och förlåtit mig själv och andra.

Det låter förvisso tungt, men jag har fått skratta så tårarna sprutat och avslutade boken med känslan av fananamma och girl power.

 

Innan du läser denna recension så vill jag säga några saker.

Läs inte denna bok om du:

1. är rädd för fula ord eller

2. älskar romantiska böcker där kvinnan blir räddad av en prins.

 

För den här boken är så långt ifrån räddande prinsar och hjälplösa kvinnor du kan komma.

Den är ett slag i magen samtidigt som den omfamnar ens inre barn med rå humor. Det är speciellt den råa humorn jag föll för.

Den är behövlig och jag har under tiden jag läst återupplevt min första mens, första gången jag rakade benen, min första kärlek, de andra kärlekarna och de idiotiska tonårstidningarna som varnade en för långa blygdläppar och tipsade om hur man som tjej ska tillfredsställa en kille.

 

Bokens huvudkaraktär är Stella som växer upp i en liten håla i Sverige på 80- och 90-talet. Hon är uppväxt med sin far som är livrädd för vatten och modern som bestämt sig för att bli bonde och är borta hela dagarna. Det finns två typer av familjer: Den som har en snygg plastflaska att blanda saft i och den som skickar med saften i en ursköljd sirapsflaska. Stella växte upp i den familjen som glömde bort att det var utflykt.

Genom hela boken får man som läsare följa med från när Stellas mamma inser att hon är gravid, tills hon är tjugotvå år och något så när överlevt tonåren.

 

Även om det är hög igenkänningsfaktor i boken, så är det mycket som får mig att vara tacksam över det jag aldrig behövt uppleva, samtidigt som jag vill krama om alla som någon gång upplevt något i boken. Det är skrattretande hur livet faktiskt är funtat vissa gånger, och otroligt hur Malin lyckas finna orden att beskriva händelser så man lyckas befinna sig i exakt samma skolkorridor eller lägenhet som Stella befinner sig i.

Det är sällan böcker får en att leva sig in så som jag gjort, medan jag fått skratta och gråta om vartannat.

 

Denna bok kommer kanske inte att förändra ditt liv, men den kommer att få dig vilja få en förändring.

 

tillmindotter malinwollin

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar