bloggheader4

Två heta samtalsämnen.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.08.2019 | 3 Kommentarer

När jag scrollat runt på facebook och le internet, är det två ämnen som för tillfället verkar vara lite extra heta. Och även jag ska ta och doppa tårna i vardera ämne för att bruka min rätt till att yttra mig.

  

KYLAN.

 
Motsatsen till hett är det som jag, och alla andra, talar om nu. På ett halvt dygn lyckades vädergudarna omvandla +31 °c i skuggan till +13 °c i solen. Och det här är vad jag känner angående vädret.

 
Förra söndagen vaknade jag upp och kände att det fick vara nog. I så många dagar att jag tappat räkningen, hade jag endast klätt mig i underkläder och legat framför fläkten, utan att riktigt få någon luft eller finna ork att göra något.

Extrem värme har aldrig varit min grej, och som gravid är det olidligt att ha det så varmt att man knappt kan röra sig, så jag behövde lite friska vindar.

 
Och friska vindar, det fick jag minsann.

Även om söndagen hade börjat med hintar om ännu en varm dag, så svängde det plötsligt om, och för första gången på länge blåste det. Vi öppnade upp till korsdag i huset, och jag stod i en dörröppning som kärleksparet i Titanic och jublade ”I'm the king of the world!”.

 
Redan morgonen efter kändes det så mycket friskare när jag gick ner till hönsen för att släppa ut de små liven på gräsmattan. Och det var inte bara för mig som det kändes som en nygnista av liv och hopp. Alla djuren fick ny energi och verkade så mycket piggare.

Hönsen som sprungit med näbben öppen i över en vecka kunde lämna sitt skuggställe för att ha nytta av hela gården igen. Katterna orkade mer än att ligga stilla, och småfåglarna och ekorrarna vi har på gården verkade även de mer pigga.

Trots att vi haft ut vatten åt alla djur på flera ställen på gården så verkade det inte vara nog de varmaste dagarna. Och då är det på tok för varmt.

 
Så även om jag nu kan skoja om man snart får byta till vinterdäck, så välkomnar jag svalare väder.

 

 

ÖDEHUS.

 
Vasabladet håller som bäst på att göra reportage om ödehus runt om i Österbotten. Och ödehus; det finns det gott om.

Har du varit med riktigt länge med mig på bloggen så vet du att jag tidigare besökt och fotograferat ödehus. Det pirrar ännu i fingrarna att få utforska ännu en bortglömd plats, men på grund av att jag blivit lite vuxnare, har ett barn i magen och måste ta det lugnt så får jag bara ta och minnas tillbaka till de hus jag sett och fotograferat.

Husen står kvar ändå.

 
När jag läser om de ödehus och de öden de fallit för, så förvånar mig det inte hur många hus som för tillfället bara står och förfaller. För det är ju det de gör. Förfaller.

Ett hus behöver inte stå tomt länge alls innan det börjar ta skada, och ju längre tiden går desto mer arbete finns det att göra. Desto färre personer som orkar eller har råd att ta sig an ett så stort projekt.

 

1958187 10152987231338880 5930738438371591196 n

Trappa i ladugård, från när besökt ödehus i Österbotten.


När jag och Fredrik började fundera på att bygga hus på våren 2016, så var vi öppen för allt. Vi hade kunnat renovera upp hus som stått tomma, eller tagit vara på marken ett förfallet hus stått på, men samma mönster dykte upp vart vi än sökte oss:

folk säljer inte.

 
Sak samma då hur mycket vi hade velat rädda ett vackert hus.

 

19102 10152987544503880 86474411658917066 n

Bortglömd leksak i ett bortglömt hus.


Det man kanske glömmer bakom alla ödehus är att det högst troligt finns minst en ägare bakom varje hus. Oftast handlar det om dödsbon, och ju fler ägare = desto svårare att sälja eller göra något av det som lämnar kvar. För även hur mycket man önskar att man kunde hållas sams, så verkar det som att pengar och ägor gör något med människoarten. Trots hur starka blodbanden kan vara.

Vi sökte länge efter en plats att slå rot på, men ingen sålde, även om ingen heller besökte platsen längre. Alla har vi våra orsaker till varför man håller kvar vid något, ibland för länge,

och det finns säkert en orsak till varför dessa ödehus står och förfaller runt om i Österbotten.

 
Det är väl det som är charmen till sist med huset; dess historia och historien om varför huset står kvar.

 

11069636 10153039535933880 2308759456756701580 n

Ett bortglömt bröllopsfoto i ett ödehus som förfallit.

 

Sen finns det väl en mening med det mesta. Vi fann vår plats att slå rot på, och i detta hus som vi byggt själva mår jag bra. Det gör att vårt nybygge ändå har en historia. Vår historia.

 

Kommentarer

  • Christina 03/08/2019 12:08pm (4 månader sen)

    Samma upplever jag med många sommarstugor ute till havs. De platser som någon för 30-50 år sen lagt tid och energi på att skapa ett sommarställe åt sig står nu och växer igen och förfaller. Många av dem riktigt vackra ställen med fantastisk utsikt. Antagligen beror det på samma som med de flesta ödehus eller så vill inte släkten så långt ut för att ta vara på sommarstugorna. Önskar bara att folk hade vett att göra sig av med dem då, det finns ju faktiskt människor som vill värna om vackra platser. Oavsett till lands eller havs.

    • Caroline Eriksson 03/08/2019 12:15pm (4 månader sen)

      Ja, men det är ju ledsamt att det ska vara på det här sättet. Själv har jag svårt att förstå hur man kan hålla fast så hårt vid något som man ändå inte värnar om, eller tagit hand om, men det är säkert bara för att jag annars inte är sentimental när det kommer till materiella ting och platser.
      Så många hus och byggnader som kunde få nytt liv och behållas i sånt skick att man kan vara där, bara folk lärde sig att släppa taget lite.

  • Nina 03/08/2019 5:04pm (4 månader sen)

    Tja lätt att orda om hur folk borde släppa taget osv men det är inte alltid så enkelt. Ägaren kan vara en äldre släkting som inte längre kan ta hand om huset men som ändå vägrar sälja det.

    • Caroline Eriksson 03/08/2019 7:24pm (4 månader sen)

      Ja man vet inte orsaken till varför dessa ödehus står och förfaller, men som jag skrev kan orsaken vara allt möjligt, men i slutändan är det ändå någon som inte vill sälja. Och det är ju deras beslut och vilja, men tråkigt att se så många hus bara stå.

  • Linnea 04/08/2019 5:20pm (4 månader sen)

    Skrev ett inlägg som i vissa delar kunde ha varit ett svar på det här men iiik var alltså inte det, läste det här nu först och fick lite panik över att vi tangerade samma saker. ???? Intressant det där att ingen vill sälja. Antar att många vill ha bara för att ha. Sentimentala band utan nytta. Kanske tanken ”men tänk om X nån dag skulle vilja rusta upp och flytta in...”, förhoppningen om att nån nära ska ta över intresset. Det är så mänskligt! Och så väldigt dumt och ofta ledsamt.

    • Caroline Eriksson 04/08/2019 7:52pm (4 månader sen)

      Ja du, det kan vara allt från släktingar som inte kommer överens och därför inte säljer. 80+ are som fortfarande har en dröm att bygga något på en mark de äger, eller att de sparar för barn, barnbarn och barnbarnsbarn som inte vill något av platsen.
      Orsakerna är väl lika många som de ödehus som finns, men det är nog ledsamt att det lätt blir så att något bara lämnar och förfaller när det kunde få nytt liv. :(

Skriv en kommentar