VAD DU ÄR FUUUUL

Skrivet av Caroline Eriksson 28.11.2016 | 0 Kommentarer

Förra veckan var det en person som hittade min youtube-kanal och skrev i 10 minuter non-stop:

"BUUUUUUUUU. VAD DU ÄR FUUUUUUUUL. FEEEEEET. FUUUUUUL. BLÄÄÄÄUUUU."

Jag blockade pojken, för det här var inte en vuxen människa. Det var ju enkelt, och sen släppte jag tanken. Tänkte att mobbning hör hemma i sandlådan, och att denna stackars typ kanske hade det väldigt jobbigt hemma.

Men nej, det följer med till vuxen ålder. De som borde veta bättre. De som ändå hunnit uppleva ett och annat. Kanske själv hunnit bli retade. Men ändå, fastän man tror man växt ifrån det, följer det med en som en envis skugga.

Det här börjar bli en gammal nyhet, men pågår ändå varenda evigaste dag, över hela jordklotet. Åt ganska många faktiskt. Därför lyfter jag idag fram Sanna Nielsen. Hon blev vald till årets julvärd i SVT, la ut en bild på facebook där hon ser glad ut i en beige tröja - och plötsligt blev många väldigt upprörda.

Det var fel på allt, mest hennes tröja som visade lite axlar.

Hon blev alltså synad och dömd från topp till tå. Inte för det hon gör, utan för hennes utseende. Tröttsamt, men vardag för många kvinnor.

Du kanske undrar hur en 40/50+ are skriver till Sanna?

Grattis, ful jumper.

Förskäcklig bild och tröja!

Glömde hon kläderna hemma? Kunde väl ha fått ordentliga kläder på sig...

Felklädd, lilla Sanna..

Det är bara början. Blev ba så trött att jag slutade läsa.

Vad är det egentligen som pågår mellan öronen hos vissa människor? Var finns det där som kallas kontroll, som gör att man inte handlar efter varje lilla impuls? "Fy tusan vad ful hon är i den tröjan, såklart det är min uppgift att säga det åt henne".

Nej. Man måste inte handla efter varje tanke. Dessutom vill jag tänka att det man säger om andra, säger mer om dig än om personen du talar om bakom ryggen.

Jag trodde ju att man, speciellt som kvinnor, ska hålla ihop. Stötta varandra och vara glada för varandras skull. Ändå pågår detta hat överallt, varenda dag. Avundsjukan och skadeglädjen. Jag får huvudvärk.

Det är som inte någon skillnad vem du är, eller vad du gör. Jag tycker det är ledsamt att det har blivit vanligt att se och möta detta beteende. Speciellt på internet där det är så lätt att skriva något elakt, och för lätt för andra att ta till sig. Alla blockar inte och går vidare. De kanske har hört detta dag in och ut, och till sist rinner bägaren över.

Tänker även på alla barn och barnbarn som ser sina anhöriga vara mobbare på internet. Förstår de att detta inte är okej, eller går de i sina äldres fotspår?

Kanske den där pojken som skrev FUUUUUL åt mig, hade sin mormor som samtidigt satt och skrev åt Sanna?