Vad jag är glad för och inte bryr mig om idag.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.11.2018 | 1 Kommentarer

Ett av det bästa med mig (och tro mig, jag har en del bra egenskaper) är att det inte krävs mycket för mig att bli glad.

Jag finner något positivt i det mesta, och när man gör det så blir man även glad på köpet.

Idag är jag glad över dessa saker:

• Vårt isolerade hus.
• Tuppen har lärt sig att gala. 
• Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker.

Vårt isolerade hus.

Minns du när vi gjorde vår täthetsmätning på huset? Hur som helst fick vi högsta betyg. Så pass bra och tätt, trots att vårt hus inte egentligen var tänkt för ett så bra betyg. Det innebär att vi får arbeta lite extra och tackar gudarna för att det finns en braskaminsfunktion på vårt ventilationssystem när vi ska elda i vår Tulikivi. Det innebär också att huset är så bra isolerat med tjocka väggar, att vi hör ingenting vad som händer utanför våra väggar.

Så när Fredrik gick ut fram och tillbaka idag, kom han snabbt in igen för att meddela mig vad som pågick utomhus.

"Tuppen har lärt sig att gala!" 

Det tog några sekunder för mig att inse vad Fredrik just hade sagt till mig. "Va?! Hur vet du det?" 

"Nå han står och ropar för fulla muggar nu!".

Tuppen har lärt sig att gala.

Jag rusade upp från soffan samtidigt som jag kastade iPaden åt sidan och hoppade in i mina utekläder. Fredrik som hade lämnat dörren på glänt gjorde det möjligt för mig att höra Isla som nu sjöng för fullt i hönshagen. 

"Han har lärt sig att gala! Jag är så stolt!" upprepade jag hela vägen ner till hönshuset, medan mina fötter sprang så snabbt de bara kunde med mina rosa gummistövlar.

Där satt Isla på stolen i hönshagen, med alla sina brudar, och verkade rätt så belåten med att ha funnit sin röst. En dag före han skulle bli 18 veckor gammal. Sen såg han på både mig och Fredrik som stod med stora ögon och glodde på honom, och han tystnade med detsamma jag skulle börja filma honom.

Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker.

Att bli så stolt att man skulle kunna gråta en skvätt, för att tuppen har lärt sig att gala, kan ju verka lite galet. Ja, jag inser det själv. MEN. Det skadar ju ingen att jag är lycklig över att min fågel har lärt sig att gala, och när det kommer till lycka så tycker jag inte man behöver bry sig så hårt om hur andra skulle uppfatta en. 

Det är rent ut sagt ganska skönt att vara i ett stadie i livet där man vågar vara sig själv fullt ut.

Tuppen gal. Jag är stolt.

Så till den stora frågan: hur lät det? 

Har sett på massor av youtube-videos och skrattar så tårarna sprutat när jag sett tuppar testa på sin röst för första gången, så hade ju hoppats på att Isla skulle låta lika klen och rolig.

Men han har tydligen lärt sig något som många (kanske möjligtvis även jag) borde lära sig: att det kan vara rätt så bra att vara tyst ibland, och endast tala när man har något att säga. 

När Isla gal så lät det så klart och starkt. Min fina tupp.

Stolta Isla, 17 veckor och 6 dagar gammal.

Jag satt kvar med hönsen i en halvtimme och försökte filma honom ifall att han skulle börja gala igen. Dock satt han bara och tittade fint på mig, och jag blev kissnödig, så jag får vänta till en ny dag då jag filmar honom.