Vad jag har gjort när jag varit borta.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.01.2020 | 0 Kommentarer

Jag är tillbaka! Mitt jullov från bloggen måste få ett avslut här, för annars finns det en risk att ledigheten blir lite längre. Men skönt, det har det varit. Trots att jag varit aktiv på instagram (carloine heter jag där), så har det varit på ett helt annat sätt. Instagram är så enkelt, och är inte ett medie som kräver en massa tid. Jag kan ju sköta det mediet utan problem, även när jag ammar. Bloggen däremot är en plats där man behöver få tiden och en enorm tekopp för att få till ett blogginlägg.

 

 

Under mitt jullov har jag fått fullt ut ha fokus på min familj. På Nova som för varje dag växer och får en underbar personlighet. Hon skrattar, "pratar", är stark i kroppen och har redan försökt (och i misstag) svängt sig från rygg till mage. Så gott som dagligen, förutom de där dagarna det stormade och regnade, har vi varit ute på barnvagnspromenad. Jag och min familj.

Vi har firat julen tillsammans. Mellandagarna. Nyåret. De första dagarna av det nya året.

Och jag är nu som en helt ny människa. Nästan. Känner mig så lugn och i frid med allt, att jag önskar det skulle få fortsätta så här. 

 

Tänkte jag skulle ta och gå igenom hur förra årets sista dagar, och hur årets första dagar, har sett ut. 

 

Julafton firades som vanligt här hemma, bara vi. Men det som inte hörde till vanligheten var att i år var det inte bara jag och Fredrik, utan även vår älskade dotter. Hennes första jul. Hela julafton gick ut på att mysa.    Gjorde julmat, gick en julpromenad med barnvagnen, öppnade julklappar och såg på en film. Önskar varje julafton från och med nu får vara lika mysig och fridfull.

 

 

 

På mellandagsrean åkte jag och min familj in till stan. Shoppade en babysitter till Nova, som hon älskar! Hon är en tjej som älskar när det är rörelse, så sittern fick 10 av 10 möjliga poäng.

Till mig själv shoppade jag en ny telefon, och det var minst sagt på tiden. Trots att jag har systemkamera så är det inte så att man hinner springa runt och fotografera med den, speciellt inte när man har ett spädbarn i famnen så gott som hela tiden. När min gamla telefon endast fotograferade suddiga bilder, och var allmänt slö som en sengångare, så fick jag nog.

 

Så nu har jag en ny telefon som fotograferar med häftiga funktioner, där bakgrunden blir oskarp. Resten av bilden är skarp som bara den.

 

 

Fantomen hade krapula.

 

 

Och på årets näst sista dag hade vi besök av en höggravid vän som fångade detta underbara ögonblick på bild. Mitt hjärta slår extra slag av värme, glädje och kärlek när jag ser denna bild. Den sammanfattar fint varför 2019 var de bästa årets någonsin i mitt liv.

 

 

Nyåret var speciellt, eftersom Fredrik jobbade natt då. Så tolvslaget firades här hemma, bara jag och Nova. Från ett mörkt rum såg jag grannarnas fyrverkerier, och sen gick jag och sova nöjd till ett nytt år.

 

 

Det finaste man har sätter man på bordet.

 

 

En annan dag fick vi besök av en annan vän, som hade med sig olika sjalar. Jag testade ringsjal, som kändes bäst av alla sjalar jag testat (vilket förvisso inte är så många, men ändå). Men ännu är jag inte helt frälst när det kommer till sjalar. Även hur skönt det säkert kan vara att ha båda armarna fria, så vill jag hålla om min dotter när jag bär på henne.

Så tills vidare så klarar vi oss nog utan sjal eller bärsele här hemma, tills vi hittat något som känns rätt till 100%. Hon har ju sin sitter som hon tycker om.

 

 

Gårdagens morgonpromenad. Så otroligt vackert. Funderar även om någon skulle vara intresserad av att läsa en recension om vår barnvagn? Den är hur bekväm som helst att gå med, och klarar både asfalt och grusvägar och har hunnit testa den i olika väderlekar, men kan nog skriva mer om den än så.

 

 

La upp en bild på instagram där barnet äter, och skrev lite tankar om mat och närhet, och miste samtidigt ett par följare (miste även en del följare när jag skaffade höns och blev gravid). :DDDD

Tänker att det kanske inte har med mig att göra, eftersom även jag hunnit avfölja personer av personliga skäl. Kanske har det med mig och göra, och det är helt okej. Kanske de bara nyårsstädade bland sina flöden. Sist och slutligen tänker jag att sociala medier och följare sist inte är det viktigaste av allt.

 

 

Det viktigaste är det du just har fått se:

Dagar av glädje. Dagar av närhet. Kärlek. Familj och vänner.

 

Nu har min dotter vaknat, så jag loggar ut och upptäcker dagen med henne. Vill du se mer, och oftare, av mitt liv så rekommenderar jag att följa mig på instagram: carloine, eller så håller du ut och nöjer dig med krasslig uppdatering på bloggen.

 

50