Vad jag vill säga till mitt 20-åriga jag.
Jag är gravid, sjukskriven, rätt så belåten men otroligt rastlös. Så jag efterlyste en liten frågestund på instagram. Bad de som ville att ställa en fråga om allt mellan himmel och jord, och sen svara på allt via bloggen och instagram. Jag fick en fråga som verkligen krävde ett eget blogginlägg, och här är det.
(ps. vill du ställa mig en fråga, om vad som helst, när som helst; skriv bara en kommentar så svarar jag på alla frågor.)
"Vad hade du velat säga till dig själv som 20-åring?"
Om 20 dagar, 9 timmar, 19 minuter och 35 sekunder (i skrivande stund, inte för att jag håller räkningen, google räknade ut det åt mig) fyller jag 29 år, och jag kan knappt tro att jag snart levt färdigt som 20+ någonting, och blir om ett år en 30+ are. Som yngre tyckte jag ju att de som närmare sig 30 var gamla. Herregud, idag vet jag bättre, och vet att man till sist slutar tänka på ens ålder, och istället börjar känna sig yngre för varje år som går. Jag är ju ung, och mitt liv har bara börjat!
Men det var inte det jag skulle skriva. Utan nu ska jag skriva till mitt 20 åriga jag. Hon som trodde livet var över vid 20, typ.
Caroline, 2010. Nitton och ett halvt år.
Det här med utseende är sekundärt.
Under åren har jag existerat i olika former och storlekar, och om det är något jag har lärt mig, så är det att utseendet sist och slutligen är sekundärt. Att det man minns och tar till vara på är den känsla man ger andra, och som andra ger tillbaka till en. Och att man inte blir mer eller mindre lycklig beroende på siffran på vågen.
De senaste åren har jag sagt att jag känner mig så mycket lyckligare idag än jag gjorde när jag var som smalast, och det säger jag även idag. Det här med lycka har ingenting med siffran på vågen att göra. Det är något som kommer inifrån.
Man får ångra sig.
Ännu 2010 hade jag en Nokia knapptelefon. Jag skulle aldrig ha en smarttelefon. Dels för att jag trodde att jag aldrig skulle ha råd med en, men även för att jag inte förstod vitsen med smarttelefonerna. De såg så otympliga ut, och hur i hela fridens namn skulle man kunna skriva något när bokstäverna på skärmen var så små?!
Året därefter köpte jag min första smarttelefon.
Det jag vill komma fram till är alltså att man får ångra sig, ändra åsikt. Att man inte behöver ha samma åsikt eller var precis samma människa hela livet ut. Jag kan ju bara tala av egen erfarenhet och jag har hunnit ändra åsikter och livssyn, och även vuxit som människa tack vare det, under de nio senaste åren. Jag skulle bli mer orolig om man stannade fast och aldrig utvecklades.
Säg hur du vill ha det.
För väldigt få människor kan läsa dina tankar.
Du kommer att finna kärleken. Väldigt snart.
Jag mötte Fredrik när jag var tjugo och ett halvt år. Vilket betyder att Fredrik har snart varit en del av mitt liv i ett decennium. Helt underbart. Och fantastiskt.
Att finna kärleken är inte något jag tagit eller tar för givet, och att finna en person som är vid ens sida i så många år är idag lite av något magiskt. Som jag tidigare nämnde så tror jag att vi människor ständigt utvecklas, och att då finna någon att utvecklas tillsammans med och stå tillsammans starka och kära, det är häftigt.
Jag skulle vilja säga till mitt 20-åriga jag att verkligen slappna av och njuta av precis all tid du får tillsammans med din kärlek. Att Fredrik är världens härligaste människa du kommer att möta, och att bara vara snäll och kärleksfull och vara tacksam för att man haft turen att möta någon som är så rätt.
Våga lita på kärleken och släpp in kärleken i ditt liv.
Lita på dig själv.
Det här med magkänslan har varit en grej sen barnsben, och jag ber dig att hålla kvar vid den. Magkänsla och hjärta tar dig långt.
Omge dig själv med positiva och härliga människor.
Äkta vänner ska alltid lyfta dig, och inte dra ner dig. Håll dig alltså borta från människor som talar illa om och åt dig. Som får dig att känna dig mindre värd och osäker.
Omge dig själv istället med människor som tillåter dig vara precis som du är, utan att döma.
Älska och förlåt dig själv.
Slösa inte tid på att jämföra dig med andra. Var inte för hård på dig själv, och våga ha självdistans och förståndet att släppa taget om det du inte har makten om. Alla är vi människor, så även du. Och det gör dig inte mindre duglig som människa. Banta inte, och förlåt dig själv för sånt som hände för tusen år sen. Den tuffaste och mest kritiska typen är den vi är mot oss själva, och det vet jag att du kan träna bort.
Ba var snäll helt enkelt, det förtjänar du.
Var dig själv.
Alltid.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar