bloggheader4

Vad ville universum säga mig?

Skrivet av Caroline Eriksson 25.12.2017 | 0 Kommentarer

Kategorier:

Juni var den månad jag fick körförbud på bilen, besökte kyrkan inte bara en – utan två gånger, och den månad vi verkligen förstod att om något skulle ske vid huset så skulle vi göra det själva.

 

Samma dag som jag bloggade om att vilja stanna tiden, så stannade tiden rejält. Att ta farväl av en älskad människa är aldrig lätt, och sorg känns lite som att klockorna stannat medan man är fast i en bubbla av overklighet.

Sen är det även overkligt hur livet ändå fortsätter omkring en, trots att man själv ba vill pausa. Hur det inte är möjligt att pausa i all evighet, och hur skamfylld man kan känna sig av att själv fortsätta sin vardag igen.

Känslor, gott folk. Det finns inga rätt eller fel, men varför finns det ingen handbok att ta till ibland? Det verkar som att man bara måste finna sitt eget sätt.

 

Och den här månaden tänker jag inte gå in på vad vi egentligen gjorde eller vad som fyllde våra dagar. Istället kommer jag att ta vara på och lyfta upp det som fyllde mitt hjärta.

 

12.6.2017
Min älskade bror ställde till med examensfest och fotograferade denna bild.

 

Hela midsommaren arbetade jag och höll på att krocka med två älgar. De hade bara en mysig stund, stod och mumsade på en björk och plötsligt var jag framför dem. Jag vill gärna tro att vissa saker man upplever har något att lära en.

Samma sak är det med djur. Det är ju inte som varje dag man möter på en älg, och nu var det till och med två stycken!

Vad ville universum säga mig?

 

Efter att ha googlat fram älgens betydelse i ”Djurens språk” av Solöga, och det gjorde jag först nu, så inser jag att deras budskap var precis det jag hade behövt få höra den dagen, i den stunden.

 

”Här gäller det att känna dig nöjd med din plats i livet, först då befinner du dig i mitten av världen och det du önskar kommer till dig. Kliv ur känslan av missmod. Välj att vara nöjd och din situation förbättras.”

 

resizedimage800533 IMG 5923

 

Visst, ens situation förbättras inte med detsamma bara för att man ”väljer” att vara nöjd. Men, man får förhoppningsvis lättare att finna sätt att möta dagen och ens egna känslor.

Jag kom fram till att jag vill vara den sprudlande kvinnan, som jag alltid varit innerst inne, som håller livet kärt. Trots hur skört livet kan vara. Som tar vara på dagen och uppskattar det som finns nu, snarare än det som varit eller kommer att komma i framtiden. Och sakta men säkert fann jag mig själv igen.

 

Samtidigt fann vi på riktigt den här månaden våra vänner som varit ett stort mentalt stöd till oss under byggtiden.

 

26.6.2017

Juni
resizedimage800533 efit 7
December

 

Om jag ska skriva något om huset så var det i slutet av juni som jag och Fredrik trollade fram mellanväggar på endast två dagar.

 

Även om man var halvt skräckslagen av att göra detta viktiga moment utan hjälp av någon som åtminstone gjort detta en gång tidigare, så gick det bra. Det som var mest läskigt var väl den där 25 cm's biten, som var den första bit vi limmade fast. Sen gick allting i ett huj och man kunde börja se mer, med lite fantasi, om hur huset skulle bli. Alla väggar var i vattenpass. Som om en professionell byggare hade gjort det, fast lite bättre. ;-)

 

 

ps. Bilen hade inte körförbud allt för länge och den blev godkänd på andra försöket i besiktningen. Jag tog den upplevelsen som en lärdom att handskas med motgångar, och det gick bra. Det kunde ju ha handlat om värre saker.

Nu har jag skrivit en A4 om mina känslor, och jag hoppas ni får en alldeles underbar dag. Puss.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar