bloggheader4

Väntar vi en pojke eller flicka?

Skrivet av Caroline Eriksson 01.07.2019 | 2 Kommentarer

Jag är dålig med överraskningar. Inte så att jag inte skulle tycka om dem, men på ett sånt sätt att jag inte klarar av att hantera dem tålmodigt. Får jag en födelsedagspresent i förskott så kan du slå vad om att jag har öppnat den samma dag. Julklappar under granen blir klämda och kända på. För jag är helt enkelt den där typen som inte vill vänta på något så länge. Speciellt inte om det är något roligt på gång.

 
Så när folk har frågat mig och Fredrik om vi ska ta reda på bebis kön, så har jag sagt ”Självklart!”. Inte för att det har någon betydelse om det är flicka eller pojke, men för att det skulle vara en överraskning mindre att vänta på.

Därför for vi på ultraljudet (det sista innan förlossning) förra veckan förberedda att veta lite mer om vem det är som vi väntar och längtar efter.

 
Barnmorskan började med ultraljudsundersökningen med att mäta armar, ben och huvud på bebis. Noggrann kontroll av hjärtat, som visade att allt var som det skulle. Hjärnan såg fin ut. Njurar, lungor och andra organ var perfekta. Medan hon undersökte bebis så kunde jag bara tänka på hur häftigt (och lite utomjordigt) det egentligen var; att just nu så är det ett liv som skapas inom mig, som är hälften mig. Hälften Fredrik. Att från en liten cell så har det blivit någon som nu klassas som ett barn.

 


Fick även se fram och tillbaka bebis näsa och pussmun. I några sekunder var det det vackraste jag sett, tills ultraljudsmaskinen förvrängde så att bilden såg mera läskig än söt ut. Men den där näsan och pussmunnen, åh vad det värmde mitt hjärta.

 

bebis 27.06.2019

Vår älskade bebis.


Sen när allting var kollat att bebis vuxit och utvecklats som hen skulle, så var det dags att se om bebis ville avslöja sitt kön. Men det gick inte som vi tänkt oss.

Bebis låg upp och ner, med ryggen mot oss, och på ett sånt sätt att det var svårt att se något. Jag försökte röra mig lite för att se om bebis ville flytta sig lite, vilket resulterade i att bebis nog låg som önskat, men att istället min navel skapade ett stort skuggområde just där könet var.

”Det är ett envist barn ni får”, sa barnmorskan, och jag log och tänkte det är bra med lite fananamma.

Efter en stund, och efter att jag vänt mig igen, så kunde barnmorskan se bättre, men kunde inte ge något klart svar.

 
Så vi gick därifrån, utan att veta om det är en pojke eller flicka som vi får möta vid förlossningen. Först trodde jag att jag skulle ta det på ett helt annat sätt. Att det skulle gnaga inom mig, så som det är att ha en present med ens namn på sig framför sig, som man inte får öppna.

Men det gjorde det inte.

 


Det har ju ingen betydelse om det är en pojke eller flicka. 

Nu behöver man inte ens av misstag skapa en identitet till någon man ännu inte mött. Att inreda bebis rum och köpa kläder och saker till hen blir inte alls svårare. Tvärtom, bara lite roligare. Det här barnet ska ha alla möjligheter, utan att ens av misstag bli begränsad.

Och nu ser jag, om det är möjligt, bara mer fram emot förlossningen. Tänk vad spännande det kommer bli. 

 
Det viktigaste av allt var ju det vi redan hade fått se och visste; att bebis mådde bra i magen och var frisk.

 

Kommentarer

  • Jennie 01/07/2019 12:02pm (5 månader sen)

    Vi valde att ta reda på könet på bra två barn och med båda så var det så lätt att se att de var pojkar, så vi kunde själv se det på ultraljudet, innan barnmorskorna ens hann säga något :D
    Vid min första graviditet var det mer att vi ville veta könet bara för att veta. Med den andra var det för att kunna prata tydligt om lillebror eller lillasyster med vår första son.
    Men hade vi fått ett tredje barn, så hade jag valt att inte ta reda på könet i förväg. Bara för att just ha den där överraskningen kvar till själva förlossningen.
    Lycka till med resten av graviditeten! Hoppas illamåendet har släppt. (Mvh, någon som hade grav hyperemesis i sin första graviditet och rejält illamående halva andra).

  • Åsa 02/07/2019 2:42pm (5 månader sen)

    Jag har fött fyra barn, och ingen av dom har jag velat veta kön på innan. Det har varit så roligt varje gång. -Det är en pojke!! Det är en flicka! Spelar ingen roll, man är lika glad, vad än det är!

Skriv en kommentar