Varför jag grät idag, och en viktig bok

Skrivet av Caroline Eriksson 19.02.2019 | 1 Kommentarer

I maj kommer jag att få närvara på Stina Wollters föreläsning i Sursik skola, där jag som ung har dansat flera fredagar på disco. Ser så fram emot att få återvända, och få möta och höra till Stinas kloka ord. Jag har följt Stina i så många år via instagram, och hennes bilder och texter förgyller min dagar. Ger dagarna en krydda av verklighet, i ett flöde som annars kan verka påklistrat och plastigt.

Som bäst håller jag på att läsa Stinas bok ”Kring denna kropp”, och känner redan nu, femtioen sidor in i boken, att det här är en bok jag kommer att läsa fler gånger och hålla nära mitt hjärta.

 
Idag satt jag i vardagsrummet och läste, när jag plötsligt kände ett behov att låta boken vila och gå till kontoret. Jag hade inget mål, utan behövde bara gå in. När jag står vid mitt skrivbord ser jag två rådjur springa utanför fönstret. Jag vet inte vad det var som fick dem att springa, men jag visste att jag var tacksam över att stå just där och då. Jag har inte sett rådjuren på snart ett år, och idag var de här.

Började skriva i min bullet journal, och la samtidigt på ett youtube-klipp att spela i bakgrunden. När första klippet var över så startade automatiskt ett nytt klipp.

Kvinnan som filmat videon är i samma ålder som mig. Hon har över 200 000 prenumeranter. Majoriteten av hennes följare är flickor i 8 – 12 års åldern. Alltså barn. Utan att se på videon hör jag hennes säga hur trött hon är. Hon har sovit i tio timmar, och kunde sova två timmar till. Minst.

Sen handlar resten av videon om en ny diet hon går på: juice-detox, och jag börjar få en aning om varför denna kvinna är så trött. Medan kroppen får inte tillräckligt med näring, står hon nu och höjer juicerna till skyarna och menar att de förändrar hennes liv.

Samtidigt som hon är så trött, för hon varvar juicerna med den meningen.

Jag låter denna bok omfamna mig.

 
Jag avslutar videon, går tillbaka till Stina Wollters bok, och läser kapitlet om Ylva. Jag skrattar. Jag gråter. Skrattar lite till, och sen slutar inte tårarna att rinna. Det är som att någon vridit på kran och sedan lämnat rummet.

Samtidigt som tårarna bränner i ögonvrån, gör unga kvinnor reklam för juice-detox och dieter på sina sociala medier. Som låter det kosta vad det kosta vill, trots att kroppen tar stryk. Med en kropp som skriker efter hjälp, återhämtning och näring. Den här världen är så ätstörd och skev, och det hjälper inte ens att rensa kraftigt i sitt flöde, då de där juicerna och dieterna ändå hittar sina kryphål.

Skit i juicer.

Skit i normer.

Skit i att vara så där perfekt och pinnsmal.

Skit i mycket, för det är få saker som sist och slutligen har betydelse.

 
Det här livet är för kort för att svälta,

så se till att njuta utan att behöva oroa dig för hur du för din kropp och hur den ser ut.

Du har en kropp och en själ, och det är banne mig allt. Du betyder något. Lev.

När jag läst klart kapitlet om Ylva och kramat om katten befinner jag mig i kontoret igen. Istället för att ta fram youtube söker jag fram rådjurens betydelse på Google.

 
”Bejaka kärleken i ditt liv. Min gåva till dig är att få kärleken att växa. Rådjurens visdom är att se med kärlek på världen. För dig gäller det att begagna dig av deras synsätt och att stärka kärleken i ditt liv genom att ge kärlek till dig själv och till andra.”

- Solöga

Ylva är Stinas syster, som led av ätstörningar, tills kroppen till sist inte orkade mer.