Vargen kommer.
Trodde aldrig att jag skulle skriva det här blogginlägget, för måste ärligt säga att när den här varghetsen verkligen fick start så tog jag inte riktigt till mig allt. Jag var lika rädd som den gången jag såg vargspår vid Vägviken för ett par år sen. Inte alls alltså. Då tyckte jag det var spännande. Lika spännande som för tio år då jag såg en varg för första gången i mitt liv.
Vargen sprang bredvid vägen och det tog en stund innan jag insåg att det faktiskt var en varg jag såg. Den var mäktig, och något annat kan man ju inte säga om det enorma djur.
Men vartefter jag fått höra om alla vargobservationer, och vargen kommit allt närmre oss, så har det hänt något med mig. Det är inte lika spännande längre. När jag läser om folks ilska och rädsla så är det en mänsklig reaktion som sker inom mig. Även jag påverkas.
Istället blir jag lika frustrerad som alla andra hur vargar ska få springa i bekantas blomrabatter utan att något görs. Människors djur, levebröd, som vargen tar. Att barn inte längre kan leka utomhus utan att föräldrar inte ska kunna släppa blicken från dem. Hur barn blir rädda av vad vuxna talar om vargen. Hur folk stänger in sig och sina djur med detsamma det börjar skymma. Hur äldre suckar och undrar hur det kan ha gått så här långt. För så här var det inte förr.
Hur ett djur kan påverka hur människor lever sina liv, och jag nu sitter här och bloggar.
Igår kväll så dök en status upp i mitt facebook-flöde där en person sett en varg inte långt ifrån vårt hus. Plötsligt så blev jag den jag bestämt mig för att inte bli. Jag såg till att alla katter var inne, för ut skulle de inte – hur mycket de än velat. Jag kikade ut genom fönstret för att se om vargen hittat hit, och följde med uppdateringar om nya spår i snön om vart vargen var på väg.
Vargen finns naturligt här i Finland, men den ska hålla sig i skogen. En varg ska vara skygg och inte söka sig till bebyggelse, för ett det är inte ett normalt beteende från ett vilt rovdjur.
Och ja, även här på landet bor många människor som är lika mycket värda som i stan, där vargen blir bemött på helt annat sätt än här. Trots att människor bönar och ber om förändring, för nu har bägaren runnit över.
Vargen är ett rovdjur och inte något jag vill ha i min trädgård.
Bild från pixabay.
Ps. Tänk hur underbart det vore om alla använde sin frustration och energi och la lite på äldreomsorgen och barnomsorgen. Då kanske regeringen skulle reagera lite snabbare vartåt allt barkar här i landet?
Kommentarer
Sandra Skinnars 13/03/2018 10:35am (5 år sen)
Var exakt var vargen? Vill inte möta den om jag går ut...
Caroline Eriksson 13/03/2018 11:31am (5 år sen)
Jag sände PM till dig! :)
Ninni 13/03/2018 11:19am (5 år sen)
Var får vargen bo om den inte får röra sig på landsbygden där det är glest befolkat?
Caroline Eriksson 13/03/2018 11:30am (5 år sen)
Vargen ska bo i skogen. Inte vid folks husknutar.
Även om landsbygden är glest befolkat, jämfört med stan, så bor det ändå många människor (ofta med flera småbarn). Bara för att du kommer till landet så betyder det inte att det finns ett hus på en tre kilometers radie, eller att man bor mitt i skogen.
Sen tycker jag inte det ska vara skillnad på folk och folk, som det nu blivit med den här vargdebatten.
Så som sagt, vargen får bo i naturen, men inte söka sig till människor, för då är det ett tecken på att något är fel.
Cattis 13/03/2018 9:56pm (5 år sen)
Läste också i tidningen idag att vargen gått mitt genom centrum i närpes in på gårdar bredvid tokmanni. Tänk att man ens ska behöva tänka att man kan möta en varg mitt i centrum... För att inte tala om just glesbygden, har som tur inte hört om någon varg nära oss men man blir nog räddare och håller ögonen öppna hela tiden då man är ute på gården med dottern
Caroline Eriksson 14/03/2018 12:08pm (5 år sen)
Ja herregud! Här i byn har vi nog ibland kunnat möta ett förvirrad rådjur som springer ut till åkrarna, men att möta en varg mitt i byns centrum eller i Närpes (som ändå är stort!) är otroligt. Man måste nog kanske bara se sig om en extra gång om axeln innan något görs åt problemet, för så här ska det väl inte behöva få vara?
Stina 13/03/2018 10:52pm (5 år sen)
Hej Caroline. Bra skrivet av dig. Min åsikt har också ändrats under dessa veckor som vargobservationer gjorts. I början tog jag inte så mycket notis till allt man hörde/läste. Men mer och mer har rädslan börja komma krypandes, vad kommer att eventuellt hända innan något görs åt problemet? Förhoppningsvis behöver inget hända, före man får lov att börja skjuta bort de som kommer för nära bebyggelsen.
Caroline Eriksson 14/03/2018 12:06pm (5 år sen)
Tack för din kommentar. Jag håller precis med dig, och hoppas verkligen att något görs innan någon kommer till skada.
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar