Vi har bara varandra.
Förutom igår, då vi hade en behövlig vilopaus efter en mycket rolig lördagskväll, så har jag och Fredrik haft ett otroligt flow vid huset. Huset som vårt liv har kretsat kring ett år nu. Ett hem, och en fast och trygg punkt, att fortsätta vår framtid tillsammans.
Första tiden spenderade vi med att först och främst finna den där platsen. Sen hitta huset som fyller våra behov och krav.
Jag har nästan förträngt evighetsarbetet med bygglovspappren. Hur jag satt vid kommungården och halvt fick spunk då jag upptäckte att ett papper ännu inte var ifyllt. Oron som dök upp inför undantagstillståndet, och det riktigt mötet som gav oss godkänt.
Sen den dagen vi fick godkänt, har vi bara tutat och kört. Inte tittat tillbaka. Förrän nu.
Det är som först nu vi faktiskt har vågat se tillbaka på den tid som gått, och gett varandra en klapp på axeln för att säga "Vad vi är duktiga". Man måste våga ge sig själv den där bekräftelsen.
För även om inte allting blev som vi tänkt oss, och livet ville lite annat, så har vi gjort det riktigt bra. Bara jag och Fredrik.
Vi har bara varandra.
Och det är inte så "bara" att få vara tillsammans med denna karl. Det är helt underbart.
Förutom en dörröppning vi glömt bort, så har vi gipsat fast alla väggar. Spacklat nästan alla väggar. Och så övar vi på lite kreativa lösningar för att få ett så funktionellt hus för våra behov.
Det du ser Fredrik göra på bild är att fixa till ett speciellt hörn till vardagsrummet, som vi ska hitta en snärtig list till, så vi har extra uttag för bakhögtalare till tv'n. För det tänkte vi inte på när vi gav det sista godkännandet på elritningen.
Det är så många tips jag skulle vilja dela med mig av, när det kommer till husbygge, men det här är i alla fall ett: rita ut mer eluttag än du tänker att du behöver - för du kommer ändå att behöva dem.
Vi löste detta problem på detta sätt. Även om det sist och slutligen aldrig var ett stort problem.
För om det är något jag har kommit fram till det här året, så är det är sist och slutligen ganska lite som är värt att stressa upp sig för. Har man inte makten över en skild sak, så är det att endera släppa taget och gå vidare. Eller så finner du lösningar som får dig att fortsätta framåt. Vara lite kreativ.
Jag har lärt mig att släppa taget.
Och när jag står där och målar väggarna vita, så tänker jag tillbaka på den tid som varit - och den som är på kommande, och jag är förväntansfull. Tacksam.
Tacksam att vi bara har varandra. Att vi har det så bra.
När vi skulle börja bygga hus sa många att "Oj vad ni kommer att gå varandra på nerverna!",
men saken är den att jag har blivit lite mera nykär. Hur bra är inte det?
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar