VI HAR BETONGGOLV, HALLELUJA!
Tydligen ger betong mig mardrömmar, eftersom jag natten till igår sov lika oroligt som då sockeln skulle gjutas. Då drömde jag att det inte fanns plats för en ytterdörr, nu att det inte fanns plats alls att röra sig på. Vad drömmarna ska symbolisera tänker jag inte fundera längre på, men tippar det har något med att ge över ansvaret helt och hållet till någon annan. Och det är väl inte alltid så lätt.
Men trots att natten var orolig, var jag ändå rätt så lugn innerst inne. Jag ville ha de bästa, och bokade Malax Byggmaskiner långt på förhand. Ringde, trots att jag visste av att de skulle sluta gjuta golv, och bad snällt.
Vårt golv blev det nästsista golvet någonsin.
Eftersom jag inte gjorde något åt golvet själv, sov jag medan de la in allt betong i huset. Efter att ha fått i mig en kaffekopp på förmiddagen åkte jag till huset för att kolla läget, och då såg det ut så här.
Hela huset hade ett fint lager av betong i sig. Måste erkänna att jag fick en liten klump i magen då jag inte såg någon purus-drain, eller golvsil överhuvudtaget i huset. Borde ba lagt på mig glasögonen eller tagit ett chillpill, för de fanns nog där. Men tydligen flyter det runt lite betong och det är helt vanligt att man då inte ser golvsilarna så lätt.
Man slipar ba fram dem efteråt.
Här är halva vardagsrummet, köket och längst bort "barnrummet". Och allt ser så fint ut.
Kvällen före hade jag och Fredrik spikat upp skrutt-plankor i taket, så de som gjöt golvet skulle ha lättare att se hur det skulle vara. Det blir en stor fin brasa sen av allt skrutt vi ska bränna upp.
Höni... herregud så skönt det är med betonggolv nu.
Det här är faktiskt en lika stor milstolpe i det här bygget, som när skogen försvann och Skinnars grävde fram vår grund på ba fyra dagar. Det är ju nu vi kan börja göra sånt, som andra ser, och inte ba vi. Och så blir det lite lättare och säkrare att spika i taket.
Efter en kort lunchpaus så möttes jag av fotsteg inne i huset. Hann fundera vem som varit snabb och smygit sig in i huset, medan alla varit borta. Skulle ju ha varit typiskt.
Men det var bara arbetarna som kollat om golvet var redo för första slipningen.
Efter att man gjutit golv ska det slipas x-antal gånger. Om jag inte ljuger helt och hållet för er så ska det göras innan plattan torkat helt, för att fukten ska slippa upp till ytan.
Och så här såg maskinen ut. Jag hade förberett mig på ett samma oljud som vibreraren, då jag blev halvt döv efter att ha vibrerat grus i elva timmar, men den här var så len i ljudet. Smidig såg den ut att vara också, men tippar det handlar om hur van man är med att arbeta med den också.
Jag har googlat fram att den kallas "helikopter". Hehe hehe.
Golvet blev inte lika glasblankt som före, utan lite mer halvskrovligt. Ba för att fukten ska lättare slippa ut i det fria.
Närbild av sliparen.
Än så länge har jag inte mött på någon som blir riktigt obekväm när jag börjar fotografera, och jag är inte heller obekväm med att fotografera människor jag nyss träffat. Jag är ba glad att få allt förevigat på bild.
Kompisen till han med slipmaskinen for runt kanterna på huset, samt runt golvsilarna och slipade för hand.
Och efter att jag fotograferat dessa bilder, var det ännu minst två varv slipningar som de fick göra i lugn och ro utan att ha en kamera i ansiktet. :-)
Efter fem dagar ska det finslipas en sista gång, men nu får betonggolvet vila lite.
VI HAR BETONGGOLV. HALLELUJA.
Nu kan ja ba andas ut. Och jo, jag drack en cider på kvällen för att fira golvet.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar