blogghedaear

Vill du gifta dig med mig?

Skrivet av Caroline Eriksson 15.01.2016 | 5 Kommentarer

Kategorier:

Redan på 1800-talet, så det är en gammal tradition jag nu kommer att skriva om, var det helt okej för kvinnor att fria en dag vart fjärde år till en man hon är intresserad av. På skottdagen, 29 februari.

Och hej! I år är det skottår!

 

1912FredSpurginLadiesInWaiting

"Ladies in waiting" av Fred Spurgin, 1912.

 

En av historierna bakom traditionen började med att St. Bridget var sur över att kvinnorna behövde vänta så länge på att få ett frieri, så det irländska skyddshelgonet St. Patrick bestämde att en dag vart fjärde år kunde en kvinna fria till en man. Hur mycket jämställt det nu är att kvinnor endast skulle få en dag vart fjärde år att fria på, är en hel annan diskussion.

 

Men hej, i dagens moderna tid kan väl en kvinna fria vilken dag hon vill (under skottåret), men enligt tradition är det endast på skottdagen. Ville en kvinna se om sin tilltänka man var intresserad kunde hon sätta ut en blomkruka utanför dörren, och tog han in den så var han intresserad. Stod blomman ute och frös var det bara att gå vidare. 

Om nu en kvinna skulle fria och mannen säger nej, då gäller det att han har en dyrbar gåva att ge till kvinnan. 

 

 

Vad tycker ni?

Ska ett frieri ske på mannens intiativ, eller är det inte världens undergång om en kvinna skulle fria till sin partner?

 

Jag har kvinnliga vänner som har friat till sin partner och visst har båda varsin ring på fingret idag. Medan andra som absolut inte skulle fria, utan tycker det är mannens uppgift att gå ner på knä. Personligen så har jag inga problem om det är jag eller sambon som ställer frågan. Huvudsaken är ju att båda är med på det, trivs och har roligt tillsammans. ;-)

 

Leap Year Postcard

"LEAP YEAR A two to one Chance" av Lance Thackery, 1904


* Innan någon påpekar: Är medveten att jag skriver detta blogginlägg som om ett partnerskap är endast mellan en man och kvinna. Jag vet så mycket bättre än så, men för den här gången är detta blogginlägg formulerat på detta sätt.

Kommentarer

  • Cindy 15/01/2016 9:46am (5 år sen)

    Alltså. Jag e lite gammalmodig och skulle nog vilja att T friar till mig, men ifall det går lite väl trögt är det inte ett problem att föra saken på tal själv ;) men ifall det går som jag önskar!

    • Caroline Eriksson 15/01/2016 9:52am (5 år sen)

      Jag förstår hur du menar. :) Ändå är det väl ändå viktigt att man tar upp diskussionen om hur man vill ha det i framtiden också, vissa vill bli förlovade och gifta, medan andra inte har samma syn på det hela.
      Hoppas T ändå går ner på knä för dig. ;)

  • Sofie 15/01/2016 12:13pm (5 år sen)

    Jag är en "hopplös romantiker" så jag längtar nog efter ett riktigt frieri :) Fast nu blev jag ju lite sugen när jag insåg att det är skottår.... ;) Nej nej, får nog lägga band på mig! :D

    Är i ett långdistansförhållande och han bor i Sverige och vi har inte flyttat ihop ännu för det är ju så mycket att tänka på, t.ex. bestämma i vilket land vi ska bo... :)

    • Caroline Eriksson 15/01/2016 12:59pm (5 år sen)

      Häröigt att läsa det ännu finns hopplösa romantiker på denna jord. Lycka till med kärleken och allt gott till dig! :)

  • Pernilla Bergman 15/01/2016 12:14pm (5 år sen)

    Jag har alltid funderat varför man ska gifta sig. Inte förrän jag träffade min nuvarande man började jag fundera på det på riktigt. Vi gifte oss för att vi ville och av praktiska skäl. Men för oss var det mera en öppen pågående diskussion under ett år där vi funderade när vi skulle gifta oss. Sådär som en helt vanlig konversation vid frukostbordet :) Så ingen friade egentligen.

    • Caroline Eriksson 15/01/2016 1:01pm (5 år sen)

      Ja, det är väl lite så jag också ser ett frieri. Att man samtalar före och kommer fram till vad båda vill i livet, att man är på samma plan. Praktiskt på många sätt är det att vara gifta än "bara" sambos. Man kan få in lite romantik i ett sånt frieri också :D

  • Lottan 15/01/2016 2:01pm (5 år sen)

    Vi gifte oss av praktiska skäl efter en extremt kort(?) tid tillsammans (4 månader). Det gick mest till så att vi blev stressade för att behöva köra långdistans om han inte kunde få ett visum och då föreslog min mamma att vi skulle gifta oss. Ännu idag, nästan åtta år senare kan jag känna ett sting av besvikelse för att jag aldrig fick bli överraskad av ett frieri. Liksom känna att 'fan, älskar han mej så här mycket att han vill gifta sig med mig!?' men med tiden har jag också lärt mig tycka att det absolut inte är mannens uppgift att falla på knä. Så istället ser jag till att överdriva med kärlek nu i efterhand och när vi har våra bästa stunder alltid säga 'om vi inte redan var gifta så skulle jag fria till dig nu'. Hoppas att han känner det där pirret och fattar hur jävla mycket jag känner för honom fortfarande. <3

    • Caroline Eriksson 15/01/2016 2:08pm (5 år sen)

      Tid är ju relativt. För vissa är till och med 4 år kort tid. ;-)
      När det kommer till att ge och känna kärlek så handlar det om nog så mycket mer än en ring på fingret. När man väljer att ge av sig själv och dela sitt liv med en människa, då är det kärlek (som jag ser det). Att man står vid varandras sida och möter livets prövningar, lyckliga stunder och allt som är med livet, tillsammans. <3 :-)
      (härligt att läsa att du efter 8 år känner starkt för din partner :-))

  • Melli 15/01/2016 5:43pm (5 år sen)

    Vi är inte ännu gifta, men har talat om det nåt år. Inte sådär väldigt romantiskt, utan mest av praktiska skäl, med tre barn tillsammans. En ring betyder ju inte så mycket om inte det ligger nåt bakom det. Vi har varit tillsammans fjorton år och har väl tänkt fortsätta en hel del år till.

    • Caroline Eriksson 15/01/2016 6:20pm (5 år sen)

      Ja, det är tråkigt när vissa verkar ha bråttom att förlova sig m.m. endast pga en ring. :) Hoppas er kärlek fortsätter blomstra och ta hand om varandra. :)

Skriv en kommentar