Bloggheader Caroline3

Vilse i Gamla Vasa

Skrivet av Caroline Eriksson 13.06.2016 | 0 Kommentarer

Dropbox skickade mig ett mejl i morse att mitt konto raderas om jag inte loggar in på det snart. Jag visste inte ens att jag hade ett dropbox-konto. Tydligen hade min första smartphone synkroniserat gamla bilder från 2012. Bilder och händelser jag nästan glömt bort. Kanske jag skulle börja skriva om alla roliga historier jag varit med om. Har ett och annat på lager.

 

 

"När Carro skulle åka lokalbuss"

Tänkte dela med mig av historien om när jag skulle åka lokalbuss i Vasa. Året var 2012. Första skoldagen av min läroavtalsutbildning till närvårdare. Ägde ingen bil, kände ingen i min blivande klass och funderade hur tusan jag skulle komma till Gamla Vasa. Hade till och med någon dag före testat cykla till Gamla Vasa, men fick svänga om halvvägs för konditionen tog slut och jag var genomsvettig. Fick alltså pröva på något nytt: Åka lokalbussen. *musik tagen från en skräckfilm spelas i bakgrunden när du läser det här*

 

Min relation till lokalbussar hade jag endast från 2008 då jag var på Färöarna. Jag och min vän tvugna att stå och vänta utomhus en timme på ett berg, sena kvällen, för att bussen skulle tydligen ha paus. Den erfarenheten var kall och osäker. 

 

Så jag var nervös den där tidiga måndagsmorgonen jag trippade till torget i Vasa. Satt och väntade på bussen och vid den här tidpunkten av mitt liv kunde man sälja mig på finska. Jag kunde enbart städa på finska, men inte mycket mer. När bussen anlände frågade jag snällt på svenska om den går till Gamla Vasa och min skola, och busschauffören muttrade något surt. Satte mig ner på första parkett och det pirrade i hela kroppen. Såg alla människor i bussen och var begeistrad över hur vana och säkra de såg ut. Inbillade mig att om jag låtsas se säker ut och att jag vet vad jag gör, så går allt bra.

polaroidcarroSå här såg det ut den dagen.

 

Började så småningom känna igen Gamla Vasa, och blev istället rädd att missa hållplatsen till skolan. Så jag tryckte på stopp-knappen och hoppade av vid ruinerna. Så där stod jag, en tidig morgon i Gamla Vasa och var långt ifrån nära skolan. Skulle jag ha suttit på några minuter till hade jag behövt gå endast några hundra meter. Istället fick jag åtminstone 3 kilometers promenad. Gick först åt fel håll innan jag svängde om. GPS'en på telefonen var inte till mycket hjälp.

 

Andra dagen av skolan åkte jag lokalbuss igen. Hoppade av på rätt ställe, så var mindre svettig den dan. Kanske därför också jag fick en kompis i klassen som jag började samåka med. När hon slutade skolan köpte jag en egen bil. Det var historien om när jag åkte lokalbuss i Vasa. 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar