DIY katträd
Vi har två nya familjemedlemmar, och det är supermysiga syskonen Chili och Sasha. För att välkomna dem ordentligt så de fått ett ordentligt katträd som vi (läs: Fredrik) byggt själva.
Från golv till tak, och med tre hyllplan, kan katterna mysa, klättra, vässa klorna och vila. Jag och barnet handlade det som behövdes för att bygga katträdet, och Fredrik byggde det. Blev så otroligt fint och bra.
Det behöver liksom inte vara så omständigt eller mycket saker för att få till ett fint katträd.
Och här är de, de små liven. Chili till vänster, som är en pojke. Han är, som namnet avslöjar, väldigt chill av sig. Inte så smidig, som man kunde tro att en katt ska vara, men han har personlighet. Sasha, den färggranna tjejen till höger, spinner mest hela tiden och vill vara nära. Vi hade först tänkt ge henne namnet Saffran, men Nova sa istället "Sasha", och så blev namnet.
En natt i Jakobstad
I lördags åkte jag och barnet iväg tidig förmiddag för att hälsa på min mamma, barnets mommo, i staden jag växte upp i. Det är ju "bara" en och en halvtimme i bil, men det är ändå så pass mycket att det tar för länge mellan gångerna man träffas. Helst av allt hade jag ju önskat att barnet får se sin mommo var och varannan dag. Men det får hon ju, via videochatt (bra sätt att bygga upp en relation på om det inte går att träffas "i verkligheten").
Hur som helst hade vi två fina dagar i Jakobstad. Shoppade, åt god mat, busade, skrattade och färgade mitt hår.
Min ekofrissa-mamma färgade "money piece" åt mig, och även om det inte syns riktigt bra på bild (ska ta nya bilder och visa på mitt instagram), så syns det att jag ser och känner mig som en ny och fräsch kvinna. Tänk vad lite färg (eller blekning) kan göra åt en människa. Plötsligt står man ba där med rak rygg och känner sig fin. Doftar ljuvligt gör man dessutom.
Barnet hade också roligt på salongen (Style By Stina), och underhöll sig med att skapa en myshörna där alla medtagna dinosaurier fick vara med om äventyr. Jag har alltid tyckt det varit enkelt och roligt att fara på utfärd med henne. Ingen skillnad om hon var sju månader, eller nu snart en månad innan sin två års dag. Det går så bra så.
Vi fick också nya kläder, både jag och barnet. På mig är skorna och strumpbyxorna är nya, tröjan ett reafynd jag gjorde tidigare i somras och tunikan ovanpå är ett fynd från mammas garderob. Så bra att man kan få fynda där också, med lov.
Vi hade jätteroligt, och hoppas inte det tar länge innan vi ses igen. Barnet talar redan om "mommo" och allt roligt vi gjorde i Jakobstad.
Bladrillejakke och Strömsötröja i barnstorlek
Tänkte låta fingrarna vila från stickorna en liten stund, och visa upp mitt senaste stickprojekt som jag blev klar med förra veckan. Har stickat en till Bladrillejakke, och den här versionen blev om möjligt ännu mjukare och ännu finare. Övning ger färdighet, eller vad är det man säger?
Jag stickade denna i Drop Merino Extra Fine, och Nova använder sin Bladrillejakke dagligen. Speciellt inför dagsvilan, då hon sover utomhus. Hon är varm och glad när hon vaknar och kommer in igen. Och stilig i sitt plagg.
"Mamma, sticka kläder!", säger hon, och ja. Jag kommer att sticka mer.
I övermorgon, 22/9 släpper Strömsö sitt mönster för barnstorlekar på Strömsötröjan. Jag har redan inhandlat garn i fina färger, även de i Drops Merino Extra Fine, och väntar med spänning. Jag har ju aldrig stickat en tröja förr, utan ba denna kofta, men ser så fram emot att börja på med ett tröjprojekt. Är så avkopplande att få sticka, och roligt när det kommer till användning. Roligt även att se att man faktiskt kan, även om man inte förstår mycket av ett stickmönster innan man börjar på.
Ska du sticka Strömsötröjan i barnstorlek?
Här är i alla fall bilder av mitt barn och hennes nya kofta. Rekommenderar verkligen mönstret, som går att köpa t.ex här (länk), eftersom det är så roligt mönster att sticka, och blir så fint resultat. Blir nog många fler Bladrillejakkor för min del än.
Sticka skönt och snyggt halsskydd
Som jag skrev förra veckan, så har jag kommit igång med stickningen och vågat testa sticka annat än bara strumpor och vantar. Först ut var Bladrillejakke, som jag faktiskt har påbörjat på nytt. Beställde efter det mjukaste garnet som finns, så nu får barnet en till, fast i annan färg.
I väntan på att garnet skulle hitta hem till mig, behövde jag ett till och lite mindre projekt. Även det här något jag aldrig tidigare stickat.
I det gulligaste och skönaste garnet som finns, Drops Merino Extra Fine, har jag stickat ett halsskydd åt Nova. Mönstret hittade jag på Drops egen hemsida, deras Rainbow Unicorn Set, och till detta projekt använde jag knappt 100 gram garn. Jag gjorde den lite längre på axeln, för jag ville den skulle värma ordentligt på axlarna, men annars har jag lyckats följa ett mönster igen till punkt och pricka. Nästan så jag blir imponerad av mig själv.
Det var så roligt, och gick så snabbt, så kommer nog att sticka fler. Kanske jag får en egen nästa gång?
Läs även:
Då jag stickade en Bladrillejakke
Sticka fuskfläta / De vackraste strumporna jag någonsin stickat.
Jag har skaffat glasögon!
Jag har länge vetat att det är dags att besöka optiker. Hade ju glasögon för x-antal år sen, men sist och slutligen gjorde de inte så mycket nytta. Speciellt inte då jag slutade använda dem. Hur som helst så var det inte hållbart längre att vara utan glasögon. Efter graviditeten så blev min syn ännu sämre, och när man knappt ser skyltar när man kör bil, eller sitter två centimeter ifrån dataskärmen, så var det dags att kolla upp synen.
Förra lördagen vaknade jag extra tidigt, och en annons på facebook fick mig att hamna in på Nissens hemsida, och som om det vore meningen fanns det en enda ledig tid för synundersökning. Så tre timmar senare var jag där och kollade jag upp mina ögon. Trettio minuter senare provade jag ut olika glasögon.
Måste först och främst säga att optiker är otroligt duktiga på sin sak. Att kunna se vilka brillor som passar ens ansikte. Speciellt nu när (så gott som) alla går runt med mask, och det blir ännu svårare att kunna se ansiktsformer. Jag föll för två modeller som optikern presenterade för mig. Ett par solglasögon och ett par glasögon till vardagen, och förvånas över att båda går i en guldig / beige skala. Men det är tydligen det jag vill ha just nu.
Det tog endast en vecka och en dag för att få mina glasögon, och efter att jag la på dem igår så vill jag aldrig ta av dem igen. Trots att det endast handlade om brytningsfel för mig (är på gränsen att behöva styrka), så gjorde det så stor skillnad. Jag ser äntligen klart. Världen är så mycket mer tydlig och fin, och jag behöver inte vara millimeter ifrån för att se något.
De glasögon jag har till vardagen är av märket Unofficial. De är väldigt enkla, tidlösa, stilrena, och så bekväma att ha på. Och så tycker jag att de är snygga. Riktigt snygga.
Mina solglasögon, som är av märket Guess, är i sån stil jag tidigare haft på solglasögon. Ju större, desto bättre. Även dessa i guldig / beige färgskala.
Så. Det var det blogginlägget om mina nya glasögon.
Bladrillejakke
Jag har det här året, sommaren, verkligen kommit igång med stickandet. Men har hållit mig till min komfortzon och stickat enbart strumpor, men till sist blir det för mycket av det goda. Så häromveckan köpte jag mitt livs första mönster, och påbörjade den första koftan någonsin jag stickat.
Bladrillejakke.
Mönstret finns på både norska och engelska, och jag har läst båda mönstren + fått underbar hjälp av en jag lärt känna på instagram, som tålmodigt förklarat och hjälpt mig på distans, när jag behövt hjälpen. Det var riktigt lärorikt att få sticka den här koftan. Framförallt för tålamodet. Jag har vågat riva upp, sticka på nytt, och lärt mig nya tekniker.
Och jag har haft så roligt. Planerar redan att sticka en till, i en annan färg.
Här är min bladrillejakke.
Välkommen hösten och inspirationen!
Märks att det börjar bli, eller redan är, höst i luften. Endast tre grader utomhus nu på morgonen, och själv så sitter jag i skrivande stund inlindad i varm kofta och stickade strumpor, och dricker en god tekopp. Hösten är fin på många sätt, och även om alla årstider har sin charm, förutom vintern med sina minus trettio grader och oskottade vägar, så är hösten mig extra kär. Den har alltid varit min favorit, eftersom jag fyller år på hösten, och vem tycker nu inte om att fylla år? Men även för att det är lättare att vara, vackrare med alla färger och jag trivs helt klart bättre på hösten när kvällarna börjar bli mörkare och man får gosa till sig.
Och inspirationen. Den dyker alltid upp på hösten och får nytt liv.
Den sista tiden har jag varit riktigt inspirerad och handarbetat som aldrig förr. Jag har vågat komma mig utanför den där trygga "sticka strumpor komfortzonen" som jag befunnit mig i åratal. Har lyft virknålen, som jag inte rört sen jag väntade Nova, och har även börjat sticka på en kofta åt barnet. Det är till och med mönster, och inte enbart rätstickning, så känns spännande och kul. Samtidigt som jag stickar lyssnar jag på ljudbok efter ljudbok, och ser det här som riktig själavård.
Det har varit ganska fullt upp sen förra hösten, i och med att jag började studera. Och även om jag inte hade haft planer på att studera i snabb takt, så har jag lyckats få undan så gott som all praktik och examensdelar. Den praktik som är kvar kan jag göra i eget företag, och bokföringen får jag fokusera fullt ut på i vår. De få kurser som är kvar känner jag att jag kan studera utan att stressa, och fortfarande ha tid över för familjeliv och fritid.
Jag har nu sen våren varit på ett och samma utbildningsavtal, som praktik heter så fint i dagens läge, och är nu på mina sista dagar där. Även om jag inte vill lämna, för har varit så roligt, men hoppas och tror att vi kommer mötas igen i framtiden. Har fått känna mig som en del av teamet.
Alltså är livet rätt så fint just nu. I höst väntas alltså lite studier, handarbeten, rolig MI-kurs tillsammans med barnet och förhoppningsvis mycket annat roligt. Tänker ta vara på denna studietid och göra det bästa av den.
Här är ett av mina senaste handarbetsprojekt. En väska till min yogamatta, som används flitigt då jag gör yoga dagligen. Följde inget mönster, utan hittade på det själv, men det blev ju bra!
Den finaste lekstugan
Får jag lov att presentera barnets fina lekstuga, gungställning, rutschkana och sandlåda, som världens bästa Fredrik har byggt åt Nova. Typ allt är av restmaterial och återbruk. Endast plexiglas och impregnerade terrassvirket är nyköpt, allt annat (även plåttaket) hade vi redan i våra ägor. Bra att bygga hus, då det lämnar så mycket virke efteråt. Har räckt nu till hönshus och lekstuga.
Så fint Nova har det nu, och så skönt att ha en så fin och lekvänlig gård till henne. Se ba så nöjd hon är på tredje bilden, då hon dragit bordet så nära hon kan och visar sin fina lekstuga.
Nu till hösten får hon även el till lekstugan, så höstmörkret inte ska hindra möjligheter till lek.
Så tacksam att hon har så fin pappa som bygger allt detta till henne.
Att bygga en lekstuga (nästan gratis)
Vi har blivit med lekstuga! Eller rättare sagt, Fredrik har byggt en lekstuga till vårt barn. På ytterst kort tid, och minimalt med utgifter (typ allt är återbruk). Så har nu barnet den snyggaste lekstugan i byn. Så fin, att jag kommer ta över den som "sitta här och skriva en dikt eller två, samtidigt som jag dricker en god öl" när hon vuxit ur den.
Tänker visa steg för steg, och bild för bild, hur Fredrik gjorde när han byggde. Han har varit så duktig. Inte bara det att han kom ihåg att fotografera allt han gjort på lekstugan, så att jag skulle kunna blogga om det sen, men också att han har gjort allting själv utan hjälp. Han hade bara googlat och sett någon annan som byggt en liknande lekstuga, och började sen på och byggde själv.
Det är alltså Fredriks egna ritningar och mått.
Det enda vi har köpt nytt är huspanelen, allt annat är återbruk och kvar från när vi byggde vårt eget hus. Så det blev en förmånlig lekstuga. Det är högt till tak, så man kan som fullvuxen stå och gå obehindrat i lekstugan. Vi kommer ännu dra ström el till lekstugan, så höstmörkret ska inte vara ett hinder för lek.
Dagligen leker vi nu i lekstugan, och det är så fint att barnet bara vill "leka, leka, leka" och har en sandlåda och lekstuga på gården som ger henne så mycket glädje.
Här är alla bilder. Kommer fota själv mera nu nära allting är riktigt klart, och vi har nu inrett lekstugan och planterat växter och buskar omkring den. Har du frågor eller undrar över något med lekstugebygget, så är det bara att skriva en kommentar. Jag svarar på allt i nästa blogginlägg, där du får se insidan av lekstugan.
Undrar du över något med lekstugebygget?
Skriv en kommentar så svarar jag på allt i nästa blogginlägg.
Jag har skapat konst, igen!
I lördags målade jag igen, efter en alldeles för lång paus. Borde ju göra det oftare, eftersom jag tycker att det är så kul. Men, bättre att se framåt och glädja sig för det man har nu.
Och nu har jag en nymålad tavla som jag tycker mycket om. ❤️
Den heter "Meant to be" och är storlek 50 x 40.
Som vanligt har jag ingen aning om vad jag gör eller hur jag vill att resultatet ska bli när jag målar, utan ba kör på känsla. För det som är menat att vara lär bli så.
