Header 4

Hälsa ur ett socialt, psykiskt och fysiskt perspektiv

Skrivet av Caroline Högnäs 16.06.2019 | 1 kommentar(er)

I mitt förra inlägg efterlyste jag inläggsidéer inom ämnet hälsa, eftersom det är hälso-temavecka på Sevendays. Jag fick några förslag (tack för dem!) och tänkte börja med att idag skriva om hur jag reflekterar kring min hälsa ur en fysisk, psykisk och social vinkel. Senare kommer det även att komma ett inlägg om träning och lite om hur jag själv tänker kring fördelningen mellan träning och vila.

Men nu till dagens ämne: hur reflekterar jag kring min hälsa ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv?

Först och främst kan jag ju börja med att konstatera att det är otroligt intressant hur mycket dessa tre bitar påverkar varandra och hur viktiga de alla är för vårt allmänna välmående. Ofta glöms kanske den sociala biten lite bort när man talar om hälsa, och många tänker kanske hälsa som att må bra (psykiskt perspektiv) och vara frisk (fysiskt perspektiv), trots att den sociala biten är minst lika viktig och alla tre bitar mer eller mindre påverkar varandra på olika sätt. 

När det kommer till den sociala hälsan så är det kanske den delen där jag upplever att jag har haft minst ohälsa hittills under mitt liv. Så vi kan ju börja där.

Jag har växt upp i en trygg familj och har alltid haft en bra relation till mina föräldrar och till mina syskon. Ja, till och med väldigt bra. Också när jag går längre ut från släktträdet har relationerna hållits goda. Idag har jag även ett välfungerande parförhållande och en partner jag älskar, blir älskad av och känner mig trygg med. Också den nya familj jag har kommit in i via honom trivs jag med och har en bra relation till. Och jag vet så väl att allt detta inte alls är självklart.

Jag har också alltid haft den turen att ha vänner - också bra sådana. Redan från att jag var riktigt liten, kanske 4-5 år hade jag min bästa kompis Nina vid min sida. Under alla dessa vi varit vänner så tror jag vi har grälat kanske 1 gång. Om ens det? I lågstadiet var vi det bästisparet som "satt ihop" när det skulle delas lag på gymnastiken, som kunde varandras föräldrars telefonnummer, som hittade på dumma saker men alltid delade på ansvaret för konsekvenserna. Varför jag berättar det här är för att jag är säker på att min vänskapsrelation till Nina har varit jätteviktig för min hälsa under min barn- och ungdom. Jag tror även den relationen har hjälpt mig att undvika dåliga vänner under tonåren och också gjort mig till en bättre vän senare i livet. 

Trots att vänner har kommit och gått under åren, det har varit drama och det har varit tjafs, så har jag alltid haft några nära vänner och aldrig behövt känna mig ensam på den fronten. Trots att avståndet till vissa vänner har varit (och nu också är) geografiskt långt, så vet jag att de är bara ett telefonsamtal borta. Jag är så tacksam både för de äldre vänskapsrelationerna jag har, samt för att jag har fått lära känna flera nya människor och skapat nya vänskapsband också nu när jag blivit äldre. SF Brollop f

Den sociala hälsan och relationerna man har till människorna i ens omgivning tror jag påverkar väldigt mycket den psykiska hälsan, både direkt och indirekt. Att jag har folk omkring mig som får mig att känna mig trygg, älskad och accepterad kan säkerligen minska på min oro, stress och ångest och således bidra till en bättre psykisk hälsa för mig. 

Jag upplever att jag idag mår bra också på ett psykiskt plan. Med att må bra på ett psykiskt plan menar jag att jag överlag har bra självförtroende och självkänsla, jag känner att jag har en balans mellan jobb och fritid, känner glädje i vardagen - och jag har överlag en positiv inställning till livet.

Jag tycker inte att psykisk hälsa behöver betyda att man aldrig har ångest, stress eller känner sig nedstämd, utan mera kanske att man accepterar och kan hantera också de känslorna när de kommer. Och att man kan skilja på tillfälliga och bestående negativa känslor. För jag vet att det kommer perioder i livet då allt känns skit och jobbigt, själv hade jag en sådan senast under vintern. Men att vara medveten om att de inte är bestående tror jag är viktigt för den allmänna psykiska hälsan, i alla fall för mig. 

Men min psykiska hälsa har inte alltid varit bra och jag har även upplevt psykisk ohälsa. Trots att jag aldrig direkt har fått en diagnos, så har jag levt med ätstörningar och tillhörande hjärnspöken mer eller mindre under flera år. Under de jobbigaste perioderna kände jag mig väldigt misslyckad och otillräcklig. Det gick otroligt mycket tid och energi till att tänka på mat och jag kände mig så olycklig för om jag någon gång skall kunna känna mig normal igen. Ätstörningarna påverkade även sömnen, eftersom det var svårt att sova när jag var hungrig, vilket gjorde mig trött och energilös i vardagen. Att jag tränade som en galning gjorde inte heller situationen enklare.

Under denna tid blev jag också mera inåtvänd, orkade inte umgås lika mycket med vänner och vissa vänner orkade därför heller inte hålla kontakten med mig. Jag vet inte om jag kan beskylla dem för det, men här märkte jag i alla fall väldigt tydligt vem som på riktigt var mina goda vänner. Alina var en vän som var så enormt stöd för mig under denna period, och utan henne och mamma hade jag knappast klarat mig ur det så smärtfritt som jag till slut gjorde. Och här kommer vi igen tillbaka till det hur de sociala relationerna också påverkar den psykiska hälsan - och vice versa.

Minns denna bild så bra. Var sur för att mina lår såg så tjocka ut. Bevisar verkligen hur snedvriden bild jag hade på min egen kropp.
Foto: Apirat Nomnavi
IMG 9386

Förutom att ätstörningarna har påverkat min psykiska hälsa, så har det även påverkat min fysiska hälsa. Till exempel att min naturliga mens slutade och inte ville komma tillbaka så enkelt var en smäll jag fick ta när kroppen inte fick tillräckligt med energi. Detta har i sin tur även påverkat mig psykiskt efteråt och skapat oro för att till exempel aldrig kunna få barn.

Men överlag skulle jag dock säga att jag har haft, och har, en god fysisk hälsa. Förutom att jag under de senaste åren har haft en del mindre skavanker som problem med mensen och hormoner, cellförändringar, migrän och en mage som är otroligt känslig och har ställt till diverse problem, läkarbesök och besvärliga situationer, så har jag inget som fysiskt hindrar mig från ett normalt liv. Det är något jag är enormt tacksam över varje dag. 

En sak som jag märker redan när jag till exempel har en längre förkylning, huvudvärk eller magont, är hur mycket sämre jag mår också psykiskt då (här igen ett tydligt exempel på hur den fysiska hälsan påverkar den psykiska enormt mycket). Dels det att jag inte kan träna och röra på mig som jag skulle vilja, och inte får energi från det. Men också på grund av att jag har en tendens att (ofta lite för) snabbt oroa mig för saker och olika fysiska symptom som avviker från det normala kan snabbt skapa oro och stresskänslor för mig. 

Min fysiska hälsa försöker jag upprätthålla dels genom att röra på mig i vardagen och träna. Det känns extra viktigt för mig i och med att jag har ett jobb där jag är väldigt stillasittande. Jag försöker också hitta en balans i kosten; det vill säga äta bra och hälsosam mat, men på den nivån att det inte skall påverka min psykiska eller sociala hälsa negativt.

För åter igen: de hänger så mycket ihop och är alla så viktiga för vårt allmänna välmående.LISS intervju 4

 Hur tänker du kring hälsa och de olika perspektiven på hälsa? Är något viktigare än det andra?


En helg i Köpenhamn

Skrivet av Caroline Högnäs 11.06.2019 | 2 kommentar(er)

Nu har det igen hunnit gå en vecka sedan jag skrev något här. En delorsak till detta är att jag har varit ute på vift igen under helgen - denna gång i Köpenhamn.

Efter jobbet i fredags åkte jag och Henkka raka vägen till flygfältet, där vi mötte upp resten av Henkkas familj. Henkkas mamma fyller jämnt och detta firades med en weekend i den danska huvudstaden. Vi kom dit ganska sent på fredag kväll och gick raka vägen till lägenheten vi skulle bo i. Lägenheten var verkligen superfin och så fint inredd. Sådär att när jag kom hem i söndags bara ville slänga ut alla våra möbler och alla onödiga prylar, flytta sängen intill fönstret, måla om golvet, köpa massa växter och sätta ner TV:n på golvet. Men det har jag inte gjort ännu (och lär inte göra heller). 
Kopenhamn 13Kopenhamn 14

På lördag var det sedan dags att strosa på stan. Här kan jag ju också inflika att jag hade failat brutalt med min packning till resan. Eftersom termometern visade 27 grader här hemma, tog jag väl på något vis för givet att det skulle vara varmt också i Danmark. Men det var det ju inte. Det var rätt så soligt, men väldigt blåsigt och inte alls så varmt. Nåja, jag klarade mig med min ena långärmade, som tur. 

Det var så skönt att inte på det sättet ha något program inbokat under lördagen (förutom middagen på kvällen). Jag och Henkka gick omkring på stan, småshoppade lite, lunchade på ett mysigt café och så vidare. Gott om steg samlade vi också på oss och under hela lördagen blev det knappa 20.000 steg. 

Det blev en second breakfast till lunch på lördagen. Vi åt på Café Feel Good - ett litet men väldigt mysigt café som hade massa gott på menyn, bland annat chiabowlen här under. Den var myyyyyycket god (och väldigt fin!).Kopenhamn 10Kopenhamn 12Kopenhamn 5

På kvällen åt vi sedan middag allihopa på The Market. Det är en Italiensk restaurang som var väldigt snyggt och trivsamt inredd och hade jättegod mat. Vi hade tyvärr lite otur med servicen den kvällen, men jag skulle ändå absolut kunna rekommendera att besöka The Market p.g.a maten och stämningen. Dom har både en asiatisk och en italiensk del, så gillar man asiatiskt kan man testa den i stället.Kopenhamn 4

Sådär glad är jag bara när jag just har fått äta riktigt god mat och dricka bra vin.Kopenhamn 9

Ibland kan jag bara sitta och titta på honom och förundras över att han faktiskt är min pojkvän!?!? Så fin på alla sätt. Jag är så glad för alla platser jag får besöka, saker jag får uppleva och minnen jag får skapa tillsammans med just honom (och jo, han är också skitjobbig ibland).Kopenhamn 1

På söndag besökte vi sedan Christiania innan vi åkte iväg till flygfältet och hemåt igen. Kan bara konstatera att det igen en gång var en mycket lyckad resa jag fick uppleva! Jag tycker Köpenhamn är en jättemysig stad som inte alls känns som en typisk storstad. En stad man gärna besöker flera gånger, helt enkelt.

Avslutar detta inlägg med en riktigt traditionell Köpenhamn-bild.Kopenhamn 8

PS. Det är hälsa- och skönhetstema på Sevendays denna vecka. Ni vet ju att det är ett ämne jag gärna skriver om, men nu skulle jag vilja ha er hjälp: finns det något speciellt ni vill läsa om? Hälsa, ohälsa, träning, kost, smink.... Hit me!

Vecka 22: toppar och floppar

Skrivet av Caroline Högnäs 03.06.2019

Alltså förra veckan. Det var verkligen upp och ner. Det hände så mycket trevliga saker, men för att jag inte skulle bli för bortskämd och nöjd med tillvaron så kompenserades dessa också av några mindre trevliga händelser. Jag tänkte idag därför summera förra veckan i en traditionell toppar och floppar-lista. Börjar i vanlig ordning med de mindre trevliga sakerna, så får jag avsluta med en positiv ton.

Floppar ↓

• Förkylning. Jag hann vara ut på en springrunda i måndags innan den tog mig: förkylningen. Kan inte påstå att den kom oväntat precis, eftersom flera av mina kompisar, kollegor och Henkka var förkylda. Dock har det känts som att det är en relativt lindrig variant, så jag hoppas verkligen det går snabbt om och jag får börja springa igen. Hann verkligen redan komma in i ett bra flow med löpträningen!

• Söndrig tvättmaskin. I torsdags, då det var en ledig dag, hade jag planerat att ta itu med lite hemmasysslor - bland annat tvätten. Men redan vid första tvätten pajade vår tvättmaskin. Plötsligt, utan någon som helst förvarning så slutade den fungera och smutsvattnet for inte ur maskinen. Eftersom det var röd dag så fick vi inte heller tag på tvättmaskinsföretagets kundtjänst. Som tur fick vi dock räddat kläderna som var i maskinen, och mina favoritträningskläder klarade sig. Meeeen, så jobbigt med maskiner som inte fungerar ändå. Så jobbigt.

• Besök till akuten. Alltså, det är så pinsamt. Men ni vet när det har fastnat något i stavmixern och man vet att man inte skall gå dit med fingrarna och försöka peta loss det, för man vet att ifall mixern skulle gå på så kan ens fingrar ryka? Det visste jag också, men så gjorde jag det ändå: gick dit och petade med fingret, och wups sa det, så råkade jag trycka på mixern. Ni kan tro att jag fick panik när jag såg hur det rann blod på diskbänken. Det blev snabbt suddigt och svart framför ögonen och jag gallskrek som ett barn med kolik. Både eftersom jag inte vågade titta om mitt finger är kvar och för att det gjorde jävligt ont. Tur att Henkka var hemma.

Blev ett besök till akuten. Men mitt finger har jag kvar. Som tur. Verkligen, det skulle ha kunnat sluta så mycket värre. Så vad har jag lärt mig av detta? Egentligen ingenting, för jag visste redan före att man inte petar i en stavmixer när sladden är i. Men jag lär inte testa det på nytt.Juni finger

Toppar ↑

• Jag har kommit igång med löpningen. Som jag redan nämnde, så hann jag förra veckan vara ut och springa en gång innan jag blev förkyld. Detta platsar på toppar-listan, eftersom jag verkligen hann börja känna att löpning är roligt igen. Så ivrig på att börja springa ännu mer i sommar och har bestämt att verkligen satsa på löpträningen nu, trots att jag inte har något lopp spikat.

• Breakfast for dinner. En av förra veckans höjdpunkter var när jag fick besök av Daniela, Corinne och Jennifer. Jag älskar ju frukost och skulle gärna äta frukost till lunch och middag också, så jag bjöd tjejerna på en kvällsfrukost helt enkelt. På menyn stod nybakta scones med pålägg, smoothiefluff, bär och frukt. Men bästa med kvällen var sällskapet, alltid lika kul att diskutera med dessa tjejer. I väntan på nästa träff!

Edit: OMG så fina bilder Jennifer hade tagit från kvällen, kolla in dem här
Juni breakfast for dinner

Promenad runt Fölisön. I torsdags mötte jag upp Corinne och vi cyklade iväg till Fölisön. Det var strålande solsken och så vackert att vandra runt på ön. Det är nog något jag uppskattar så mycket med att bo här i Helsingfors: lika snabbt som jag kommer in till kärncentrum och storstadspulsen kommer jag också ut till en orörd natur och havet. Efteråt for vi hem till oss och gjorde halloumiburgare med batatfranskisar. Verkligen en så trevlig dag och jag är så glad att jag lärt känna Corinne! ♥
Juni folisonJuni folison 2•  Examensfest. Trots att lördagen började med en katastrof (den ni läste om ovan), så slutade den ändå riktigt bra. Henkka och hans kompis hade en liten examensfest åt studiekompisarna här hos oss, som blev riktigt lyckad. Eftersom jag var halvinvalid så fick Henkka dra största lasset när det kom till att fixa till festen. Men det gick hur bra som helst. Det blev en väldigt lugn kväll för mig, men ändå jättetrevligt att träffa alla gamla bekanta.
Juni cheesecake
Juni vardagsrumIgår var jag även och träffade Nina och Iia över en kaffe, så man kan verkligen säga att veckan ändå slutade riktigt bra, trots allt!


Mensdagen jag missade

Skrivet av Caroline Högnäs 31.05.2019

Tidigare i veckan firades den internationella mensdagen. Jag förstår att ni som läst min blogg en tid blev besvikna att jag, mensbloggaren själv, inte uppmärksammade det här på bloggen. Men eftersom jag helt enkelt inte hann få upp något inlägg då, så kommer det nu i stället. 

För er som inte har någon aning om varför jag kallar mig själv mensbloggaren, så är det för att jag tidigare skrivit en del om just detta ämne. Jag har bland annat delat med mig av hur det är att lida av ofrivilligt utebliven mens. Jag har också skrivit om när jag efter 10 år fick min naturliga mens tillbaka och hur mitt liv och min kropp ändrades efter att jag fått den tillbaka. Ingen av er blir därför säkert förvånad när jag nu påstår att jag gärna är med och bidrar till att göra mens mindre tabubelagt.

Att minska tabun kring mens är också en del av tanken med en internationell mensdag. Förutom det så vill man med denna dag också uppmärksamma de utmaningar och problem som mens orsakar för kvinnor runt om i världen. För oss i Finland och andra utvecklade länder så är dessa problem inte så stora, när man sätter perspektiv på det. Ja visst kan det väl kännas lite jobbigt när mensen skall komma just då man är på väg på semester, eller när man skulle vilja sexa till det med sin dejt, eller när man tillsammans med sina vänner skall ut till sommarstugan som saknar rinnande vatten. 

Men vi kan köpa mensskydd i butiken eller bensinstationen. Vi klagar kanske lite över att mensskydd ens kostar - varför skall vi betala för något som vi inte köper frivilligt? Men vi har ändå tillgång till dem. Det har inte alla.

Vi har också tillgång till toaletter och rent vatten. Vi klagar kanske lite när det inte fanns en papperskorg i toaletten - vart har dom tänkt att man skall slänga sin använda tampong? Men vi har ändå tillgång till en toalett. Det har inte alla.

Vi kan prata öppet om mens. Vi klagar kanske lite att det ännu kan kännas lite äckligt med mens, speciellt bland det manliga könet - hur kan man tycka att världens naturligaste sak är äckligt? Men vi kan ändå prata om det och blir inte utstötta om vi gör det. Det kan inte alla.

Vi kan gå till en gynekolog om det är något som är fel. Vi klagar kanske lite på att det bara fanns lediga tider till den manliga gynekologen - varför är det alltid så lång väntetid till favoritgynekologen? Men vi får sällan infektioner p.g.a dåliga hygieniska förhållanden och om det är något som är fel så har vi någonstans att gå och hjälp att få. Det har inte alla.

Vi kan också gå i skola, få de jobb vi vill och utöva de sporter vi vill - fast vi har mens. Det kan faktiskt inte alla, än idag. 2019. Det tycker jag ändå är bra att påminna sig själv om. Som med så mycket annat, så har vi det ändå ganska jävligt bra.

mensdagenBild: Pixabay.


24 timmar i Stockholm: showcast och mycket god mat

Skrivet av Caroline Högnäs 27.05.2019

Som jag skrev i mitt förra inlägg så åkte jag och Daniela iväg till Stockholm i lördags. Vi anlände till Stockholm på eftermiddagen och gick genast och checkade in på hotellet. Vårt hotell hade verkligen ett toppenläge och var överlag fräscht, så även om själva rummet var litet som en båthytt (no joke alltså) så fick det godkänt.

Det första vi gjorde efter att vi hade dumpat våra saker på rummet var att gå och äta en sen lunch till Supper Gården - ett ställe som Daniela hade kollat in redan före och som jag också direkt kände att jag ville besöka när hon visade det till mig. Temat på den restaurangen var sydamerikansk tapas, och det var verkligen så fint och mysigt ställe! Maten var till största delen också riktigt bra.Stockholm Supper GardenStockholm Daniela

Sen blev det småningom dags för resans höjdpunkt: Alice & Biancas showcast i Globen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig och innan showcasten var jag mest - nyfiken. När vi kom dit, 8 minuter före showen skulle börja, var det sjukt långa köer och det bara kryllade av sjukt snygga och välklädda människor. Så där att jag för en sekund bestämde mig för att sälja hela min garderob och köpa nya kläder. Ångrade mig sen.

Men men. Vad tyckte jag om showcasten då? Ja alltså, jag blev positivt överraskad. Det var underhållande från början till slut och även om vissa av skämten och diskussionerna kändes lite uttjatade, så var allt verkligen satsat, proffsigt och snyggt gjort. Showcastens höjdpunkt var, som ni som är aktiva på Instagram säkert inte har kunnat missa, när Alice & Bianca framförde låten Kärleksvisan tillsammans. Nej men alltså det var sjukt. Det var så otroligt berörande, och jag var inte den enda i publiken som inte kunde hålla tillbaka tårarna. Alltså inte ens när jag live hörde Lana Del Rey sjunga love, med Henkka som höll om mig, blev jag lika berörd. Det ni.

Jag kan inte annat än lyfta på hatten åt både Alice och Bianca. Alice, som trots sin scenskräck var hur bra och verkade hur självsäker som helst. Bianca, som är så proffsig att man typ undrar om hon har gjort något annat än underhållit ett fullsatt Globen förr. Men framför allt hur de bildar en så bra duo tillsammans. Gästartisterna som uppträdde; Victor Leksell, Molly Sanden och Benjamin Ingrosso & Felix Sandman var också jättebra och fungerade perfekt som stämningshöjare. 

Jag är helt enkelt väldigt glad att jag var där.

Jag fotade faktiskt inte mycket alls under Showcasten, men här är två foton: ett innan den började och ett strax innan den slutade.
Stockholm Showcast globenStockholm Showcast Benjamin Felix

Efter Showcasten så for vi raka vägen till restaurangen dit vi hade bokat bord redan tidigare i veckan: Calle P. Där var vi inte de enda influencersena, om man säger som så (skämt). Men det visade sig i alla fall åter igen vara ett riktigt bra val av restaurang, för både stället var trevligt och maten var god.

Och efter en på alla sätt lyckad dag så var det väldigt skönt att krypa ner i vår minisäng i vårt minirum. 

Stockholm Calle P matStockholm Calle P meny

Men ännu var det inte slut på det trevliga. Efter att ha blivit lite smått besvikna att vårt hotell inte serverar hotell-frukost (vilket hotell gör ens så??), så fick vi börja vår morgon på söndag med att gå ner till lobbyn och äta smörgåsar, som fanns att köpas i hotellets lobby. I stället satsade vi på att gå och äta en god lunch - som verkligen visade sig vara god också (!!). Jag älskar ju Caesar sallad och den här som vi åt på Cafe Pascal var bland dom bästa jag ätit. Allt med den var bra, liksom. Rekommenderar varmt Cafe Pascal om ni är i Stockholm.

Så summa summarum blev det 24 väldigt lyckade timmar i Stockholm med ett ytterst bra sällskap! Stockholm Pascal

Och det bra flytet slutade inte där heller! Efter att jag hade kommit hem till Helsingfors, varit och röstat, varit och handlat samt pussat på Henkka - så fick jag reda på att jag vunnit liggboxen som Karolina lottade ut på sin blogg!!! Alltså, jag vinner aldrig något. Aldrig. Jag blev så glad! Och kan man liksom vinna något trevligare och bättre än en liggbox? 

Ja, typ VM i ishockey kanske. Och det vann ju faktiskt Finland igår. Grattis till dem, så fint gjort verkligen!

Men jag vann en liggbox. 


Från Agrabah till Stockholm

Skrivet av Caroline Högnäs 24.05.2019

Detta inlägg tänkte jag börja med att skriva om den senaste filmen jag såg på bio; nämligen den nya Disney-filmen Aladdin. Filmen är alltså en nyinspelning av den tecknade filmen som utkom 1992 och i onsdags var jag och Henkka och se på den.

Här skulle det ju passa bra att skriva något om att jag och Henkka tyckte att vi borde gå på mera dejter också in i veckan och inte bara på helgerna, och att vi därför var och såg den. Men så romantiskt är inte detta fall. Det var nämligen så att vi hade fått biobiljetter till julklapp, som vi förra veckan insåg att skulle gå ut 22.5, det vill säga i onsdags. Så efter att vi hade kollat biografernas utbud så bestämde vi oss för att gå och kolla premiären av Aladdin i 3D. 

Vi hade inte jättehöga förväntningar innan. Men alltså, jag skulle typ kunna gå och se den igen, så bra var den. Jag vet inte om det var den extrema nostalgin som kröp fram (älskade Aladdin-filmen som liten!), den otroligt vackra miljön, musiken - eller något annat som fick mig att storgilla filmen. Men något var det.

Jag tycker alltid att det är lite riskabelt att göra om klassiska Disney-filmer. För många av oss som har växt upp med de tecknade filmerna har så djupt inrotat i oss hur filmen skall vara, hur karaktärerna skall se ut och vilken stämning man skall ha när man kollar filmen. Jag tyckte till exempel inte att nyinspelningen av Skönheten och odjuret, som kom för ett par år sedan, alls levde upp till mina förväntningar.

Men det gjorde Aladdin. Aladdin såg exakt ut så som 6-åriga Caroline skulle ha tänkt att en mänsklig Aladdin såg ut. Samma sak med Jasmine, Jafar och Sultanen. Will Smith kändes kanske inte som rätt skådis för att spela anden, men man blev snabbt van och då kändes det självklart. Handlingen var också det den skulle vara och det kom inga större överraskningar eller besvikelser.

Filmens handling i sig är ju inget mästerverk, det är ju  ändå en familjefilm. Men den var underhållande. Rolig att se. Bra helt enkelt. Och här är till och med Henkka, som annars inte alls gillar musikaler, av samma åsikt. Jag rekommenderar verkligen alla som vill uppleva lite 90-tals nostalgi att gå och se på den! Helst i 3D, det höjde verkligen filmen ytterligare.

aladdin 1326853 1920Bild: Pixabay

Men nu över till något helt annat, som rubriken på detta inlägg också antyder. I morgon har det äntligen blivit dags för Stockholmsresan som jag och Daniela planerat nu i en månads tid. Det skall bli hur kul som helst och jag ser både fram emot Showcasten vi skall på på lördag kväll, men också att få umgås mera med Daniela, strosa runt i Stockholm och kanske dricka vin på någon trevlig uteservering. Ber till vädergudarna att vi skulle få ens lite sol. Tänker inte ta med ett paraply. Nej. Nu inser jag dock att klockan är 21:34 och jag verkligen borde ta tag i packandet (vill int, kan int, orkar int). 

views 6Sist jag var i Stockholm var i mars förra året. Hoppas att vi inte behöver se några isblock denna gång.


Sommarväder, finbesök och spännande projekt

Skrivet av Caroline Högnäs 21.05.2019

Jag tänkte jag skulle visa er lite bilder från helgen, som till stor del spenderades med mina vänner Sarah och Victoria här i Helsingfors. 

Jag och Sarah mötte upp Viccan vid tågstationen på fredagen, och for sedan via butiken till Sarahs. Vi gjorde det vi brukar vara bäst på: pratade och åt lite smått och gott. Helg fredag

På lördagen vaknade jag redan före 8 och sprang iväg till domkyrkan. Nej, nu är det inte så att jag plötsligt gått och blivit jättereligiös och börjat spendera mina lördagsmornar vid kyrkan. Jag var där och trapptränade. Har aldrig gjort detta tidigare, men insåg snabbt att det var ett superbra upplägg som jag definitivt skall börja göra oftare. Från oss till domkyrkan är det lite över 2 km. Jag springer dit, trapptränar i 20-25 minuter, och springer sedan tillbaka. Ett bra och effektivt pass som bara tar 45 minuter. 

Nå men, efter att jag ätit frukost mötte jag upp Sarah och Viccan igen. Vi tog Alepa-cyklarna och började vår dag ute i det fina vädret. Det var verkligen så varmt och skönt hela dagen och vi hann besöka Löyly, cykla runt vid Brunnsparken, äta pokebowls på Eat Poke (rekommenderar!), sitta i Sinebrychoff-parken och cykla lite mera. 

Helg loyly 2Helg loylyHelg pokebowl

På kvällen var vi hos oss, lagade mat och drack rosévinssangria (alltså det var seriöst den bästa jag har gjort och nu har jag det perfekta receptet på både röd- och rosévinssangria). Och vet ni, om det är något jag är stolt över, så är det definitivt mina färdigheter i att blanda god sangria. Nåja, ni är säkert måttligt imponerade av den meriten. Vi avslutade ännu kvällen på en uteservering mitt i stan, innan vi gick hem igen och kollade slutet av Eurovisionen. Så glad över att ha dessa två i mitt liv alltså.

Helg viccan

På söndagen vinkade jag hejdå till Sarah och Viccan och åkte sedan iväg för att träffa Corinne. Vi har en väldigt kul grej på gång och  vi satt ute i trädgården hos Corinne och planerade inför det. Jag vet att sånt här kan vara lite irriterande för er som läser, men snart kan jag berätta mera - så håll ut mina vänner! Förutom det så hann vi även diskutera massa annat och äta gott. Jag blev verkligen förälskad i ärtpeston som Corinne lagade. Så god! På Corinnes blogg kan ni förresten hitta massor med goda recept! Lönar sig att kolla in.

Avslutar med en bild på Eirastranden, tagen från Löyly.
Helg helsingfors

 

 


Möten, vänner och morsdag

Skrivet av Caroline Högnäs 13.05.2019

Jag brukar ju inte skriva renodlade helgsammanfattningar så ofta, men idag tänkte jag faktiskt göra det. Förra helgen rymde faktiskt en hel del program och den spenderades som omväxling i Österbotten.

Jag åkte till Vasa direkt efter jobbet i fredags. Väl framme i Vasa började vi med att åka till restaurang Bacchus, där vi från Niord hade middag tillsammans med SSHV:s styrelse. Det var en mycket lyckad middag. Alina hämtade mig sedan från middagen och vi for iväg till hennes & Daniels, där jag skulle övernatta. Fick se deras nya hem (som var så mysigt!) och umgås med min fina vän. Vi drack vin och pratade i mååånga timmar, innan vi sedan tog natten.

Har ingen bild på Alina, men i stället får ni en bild på hennes supergulliga hund Molly. 

osterbottenosterbotten frulle

Det blev en rätt så tidig väckning, eftersom jag skulle in till stan igen på möte på lördag morgon. Men vi hann äta en god grötfrukost (som ni kan se ovan) och sen körde Alina mig till stan. Efter mötet och tillhörande lunch, vinkade jag hejdå till mina kollegor på Niord och for iväg och träffa Viccan. Henne hade jag inte heller sett på allt för länge. Vi fikade på Sweet Wasa, och diskussionerna var tydligen så intensiva att jag inte heller här kom ihåg att ta en bild. Jag är bara så icke-bloggare ibland. 

Sen hoppade jag på den lyckliga bussen (Onnibus) till Pedersöre, som var nästa stop på min Österbotten-turné. Det första jag gjorde när jag kom hem var att knyta på mig löparskorna. Efter en hel dag av sittande (möte, café och buss), kändes det bra att komma iväg ut på en springrunda. Eller ja, före jag for iväg kändes det bra i alla fall. För vet ni vad? Det var nog de tyngsta 6 kilometrarna mina ben någonsin löpt. Det gick så trögt och min andning var i klass med någon som håller på storkna. 

Det är det här som är så svårt för mig när jag har haft ett längre uppehåll från löpningen: jag hoppas typ att jag skall kunna börja på samma nivå där jag slutade, det vill säga i detta fall där jag tränade för ett halvmara. Innerst inne så förstår jag att det inte går, men jag vill ändå tro att det skall gå lätt och kännas bra att springa. Men det gör det inte, i alla fall inte i lördags. Men jag tror, och vet, också det är det här som är den mest kritiska fasen för att komma igång med löpträningen ordentligt. Endera kan jag sluta för att det suger, eller så kan jag fortsätta för att jag vet att det kommer att bli bättre och jag kommer att njuta av det om en tid igen. Det är bara att bita ihop.

Resten av kvällen låg jag i alla fall på soffan och kollade på hockey med familjen. 

På söndagen var det morsdag. Vi steg som vanligt upp lite tidigare och överraskade mamma med frukost på sängen. Eller ja, någon överraskning var det ju inte, eftersom vi gör det varje år. Men mamma blev förstås ändå lika glad som hon alltid brukar bli. Vi firade dagen med att vara och äta morsdagslunch till Mustakari i Kokkola. Vädret var verkligen brutalt i söndags, men maten och sällskapet var toppklass. 

Jag och min lillasyster.osterbotten systerosterbotten mustakari

Innan jag for iväg till tåget hann jag vara till Fitness gym på ett rumppass. Jag tränar nästan alltid rumpa då jag tränar på Fitness, eftersom dom har både trappmaskin (bäst för uppvärmning till rumpträning!) och annars alla maskiner som jag behöver. Dessutom är det aldrig så fullt med folk, att allt är upptaget, vilket är ett stort plus. Och med en mörbultad rumpa satte jag sedan mig på tåget och åkte iväg hem igen.
osterbotten blommor

Efter den här helgen känner jag glädje och... tacksamhet. Tacksam för min familj, för mina vänner och för att jag får vara frisk. Det må låta lite klyschigt, men det är ju faktiskt saker man så lätt tar för givet, fastän det för många inte alls är självklart. Jag är också så glad att jag kan konstatera att jag just nu befinner mig i en sådant fas mentalt, som jag för några månader sedan bara kunde längta efter.

 


Om utseende, smink och annat ytligt

Skrivet av Caroline Högnäs 09.05.2019 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Det har skrivits om smink, skönhet och kvinnors strävan efter att vara vackra i den finlandssvenska bloggvärlden. Peppe Öhman tar i sitt inlägg måste alla kvinnor vara vackra upp hur det ställs krav på kvinnors utseende, eftersom utseende är något som kommenteras och premieras. Daniela skriver i sitt inlägg inte den tjejen om hur hon inte är den som orkar eller vill sätta så mycket tid och energi på sitt utseende.

Jag tycker att det här är ett väldigt intressant ämne tänkte jag spinna vidare på ämnet och reflektera kring hur jag själv ser på smink, utseendefixering och strävan efter att vara vacker. Jag vill inte på något sätt förminska problematiken kring pressen på kvinnors utseende, men jag vill lyfta fram ett kanske lite annat perspektiv på detta.

Först kan jag ju börja med att konstatera att jag nog i många fall bryr mig om mitt utseende, det gör jag. Men det är inget jag sätter massor med tid och energi på. Jag har aldrig testat microblading, spraytan, fillers, lösnaglar (de skulle sitta kvar högst en halv dag) eller något annat som känns mera avancerat. Jag har under perioder i mitt liv haft både löshår och lösögonfransar - men den biten där jag satsar mest på mitt utseende är nog genom smink.Smink 2

Jag har sminkat mig sedan högstadiet. När jag började sminka mig som yngre tonåring tänkte jag nog inte ens så mycket på varför jag sminkade mig, utan gjorde väl det mest för att jag kände mig lite mer vuxen när jag hade smink. Och så gjorde ju alla andra det (högstadiefilosofi: gör som alla andra så blir det bra). Men jag var inte speciellt intresserad av smink på den här tiden, och min dagliga rutin bestod av mascara och rouge, typ.

Sedan det har mitt intresse för smink/skönhet växt, och idag är smink en del av min vardag. Trots det, så är jag verkligen inte den som alltid går omkring tiptop fixad, det vet nog de flesta som känner mig. Jag brukar säga att jag har tre sminkpersonligheter:

Den fösta är osminkade jag. Jag går ofta och gärna omkring osminkad när jag är hemma, på gymmet eller till exempel skall in till stan på något ärende, eller och träffa vänner.Smink

Den andra är jobbsminkade jag. En vanlig vardag sätter jag kanske 5-10 minuter på smink, som består av foundation, concealer, mascara och ögonbrynspenna. Jag har ett sådant jobb, dit jag sminkar mig varje dag. Ingen har förstås tvingat mig att göra det (och de facto har vi ett väligt ”ledigt” kontor), men när jag går till jobbet så har jag alltså oftast både lite smink och andra kläder än jag har hemma. Det passar sig liksom inte att komma in i mina rosa mjuksibyxor och smutsigt hår varje dag om vi säger som så. 

Den tredje är festsminkade jag. För när det är någon fest, hör ni; då går jag all in med primer, foundation, puder, rouge, solpuder, contour, ögonskuggor i olika nyanser, ögonbryn, läppstift, setting spray osv. Jag tycker verkligen att det är så roligt att sminka mig och ifall vi är på väg någonstans en lördagkväll till exempel, kan jag på morgonen utbrista åt Henkka: jess, idag får jag sminka mig! Helt enkelt för att jag tycker det är roligt. Lite som en form av konst. Jag tycker till och med att det är så kul med smink att jag förutom att sminka mig själv också ofta har sminkat mina vänner och systrar, typ innan någon fest. Mitt största, roligaste och mest nervösa sminkuppdrag hade jag förra sommaren då jag fick sminka min kompis Sandra på hennes bröllop.SF Brollop k

Förutom att jag tycker det är kul med smink, så får smink mig vid många tillfällen att känna mig snyggare. Det tänker jag inte på något sätt förneka. Men absolut inte alltid. Har jag bestämt att jag har en dålig utseendedag (d.v.s. en dag då jag känner mig ful och fel) så kan inget smink eller inga lösögonfransar i världen rädda det. Jag kan liksom känna mig snyggast i världen osminkad och jag kan känna mig fulast i världen med den grymmaste festsminkningen.

En sak som har påverkat mitt sminkande ganska mycket den senaste tiden är min problemhy. Jag kan ärligt säga att jag gärna skulle skippa t.ex. foundation och concealer i min vardagliga sminkrutin, om min hy skulle vara bra. Men när den inte är det, så känns det faktiskt bra att kunna ta till lite smink för att dölja det värsta. Och det tänker jag inte ha dåligt samvete över att jag tycker.

För det må vara fucked up med alla skönhetsideal och ständiga strävan efter att vara vacker och få bekräftelse och allt det. Men det som är minst lika fucked up är när vi (speciellt kvinnor) börjar sätta pekpinnar åt varandra om hur vi skall och inte skall göra med eller tänka om våra utseenden. Jag har ju ofta den tråkiga var och en med sitt-attityder till olika fenomen, men när det kommer till utseende så har jag det rakt igenom.

För vad någon annan vill göra med sitt utseende tycker jag helt enkelt inte någon annan behöver bry sig om. Det är ingenting som direkt påverkar någon annan. Smink, tatueringar, hårfärg, smycken och kläder vi bär är något av de få saker vi kan påverka på vår egen kropp och vårt eget utseende. Det är något vi själva kan kontrollera och bestämma över och då tycker jag helt enkelt inte att någon annan har rätt att kommentera vad någon annan borde, eller inte borde, göra med sitt utseende.

Jag tycker liksom inte att man på något sätt skall behöva känna sig sämre för att man sminkar sig, är intresserad av skönhet eller sätter ner mycket tid och pengar på diverse skönhetsbehandlingar. Jag måste erkänna att jag blev smått provocerad av att bläddra i kommentarsfältet på Peppes inlägg. Det var många som hade varit snabba med att kommentera att de minsann inte sminkar sig eller bryr sig om sitt utseende (vilket det i sig inte är något fel med alls!). Men lite som att man på något sätt skulle vara lite bättre om man inte sminkar sig och vågar stå emot samhällets påtryckningar om att vi borde sminka oss för att bli bekräftade.

Jag tycker heller inte att smink direkt skall associeras till ytlighet/och eller osäkerhet. Många, kanske speciellt kanske den äldre generationen, är ofta snabba med att direkt dra paralleller mellan mycker smink och osäkerhet. Ojoj, hon måste ha dåligt självkänsla när hon har så där mycket smink på sig. Eh nä? Hur mycket eller lite smink någon bär, kan kanske, men behöver inte alls säga något om personens självkänsla. 5E6A98AF 7004 4D99 B5AA 3B4BF26CD69A

Jag vill avsluta med att poängtera att samtidigt som jag tycker att det här är ett väldigt intressant ämne som på många sätt nog är problematiskt, så blir jag lite smått ledsen när jag analyserar allt det här. För som jag lite var in på redan, så känns det här långt som ett fenomen där vi kvinnor ställer oss på olika sidor. Män skiter i smink och lösnaglar. Det gör de. De bryr sig inte om vad du har för märke på din foundation och de lägger troligtvis inte märke till vem som har mest glow på festen (de tror troligtvis att den personen är mest svettig). Så jag tror faktiskt det ganska långt är vi kvinnor som har åsikter om vår eget och andras skönhetsrutiner och sminkande och –inte sminkande. Och det sista vi kvinnor behöver är något som vi trycker ner varandra med.

Så låt bara den som vill sminka sig göra det, och respektera också att vissa låter bli.

 


Min träning våren 2019

Skrivet av Caroline Högnäs 05.05.2019 | 1 kommentar(er)

Nu har jag tränat regelbundet i över en månads tid, sedan mitt ofrivilliga, flera månader långa träningsuppehåll i början av året. Och oj vad jag njuter av det. Av att kunna ta i ordentligt, utan att det gör ont någonstans eller på annat sätt känns dåligt.

Jag skall inte ljuga, jag kände absolut inte bara eufori och glädje den där måndagen för 5 veckor sen när jag satte min fot på gymmet efter en så lång paus. Det var tungt, jag kände mig svag, och träningskläderna satt lite tightare än de brukade. Jag som brukar ha bra självförtroende på gymmet kände mig plötsligt malplacerad, osäker och ja – dålig helt enkelt. Är det inte lustigt ändå hur psyket fungerar? Jag menar, det är ju inte som att så mycket skulle ha ändrat på bara några månader, att jag helt plötsligt skulle ha tappat all min muskelstyrka eller jag skulle ha glömt allt jag någonsin lärt mig om träning. Ändå kändes det så. Till råga på allt fick jag träningsvärk från en annan planet efter de första träningarna (nej, jag kunde förstås inte börja lugnt), så jag kunde inte gå normalt (överdriver inte ens nu) på ett par dagar efter.

Så jag fick kämpa några veckor innan mitt självförtroende och den riktiga träningsglädjen och motivationen kom tillbaka. Men här kan jag igen bara konstatera att det stämmer ganska bra, det som jag har skrivit också tidigare om 2 veckors-regeln. Två veckor. Det brukar det ungefär ta för mig innan jag blir motiverad att träna igen efter en längre paus. Det är kanske bra för dig som läser också att komma ihåg om du har planerat att komma igång med träningen: det kommer troligtvis inte att kännas fantastiskt bra efter den första, andra eller tredje träningen. Ge det lite tid.

Okej men, hur tränar jag då i vår?

Träning skall vara roligt. Det har alltid varit ett av de främsta motiven till att jag tränar. Jag skulle aldrig orka träna så mycket som jag gör om jag skulle tycka att det är suger och det alltid skulle ta emot att gå till gymmet. Men nu är det slut på det roliga.

Nå nej, förstås inte. Men i vår kommer jag faktiskt att träna lite mera prestationsinriktat än jag gjort på en tid. I vår tänker jag liksom Inte bara göra det som känns bra och som jag känner för just då, som jag ganska mycket har gjort de senaste åren. Utan jag tänker följa ett lite noggrannare planerat träningsschema, som kräver att jag går lite mera utanför min comfort zone och också gör pass som inte alltid känns så lockande. För nu vill jag bli lite snabbare, lite uthålligare och lite starkare. Och det kommer förstås också att kräva lite mer av mig och jag kommer att behöva träna lite hårdare, lite bättre och lite annorlunda än vad jag gjort. Det kommer även att kräva mer planering. Men vet ni vad? Just detta känns i denna stund väldigt motiverande och roligt. Jag vill utmana mig själv lite, och känna att jag utvecklas.

I vår kommer jag framför allt att satsa på löpningen igen. Jag kommer att löpträna regelbundet, utan att ha något lopp som mål (känns så skönt att kunna träna prestationsinriktat, men helt utan press och stress). Jag kommer speciellt att fokusera på att bli snabbare. Det betyder mycket långa intervaller (urk), fartlekar och trappträning, men också snabbare, kortare länkar. Mina långpass kommer inte vara längre än 10 km, till en början i alla fall. Har som mål att få in 2-3 löpträningar varje vecka och ett konkret mål jag har är att springa 10 km på 50 minuter innan min födelsedag (15.7).

Igår var jag faktiskt och sprang för första gången sedan september förra året. Jag kan säga att det piskade snöslask i ansiktet och gick allmänt väldigt trögt (hade inget med vädret att göra, skulle nog ha gått lika trögt i solsken också). Men framåt kom jag och det blev en 40-minuters länk som mätte 6 km. Jag var nöjd med det.

Lopning

Var så trött efter min löprunda så jag var tvungen att sätta mig ner på trappan och vila en stund innan jag gick in.

Men jag kommer även att fortsätta styrketräna i vår. För mig brukar det väldigt ofta vara antingen eller: jag styrketränar – eller löptränar. Men nu tänkte jag alltså kombinera dessa, men minska på antalet styrkepass och anpassa och planera dem så att de stöder löpträningen – och vice versa. Jag har tänkt bygga upp styrketräningen så att jag i veckan gör ett pass med fokus på övre kroppen och två med fokus på nedre kroppen, varav den ena är en HIIT/PLYO-aktig. Med det passet vill jag öka min explosivitet och spänst med bland annat hoppövningar, kroppsviktsövningar och pulsvariationer. 

Jag har inte på det sättet några konkreta mål med styrketräningen (ännu), men ett mål i nuläget är att bli starkare i bålen. Och fortsätta bygga lite rumpa. Jaaaaa, jag tycker absolut det är ok med snyggträning, så länge man mår bra av det.

En annan sak jag verkligen kommer att vara noggrann med i vår är att få in ett ordentligt stretching/avslappnings-pass i veckan. Märker hur jag blivit så otroligt styv, vilket är till min nackdel både i vardagen, när jag springer och på gymmet. Så nu skall här stretchas!

Hur ser din träning ut i vår?