onsdag 21 februari 2018 - 20:04

Min studietid!

Hejsan,

Vi lever ju för i studentskrivnings- och ansökningstider som bäst. Trots att det slog mig förra veckan när det var penkkis, att det är 6 (!!) år sen jag själv stod där på flaken, så känns det som att det inte alls var länge sedan jag själv befann mig i detta livsskede. Då man skulle läsa och prestera på skrivningar och samtidigt fundera på vad man skall göra efteråt. Bland annat Julia hade skrivit ett inlägg om sin studiehistoria, så jag tänkte att jag också kan göra det. Kanske har jag någon bloggläsare som befinner sig i denna situation och då kan det ju vara roligt att läsa hur någon annan hamnade där dom är idag. Här är min story.

Under första och andra studieåret i gymnasiet, så visste jag inte alls vad jag ville göra efter gymnasiet. Jag var dock inte alls stressad över den situationen (vad jag kommer ihåg i alla fall), jag tänkte väl att det kommer sen och att det är länge tills jag är abiturient. Jag kommer dock ihåg att jag en tid var helt säker på att jag kommer att ta ett mellanår och åka som guide/reseledare till något familjehotell utomlands. 

Penkkis

Men sen var jag plötsligt där. Inne på tredje studie året. Abiturient. Och jag var fortfarande osäker på vad jag ville göra. Dock hade jag skippat guideplanerna, jag kände att jag ville fortsätta studera direkt. Jag var inställd på att söka till någon utbildning i Vasa, eftersom det verkade som en bra studiestad som jag hade hört mycket gott om. Jag minns att vi skulle på ett studiebesök till Vasa och man fick själv välja vilka två skolor man skulle besöka. Jag visste att jag ville besöka ÅA och klasslärarutbildningen. Att studera till klasslärare hade varit en barndomsdröm, så trots att det inte då längre kändes helt rätt så var det alltid en plan b. Men sen tyckte några av mina kompisar att vi kunde åka till Hanken för att där fanns tydligen snygga killar (euhrmpf.... men jo vi var 18 år), så då gjorde vi det.

Efter det besöket visste jag vad jag skulle göra: Hanken och läsa marknadsföring (ps. vi såg inte ens några andra studeranden under besöket så det påverkade inte mitt val, höh). Nej, men det kändes så jag. Jag hade alltid varit kreativ och tyckt om att planera, strukturera och bolla idéer. När jag var liten ville jag i något skede bli en sådan som hittar på reklamer på TV. På riktigt, jag hade 2 reklamidéer i mitt huvud som jag ännu kommer ihåg. Sen att jag också var intresserad av ekonomi och har en företagarsläkt gjorde att det kändes ännu mer rätt.

Men. Det finns alltid ett men. Våren 2012 var inte alls så enkel och efter att jag kämpat med att prestera på studentskrivningarna, fanns det noll motivation att läsa på inträdesprov och jag var igen osäker på vad jag riktigt skulle göra. Jag sökte in till Hanken, klasslärare och inhemska språk på Vasa Universitet. Jag sökte också till någon utbildning i Umeå och skrev högskoleprovet. 

studenten

Inträdesprovet till Hanken gick riktigt dåligt. Jag fick veta att jag hade kommit in till Vasa Uni på inhemska språk, men kände mig lite bitter för att jag inte läst mer på inträdesprovet till Hanken. Jag fick några veckor senare veta att jag var på reservplats till Hanken och att jag kommit in till klasslärarutbildningen i Vasa. Jag tackade ja till den. Jag var inställd på att börja studera till lärare och var helt nöjd, trots att jag ännu var lite besviken över att mina Hanken-planer inte riktigt gick som jag hade önskat.

Men så fick jag ett samtal. Sista dagen som man kunde tacka ja till studieplatsen; jag hade fått en plats på Hanken! Jag minns så bra, jag jobbade på ABC då och var på jobb när jag under lunchen fick samtalet och jag blev så otroligt lycklig.

DSC 0180

Och så gick 5 år och jag fick min ekonomiemagisterexamen som 23-åring. Det skulle ha kunnat se ut på ett helt annat sätt, men så blev det och jag är nöjd och glad med det idag. 

Det som jag vill säga till alla som är osäkra på vart man skall söka osv: gör som det känns bäst. Det må låta klyshigt, men magkänslan är ofta så mycket pålitligare än hjärnan. Många gånger uppfattar vi att vi bör göra på ett visst sätt eller att ett alternativ anses vara bättre än ett annat av någon orsak. Men jag är helt övertygad om att det blir bäst om man gör så som det känns bäst för en själv. Och vågar lite. Börjar du på en utbildning och det känns fel; byt. Det går alltid att ångra sig. Säger du att du skall börja studera direkt efter gymnasiet men ändrar dig i sista stund; ta fast ett mellanår. Studietiden är en fantastisk tid men den behöver inte börja under ett visst år eller ett visst antal år efter gymnasiet. Den behöver inte heller se ut som för grannen, kusinen eller före detta klasskamraten. Gör den till din. 

LYCKA TILL! <3

 

ps. levde på lite lånade bilder från facebook idag (tack Alina och Jojjo). Har lite dåligt med bilder från denna tid på min dator.

 

måndag 19 februari 2018 - 19:55

Veckans lista - vänner!

Hejsan,

Vändagen var ju förra veckan och jag skrev ju en liten vändagshälsning till mina kompisar också här på bloggen. Men, när jag såg att veckans lista på sevendays handlade om vänskap så tänkte jag direkt att det är en lista jag vill fylla i! Mina vänner är nog värda minst ett inlägg i veckan ;)

Vänskap för mig är
Att ha människor runt omkring sig som man kan vara sig själv med, som man har roligt med, som man kan prata om allt med, som man kan dela alla olika sorters situationer i livet med; både skratt och gråt, hopp och förtvivlan. Vänskap är att ha personer runt sig som man har minnen med och som man skapar nya minnen med. Vänskap är en relation där det sker ett utbyte av att ge och att ta. Det tror jag är viktigt för att en vänskap skall hålla.

Det bästa med mina vänner är
Det här är svårt att svara på den här frågan, alla mina vänner är fantastiska men alla är de ändå så olika och man har olika relationer till. Men det som alla mina vänner har gemensamt är väl att dom ger mig så mycket glädje och positiv energi. Sen har jag också jätte ärliga och smarta vänner, som ofta kommer med goda råd och synpunker. Mina gymnasievänner är dom smartaste och mest målinriktade brudarna jag vet som också motiverar mig.

EXAMEN 2017d
Min äldsta vän
Min äldsta vän som jag fortfarande umgås och har aktiv kontakt med är Nina. Jag kommer inte ihåg ett liv utan Nina, eftersom jag var ca. 5 månader när hon föddes och vi blev vänner, hehe. Jag och Nina har aldrig varit osams. Det är sant. Vi har varit vänner i 24 år och vi har aldrig grälat. Säkert har vi haft några små tjafs någon gång, men aldrig något allvarligare. Jag minns speciellt bra från lågstadiet, vi höll alltid ihop. En lustig grej som beskriver vår vänskap ganska bra på den tiden, var när jag som kanske 6-7-åring förtvivlat frågade pappa om flickor måste rycka in i militären. Han svarade att vi inte måste, men att vi får om vi vill. Sedan frågade han om jag skulle vilja fara dit, varpå jag svarade "jag far om Nina far". I söndagsskolan föreslog jag också att vi skulle sjunga "Hosinina" i stället för "Hosianna". He he.

mahahaahaa 011 62568423Det här är jag och Nina i årskurs 7, vi skulle ta bilder för vårt nya klädmärke: CaNi. Vår blåa flece-tröja sålde som smör. För att inte tala om de vita flece-byxorna.

En vän jag ringer allt för sällan
Alla. Seriöst, jag är alltför dålig på att ringa någon över huvudtaget. Det borde jag faktiskt bli bättre på. Dock betyder det inte att jag inte skulle tänka på eller vilja prata med mina vänner, jag har bara aldrig varit en telefonpratarmänniska. Dock svarar och pratar jag gladeligen om någon ringer mig, förstås. Jag är dock bättre på att sms:a (alltså whatsapp/snapchat/facebookchat). 

En vän som finns där i vått och torrt
Här är det nog också flera av mina vänner. Men en som jag direkt kommer att tänka på är min kära Alina. Hon fanns där för mig under en tid som jag som mest behövde någon. Det är något jag aldrig kommer att glömma och som jag hoppas jag kan ge tillbaka <3 Viccan och Sarah är också två som alltid ställer upp. Och så mina systrar och Henkka. Som sagt, finns många här.

IMG 0952snyggaste bilden jag hitta på mig. Men jag tror att jag försökte kolla på vägen i stället för in i kameran, kanske helt bra iofs.

Min vänskapskrets består av
Jag har väl 4 tydligare vänskapskretser. Mina gymnasiekompisar, mina studiekompisar (både gamlare och nyare), måndagslänkkare (Nina & Iia, haha vårt namn är legendary) och så mina systrar, men det kanske inte räknas för de är ju familj? Men ja, de är ju också mina vänner. 

EXAMEN 2017c
En god vän har de här egenskaperna
En god vän är ju omtänksam, snäll och ärlig. En god vän är också en sådan person som du känner att du kan vara dig själv med, som du inte skall behöva vara rädd att dömer dig, en sådan som känner dig och som det känns bekvämt med fast man inte skulle ha träffats på en längre tid. En som du vet att finns där helt enkelt. Och som du har roligt med :D

Så här är jag som vän
Jag bryr mig otroligt mycket om mina vänner och jag ställer upp för dem när det behövs. Mina vänner kan ringa till mig mitt i natten, 24/7. Jag tror också jag är en rolig och ärlig vän. Jag har också alltid varit väldigt konflikträdd och hatar att gräla (tur att jag har dramafria vänner hehe). Jag älskar också att skämma bort mina vänner. Jag tycker om att fixa överraskningar, små presenter, fester etc. Tycker om att få dom att känna sig extra betydelsefulla eller få dom att trivas extra mycket.

Det finaste en vän gjort för mig
Ja men alltså, Alina var den vännen som så tydligt berättade att hon finns där för mig under en jobbigare period, när det fanns vänner (eller ja, vänner var de ju inte sett så här i efterhand) som bara försvann när man mest skulle ha behövt dem. Sen finns det vänner som har förlåtit, vänner som har ställt upp på olika sätt eller på annat sätt visat att de bryr sig. Sådant glömmer man inte. Henkka gör också fina saker för mig så ofta och får mig att känna mig älskad. Han är ju också min bästa vän.

En vän som förtjänar extra mycket kärlek idag
Nu blir det här ett riktigt tråkigt svar, men ALLA. Alla de fina människor som jag har runt mig, ni förtjänar mycket kärlek idag och alla andra dagar ♥ 

söndag 18 februari 2018 - 21:39

Helgen i bilder... not. Och ett poddtips!

Hej,

Alltså jag har aldrig riktigt fattat varför man ursäktar sig när man inte har bloggat på några dagar, så jag kommer inte att göra det, hehe. 

Men hur som helst, det är söndag kväll och det känns som helgen har gått så otroligt snabbt. Ja ja, det där säger man varje söndagkväll. Men nej, eller alltså jo det gör man, men nu är det värre än vanligt. Varje fredag målar jag upp en bild om hur jag under helgen bara skall sitta på soffan och chilla, dricka te och lyssna på musik, nyduschad efter en hård träning i en nystädad lägenhet. Blir det nångång så? Eh nej. Inte denna helg heller.

Efter jobbet på fredagen for jag iväg och träffa Amanda. Vi catchade upp med en kaffe några timmar. Alltid lika trevligt. Sen gick jag ännu och fredagshandlade innan jag kom hem. Resten av helgen har jag hunnit gymma, springa ärenden på stan, tvätta kläder, jobba, städa, byta lakan, tvätta sminkborstar, stryka kläder, jobba, gymma. Och nu sitter jag här.

Haha, ironiskt nog hade jag satt en påminnelse åt mig själv till lördag morgon: fota mycket! Med det menade jag alltså att jag skulle ta mycket bilder under helgen som jag sedan kunde använda i ett inlägg på bloggen. Men eeeh, alltid blir det inte som man tänkt sig och detta var den enda bilden jag fotade under helgen:

LOPNINGJaaa, ibland, som igår, när det är halt och blåser och är -8 grader, då sätter jag på en bra podcast och springer på löpbandet. Inte i speed 5.0 dock, det är fotograferingsfart haha. Varför fotar jag detta? Jo för att jag sedan skriver upp i hur, var, när jag har sprungit. Kommer inte annars ihåg.

På tal om bra podcasts, måste tipsa om min absoluta favoritpodd nu just, som min kompis Iia tipsade mig om för en tid sedan! Livet på läktaren. Podden görs av Maja Nilsson och Sanna Dahlström, som är tillsammans med svenska fotbollsproffsen Victor Lindelöf och John Guidetti (inte alltså båda med båda, men ni fattar). Det är en ärlig podcast om vänskap, struliga familjeförhållanden, ångest och fram för allt hur man av samhället ofta blir missuppfattad för att man är tillsammans med en framgångsrik fotbollsspelare. Jag tycker om att dessa kvinnor är så ärliga, roliga, har så härlig attityd och kan driva med sig själva. De har mycket gemensamt, men är också väldigt olika. Jaajaa, detta skulle ju inte vara någon poddrecension, men tycker ni skall lyssna på den. Första avsnittet har dock lite dåligt ljud, men det blir bättre så ge den några avsnitt. 

livet pa laktarenbild

Ha en riktigt trevlig vecka!

Taggar:

Kategorier:

Life

Skriv en kommentar 2

torsdag 15 februari 2018 - 20:39

Hjälp en bloggar-rookie! Och så lite kärlek.

Hejsan, 

Igår hade jag noll tid att blogga eftersom jag var så upptagen med att sprida kärlek. Höhö. Nej men, det blev en längre dag på jobbet följt av ett gympass och sen spenderades resten av kvällen med min kära pojkvän bland annat på bio. Så inget märkvärdigt, men mysigt. Om det är något som vi är rätt så bra på jag och Henrik så är det att hitta på saker trots att det inte egentligen finns någon orsak. Ännu efter 4 år. Vi går rätt så ofta ut och äter, på någon utflykt/aktivitet eller liten resa, på bio eller bara fixar till något hemma, fast det inte råkar vara alla hjärtans dag/årsdag eller annat speciellt. Sen är det ju väldigt ofta som en torsdagkväll med mjukiskläder och kvällsmat i soffan framför en bra film kan vara en sån stund som man njuter mest av. Nå väl, jag älskar alla stunder jag får vara kring honom. ♥ 

Och mina kompisar. Det är många av er som jag saknar att ha runt omkring mig i vardagen, men vet ändå att en stark vänskap inte faller på grund av ett geografiskt avstånd. Och ni som är närmare. Ni är alla så otroligt fina! Och min familj. Den bästa man kan ha. En stor bamsekram till er!

IMG 2En av de äldsta (och sliskigaste) bilderna på oss hehe. Sommaren 2014.

Nåmen, nu till dagens ämne. Ett viktigt sådant. Jag som relativt nybliven bloggare behöver er, lite erfarnare bloggares (eller andra insattas), hjälp. Jag skall nämligen köpa en kamera. Det trodde jag ju nog jag lätt skulle fixa själv, tills jag började googla och kolla på nätet. IT'S A JUNGLE OUT THERE.

Jag vet knappt skillnad på en system-, kompakt- och digitalkamera. Eller jo, nog utseendemässigt, men liksom det är för mycket information att ta in när jag försöker läsa på om olika finesser, funktioner och vad man skall titta på när man köper kamera.

Så har någon tips? Råd? Förslag? Vad använder ni? Eftersom det här är min första kamera och jag inte är helt säker på ännu hur mycket jag kommer att använda den etc så tänkte jag att prisklassen skulle få bli där kring 300-500€, det borde man väl kunna få en relativt bra kamera för? 

Help me, please. 

 

 

 

tisdag 13 februari 2018 - 22:47

Det ljuva finska språket

Hej,

En sak jag ofta tar för givet, eller i alla fall inte tänker på att jag borde vara mer tacksam över, är att jag pratar tre språk flytande. Min svenska är absolut starkast av dessa språk, men jag klarar mig också finfint på både finska och engelska. Engelska är ju runt omkring en hela tiden och till exempel under mitt utbyte pratade jag nästan enbart engelska (y un poco espanol hehe). Finska har jag i släkten från mammas sida och mitt främsta jobbspråk har hittills varit finska. 

Men, har ni tänkt på att ju fler språk man pratar desto flera ord börjar man sakna på de övriga språken? Eller kanske det är bara jag? haha. Nej men, det finns några ord på finska, som jag helt enkelt saknar i svenskan. Kalsarikännit är ju ett av de internationellt kändaste finska orden som saknar direkt översättning på många andra språk. Ni vet, det blir att sitta hemma i sina kalsonger och dricka sig full, eller något ditåt, på svenska. När man översätter ett blir det alltså antingen en lång mening, eller så blir innebörden inte riktigt den samma som på orginalspråket.

Men det låter ju inte så snyggt att blanda språk heller. När jag själv började umgås mer med finlandssvenskar från Helsingforsregionen i samband med att jag började studera, så kunde jag störa mig nåt enormt på att varannat ord de sa var på finska. Meningar som "jag lähtee nu himaan" eller "hon är nog tosi kiva" fick mina öron att blöda, typ. Trots att jag gillar dessa människor väldigt mycket så har jag försökt att inte själv börja blanda in finska ord när jag pratar svenska. Men det finns några undantag. Några finska ord/uttryck som jag gillar och som saknar motsvarande ord på svenska. Nämligen:

Myötähäpeä
Google translate säger skammen, skam, vilken skam. Njäääääe, inte riktigt. Myötähäpeä är ju egentligen ett ganska fult och onödigt ord, eftersom det betyder att man skäms för någon annan. Det vill säga, personen i fråga kanske inte själv skäms, men någon annan skäms ändå för dennes skull. Som exempel när man tittar på någon dokusåpa på TV och tycker att någon är pinsam, så skäms man för denne, trots att personen själv kanske är stolt över sig själv utan att känna den minsta skam. Man känner lite myötähäpeä helt enkelt. Men jo, lite onödigt, men ändå lite roligt ord som jag oftast använder i mindre seriösa sammanhang.

Saamaton
Google translate säger shiftless. Alltså när man försöker översätta till svenska. Jag tycker att saamaton är ett så bra ord för att inte få någonting gjort. För mig betyder saamaton inte samma sak som att vara lat, utan mer att man kanske nog försöker men man får ändå ingenting till stånd. Oeffektiv? Olönsam? Njäe, inte riktigt, det låter mera som en maskin eller ett program än som ett adjektiv för att beskriva en person. Saamaton kan också vara mer som en attityd. När man inte riktigt tar tag i saker eller ignorerar problem i stället för att ta itu med dem. Sen kan jag  t.ex. vara tillfälligt saamaton när jag skall städa. Jag börjar nog på, men gör ändå bara massa annat, typ hittar nåt intressant på nån hylla eller låda som jag börjar pyssla med i stället. Tror också det är ett ganska vanligt fenomen att vara lite saamaton när man typ borde läsa på tent eller något. Anyone?

Laidasta laitaan
Alltså det här är ju inte heller ett ord på finska, men ett bra uttryck. Ni vet, om man vill beskriva en dålig restaurang så fanns det mat laidasta laitaan. Då fanns det alltså pizza, hamburgare, vårrullar och så kanske lite tacos på samma meny. Om någon frågar vad de spelade för musik på Mellen en lördag så var det också laidasta laitaan (ni som vet, ni vet). På svenska skulle det väl vara något i stil med från en ytterlighet till en annan, men tja, låter lite väl uppstyltat. I alla fall om man pratar om Mellen.  

Sen finns det andra ord som laite på gymmet. Tycker det är mycket bättre och mer omfattande än maskin eller utrustning när man pratar om gymgrejer. Ruokavalio tycker jag också är mycket bättre än diet. Diet tycker jag har en mycket mer negativ klang och förknippas ju ofta med bantning. Detta gäller inte för ruokavalio, som klarare beskriver att det handlar om hur någon äter. Kost är ju bättre men inte helt samma sak. 

Det finns säkert många andra ord också, men dessa är nu de som jag ofta stöter på. Ni får mycket gärna berätta om ni har nåt förslag på svenska ord som kunde ersätta dessa! Och har ni exempel på något ord ni saknar på svenska? Skulle ju vara intressant att höra.

 

söndag 11 februari 2018 - 19:21

Killer leg workout!

Hej, 

Idag tänkte jag dela med mig av ett riktigt jobbigt benpass som jag gjorde idag. Jag brukar köra olika varianter av denna träning och det är alltså en mix av plyometriska övningar och basic styrke-övningar. Den är indelad i 3 delar, där varje del har 3 övningar; två plyometriska/ och en styrka. Men idag ändrade jag den sista delen lite för jag ville få in en magövning i dagens pass också. 

Jag gillar dessa typer av träningar för det blir verkligen tungt och man känner hur benen får jobba med olika muskler och med olika typ av påfrestning, både tyngd och uthållighet. Den passar alltså bra när man vill ha ett riktigt flåsigt benpass. Nåmen, så här såg dagens pass alltså ut:
-Uppvärmning; 15 min powerwalk med ordentlig lutning 

1. Boxhopp på låda 3x10
2. Enbens sidohopp på låda (single leg box jumps lateral) 3x10 per ben 
3. SQUATS i smith 12, 10, 10 

4. Sumo squat jumps 3x15
5. Low box lateral shuffle 3x60 (30 per fot)
6. Höftlyft i smith (Hip thrust) 15, 12, 10

7. Squat crab walk på stepbräda 3x20 (10 per fot)
8. Enbens benpress (single leg press) 12, 10, 10 per fot
9. Cable Crunches 3x30

GYMMGYMSELFIEE

Jag får ursäkta för jag vet inte om vissa av övningarna har svenska namn, men borde komma upp när man googlar! So try it! :)

lördag 10 februari 2018 - 20:33

My kind of Saturday

Hej på er, 

Alltså vilken skön dag det har varit idag. Precis som en lördag skall vara.

Började med att sova länge, sedan blev det en nästan två timmars träning där jag sprang en timme och tränade sedan axlar och mage. Jag hade sparat gårdagens träningspodden-avsnitt, så en timme på löpmattan gick hur snabbt som helst. Började lyssna på träningspodden när det släpptes 2015, då var jag på utbyte i Madrid. Sedan det har jag lyssnat på varje avsnitt. 

Nu har vi just ätit en fantastiskt god lördags-middag här hemma. Nämligen falafel, batatfranskisar, hummus, sallad med melon o. cashew-nötter och egen lagad vitlöksmajonnäs. Första gången jag gjorde majonnäs själv *stolt*. Till det drack (dricker) vi världens godaste vin. Seriöst. Vi drack detta vin första gången för ett år sedan när vi besökte Haikon kartano för första gången och tyckte det var gott. Då hade de inte vinet på Alko. Vi drack det igen när vi besökte Haikon kartano nu för några veckor sedan och konstaterade båda att det nog är ett av de bästa vinerna vi druckit. Sen kollade jag att dom hade fått in det på ett (!!) Alko i Helsingfors, så idag for vi och köpa det. Det är sååååååå gott. Scaia Corvina 2015. Dock har jag aldrig kollat så rakt fram, nästan uppåt, i vinhyllan när jag har köpt vin förr. Haha, men det är värt det.

MAJONNAS

MIDDAG

 

Eller ja, när jag sa att vi åt falafel så var det ju inte helt sant. Vi åt nämligen kikärtsbollar, eller latmans-falafel som man också kan kalla det. Men det är helt superbra grej. Alltså, en färdig ekologisk kryddblandning dit man bara blandar vatten, rullar till bollar och sedan sätter i ugnen (eller steker). Dom blir super goda!

FALAFEL

Inget sponsorerat men mycket rekommenderat.

Ha en trevlig lördag!

torsdag 8 februari 2018 - 20:13

Min relation till träning - då och nu

Okej nu tänker jag kliva ut från min comfort zone. Blotta mig lite. Men bara för att jag tycker det är så extremt viktigt ämne, speciellt i dagens samhälle. Och eftersom jag i denna blogg skriver en del om träning och kommer att göra det också i framtiden, vill jag att ni som läser skall veta var jag står i denna fråga, även om ämnet till viss del kan kännas lite uttjatat. Jag vill prata om träningshets. 

Under flera års tid har samhället präglats av en så kallad fitnessboom eller hälsotrend. Det är förstås på många olika sätt en jättebra sak och det är fint att man mer och mer uppmuntrar till en hälsosam livsstil. För vi vet ju alla att träning och fysisk aktivitet av olika slag till största delen har en positiv inverkan på vår hälsa. T.ex. kan det minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar samt ledskador av olika slag, och så har det en positiv inverkan på hjärnans olika funktioner. Ja, det är det som gör att det kallas hälsosamt med träning. Men gränsen för när träning inte längre är så hälsosamt är hårfin. Precis som med det mesta, så är ingenting bra när det blir för mycket av det. Så är det ju också med träning.

Jag skall berätta min egen story. Träning har varit en självklar del av min vardag ända sedan jag var ett litet barn. Jag började spela fotboll som 8-åring. När jag var liten tänkte jag nog knappast på att jag tränade och att det på nåt sätt hade en positiv effekt på hälsan. Jag for på fotbollsträningar och spelade bollsporter på eftis mest för att det var roligt och för att jag fick träffa mina kompisar. Men med åren blev träningen mera prestationsinriktad. Jag ville ha en plats i öppningselvan och visste att jag behöver träna för att förtjäna den. Förutom att bara träna fotboll introducerades vi till styrketräning, konditionsträning, löpträning och dynamiska övningar och streching av olika slag. Vi lärde oss varför alla dessa träningspass var viktiga och vilken funktion de hade på ens utveckling inom idrotten. När jag blev mera medveten blev jag också mera intresserad och jag började söka mycket information själv. Jag började också jämföra mig mer med andra.

Under första året i gymnasiet började jag träna allt mera och allt hårdare. På samma gång började jag äta allt mindre och "hälsosammare", för att jag till en början tänkte att det har en positiv inverkan på min träning. Men snabbt var jag där, i den onda spiralen. Där träningarna inte längre bara var roligt utan mer ett måste. Där maten bara var det som skulle förbrännas på träningen. Jag minns så bra när jag stolt berättade att jag hade tränat 15 dagar i sträck och konstaterade att det kanske skulle vara på tiden med en vilodag. En vilodag betydde en timmes promenad, för det var ju inte träning? Jag minns hur jobbigt jag tyckte det var att ha lektioner på hösta våningen i skolan, för jag orkade knappt gå upp för trapporna. Jag fortsatte springa fast det gjorde ont. Ett kex gav mig ångest. Folk i min omgivning började förstås märka att allt inte stod rätt till och det blev en tuff tid där jag kunde ljuga till både mina föräldrar och mina kompisar om hur och vad jag hade ätit och tränat. Eller ja, kanske inte ljuga, men undvika att berätta som det var. När jag sedan var hos skolhälsovårdaren och hon så där diskret under vårt samtal plockade fram en broschyr om en ätstörningsklinik blev jag bara förbannad. Jag hade ju ingen ätstörning!?

Men det var efter det jag på riktigt fattade. Om jag inte tar tag i det här nu så kan det gå riktigt illa. Jag fightades en lång tid med mina hjärnspöken. Men jag hade otroligt fina vänner och föräldrar som stöttade mig. Och så är jag ju jävligt envis. Jag bestämde mig för att jag skall fixa det. Även om det tog en mycket lång tid så gjorde jag det. För det kan jag säga idag.

Träning är fortfarande en viktig del av min vardag, men jag har lyckats få den till något som ger mera än den tar. Och det tror jag är otroligt viktigt. Jag får inte längre ångest över att ta en vilodag, jag tränar inte om det inte känns bra eller gör ont. Jag tränar för att jag gillar att känna att min kropp är stark och utvecklas, att den fungerar och för att jag mår så bra efteråt. Det påverkar mig positivt både fysiskt och psykiskt. Jag tränar också för att det är en stund på dagen som jag kopplar bort tankarna från annat vardagsstress och har quality-time med mig själv. Jag tycker fortfarande att det är viktigt med en hälsosam kost. Men i min hälsosamma kost ingår numera även att äta vad jag känner för. Och det betyder inte heller en dag av frossa och sedan sex dagar svält, utan helt enkelt att jag kan äta det vad jag känner för en tisdagkväll utan att få dåligt samvete. Jag önskar också att jag kunde säga att jag älskar min kropp dygnet runt, alla dagar i veckan, men där är jag inte riktigt ännu. Men det är väl mänskligt, antar jag. 

Vad vill jag då komma till med detta? Jo, jag vill poängtera att jag med mina träningsinlägg aldrig vill uppfattas som att jag hetsar till träning. Dock vill jag gärna inspirera med olika träningstips och uppmuntra till att träna för att det är roligt och för att det förhoppningsvis också får andra att må bra. Det må låta klyshigt, men så är det. Jag är medveten om att det finns allt för många där ute som har varit/är i samma situation som jag var, till er vill jag gärna säga att ni inte är ensamma och det finns alltid hjälp att fås. Jag vill också påminna er att vara snälla åt er själva och er kropp. Den har ni bara en av ♥

Armtraning

Jag är lite nervös att trycka på publicera, så var snälla :)

tisdag 6 februari 2018 - 22:00

Smoothie bowl, magbesvär och powerstep

Hej,

Idag är det tisdag och jag har idag haft min andra jobbdag på nya jobbet. Mycket nya människor (trevligt!) och mycket nya saker att ta in (intressant!) och jag ser väldigt mycket fram emot att fortsätta utvecklas där.

Igår var jag tvungen att ha en ofrivillig vilodag från träningen p.g.a. min mage. De som känner mig vet att jag under några års tid har tampats med magproblem och det är lite som en berg och dalbana. Jag slutade just en 8-veckors medicinkur som funkade väldigt bra, så är rädd att det beror på det. Får vänta och se nu ännu några dagar. Tyvärr är det ju ganska vanligt med magproblem i dagens samhälle och det är ofta svårt att lista ut vad det kan bero på och vad som skulle lindra besvären. Många får (eller ger sig själva) diagnosen IBS, som ju är väldigt diffust. Jag har gjort de flesta tänkbara testen och undersökningarna hos flera olika läkare och specialister samt prövat alla möjliga olika sorters kostrekommendationer. Men ibland hjälper det inte även om jag skulle äta mjölk- gluten- soja- socker- eller you-name-it-fritt. Men som sagt, det går i perioder. Men nu var det ju inte det jag skulle prata om nu. Dock undrar jag om jag borde skriva ett inlägg om maghälsa? Kanske ni är flera där ute som är i samma situation? Kanske man kunde dela lite tankar, tips och erfarenheter? Hmm.

Men idag är det som sagt bättre och ikväll var jag och testade på ett gruppträningspass som omväxling! Flera veckor sedan jag sist var på ett gruppträningspass, så nu blev det en timme powerstep. Det var faktiskt jätteroligt, dock riktigt tungt, uppbyggt enligt intervaller. Och vet ni, det är nog faktiskt något jag hårt tror på om man vill hålla träningsmotivationen uppe: v-a-r-i-a-t-i-o-n. Att variera träningspassen. Inte bara övningar utan också träningens längd och intensitet. Alla träningspass behöver till exempel inte vara över en timme med pulsen i 180, då tröttnar man ju lätt och ser kanske inte alls fram emot att gå och träna, för man vet att det kommer vara jobbigt. Däremot om man ibland gör dessa riktigt jobbiga pass, men varierar dem med andra pass, så orkar man göra dem vecka efter vecka. Vi människor är så simpla, vi glömmer nämligen lätt på en vecka att vi lovade oss att aldrig göra något igen, för det var så jobbigt. Eller hur?

Okej, blev ett riktigt flummigt inlägg detta och ännu är jag inte klar. Till sist vill jag bara tipsa om en stor personlig favorit nu just, om det är någon som är trött på att bara dricka sin smoothie. Ät den! Gör en smoothiebowl (heter det något på svenska?) Typ som en fruktyoghurt, men utan mjölk och tillsatt socker. Jag brukar endast improvisera när jag gör mina bowls och ta det som finns hemma. I denna nedan blandade jag:
-frusna mangobitar (tips tips tips: finns färdigt skurna i frysdisken!)
-frusna blåbär
-en halv banan
-osötad mandelmjölk
-en klick alpro med kokossmak

Och sen på med härliga toppings! Här med osötad granola, bananskivor, färsk mango och nötter. Mättande och vitaminrikt!

Smoothiebowl

måndag 5 februari 2018 - 19:18

4 x situationer

Hej, 

På bloggar snurrar det ju nu som då personliga faktalistor som typ 5 saker du inte visste om mig, 7 saker jag stör mig på eller 4 saker du inte skall inleda en konversation med om du vill att jag skall svara (nä okej dendär sista har jag aldrig sett men den skulle ju seriöst vara ganska kul, haha). Jag tycker ju själv dessa är bland de roligaste som finns att läsa när andra bloggare har skrivit dem.

Häromdagen när jag åkte tåg och det kom ett meddelande om att tåget kanske inte kan åka vidare, fick jag flashbacks till en av de mest stressiga situationerna jag någonsin befunnit mig i. Jag tänkte dela med mig av denna berättelse åt er, tillsammans med några andra situationer jag befunnit mig i, som antingen har varit skrämmande/nervösa eller bara konstiga. Men som har lämnat i minnet.

Ofrivilligt frivillig taxiresa
Det var söndag och jag och Henkka skulle åka på en efterlängtad resa till Lissabon. Jag hade varit på begravning i Pedersöre dagen innan, så jag var tvungen att ta tåget från Bennäs till Vanda flygfält dagen vi skulle åka. Som tur skulle vårt flyg åka först 18:15, men jag bokade ett tåg så jag skulle vara i god tid, över tre timmar före, i Helsingfors. Men någonstans mitt ute i skogen innan Parkano stannar plötsligt tåget. Sen hörs det från högtalaren: "det är ett allvarligt elfel, vi vet inte när vi kan fortsätta, alla som skall med flyg vänligen kontakta personalen". Panik. Tåget skulle troligtvis stå länge, så dom skulle beställa en buss som skulle ta oss till Helsingfors. Problemet var bara det, att vi var mitt ute i skogen, så för bussen att komma dit skulle ta ungefär en timme, och att sedan fylla hela bussen, komma därifrån osv... skulle ta tid.

Busschauffören säger att med riktigt tur med trafiken är vi på flygfältet i Vanda strax efter 18:00. Men då skulle ju mitt flyg lyfta. Jag började kolla andra flyg, men nästa skulle åka först nästa dag. Henkka var redan på flygfältet. Jag var så nervös och svettig att jag mådde illa, jag ville ju inte missa mitt flyg, men jag visste att jag inte hinner om jag åker med bussen. Och så kom räddningen. En kvinna efterlyste frivilliga för att dela en taxi från Tammerfors till Helsingfors. Det lät ju helt sjukt. 180 km med en taxi och inte ens säkert att jag ändå skulle hinna. Men jag tänkte att jag inte hade något att förlora. Så 16:30 sätter vi oss i taxin. En timme och 45 min innan mitt flyg skulle åka. 180 km. Lite (läs: väldigt mycket) överhastighet, tur att det var motorväg. Jag var tvungen att påminna mig själv att andas för jag var så nervös. Men 17:45, 25 minuter innan flyget skulle lyfta är jag framme. Som tur hade jag inget bagage att checka in och det var ingen kö till security-checken. Jag hann. 

tag vr forsenadnästan lite komiskt

When I met skogens konung
Jag skulle springa från Jakobstad till Edsevö en dag förra sommaren. Jag hade som vanligt musik i öronen och kände att jag hade riktigt bra flow på. Jag sprang på en cykelväg i skogskanten. Plötsligt ser jag hur något rör på sig ca 5 meter framför mig i skogen. Det är en f*cking älg. Säkert två meter hög. Den tittar på mig och jag tittar på den. Den ser cool ut men jag får panik. Jag backar och springer in på en skogsväg åt andra hållet, eftersom jag visste att det skulle komma ett bostadsområde där snart. Jag har säkert aldrig sprungit så snabbt. Jag kollade bakåt hela tiden för att se om älgen kom efter. Alltså haha, jag kan skratta åt detta idag och det såg säkert sjukt roligt ut, men då var jag helt sjukt rädd.

Utan telefon och internet
Under mitt utbyte i Madrid skulle jag och Henkka åka tillsammans till Rom. Han skulle komma från Finland och jag från Madrid. Dock hade vi lite olika tidtabeller och flög dessutom till olika flygfält i Rom, så vi hade bestämt att vi hörs när vi är framme och träffas sedan på hotellet. Jag kom fram lite tidigare och skulle då åka till hotellet, jag satte mig i en taxi och sa addressen till hotellet. Eftersom jag bodde i Madrid då, så använde jag ett prepaid abonemang och när jag skulle skicka till Henkka att jag var framme kom ett meddelande från telefonbolaget, att jag inte har saldo kvar. Jag kunde inte heller ladda mera eftersom jag inte hade internet och satt i en taxi. Så där satt jag, utan internet och utan möjlighet att ringa eller ta emot samtal, i en helt ny stad som jag aldrig varit i, med en helt främmande man i en taxi. Jag var skiträdd. Bättre blev det ju inte av att han körde på massa små gator, jag tyckte till och med att jag såg vissa byggnader flera gånger och fick känslan att han kör i cirklar. Han pratade dessutom väldigt dålig engelska och min italienska är begränsad till ciao bella typ, så det var inte så lätt att diskutera med honom. Jag visste också att hotellet bara låg ca 5 km utanför centrum, så trots att det var mycket trafik blev jag väldigt suspekt när vi hade åkt över 40 minuter. Men efter en stund stannade han och släppte av mig och jag var så lättad. Jag betalade 40€ för den taxiresan, Henkka betalade sen 9€ för samma resa. Men då var jag endast lättad att jag kom fram. 

Vidrig överraskning på Universitetet
När jag var på utbyte i Madrid, satt jag och två andra tjejer och gjorde på ett grupparbete i ett tomt klassrum på universitetet. Obs, detta är alltså mitt under en skoldag. Plötsligt ser jag hur en kille står i dörröppningen. Han tittar på oss, drar ner byxorna och ja, börjar masturbera. Jag blir chockad och min reflex är bara att titta bort, så jag och den ena andra tjejen svänger bara bort huvudet, vilket gör att han bara fortsätter. Som tur hade vi den sista tjejen med oss, en temperamentsfull fransyska. Hon stiger upp, börjar ropa åt honom att gå därifrån. Han går därifrån. Det var något av det vidrigaste jag varit med om. Dock var det inte första gången jag ofrivilligt såg ett manligt könsorgan under min tid i Madrid. Det finns en hel del blottare speciellt i parkerna där, vilket är otroligt tragiskt. Men att det skulle hända på universitetet på skoltid hade jag nog inte räknat med. Vi borde ju förstås ha anmält detta, men tror tyvärr vi aldrig gjorde det.

 

Huhhu, fick typ hög puls av att bara skriva dessa.