5 dialektord som borde få plats i den svenska ordboken, del 2

Skrivet av Caroline Högnäs 02.11.2018 | 4 Kommentarer

Jag skrev för en tid sedan ett inlägg, där jag listade 5 dialektord, som jag tycker är speciellt bra och som saknar någon lika bra synonym på högsvenska. Jag citerar mig själv: trots att jag både i jobbsammanhang och studier, samt nu för tiden dagligen med min pojkvän och flera av mina vänner pratar högsvenska, så finns det en del ord som jag saknar i högsvenskan. Eller ja, kanske inte saknar direkt, men tycker är bra. Mitt förra inlägg kan ni läsa här. 

Men det finns ju förstås många fler bra dialektord än dom jag tog upp i förra inlägget - så här kommer fem ord till, som borde finnas i den svenska ordboken:

Pjaso

Det händer ibland (eller eventuellt ofta om ni frågar min pojkvän), att jag är lite pjaso. Att vara pjaso kan dels betyda att man är överdrivet känslig/oroad och om någon säger åt dig att slut ti pjasa, så menar personen nog att du får skärpa dig. Men att vara pjaso, så som jag främst använder ordet, kan också betyda ett humör då man är extra gosig och vill mysa, kramas etc. Då handlar det alltså inte om att man är rädd eller orolig över något, utan man är bara pjaso och behöver få lite extra uppmärksamhet. På extremnivå så kan också rösten bli lite högre och ljusare, ni vet så där som när man pratar med en söt bebis eller en hund, när man är riktigt pjaso.

Kina

Kina med K. Kommer ju ursprungligen från finskan, men används även på dialekt och är nog ett av dom bästa dialektorden som finns. För om jag säger att jag har tjafsat med någon, så tycker jag att det låter som att stämningen har varit mycket dålig, på gränsen till ett gräl, liksom. Men om man har kina om något, så har man mera ställt fram sina olika synpunkter om en sak, kanske med en mera skämtsam underton. Argumentera och diskutera låter också så mycket allvarligare. Jag och Henkka brukar till exempel kina om ifall man kan lära sig att dricka öl eller inte. Och det är inget tjafs, bara kinas. Ps. Jag kommer aldrig lära mig att dricka öl.

Limin/lemin

Det här var ett ord som jag hade på min lista redan inför det förra inlägget jag skrev, men som inte rymdes med. Jag fick sedan en kommentar på inlägget om att just detta ord borde finnas med på listan, så nu tog jag med det. Att man är limin betyder alltså att man har träningsvärk. Men ordet är ändå mycket mera praktiskt än att säga att man har träningsvärk, när det går att använda som ett adjektiv. Sen kan det ju också bli missvisande att säga att man har träningsvärk, eftersom man ju faktiskt kan vara limin även om man inte har tränat, men av någon anledning ändå har värk i musklerna. If you know what I mean.

Roko

Men det är ju samma som dålig, kanske ni då tänker. Och ja, dålig kan man nog använda som synonym till roko - MEN, det finns ett uttryck på dialekt som man inte kan säga på högsvenska och det är: rokoan kar som int kan änder se. Dålig man som inte kan ändra sin åsikt? Nej, det låter ju inte riktigt klokt. Men det uttrycket är ju fenomenalt. Notera att det är ett unisex-uttryck och kan faktiskt också gälla för kvinnor. Vad man än byter åsikt i för fråga, kan man alltid hänvisa till att det är bara en rokoan kar som int kan änder se. Speciellt bra är det för sådana som mig, som är väldigt envisa och har svårt att ändra sig/ge med sig. 

Blöito

Alltså varifrån kommer ens detta ord? Det skulle nog inte få pris i tävlingen för vackra ord åtminstone. Det både låter fult och ser fult ut när man skriver det, haha. Men, användbart är det. Till exempel när jag kom hem i spöregnet här om dagen och hade stigit i en stor vattenpöl och fått blöito - inte kunde jag minsann förklara det med bara ett ord på högsvenska. Nej, då var jag tvungen att förklara att jag steg i en vattenpöl så hela skon blev våt och det kom vatten igenom skon också så hela stumpan blev också våt. Jag fick blöito är ju så mycket behändigare och alla som förstår dialekt vet direkt vilken obehaglig situation det är frågan om.

Var dessa ord bekanta till er från förr? Har jag ännu glömt något bra dialektord?