Header 4

Lucka 22: Nina skidade 70 km i Italienska Alperna

Skrivet av Caroline Högnäs 22.12.2018

48393986 362357547654585 7971354070382280704 n

I dagens lucka finns julkalenderns sista gästbloggsinlägg. Den här gången är det min kompis Nina som har skrivit och hon delar med sig om en mycket spännande upplevelse och fina bilder från när hon skidade ett långlopp i Italienska alperna! I inlägget kan ni läsa om känslorna och tankarna som snurrar i ens huvud under ett 70 km långt lopp, och vad man gör när ena skidan går sönder 5 km före målgång...

Nina har ju figurerat en del här på bloggen tidigare. Hon är min äldsta kompis och en av de få träningskompisar jag har. Vi har sprungit många kilometrar tillsammans genom åren, bland annat två halvmaraton. Och halvmaraton i all ära, men jag kan bara lyfta på hatten åt Nina som klarar av en utmaning som den som hon berättar om i detta inlägg. Hon är lite smågalen - and I like it. 

Det här lär också vara första och sista gången det i denna blogg finns ett skidåknings-inlägg, så enjoy!

48413973 433764873826092 7739049429759426560 n

 

Här är Ninas inlägg:

"Caroline frågade för några veckor sedan om jag kan gästblogga i hennes julkalender och visst kan jag det. Jag och Caroline har både hunnit träna och diskutera träning tillsammans många timmar i våra dagar. Vi har morgonlänkat före skolan i högstadiet, sprungit två halvmaraton ihop och mycket mer. Men ett intresse som vi inte delar och som jag inte tror att Caroline kommer att skriva särskilt mycket om i sin blogg är skidåkning, och därför ska jag dela med mig om upplevelserna från när jag skidade ett långlopp, Marcialonga, i norra Italien i januari detta år.  

48430096 2690762000934009 200646724446846976 n

 

Marcialonga är 70 km långt och skidas som sagt i norra italien, med start i Moena och målgång i Cavalese. Det brukar stå ca 7000 skidåkare på startlinjen varje år. Loppet börjar med stigning i 20 km före man vänder, och efter det går det huvudsakligen utför eller är ganska platt ända tills den sista ordentliga klättringen upp till Cavalese börjar. Den är endast ca 2,5 km lång, men väldigt brant. 

Min resa till Marcialonga började med att min kompis Emmi på en julfest i fjol frågade om jag kommer med till Italien och skidar - de hade nämligen en extra startplats. Det var endast en månad kvar till själva loppet och jag har skidat väldigt lite de senaste åren, så jag var osäker på om 70 km skulle vara för långt... Tanken fick gro några dagar, men jag kom sedan fram till att vad är det värsta som kan hända, folk i sämre skick än mig har väl klarat av att ta sig igenom värre utmaningar. En vecka senare hade jag bokat resan till Italien.

Jag har tävlingsskidat när jag var yngre, men efter att jag flyttat till Helsingfors för över 6 år sedan så har det inte blivit många km per år. Så jag paniktränade i princip hela jullovet för att skrapa ihop så många långpass och kilometrar som möjligt.

Sen kom då äntligen dagen som jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Jag hade aldrig deltagit i ett långlopp tidigare och fick därför starta i sista ledet. Jag hade på förhand planerat att ta det lugnt i början och sagt åt mig själv att jag nog hinner bli trött på 70 km: jag behöver inte ta ut mig på de första 20 kilometrarna.

Eftersom det var väldigt trångt i spåret fungerade min plan väldigt bra, nästan lite för bra, och det var omöjligt att skida fort i början. Fördelen med att jag inte hade hunnit förbereda mig och tränat så mycket var att jag inte hade några tidsmål och kunde njuta av atmosfären, publiken som hejade ivrigt, strålande solsken och vackra vyer under tiden som folkmassan segade sig framåt i makligt tempo.

48411918 2340328589567310 1796479893865758720 n

Spåret går i en dal längs en älv genom små byar och man ser höga, vackra berg runt omkring. Efter ca 20 km träffade jag Emmi som stakade sig runt trots skadad vrist (strongt eller galet, vet ej) och det var riktigt trevligt att ha sällskap en stund. Någonstans här kände jag att min bindning var lös och den for fram och tillbaka lite för varje steg. Jag bestämde mig för att inte göra något åt det utan fortsatte färden. Det fanns bra med vätskestationer där man fick fylla på energiförrådet: sportdryck, choklad och medhavda energigels smakade toppen.

Spåret blev efter en stund lättare och det var en del utför, vilket kändes fantastiskt - plötsligt var jag snabb! Jag skidade på i god fart och passerade många andra åkare. Det här var ju riktigt kul, tänkte jag. Vid 50 km började jag känna mig trött första gången, även vänster axel hade börjat göra ordentligt ont. Nu behövdes publikens hejjarop ännu mer: brava, brava, fick man höra längs spåret.

Inne i städerna fanns det inga spår och den lösa snön kom nästan upp till knäna. Det blev så småningom lite svårare att hålla humöret uppe. När det var 15 km kvar tog jag emot en ljummen espressoshot med allt för mycket socker som smakade himmelriket, lite Coca Cola på det och jag fortsatte glatt stakandet (konstigt hur glad man kan bli av koffein).

Med 10 km kvar kändes kilometrarna bara längre och längre och vid 65 km hände det som inte fick hända, en del av bindningen kom lös från skidan och där var jag 5 km från mål med bara en skida. Första reaktionen var att gråta en skvätt, sen var det bara att ”dra upp snoro” å springa tillbaka till servicestationen med skidan i handen. När jag stod i kön till servicen såg jag en massa skidåkare skida förbi som jag kämpat för att passera tidigare. Det var riktigt surt. När bindningen äntligen var fast var det snart dags att börja den sista klättringen uppåt. Jag tänkte ”1, 2, 1, 2” för mig själv när jag gick uppför backen.

När jag såg mållinjen och äntligen krossade den var jag så nöjd med mig själv, jag hade klarat det. 70 km hade jag skidat, wow!

48363018 319256665352733 7393028030962073600 n

 

Även fast jag upplevde lite missöden och jag inte kunde klä på mig själv på några dagar på grund av förskräckligt sjuk axel var det tydligen så roligt att jag anmälde mig till nästa år igen. Den här gången kommer jag ha lite mera tid på att träna, ta med egen skruvmejselgrej samt få starta i några startled längre fram. Jag ser mycket fram emot det."

--------

Caroline här igen. Så här i juletider så kan jag ju avsluta detta inlägg med att berätta en liten julig anekdot, som handlar om Nina. Vi var som sagt redan bästa kompisar när vi va små, och gick i samma söndagsskola. På en söndagskoljulfest någon gång på 90-talet, var det allsång och adventspsalmen hosianna som skulle sjungas.

Nina har en storasyster som heter Anna, och jag tyckte givetvis det var lite orättvist att Anna fick all uppmärksamhet, så efter att sången var slut frågade jag med hög röst av prästen:

- Varför kan vi inte sjunga hos-i-nina i stället?


Jorden runt på 10 minuter

Skrivet av Caroline Högnäs 04.06.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Hej,

Dagens inlägg kommer att vara något helt annat än vad ni är vana med. Idag är det noll fokus på mig och min träning, vardag eller hälsa - idag är det nämligen min syster, en av de mest världsvana och coola människor jag känner, som skall få dela med sig av sina erfarenheter av att backpacka.

Så ifall du någon gång har funderat på att hur det skulle vara att åka på jorden runt resa, hur mycket pengar man behöver spara innan en sådan resa, eller varför det är bra att ha olika killsmak om man reser med en kompis - då skall du läsa detta inlägg! 

Hej Sandra! För dem som har noll koll på vem du är - berätta lite kort om dig själv.

Jag är Carolines storasyster, jag är 27 år gammal och har just flyttat till Helsingfors där jag har börjat ett nytt jobb som marknadsföringskoordinator. Men min pojkvän har jag i Vasa och mitt hem-hem och familj är i Pedersöre. Och ja, så tycker jag om att resa!

bild7Sandra är nöjd efter att ha vandrat i djungeln i sex dagar. Snart får hon wifi.

För att inte glömma bort Caroline helt i detta inlägg... Vad är den största skillnaden mellan dig och Caroline?

Hmm... Alltså, kanske mest att egentligen är det lite som att Caroline skulle vara storasyster och jag lillasyster, haha! Nej men Caroline är mycket mera organiserad och strukturerad och tycker om att ha allt planerat i minsta detalj, jag är lite mer spontan och tar dagen som den kommer, typ. 

Vilka länder har du besökt hittills i ditt liv?

Finland, Sverige, Danmark, Estland, England, Belgien, Spanien (+ Kanarieöarna), Portugal, Turkiet, Cypern, Egypten, Senegal, Gambia, Laos, Kambodja, Vietnam, Filippinerna, Indonesien, Australien, Nya Zeeland, USA (+ Hawaii), Mexico, Belize, Guatemala, Honduras. Och så har jag bott en tid både i Thailand och Dominikanska Republiken.

Vilka länder skulle du ännu vilja besöka?

Oj, jättemånga, hehe. Men om jag måste säga några, så Brasilien och Jamaica helt klart. Dubai skulle jag också vilja se. Och Marocco, Indien, Sri Lanka och Japan.

Okej, nå vi går vidare till den längsta resa du gjort. Berätta om din jorden-runt resa.

Jag var på resa 6 månader tillsammans med min kompis Irene. Detta var från september 2016 till april 2017 och vi reste i stora drag Asien-Australien-Nya Zeeland-Hawaii-Sydamerika. Det är svårt att berätta kort, eftersom vi besökte så många olika ställen, men så här i stora drag:

Vi började med att flyga till Thailand, för det är billigast att flyga dit från Finland. Därifrån for vi ganska genast till Kambodja med buss och besökte bl.a. Siem Reap. Vi var i Kambodja i ett par veckor ungefär innan vi åkte vidare med buss till Vietnam, där vi reste runt i mellersta och södra delarna av landet. Efter det flög vi till Fillippinerna, till Cebu, och så reste vi runt där och for sedan vidare till Boracay och vidare till Manila och sedan flög vi till Indonesien och Bali. Där reste vi runt på både Bali och Lombok i ungefär en månad.

Sedan flög vi till Australien och reste längs med Australiens östkust. Julafton spenderade vi i Sydney. Efter det flög vill till Auckland, Nya Zeeland och där for vi till en festival som heter Rhythm and vines och för att fira nyåret 2017. Sedan reste vi runt på Nya Zeelands norra ö i typ 2 veckor.

Från Kiwi landet flög vi till Hawaiis huvudstad Honoloulu, ön Oahu. Vi reste runt på Oahu i en vecka och flög till Mexico City. Där var vi tre dagar och flög sedan vidare till Cancun. Sedan reste vi söderut längs med Mexikanska kusten tills vi kom till Belize. Där for vi till en helt underbar Karibisk ö som heter Caye Caulker. Därifrån åkte vi vidare till Guatemala, där vi reste runt i en månad. Vi avslutade med att åka till Honduras med buss och tog därifrån båten till en ö som heter Utila.

Sedan flög vi hem till Finland från San Pedro Sula i Honduras. 

bildAngkor Wat i Siem Reap.

bild2Floating market vid Mekong deltat i Saigon.

bild5Bridal veil falls, Nya Zeeland.

Ja, det var inte illa. Hur gick förberedelserna inför en sån här resa till?

Nå, ända sedan jag var liten så har jag velat resa jorden runt, så det var mera att bestämma när det skulle bli av. Jag skulle bli klar med studierna sommaren 2015, så då bestämde jag att efter det skall jag åka.

Jag hade hela tiden tänkt att jag kan tänka mig att åka och resa själv, men så ville min kompis Irene komma med, vilket var extra kul. Så ungefär 1 år före resan så började vi spara ihop pengar och förbereda inför resan. Till förberedelserna hörde att bo hemma hos föräldrarna och bara jobba för att spara pengar. Vi gjorde också upp en preliminär reseplan som vi sist och slutligen också höll ganska bra.

Hur bestämde ni hur och vart ni skulle åka då?

Vi tog helt enkelt fram en karta och så kollade vi vilka länder vi ville åka till och hur den smidigaste rutten mellan dessa skulle se ut. Men vi bokade bara en flygbiljett innan vi for iväg. Strax innan resan så var det också förstås mycket googlande om olika ställen, vad man måste ha med, vad man behöver veta osv. Och sen köpa en rinka och packa förstås.

Berätta om några av höjdpunkterna på resan.

Några av höjdpunkterna var nog till exempel när vi besteg en vulkan i Guatemala, när vi vandrade sex dagar i djungeln i Guatemala, canyoning (=klättra nerför vattenfall, åka i forsar osv.) i Vietnam, snorkling med hajar i Caye Caulker och snorkling med Whalesharks i Filippinerna -det var coolt. Festivalen i Nya Zeeland där vi firade nyår var också jätterolig. Sen några vackra ställen som också gjorde ett speciellt intryck var Angkor Wat (templen) i Kambodja, staden Ubud på Bali och soluppgången på Oahu (Hawaii). Filippinerna var också ett väldigt vackert land överlag!

bild3Snorkling med whalesharks i Filippinerna.

bild9Vandring uppför Acatenango vulkanen i Guatemala.

bild4Soluppgång på Oahu, Hawaii.

Vilket var ditt absoluta favoritland?

Ah, svårt! Men bästa landet var nog Guatemala. Där finns så mycket att se och att göra, människorna är härliga. Ett väldigt speciellt land.

Vad var det läskigaste som hände under resan?

När vi korsade gränsen mellan Thailand och Kambodja mitt i natten, det rekommenderas inte! Där var väldigt otryggt och väldigt oroligt. På Kambodjas sida var det väldigt mystiskt folk i farten, det gick inga bussar och gränsstaden var väldigt ödslig. Vi hittade ingen ATM och folk försökte lura oss där. Men så hittade vi ett hotell, där dom som tur var väldigt schyssta och så kunde vi sova där. Men där sov man inte så bra, det fanns bl.a. en skylt på dörren där det stod att man inte skall ha vapen eller knivar med sig, eller göra något annat kriminellt i hotellrummet för då kan man få böter. Vi tog sedan första bästa buss därifrån på morgonen.

Lesson learned: korsa inte gränser nattetid.

Det går säkert ganska mycket pengar om man är på resande fot i 6 månader. Hur skall man tänka kring budgeten?

Det beror så mycket på vad man har tänkt göra och vilken sorts standard man villa ha på t.ex. boende. Skall man bara resa runt i Asien och bo på hostel och leva sparsamt och inte spendera pengar på t.ex. sevärdheter eller shopping så klara man sig säkert på 100 €/veckan. Vi hade budgeterat ca. 1000€/månad, där inte flygbiljetter och shopping är inkluderade. I Asiatiska länder klarar man sig överlag på lite mindre, medan det gick lite mera pengar i Australien och Nya Zeeland. Men vi kunde hålla budgeten rätt så bra. Med flygbiljetter och allt annat inräknat (sevärdheter, shopping etc) gick det nästan 10.000 € sammanlagt på resan och där lyxade vi nog också till det ibland.

Är det något speciellt man bör tänka på när man packar?

Just om man bara skall resa i varma länder, skall man rensa allt onödigt, man behöver verkligen inte så mycket som man tror. Det viktigaste är typ hygienartiklar och kläder som man vet att man kommer att använda. Men det är inte hela världen om man har några för få t-skjortor, man kommer troligtvis att köpa något nytt under resan också, i asien är allt billigt. Ställen att tvätta kläder på finns överallt, så man behöver inte gå runt i smutsiga kläder. Sen rekommenderar jag också att inte ta med allra dyraste, sina favoritmärkeskläder eller -väska kan man lämna hemma. Jag rekommenderar också att ta med så lite som möjligt som har något känslomässigt värde; ju mindre saker man har med som man bryr sig om, desto mindre kommer man att oroa sig. 

Och nu frågan som alla tjejer undrar - hur är det att resa med sin bästa kompis i 6 månader? Kan man vara vänner även efter en sådan resa?

Man måste vara lite självkritisk och tänka på hur man själv är som person och sedan fundera om man klarar av att resa tillsammans med någon i sex månader, eller det är bättre att man reser själv. Man skall inte vara rädd att resa själv, så många backpackar helt själva och man får många nya vänner på vägen! I vårt fall gick det jättebra att resa tillsammans, under 6 månader hade vi väl två "lite större" tjafs, men det blev aldrig några riktiga gräl. Men så har jag också kompisar som jag inte skulle kunna resa med i 6 månader fastän jag tycker om dom jättemycket och umgås med dem mycket här hemma - det beror på ens personligheter och på att man har olika preferenser.

Viktigaste när man reser tillsammans med någon är att man kan och är beredd på att kompromissa - och att man har olika killsmak, haha!

bild8Bättre resesällskap hittar man ej, säger Sandra. Bild från Ubud, Bali.

Vi skulle kanske inte kunna resa 6 månader tillsammans?

Nej, kanske inte, haha! Fast vi har olika killsmak.

Sant haha! Till sist: vad skulle du ännu ge för tips till den som vill åka?

Man skall absolut inte tveka, man kommer inte att ångra det! Man lär sig så otroligt mycket om världen och om sig själv och man träffar så mycket folk från hela världen, vilket nog är det bästa med att resa! För någon som annars är lite tveksam till att resa, eller tycker det känns otryggt rekommenderar jag att resa i Asien. Där kan man backpacka fast man är lite feg, haha. Nej men, i Asien finns det så mycket backpackers så om du reser till dom traditionella backpackställen så kommer du att se så många andra i samma situation och det känns inte alls otryggt. Bo på hostels, det är där du träffar folk, och det finns så många fina, coola, snygga hostels ute i världen. Vi blev inte av med något under hela resans gång, men man måste våga stå på sig och inte låta sig luras - men det gäller ju alltid, fastän man är på resa bara i en vecka. Ha bondförnuft! ;)

bild10Fina karibiska ön Caye Caulker, Belize.

THANKS SANDRA♥

Om ni har frågor eller kommentarer till Sandra (eller till mig höhö) så får ni gärna ställa!