Ur arkivet: Spanien vecka 3

Skrivet av Caroline Högnäs 28.02.2018 | 2 kommentar(er)

Hej, 

Jag har ju introducerat mig som ny i bloggvärlden nu när jag har börjat blogga här på Sevendays. Egentligen är det dock inte helt sant. Jag har nämligen haft en, nej två, nej tre bloggar tidigare. Dessa bloggar är så pass gamla så jag har dem inte öppna för allmänheten längre, men har ändå inte raderat dem eftersom det är kul att gå och läsa ibland. Den senaste av bloggarna jag hade var den från mitt utbyte. Den är alltså i och för sig inte så hemskt gammal och faktiskt riktigt trevlig. Men hann väl skriva 5 inlägg dit före jag tröttnade på att blogga, så därför tog jag bort den. Men, tänkte att jag skulle återpublicera ett av de inlägg som jag skrev när jag hade bott i Madrid i tre veckor. Det handlade om kulturskillnader mellan Finland och Spanien. Tyckte det var rätt intressant vad jag hade noterat under mina första veckor där. Så här kommer inlägget, så oretucherat som det kan bli. Bara rakt av copypasteat. Rubriken löd "Spanien vecka 3".

Madrid, söndag 13 september 2015:

"Nåja flickor och pojkar.

Nu har jag varit här i 3 veckor och börjar komma allt mer in i den spanska vardagen. Det är därför hög tid för en utvärdering av saker som jag hittills har uppskattat mer med Spanien, och de saker som jag lärt mig uppskatta med hur vi har det hemma i Finland. Ta det med en nypa salt.

SPANIEN

- Först och främst: liv & rörelse. Här är det så mycket mera folk i rörelse än hemma i Finland! Det spelar ingen roll om det är vardag eller helg, går man på stan kring midnatt är det alltid fullt med folk som är ute med vänner, det hörs musik på gatan, barerna har fullt upp och folk umgås, är glada och har trevligt tillsammans. Det känns också mycket trivsammare och tryggare när det är folk nästan överallt.

- Nattlivskulturen: Okej, nu syftar jag på en specifik del av nattlivskulturen. Den delen som handlar om att folk generellt inte är stupfulla på baren. Folk går ofta ut här, men mest för att typ dansa och träffa vänner och nya människor. Man behöver därför inte känna sig konstig om man går ut nykter. Roligt att gå ut här endast för att på riktigt dansa med vännerna så svetten rinner, och inte bara stå och fist-bumpa med armen i vädret (fast jag ju gillar det också men haha;)) eller sitta vid ett bord och massa sliskiga typer som slänger sliskiga kommentarer runt omkring, typ. Nemen, ni fattar.

- Musiken! Lite som en fortsättning på min förra punkt så kommer jag in på musiken. Dom spelar förstås lite olika musik på olika ställen (och har då inte heller varit på så jättemånga ännu) MEN, dom spelar väldigt mycket spansk musik. Riktit shejkh-ya-bootie-låtar. Såå nice! Jag trodde inte jag skulle bli sådär förtjust i spansk musik, men ju mer man hör på och dansar till dem ju bättre är de. Här är tre av mina favoritlåtar nu just:

La Gozadera ft. Marc Anthony - Gente De Zona
J Balvin - Ginza
Daddy Yankee - Limbo

FINLAND

- När man har bråttom vinner Finland. Haha, alltså detta är ett så töntigt "problem" och en sak jag inte ens hade tänkt att jag skulle kunna störa mig på innan jag kom hit. Men nämligen att gå på gatan när man har bråttom och är en stressad finne. Det är helt enkelt så fullt med folk ibland så det är svårt att ta sig fram, plus att dom är mindre stressade här och allt får ta sin lilla tid. När man försöker skynda sig känns det plötsligt som att alla går som sniglar och breder ut sig över hela gatan och man måste typ armbåga sig för att komma förbi. Inte direkt så att man stöter på detta problem i Vasa, hehe.

- Punktlighet. Där vinner också Finland. I alla fall nu innan jag har kommit in i det spanska sättet att tolka tider. Jag är (oftast) en väldigt punktlig människa och tycker inte om att vänta, eller att själv vara sen. Här måste man helt enkelt ofta vänta, och själv vara sen. Men bara i vissa situationer. Och när det är en sån situation, det måste man veta själv.

-1 och 2 centar. Suuuuucccckkkkkk -.-.-.-.-.-.- Kan ej komma på en bra orsak till att använda 1 och 2 centar, så onödigt. De är inte värda nåt och tar bara massa plats i börsen. Kunde dom nog också slopa här i Spanien.

Nåja, här var nu några saker jag hittills kommit på. Som ni märker inga desto allvarligare saker jag nu har att klaga på Spanien ;) Nä, jag gillar Madrid väldigt mycket!

Och denna vecka och min absolut oproduktivaste dag här hittills avslutade jag med att skypea med Henkka och göra lite läxor. Nu skall jag försöka ta igen lite av förra nattens missade sovtimmar, gonatt!"

Haha började så skratta när jag läste om problemet med att gå på gatan när man har bråttom. Kommer så ihåg detta. Spaniorerna hade liksom inte bråttom någonstans. Mañana mañana. Och punktligheten. Som jag skrev i de senaste fun factsen om mig själv så hatar jag att vänta. Men jag blev bättre på det i Madrid, eftersom alla alltid var lite sena. Men saknar nog Madrid lite! Blir nog ett besök dit snart har jag på känn.

Ha det bra alla!

13

Vardagen

Skrivet av Caroline Högnäs 27.02.2018

Hej,

Tisdagkväll och vardagen rullar på som den brukar. Igår efter jobbet träffade jag Iia över en kaffe på relativt nyöppnade Deliberi K7 riktigt inne i centrum. Det var ganska lite folk där, så vi fick catcha up rikigt ostört. Mycket trevligt! Ikväll har jag varit på powestep, som var svettigt som vanligt. Som ni hör är mitt liv rätt så ospännande just nu och det trivs jag bra med.

Men kan vi prata lite om vädret? Det är ju så sjukt kallt (ni ba: Nä, på sant? Det har jag inte märkt/hört/sett/läst de senaste dagarna, måste nog gå ut och kolla nu om det stämmer). Det är liksom inte bara det att det är typ -20 grader på termometern, det är den där vinden. The air really hurts my face och vad jag än sätter på mig så känns det som att den kilar in genom mina kläder. Dessutom är huden kruttorr och håret elektriskt och skulle jag få välja skulle jag gå runt i min varma mysdress och filt 24/7. Men, jag får bara än en gång konstatera vilken icke-vinter människa jag är. 

Eftersom det inte har hänt något speciellt nu de senaste dagarna, så tänkte jag att jag kan sätta in hit lite bilder från min snapchat de senaste dagarna. Där blir det ju automatiskt lite mera vardag och ofiltrerat än vanligtvis här på bloggen eller på instagram. Det går väldigt mycket i vågor hur aktiv jag är på snapchat, men under de senaste dagarna har jag faktiskt uppdaterat en hel del. 

 

 

 

 

 

 

 

Så, det får räcka för denna gång. Om ni vill följa mig på snapchat så heter jag carolinemilia1 där. 

10

Tips när träningsmotivationen tryter

Skrivet av Caroline Högnäs 25.02.2018

Hej, 

På söndagar brukar jag köra ett av veckans absolut tyngsta träningspass. Det är ett plyometriskt benpass (har bloggat om en sådan träning tidigare), med både plyometriska- och styrkeövningar. Idag var det dock väääääldigt jobbigt att pallra sig iväg till gymmet. Jag sov dåligt i natt, så jag var trött. Jag hade just städat, så tanken att sätta sig ner på soffan med ipaden en stund lockade betydligt mer än att gå till gymmet. Att gå utanför dörren lockade inte över huvudtaget, eftersom det är skitkallt. Men här sitter jag nu efter ett riktitgt bra träningspass; nyduschad, insmord i body lotion som doftar lite vanilj och mätt efter en riktig söndagsmåltid (nöt ytterfilé med blomkålsmos). Riktigt skön känsla. 

Jag är säkert inte den ända som ibland känner att träningsmotivationen ibland känns som bortblåst. Då tanken att ens byta om till sport bh och träningskläder känns som världens utmaning. För att inte prata om hur lite det lockar att ta sig till ända gymmet eller allra minst lyfta något som är tyngre än en chokladplatta. Men, jag har några tips som jag brukar ta till då jag känner så här. Jag vet ju ändå  att jag inte kommer att ångra det efteråt, att jag gick iväg och tränade i stället för att lämna hemma. Så här är några tips åt dig, som vet att träningen skulle göra gott, men där den ibland lämnar som en fin tanke i stället för en handling. Ps. Dessa tips är helt baserade på mina erfarenheter och åsikter, om någon tycker de är helt värdelösa eller något annat funkar bättre för någon annan så är det också helt okej :)

1. PLANERA 

Jag är själv en planeringsmänniska, så detta är ett måste för mig. Mitt tips är att planera både på längre och kortare sikt. Jag brukar t.ex. köra några månader åt gången som jag tränar på liknande sätt, d.v.s. ett visst antal cardiopass i veckan, ett visst antal styrkepass i veckan och så vidare. När jag vet hur många pass jag skall få in på en vecka så är det enkelt att på söndag planera kommande träningsvecka. Då sätter jag in preliminära (det lönar sig att ha i åtanke att något kan komma emot, som gör att man måste ändra planeringen) träningspass. Då brukar jag också anmäla mig till eventuellt gruppträningspass och kolla vilka dagar jag inte kommer att hinna träna= vilodag. Efter att jag har gjort detta har jag en överblick och plan på hur träningen kommer att se ut och det blir lättare att bara följa den planen = gå och träna.

Sedan planerar jag också alltid passen för sig i förväg. Skall jag t.ex. springa intervaller så vet jag innan jag kommer till gymmet, hur jag skall sätta upp intervallerna. Om jag har en styrketräningsdag, vet jag vilka övningar och hur många reps jag skall ta. Detta är något jag absolut rekommenderar alla att göra, annars händer det lätt att man kommer till gymmet och yrar en timme. Detta kan också resultera i att träningen inte alls gav en positiv känsla efteråt ("jag fick inte någonting gjort") i stället för att ge en känsla av att man lyckades ("jag avklarade passet"). Här är min träningsdagbok till mycket stor nytta.

min bästa vän träningsdagboken

2. VARIERA

För mig som inte på det sättet har något specifikt mål som motiverar och samtidigt kräver att jag t.ex. styrkertränar 4 gånger i veckan eller löptränar 4 gånger i veckan så lönar det sig att variera träningen. På det sättet tycker jag hela tiden att det är roligt och blir inte trött på en träningsform så lätt. Nu har jag t.ex. i några veckors tid gått på powerstep på tisdagar och trots att samma pass går flera dagar i veckan och jag säkert skulle kunna gå 3 gånger i veckan på powerstep, så har jag valt att hålla mig till 1 gång/vecka. Detta gör att jag på tisdagar mer längtar att få gå på passet än tycker att det skall bli jobbigt. 

Så även fast du hittar någon träningsform som känns som världens roligaste då just, sträva efter att variera den med något annat också, annars finns det en risk att man tröttnar. I värsta fall tror man kanske då att det är träningen i sig som är jobbig och tråkig, fast det i själva verket är träningsformen.

3. KOMBINERA

Ett annat tips är att kombinera nytta med nöje. Det är kanske ingen nyhet att det kan ge extra motivation att lyssna på bra musik när man tränar, men ta detta steget längre. Ha till exempel någon playlist som du bara får lyssna på när du tränar, eller en podcast eller ljudbok som du bara får lyssna på om du går ut och gå eller cyklar/springer. Då kan bara tanken av att få lyssna vidare på en spännande podcast få en att vilja gå ut/till gymmet.

4. DOKUMENTERA

Att dokumentera sin träning eller sina framsteg är något som också kan ge träningsmotivation. Nu menar jag med dokumentera sina framsteg alltså inte att man skall mäta eller väga sig, för många har ju träningen faktiskt inget att göra med parametrar som går att mäta med en våg eller måttband (men man får ju självklart göra det om man vill). Själv tycker jag det är kul att hålla koll på hur många pass jag tränar i veckan, om jag gör framsteg i hur tungt jag orkar lyfta, hur många burpees jag orkar ta etc.

När det kommer till löpning är det också ett bra sätt för mig att utmana mig och nå mål. Jag kan helt enkelt tänka "om jag orkade 12 km förra veckan så orkar jag 13,5 km denna vecka" och så har jag sprungit 17 km efter några veckor. Här är min träningskalender också till stor hjälp. Dit skriver jag träningens innehåll, medan träningens längd och tidpunkt trackas av gymmets app som jag har på telefonen.

5. DEJTA 

Bestäm med en kompis på förhand att ni skall ses och träna, då är det mycket svårare att backa undan. Att träna med en kompis är ju ett jättebra sätt att både hinna umgås men också peppa och hjälpa varandra under träningen. Sen är jag medveten om att vissa inte alls gillar att träna tillsammans med någon. För mig beror det på vad jag tränar. På ett gruppträningspass eller och springa går jag gärna med en kompis, men om jag skall styrketräna föredrar jag nästan att träna själv.

6. KOMPROMISSA

Det här är nog den viktigaste punkten. Om jag någon gång, trots att jag tillämpat alla ovanstående punkter, fortfarande inte har lust att gå och träna brukar jag kompromissa. Det vill säga, i stället för att gå och styrketräna som jag hade planerat, kanske jag tar en promenad i stället, eller går på ett gruppträningspass. Eller tränar något hemma (på youtube finns massor med färdiga program).

Jag försöker helt enkelt känna vad jag har feelis för och gå efter den känslan. All träning är ju ändå i slutändan bättre träning än ingen alls. Om jag verkligen inte har lust med något så tar jag en vilodag och bestämmer att jag tränar följande dag i stället. Det är okej att skippa en träning. Det viktigaste är att man inte tänker att "allt är förstört" och att man då lika bra kan skippa träningen hela veckan, de kommande veckorna och börja nästa år igen, utan mera att man ser det som en behövlig vilodag för att kunna träna ännu bättre de kommande dagarna.

Hemmaträning hos föräldrarna med yogamatta och gummiband eller promenad i finväder är också bra träning.

Okej, jag tror detta räcker, tänkte också göra en del två där jag listar saker som inte funkar när det kommer till att hitta träningsmotivation. Men det får bli en annan dag.

Ha en riktigt skön söndag!

 

14

Ett lyckat besök hos frisören

Skrivet av Caroline Högnäs 24.02.2018

Hej, 

Idag ringde mitt alarm 07:30, trots att det är lördag och ledig dag. Det var dock väldigt lätt att stiga upp, eftersom jag skulle till frisören. Det finns nämligen två situationer här i livet där jag njuter som allra mest. Den ena är när jag får sitta hos frisören och bara vara. Den andra är inte bloggvänlig. 

Nä, sorry för dåligt skämt. Hur som helst, det är något så underbart med att vara hos frisören. Man får sitta och bara vara, läsa damtidningar och bli ompysslad. Jag går kanske i medeltal 3 gånger i året till frisören och då blir det oftast till att jag uppdaterar färgen och klipper bort ordentligt i topparna, vilket brukar ta typ tre timmar. Precis lagom lång tid. Så blev det också idag.

Första bilden tagen i frisörsstolen, andra framför fönstret här hemma där blonda slingorna kommer bättre fram.

Sen jag flyttade till Helsingfors har jag hittills testat på en annan frisörsalong och varit helt nöjd. Men jag kände ändå att jag ville testa en annan denna gång. Det blev QHair (nej, inte sponsrat inlägg även om det gärna skulle ha fått vara det, haha). Men alltså, det är nog den bästa salongen jag varit till någonsin! Modernt och fräsht, så snygg inredning, belysning och framför allt superbra service. Frisören jag hade pratade just lagom mycket. Inget extra tjafs och massa onödiga frågor, bara lite hårtips och annat småprat. Det bästa var ändå tvättstället, där stolarna man låg i hade massage-funktion så man fick ligga med fötterna uppe och samtidigt få ryggmassage. Och man fick inte ont i nacken (som jag annars alltid får på tvättställena). Går gärna dit på nytt.

Efter frissan gick jag raka vägen till gymmet och sprang ett långpass. Alltså -16 och en iiiisande vind är för kallt för att jag skall springa ute, så det fick bli inne igen. Men nu genast det blir lite varmare så skall jag börja på ute igen. Jag måste. Testsprang också mina nya tights från nike. Alltså helt underbara, perfekta löpar-tights! Gillar också zebramönstret där nere; så förutom att dom är funktionella, är dom också snygga. Win-win.

Efter löprundan (okej, det kan man inte kalla det när man springer på ett löpband, men), så gjorde jag en riktigt ordentlig streching, där jag strechade igenom hela kroppen. Ps. jag sprang inte med utsläppt hår, men hon hade gjort så fina lockar åt mig så när jag strechade var jag tvungen att ta ner håret från min slarviga tofs.

Ha en riktigt bra lördag, alla!

17

Random facts part 2

Skrivet av Caroline Högnäs 22.02.2018

Hej,

I förrgår var det en månad sedan min blogg lanserades. Så roligt! Under helgen kommer jag nu seriöst att titta på kameror och förhoppningsvis bestämma mig för vilken jag skall köpa, så efter det kommer jag att kunna ta ännu fler och bättre bilder. Menmen, 1 månad har gått snabbt. Som ni kanske minns så var mitt allra första inlägg ett fakta-om-mig inlägg (nä, ni minns antagligen inte, men det är helt okej). Men jag tänkte i alla fall att jag skall göra en fortsättning på det inlägget och lista 9 nya saker om mig, så här 1-månadersdagen till ära. Snart kommer ni alla känna mig utan och innan.

1. Jag lider av beslutsångest
Alltså, jag har så ofta så otroligt svårt att bestämma mig. Det kan vara de mest onödiga saker jag funderar på. Ett nyligt exempel är när jag skulle beställa nya träningstights från zalando. Jag satte typ 15 stycken i önskelistan och skulle sedan börja gallra bort. Men sen finns det så många fina och jag kan inte bestämma mig, så då beställer jag inga i stället. Detta upprepades kanske 3 gånger innan jag till slut beställde ett par. I matbutiken är det samma. Henkka kan bli stressad på mig (eller ja, han blir inte stressad så det märks, men jag tror att han blir det) när jag inte kan bestämma mig om jag typ skall ta röda eller gröna äpplen. Jag kan liksom sätta tillbaka, plocka nya, och sedan ännu gå tillbaka och byta före jag betalar. För att inte tala om vad jag vill äta till middag...

2. Jag har träffat Kenza
Ja, bloggdrottningen och jag träffades över en kaffe för att diskutera lite samarbeten. Nå nej, skämt åsido. Jag och en kompis träffade på henne i ett köpcenter i Stockholm sommaren 2009 och tog en bild med henne. Försökte hitta bilden, men den finns nog bara på min gamla dator.

3. Med vissa saker kan jag vara riktigt extremt trög
T.ex. med min klädhög i sovrummet. Den åker upp på sängen när jag har bäddat den och jag tänker att jag skall plocka kläderna i skåpet under dagen. Men när jag skall gå och sova är högen där och jag lyfter ner högen på golvet. Sedan upprepas samma procedur. Samma sak är det med bykställningen. De torra kläderna hänger där tills jag tvättar nästa gång och måste tömma den för att det skall finnas plats att hänga dom nya. Ibland skuffar jag bara de torra kläderna åt sidan och försöker få rum med de våta. Hur tungt kan det vara att bara tömma den!?

4. Jag dricker mitt kaffe svart
Det är något med den underbara kaffesmaken som försvinner om man blandar i mjölk.

5. Jag har vissa, mycket starka rutiner i min vardag
Ett exempel är att duscha före jobbet. Det må vara något av de vanligaste rutinerna som finns, men jag bara måste göra det. Detta resulterar dock i att jag ibland duschar 3 gånger under ett dygn (kväll efter träning, moron, eftermiddag efter träning), vilket ju är helt onödigt egentligen. Ett annat exempel är att dricka ett glas vatten det första jag gör varje morgon och det sista jag gör innan jag går och lägger mig. Och jag skulle aldrig få för mig att sova med smink, nej det måste bort. Alltså om jag skulle måsta välja mellan att inte tvätta tänderna eller inte tvätta bort smink skulle jag lätt sova med otvättade tänder. Jo usch, men.

6. Jag är sämst på att vänta
Jag och köer är ingen bra kombination. Inte heller långa tågresor eller flygresor där jag inte kan sova eller inte har sällskap. Jag blir så fort rastlös. Börjar gnälla och blir irriterad. Lite som ett litet barn. 

7. Jag tycker konstiga saker är nice 
Alltså, det här är väl lite småäckligt. Men det finns några saker som jag tycker är så otroligt tillfredsställande. Den ena är att klippa bort kluvna toppar i håret. Jag kan seriöst stå hur länge som helst framför handfatet och bara leta efter kluvna toppar som jag får klippa bort. Känslan när de försvinner är fantastisk. Och sen pormaskar. Jag behöver knappast förklara mera detaljerat. Men bara mina egna, skulle aldrig röra någon annans finnar eller porer. 

8. Jag bär knappt vanliga kläder
Låt mig förklara. Jag har alltid haft ett intresse för mode och kläder. Men, jag köper väldigt sällan kläder som är moderna just då, p.g.a en orsak: jag hinner aldrig bära dem. Jag bär jobbkläder och träningskläder. Jepp. T.ex. att köpa ett par slitna mum-jeans har varit på tapeten en längre tid. Sen slår det mig. När skall jag använda dem? Dem kan jag inte ha på jobbet och det är inte så att jag sätter på mig dem när jag kommer hem från jobbet. Okej det här är förstås lite överdrivet, men faktum är att jag sätter absolut mest shopping-pengar på jobbkläder och träningskläder. Speciellt på vintern. På sommaren använder jag mera "vanliga kläder", kanske eftersom jag i regel gör mera då också.

9. Jag har glasögon
Jag fick mina första glasögon 2012, men då med väldigt svag styrka. I vardagen använde jag dem inte, utan det var mest när jag körde bil eller under lektionerna i skolan som jag kunde sätta på dem. Men min syn har blivit sämre sedan det och nu använder jag glasögon eller linser dagligen sedan hösten. Tycker dock jättemycket om mina glasögon så har inte mycket emot att använda dem.

Så ja, nu visste ni igen lite mera (onödigt) om mig. Någon som känner igen sig på någon punkt?

16

Min studietid

Skrivet av Caroline Högnäs 21.02.2018 | 1 kommentar(er)

Hejsan,

Vi lever ju för i studentskrivnings- och ansökningstider som bäst. Trots att det slog mig förra veckan när det var penkkis, att det är 6 (!!) år sen jag själv stod där på flaken, så känns det som att det inte alls var länge sedan jag själv befann mig i detta livsskede. Då man skulle läsa och prestera på skrivningar och samtidigt fundera på vad man skall göra efteråt. Bland annat Julia hade skrivit ett inlägg om sin studiehistoria, så jag tänkte att jag också kan göra det. Kanske har jag någon bloggläsare som befinner sig i denna situation och då kan det ju vara roligt att läsa hur någon annan hamnade där dom är idag. Här är min story.

Under första och andra studieåret i gymnasiet, så visste jag inte alls vad jag ville göra efter gymnasiet. Jag var dock inte alls stressad över den situationen (vad jag kommer ihåg i alla fall), jag tänkte väl att det kommer sen och att det är länge tills jag är abiturient. Jag kommer dock ihåg att jag en tid var helt säker på att jag kommer att ta ett mellanår och åka som guide/reseledare till något familjehotell utomlands. 

Men sen var jag plötsligt där. Inne på tredje studie året. Abiturient. Och jag var fortfarande osäker på vad jag ville göra. Dock hade jag skippat guideplanerna, jag kände att jag ville fortsätta studera direkt. Jag var inställd på att söka till någon utbildning i Vasa, eftersom det verkade som en bra studiestad som jag hade hört mycket gott om. Jag minns att vi skulle på ett studiebesök till Vasa och man fick själv välja vilka två skolor man skulle besöka. Jag visste att jag ville besöka ÅA och klasslärarutbildningen. Att studera till klasslärare hade varit en barndomsdröm, så trots att det inte då längre kändes helt rätt så var det alltid en plan b. Men sen tyckte några av mina kompisar att vi kunde åka till Hanken för att där fanns tydligen snygga killar (euhrmpf.... men jo vi var 18 år), så då gjorde vi det.

Efter det besöket visste jag vad jag skulle göra: Hanken och läsa marknadsföring (ps. vi såg inte ens några andra studeranden under besöket så det påverkade inte mitt val, höh). Nej, men det kändes så jag. Jag hade alltid varit kreativ och tyckt om att planera, strukturera och bolla idéer. När jag var liten ville jag i något skede bli en sådan som hittar på reklamer på TV. På riktigt, jag hade 2 reklamidéer i mitt huvud som jag ännu kommer ihåg. Sen att jag också var intresserad av ekonomi och har en företagarsläkt gjorde att det kändes ännu mer rätt.

Men. Det finns alltid ett men. Våren 2012 var inte alls så enkel och efter att jag kämpat med att prestera på studentskrivningarna, fanns det noll motivation att läsa på inträdesprov och jag var igen osäker på vad jag riktigt skulle göra. Jag sökte in till Hanken, klasslärare och inhemska språk på Vasa Universitet. Jag sökte också till någon utbildning i Umeå och skrev högskoleprovet. 

Inträdesprovet till Hanken gick riktigt dåligt. Jag fick veta att jag hade kommit in till Vasa Uni på inhemska språk, men kände mig lite bitter för att jag inte läst mer på inträdesprovet till Hanken. Jag fick några veckor senare veta att jag var på reservplats till Hanken och att jag kommit in till klasslärarutbildningen i Vasa. Jag tackade ja till den. Jag var inställd på att börja studera till lärare och var helt nöjd, trots att jag ännu var lite besviken över att mina Hanken-planer inte riktigt gick som jag hade önskat.

Men så fick jag ett samtal. Sista dagen som man kunde tacka ja till studieplatsen; jag hade fått en plats på Hanken! Jag minns så bra, jag jobbade på ABC då och var på jobb när jag under lunchen fick samtalet och jag blev så otroligt lycklig.

Och så gick 5 år och jag fick min ekonomiemagisterexamen som 23-åring. Det skulle ha kunnat se ut på ett helt annat sätt, men så blev det och jag är nöjd och glad med det idag. 

Det som jag vill säga till alla som är osäkra på vart man skall söka osv: gör som det känns bäst. Det må låta klyshigt, men magkänslan är ofta så mycket pålitligare än hjärnan. Många gånger uppfattar vi att vi bör göra på ett visst sätt eller att ett alternativ anses vara bättre än ett annat av någon orsak. Men jag är helt övertygad om att det blir bäst om man gör så som det känns bäst för en själv. Och vågar lite. Börjar du på en utbildning och det känns fel; byt. Det går alltid att ångra sig. Säger du att du skall börja studera direkt efter gymnasiet men ändrar dig i sista stund; ta fast ett mellanår. Studietiden är en fantastisk tid men den behöver inte börja under ett visst år eller ett visst antal år efter gymnasiet. Den behöver inte heller se ut som för grannen, kusinen eller före detta klasskamraten. Gör den till din. 

LYCKA TILL! <3

ps. levde på lite lånade bilder från facebook idag (tack Alina och Jojjo). Har lite dåligt med bilder från denna tid på min dator.

 

12

Veckans lista - vänner!

Skrivet av Caroline Högnäs 19.02.2018 | 2 kommentar(er)

Hejsan,

Vändagen var ju förra veckan och jag skrev ju en liten vändagshälsning till mina kompisar också här på bloggen. Men, när jag såg att veckans lista på sevendays handlade om vänskap så tänkte jag direkt att det är en lista jag vill fylla i! Mina vänner är nog värda minst ett inlägg i veckan ;)

Vänskap för mig är
Att ha människor runt omkring sig som man kan vara sig själv med, som man har roligt med, som man kan prata om allt med, som man kan dela alla olika sorters situationer i livet med; både skratt och gråt, hopp och förtvivlan. Vänskap är att ha personer runt sig som man har minnen med och som man skapar nya minnen med. Vänskap är en relation där det sker ett utbyte av att ge och att ta. Det tror jag är viktigt för att en vänskap skall hålla.

Det bästa med mina vänner är
Det här är svårt att svara på den här frågan, alla mina vänner är fantastiska men alla är de ändå så olika och man har olika relationer till. Men det som alla mina vänner har gemensamt är väl att dom ger mig så mycket glädje och positiv energi. Sen har jag också jätte ärliga och smarta vänner, som ofta kommer med goda råd och synpunker. Mina gymnasievänner är dom smartaste och mest målinriktade brudarna jag vet som också motiverar mig.

Min äldsta vän
Min äldsta vän som jag fortfarande umgås och har aktiv kontakt med är Nina. Jag kommer inte ihåg ett liv utan Nina, eftersom jag var ca. 5 månader när hon föddes och vi blev vänner, hehe. Jag och Nina har aldrig varit osams. Det är sant. Vi har varit vänner i 24 år och vi har aldrig grälat. Säkert har vi haft några små tjafs någon gång, men aldrig något allvarligare. Jag minns speciellt bra från lågstadiet, vi höll alltid ihop. En lustig grej som beskriver vår vänskap ganska bra på den tiden, var när jag som kanske 6-7-åring förtvivlat frågade pappa om flickor måste rycka in i militären. Han svarade att vi inte måste, men att vi får om vi vill. Sedan frågade han om jag skulle vilja fara dit, varpå jag svarade "jag far om Nina far". I söndagsskolan föreslog jag också att vi skulle sjunga "Hosinina" i stället för "Hosianna". He he.

Det här är jag och Nina i årskurs 7, vi skulle ta bilder för vårt nya klädmärke: CaNi. Vår blåa flece-tröja sålde som smör. För att inte tala om de vita flece-byxorna.

En vän jag ringer allt för sällan
Alla. Seriöst, jag är alltför dålig på att ringa någon över huvudtaget. Det borde jag faktiskt bli bättre på. Dock betyder det inte att jag inte skulle tänka på eller vilja prata med mina vänner, jag har bara aldrig varit en telefonpratarmänniska. Dock svarar och pratar jag gladeligen om någon ringer mig, förstås. Jag är dock bättre på att sms:a (alltså whatsapp/snapchat/facebookchat). 

En vän som finns där i vått och torrt
Här är det nog också flera av mina vänner. Men en som jag direkt kommer att tänka på är min kära Alina. Hon fanns där för mig under en tid som jag som mest behövde någon. Det är något jag aldrig kommer att glömma och som jag hoppas jag kan ge tillbaka <3 Viccan och Sarah är också två som alltid ställer upp. Och så mina systrar och Henkka. Som sagt, finns många här.

snyggaste bilden jag hitta på mig. Men jag tror att jag försökte kolla på vägen i stället för in i kameran, kanske helt bra iofs.

Min vänskapskrets består av
Jag har väl 4 tydligare vänskapskretser. Mina gymnasiekompisar, mina studiekompisar (både gamlare och nyare), måndagslänkkare (Nina & Iia, haha vårt namn är legendary) och så mina systrar, men det kanske inte räknas för de är ju familj? Men ja, de är ju också mina vänner. 

En god vän har de här egenskaperna
En god vän är ju omtänksam, snäll och ärlig. En god vän är också en sådan person som du känner att du kan vara dig själv med, som du inte skall behöva vara rädd att dömer dig, en sådan som känner dig och som det känns bekvämt med fast man inte skulle ha träffats på en längre tid. En som du vet att finns där helt enkelt. Och som du har roligt med :D

Så här är jag som vän
Jag bryr mig otroligt mycket om mina vänner och jag ställer upp för dem när det behövs. Mina vänner kan ringa till mig mitt i natten, 24/7. Jag tror också jag är en rolig och ärlig vän. Jag har också alltid varit väldigt konflikträdd och hatar att gräla (tur att jag har dramafria vänner hehe). Jag älskar också att skämma bort mina vänner. Jag tycker om att fixa överraskningar, små presenter, fester etc. Tycker om att få dom att känna sig extra betydelsefulla eller få dom att trivas extra mycket.

Det finaste en vän gjort för mig
Ja men alltså, Alina var den vännen som så tydligt berättade att hon finns där för mig under en jobbigare period, när det fanns vänner (eller ja, vänner var de ju inte sett så här i efterhand) som bara försvann när man mest skulle ha behövt dem. Sen finns det vänner som har förlåtit, vänner som har ställt upp på olika sätt eller på annat sätt visat att de bryr sig. Sådant glömmer man inte. Henkka gör också fina saker för mig så ofta och får mig att känna mig älskad. Han är ju också min bästa vän.

En vän som förtjänar extra mycket kärlek idag
Nu blir det här ett riktigt tråkigt svar, men ALLA. Alla de fina människor som jag har runt mig, ni förtjänar mycket kärlek idag och alla andra dagar ♥ 

13

Helgen i bilder... not. Och ett poddtips!

Skrivet av Caroline Högnäs 18.02.2018 | 1 kommentar(er)

Hej,

Alltså jag har aldrig riktigt fattat varför man ursäktar sig när man inte har bloggat på några dagar, så jag kommer inte att göra det, hehe. 

Men hur som helst, det är söndag kväll och det känns som helgen har gått så otroligt snabbt. Ja ja, det där säger man varje söndagkväll. Men nej, eller alltså jo det gör man, men nu är det värre än vanligt. Varje fredag målar jag upp en bild om hur jag under helgen bara skall sitta på soffan och chilla, dricka te och lyssna på musik, nyduschad efter en hård träning i en nystädad lägenhet. Blir det nångång så? Eh nej. Inte denna helg heller.

Efter jobbet på fredagen for jag iväg och träffa Amanda. Vi catchade upp med en kaffe några timmar. Alltid lika trevligt. Sen gick jag ännu och fredagshandlade innan jag kom hem. Resten av helgen har jag hunnit gymma, springa ärenden på stan, tvätta kläder, jobba, städa, byta lakan, tvätta sminkborstar, stryka kläder, jobba, gymma. Och nu sitter jag här.

Haha, ironiskt nog hade jag satt en påminnelse åt mig själv till lördag morgon: fota mycket! Med det menade jag alltså att jag skulle ta mycket bilder under helgen som jag sedan kunde använda i ett inlägg på bloggen. Men eeeh, alltid blir det inte som man tänkt sig och detta var den enda bilden jag fotade under helgen:

Jaaa, ibland, som igår, när det är halt och blåser och är -8 grader, då sätter jag på en bra podcast och springer på löpbandet. Inte i speed 5.0 dock, det är fotograferingsfart haha. Varför fotar jag detta? Jo för att jag sedan skriver upp i hur, var, när jag har sprungit. Kommer inte annars ihåg.

På tal om bra podcasts, måste tipsa om min absoluta favoritpodd nu just, som min kompis Iia tipsade mig om för en tid sedan! Livet på läktaren. Podden görs av Maja Nilsson och Sanna Dahlström, som är tillsammans med svenska fotbollsproffsen Victor Lindelöf och John Guidetti (inte alltså båda med båda, men ni fattar). Det är en ärlig podcast om vänskap, struliga familjeförhållanden, ångest och fram för allt hur man av samhället ofta blir missuppfattad för att man är tillsammans med en framgångsrik fotbollsspelare. Jag tycker om att dessa kvinnor är så ärliga, roliga, har så härlig attityd och kan driva med sig själva. De har mycket gemensamt, men är också väldigt olika. Jaajaa, detta skulle ju inte vara någon poddrecension, men tycker ni skall lyssna på den. Första avsnittet har dock lite dåligt ljud, men det blir bättre så ge den några avsnitt. 

bild

Ha en riktigt trevlig vecka!

8

Hjälp en bloggar-rookie! Och så lite kärlek.

Skrivet av Caroline Högnäs 15.02.2018 | 2 kommentar(er)

Hejsan, 

Igår hade jag noll tid att blogga eftersom jag var så upptagen med att sprida kärlek. Höhö. Nej men, det blev en längre dag på jobbet följt av ett gympass och sen spenderades resten av kvällen med min kära pojkvän bland annat på bio. Så inget märkvärdigt, men mysigt. Om det är något som vi är rätt så bra på jag och Henrik så är det att hitta på saker trots att det inte egentligen finns någon orsak. Ännu efter 4 år. Vi går rätt så ofta ut och äter, på någon utflykt/aktivitet eller liten resa, på bio eller bara fixar till något hemma, fast det inte råkar vara alla hjärtans dag/årsdag eller annat speciellt. Sen är det ju väldigt ofta som en torsdagkväll med mjukiskläder och kvällsmat i soffan framför en bra film kan vara en sån stund som man njuter mest av. Nå väl, jag älskar alla stunder jag får vara kring honom. ♥ 

Och mina kompisar. Det är många av er som jag saknar att ha runt omkring mig i vardagen, men vet ändå att en stark vänskap inte faller på grund av ett geografiskt avstånd. Och ni som är närmare. Ni är alla så otroligt fina! Och min familj. Den bästa man kan ha. En stor bamsekram till er!

En av de äldsta (och sliskigaste) bilderna på oss hehe. Sommaren 2014.

Nåmen, nu till dagens ämne. Ett viktigt sådant. Jag som relativt nybliven bloggare behöver er, lite erfarnare bloggares (eller andra insattas), hjälp. Jag skall nämligen köpa en kamera. Det trodde jag ju nog jag lätt skulle fixa själv, tills jag började googla och kolla på nätet. IT'S A JUNGLE OUT THERE.

Jag vet knappt skillnad på en system-, kompakt- och digitalkamera. Eller jo, nog utseendemässigt, men liksom det är för mycket information att ta in när jag försöker läsa på om olika finesser, funktioner och vad man skall titta på när man köper kamera.

Så har någon tips? Råd? Förslag? Vad använder ni? Eftersom det här är min första kamera och jag inte är helt säker på ännu hur mycket jag kommer att använda den etc så tänkte jag att prisklassen skulle få bli där kring 300-500€, det borde man väl kunna få en relativt bra kamera för? 

Help me, please. 

 

 

14

Det ljuva finska språket

Skrivet av Caroline Högnäs 13.02.2018 | 3 kommentar(er)

Hej,

En sak jag ofta tar för givet, eller i alla fall inte tänker på att jag borde vara mer tacksam över, är att jag pratar tre språk flytande. Min svenska är absolut starkast av dessa språk, men jag klarar mig också finfint på både finska och engelska. Engelska är ju runt omkring en hela tiden och till exempel under mitt utbyte pratade jag nästan enbart engelska (y un poco espanol hehe). Finska har jag i släkten från mammas sida och mitt främsta jobbspråk har hittills varit finska. 

Men, har ni tänkt på att ju fler språk man pratar desto flera ord börjar man sakna på de övriga språken? Eller kanske det är bara jag? haha. Nej men, det finns några ord på finska, som jag helt enkelt saknar i svenskan. Kalsarikännit är ju ett av de internationellt kändaste finska orden som saknar direkt översättning på många andra språk. Ni vet, det blir att sitta hemma i sina kalsonger och dricka sig full, eller något ditåt, på svenska. När man översätter ett blir det alltså antingen en lång mening, eller så blir innebörden inte riktigt den samma som på orginalspråket.

Men det låter ju inte så snyggt att blanda språk heller. När jag själv började umgås mer med finlandssvenskar från Helsingforsregionen i samband med att jag började studera, så kunde jag störa mig nåt enormt på att varannat ord de sa var på finska. Meningar som "jag lähtee nu himaan" eller "hon är nog tosi kiva" fick mina öron att blöda, typ. Trots att jag gillar dessa människor väldigt mycket så har jag försökt att inte själv börja blanda in finska ord när jag pratar svenska. Men det finns några undantag. Några finska ord/uttryck som jag gillar och som saknar motsvarande ord på svenska. Nämligen:

Myötähäpeä
Google translate säger skammen, skam, vilken skam. Njäääääe, inte riktigt. Myötähäpeä är ju egentligen ett ganska fult och onödigt ord, eftersom det betyder att man skäms för någon annan. Det vill säga, personen i fråga kanske inte själv skäms, men någon annan skäms ändå för dennes skull. Som exempel när man tittar på någon dokusåpa på TV och tycker att någon är pinsam, så skäms man för denne, trots att personen själv kanske är stolt över sig själv utan att känna den minsta skam. Man känner lite myötähäpeä helt enkelt. Men jo, lite onödigt, men ändå lite roligt ord som jag oftast använder i mindre seriösa sammanhang.

Saamaton
Google translate säger shiftless. Alltså när man försöker översätta till svenska. Jag tycker att saamaton är ett så bra ord för att inte få någonting gjort. För mig betyder saamaton inte samma sak som att vara lat, utan mer att man kanske nog försöker men man får ändå ingenting till stånd. Oeffektiv? Olönsam? Njäe, inte riktigt, det låter mera som en maskin eller ett program än som ett adjektiv för att beskriva en person. Saamaton kan också vara mer som en attityd. När man inte riktigt tar tag i saker eller ignorerar problem i stället för att ta itu med dem. Sen kan jag  t.ex. vara tillfälligt saamaton när jag skall städa. Jag börjar nog på, men gör ändå bara massa annat, typ hittar nåt intressant på nån hylla eller låda som jag börjar pyssla med i stället. Tror också det är ett ganska vanligt fenomen att vara lite saamaton när man typ borde läsa på tent eller något. Anyone?

Laidasta laitaan
Alltså det här är ju inte heller ett ord på finska, men ett bra uttryck. Ni vet, om man vill beskriva en dålig restaurang så fanns det mat laidasta laitaan. Då fanns det alltså pizza, hamburgare, vårrullar och så kanske lite tacos på samma meny. Om någon frågar vad de spelade för musik på Mellen en lördag så var det också laidasta laitaan (ni som vet, ni vet). På svenska skulle det väl vara något i stil med från en ytterlighet till en annan, men tja, låter lite väl uppstyltat. I alla fall om man pratar om Mellen.  

Sen finns det andra ord som laite på gymmet. Tycker det är mycket bättre och mer omfattande än maskin eller utrustning när man pratar om gymgrejer. Ruokavalio tycker jag också är mycket bättre än diet. Diet tycker jag har en mycket mer negativ klang och förknippas ju ofta med bantning. Detta gäller inte för ruokavalio, som klarare beskriver att det handlar om hur någon äter. Kost är ju bättre men inte helt samma sak. 

Det finns säkert många andra ord också, men dessa är nu de som jag ofta stöter på. Ni får mycket gärna berätta om ni har nåt förslag på svenska ord som kunde ersätta dessa! Och har ni exempel på något ord ni saknar på svenska? Skulle ju vara intressant att höra.

 

20