Visa alla inlägg skrivna mars 2018
Svar på frågor
Hejsan,
Sitter som bäst i tåget påväg upp till Vasa, där jag skall hälsa på mina vänner och också träffa familjen en sväng. Ser väldigt mycket fram emot det!
Tänkte att det därför passar perfekt att jag svarar på de frågor jag fick i frågestunden, så får jag fördriva tiden här lite effektivt. Alltså på tal om att åka tåg, jag satt just och tänkte på att jag inte kan förstå hur jag stod ut med alla tågresor under somrarna 2014-2016 då jag åkte mellan Jakobstad-Helsingfors och Vasa-Helsingfors var eller varannan helg då jag och Henkka hade distansförhållande. Räknade för skojjs skull också ut att jag då i medeltal reste ungefär 48 resor på tre somrar, dvs för typ 2000€... herrejessus. Eller, det är klart jag stod ut, it's called looove. Nå, men. Till frågorna (tack för dem förresten!).
Vad gillar du mest med Helsingfors?
Det jag gillar mest med Helsingfors är nog det faktum att det är en storstad. Alltså, jag trivs bra när det är mycket liv och rörelse, stort utbud på butiker, evenemang, restauranger, kultur (önskar jag kunde utnyttja det lite bättre!), träningsmöjligheter etc etc etc. Jag är inte säker att jag alltid kommer att tänka så, men nu just känns det som att det passar mig bäst att bo på ett sådant ställe. Sen ääääälskar jag också vår lägenhet och skulle jag flytta någonstans skulle jag ta den med, haha.
Vad saknar du mest från Vasa?
Här är det nog absolut vissa vänner som jag inte träffar lika ofta längre, vilket ju är tråkigt. Sen saknar jag nog också wasa sports club och ladyline också lite, faktiskt, haha. Tänkte skriva de korta avstånden också, men insåg att det är nog faktiskt inget jag saknar speciellt mycket. I Helsingfors är det ändå så lätt att göra avstånden korta med allmänna trafikförbindelsena så har inte ännu lidit speciellt mycket av att kilometrarna mellan hem och jobb t.ex. är längre än vad de var i Vasa. Men ja, människorna ♥
Var vill du bo när du blir "stor"?
Detta är en svår fråga! Jag vet faktiskt inte. I Helsingforsregionen känns det som att Esbo skulle vara ett bra ställe att bo när man blir äldre och eventuellt bildar familj. Nära till Helsingfors centrum, men ändå lite utanför i lite mer lugn och ro. Och så finns där ju så många fina ställen nära havet (som dock kräver några år av hard work före de tåls att drömma om...) Men som jag skrev i första frågan så vet jag inte vad jag tänker om några år, om jag har blivit riktigt trött på Helsingfors, eller om man får något jobb på annan ort som kräver att man flyttar. Jag är väl rätt flexibel, antar jag.
Hur ser din drömbostad ut?
Min drömbostad som jag tänker den just nu är öppen, ljus, högt till tak. Den har balkong/terass, bastu, stort badrum med jacuzzi och helst ett litet källargym. Och så är det nära havet och som grannar har jag mina bästa vänner med familjer. På somrarna ordnar vi grillfester tillsammans. Det var drömbostad, right?
Vilka ämnen skrev du i studentskrivningarna och vad handlade din gradu om?
I studentskrivningarna skrev jag modersmål, hälsokunskap, lång finska, lång engelska, kort tyska och kort matematik. Eftersom jag länge var väldigt osäker vad jag ville studera så valde jag inte ämnen ut efter det, utan mer av vad jag kände jag ville studera just då och som jag kände gav en bra baskunskap. Jag är glad att jag läste mycket språk. Jag skulle nog säkert ha skrivit samhällskunskap också om jag hade vetat att jag vill söka till hanken, men det gick hur bra som helst utan det också.
Min gradu skrev jag i samarbete med Nordea, som jag har jobbade för som sommarjobbare och visstidsanställd 2013-2017. Rubriken var När det traditionella bankmötet blir digitalt - en studie om kundupplevd kvalitet vid Nordeas Onlinemöten. Den handlade alltså sådär i korthet om de virtuella rådgivningsmötena (dvs. när man har möte med sin bankrådgivare via skype) och vad kunder uppskattar med dessa möten, samt var det finns eventuella brister i tjänstekvaliteten i jämförelse med traditionella bankmöten. Syftet var alltså att kunna bidra med information som kan hjälpa banken att förbättra kvaliteten och kundnöjdheten på denna tjänsteform i framtiden, genom att få en förståelse för kundens förväntningar och erfarenheter av mötet. Sådär i all sin korthet. Om någon har svårt att somna på kvällen, finns den att läsa online (hehe)
Finns det något du ångrar att du inte gjort som ung?
Nu känner jag ju mig faktiskt rätt så ung ännu, och det känns som att om jag skulle ha något jag verkligen vill göra så skulle jag säkert kunna. Det är liksom inte för sent. Jag har ju varken barn, huslån eller en hund ännu. Men det här är en svår fråga och jag har funderat på den en lång stund. Jag kommer dock inte på något bra exempel på något som jag ångrar att jag inte gjort ännu, sådär direkt. När jag var yngre ångrade jag dock att jag inte började dansa som liten, jag ville så gärna vara bra på att dansa, haha.
Har du någon dröm idrottslig utmaning du skulle vilja genomföra/klara av? (Ex. Springa maraton på bahamas, kunna göra en backvolt)
Jo, det har jag väl nog. Har nog alltid tänkt att jag vill springa maraton nån vacker dag. Dock vet jag inte helt när eller var det blir, men helst nog någonstans utomlands så man får resa lite på samma gång.
Vad är ditt drömyrke?
Också en svår fråga. Det här har jag väl typ aldrig haft ett klart svar på. Men det är nog något inom marknadsföring eller marknadsföringsrelaterat. När jag tidigare i vinter sprang på jobbintervjuer där dom frågade om mitt drömjobb, så svarade jag att det är något där jag, i alla fall till viss del, får vara kreativ. Men här är jag nog också flexibel, huvudsaken är ändå att jag har ett sådant jobb som jag trivs med, där jag känner att jag bidrar med något och utvecklas.
Och om jag sådär väldigt orealistiskt fick välja mitt drömyrke så skulle det väl vara att ha en blogg där jag åker omkring i världen och testar olika lyxhotell. Haha! Okej nej kanske inte, jag tror man skulle tröttna ganska fort. När jag var liten ville jag också bli skådespelare eller programledare, så det är väl en barndomsdröm som nog också finns där någonstans inom mig ännu.
Vad är dina bästa karriärstips?
Nu har jag ju inte så mycket erfarenhet av att bygga kärriär, ännu, men något som jag hittills har lärt mig är nog att inte ge upp fast det inte går som man tänkt, att tro på sig själv och inte ta saker för personligt. Sedan tror jag nog att det är mycket viktigt att vara sig själv i allt man gör, det blir för jobbigt i längden om man försöker vara någon annan eller göra något som inte är genuint. Man kommer aldrig att vara lämplig till allt man vill, men alltid att vara lämplig till något man vill. En annan sak jag också anser är väldigt viktigt är att kunna stå på sig själv men alltid vara ödmjuk. Att vara trevlig och äkta åt folk man möter är något som kan betala tillbaka i framtiden och något som alltid lönar sig.
Jag och mina fina kollegor!
Och nu är jag nästan framme i Vasa. Ha en riktigt trevlig helg allihopa!
Det där med preventivmedel
Jag vänder absolut inte kappan efter vinden.
Jag har ofta en åsikt, men håller den också ofta för mig själv och delar den endast med mina närmsta. Min åsikt kan ofta vara stark, men jag gör sällan väsen av den. Beror det kanske på att det är ämnen som inte berör mig tillräckligt mycket för att jag skall vilja sprida min åsikt åt allmänheten? Är jag rädd för konflikter? Jag vet inte riktigt. Men jag är till exempel en av dem som aldrig använt hashtagen #metoo offentligt. Inte för att det inte skulle finnas motiv för det, men mera för att det är något jag i stället har diskuterat med vänner, familj och andra jag har nära. Det är så jag har resonerat hittills.
Jag tänker också väldigt ofta enligt filosofin sköjter tu tett så sköjter jag mett, som man skulle säga där jag har växt upp. Så när jag började blogga var jag ganska säker på att jag inte kommer att skriva så mycket om olika fenomen som är aktuella i samhället, helt enkelt för att de ofta inte engagerar mig tillräckligt mycket och jag känner att jag inte har något slående att komma med inom många av dessa ämnen (som t.ex. feminism, hållbarhet, politik). Så då lämnar jag hellre dessa ämnen obehandlade. Jag känner också på nåt sätt att min åsikt ändå inte påverkar någon annans åsikt, för de som redan har en given sådan. Och så finns det ju dessutom redan massa andra bra bloggar som sköter om dessa ämnen, vilket är bra eftersom det oftast är jätteviktiga ämnen som bör diskuteras.
Men, detta för mig (efter en liten, kort introduktion eh eh) in på dagens ämne. Det är nämligen en grej som jag känner att jag bara måste ta upp, som det har diskuterats om en hel del den senaste tiden. Det är diskussionen om gratis preventivmedel för unga. Jag hade tänkt bespara bloggen också från detta ämne, men idag läste jag en insändare som fick mig att bli, helt ärligt, riktigt förbannad. Jag tänkte citera en mening ur denna insändare, som jag läste i Österbottens tidning idag: "Tonåringar ska få gratis preventivmedel så att de på finare sätt horar sig till helvetet." Min första tanke var att jag läste fel, så lag läste den på nytt. Men nej, det står så. Min andra tanke var att om det verkligen finns människor som tänker så här år 2018? Uppenbarligen finns det.
Jag kan förstå att det finns människor som med religiösa eller annars konservativa motiv resonerar att sex är något som sker inom ett äktenskap jaada-jaada. Jag låter dem göra det. Men vad har det egenligen med frågan om gratis preventivmedel att göra? Gratis preventivmedel kommer inte att göra att alla ungdomar som annars inte skulle ha sex när de är 15, plötsligt goes crazy för att man får gratis p-piller? Alltså det är väl lite som att alla plötsligt skulle börja röka om man bestämde att alla skall få gratis nikotintuggummi? Nu är det inte helt ändamålsenligt att jämföra att röka med att ha sex eftersom den förstnämnda är något dåligt men förstår ni hur jag tänker? Däremot kommer det få dem som ändå skulle ha sex när de är 15 att vara mera medvetna, säkrare och förberedda när det kommer till sex. Dessutom kommer allt flera unga, med olika förutsättningar och möjliga trösklar, att ha samma chanser till att skydda sig.
Jag har också läst många som poängterar hur sex i tidig ålder är något som får unga tjejer att må dåligt. Här ser jag inte heller en orsak till att inte ge gratis preventivmedel åt unga. För återigen, gratis preventivmedel är inte något som kommer att få unga att ha mer sex, men däremot nog att ha säkrare sex och mera kunskap. Problemet till ångest eller skam är snarare att många helt enkelt har en snedvriden bild och tror att sex är något man borde känna skam över, eftersom det är tabu och man inte pratar om det med de unga på ett korrekt och öppet sätt. För att inte tala om hur psykiskt tungt (och ja, dyrt för samhället också) det är för en ung tjej som behöver genomgå en abort, eftersom personen inte hade råd, kunskap eller mod att fråga om råd angående preventivmetoder. Men att ge preventivmedel till unga kvinnor skulle diskussionen kring sex och hur man skall skydda sig från både könssjukdomar och oönskade graviditeter bli mera öppen, eftersom konsultation och uppföljning skulle vara en del av preventionen.
Det är ju faktiskt också på tiden att man diskuterar med unga att det är helt okej att ha sex med sin pojk/flickvän, det är också okej att ha sex med någon man inte är i ett förhållande med, så länge det är på bådas lika vilkor, det är också okej att ha flera sexpartners och det är absolut okej att inte ha sex alls eller alls ens vara intresserad av det. Bara det känns bra och man tar ansvar för sin egen och sin partners hälsa. Och hora, det är något helt annat som hör hemma i helt andra diskussioner, hördu Benjamin.
Jag skulle ha så mycket mer att säga om ämnet, men jag lämnar det här. Men snälla, om jag en gång till läser orden tonåring, preventivmedel, hora och helvete i samma mening så tappar jag på riktigt tron på mänskligheten.
Något ni undrar?
Hejsan,
Det finns ju några traditionella inlägg som varje bloggare har skrivit...; min helg i bilder, 10 saker ni inte visste om mig, film/bok/poddtips osv osv... och så finns det frågestund. Jag vet inte varför, men ordet frågestund får mig att tänka på Kissie år 2009 med en 3 cm utväxt på ett foto taget med en webkamera?? Men nåja, trots att mitt inlägg inte har den rubriken så är tanken är den samma. Nu har jag haft denna blogg i snart två månader och ni kanske börjar få någon sort uppfattning om vem jag är (eller?). Det är ju svårt att veta direkt vad folk är intresserade av och tycker om att läsa, så detta inlägg är ämnat för er och ni får alltså jättegärna ställa frågor och så skall jag enligt bästa förmåga försöka svara på dem i ett inlägg. Kan vara vad som helst. Ni får också jättegärna komma med kommentarer eller åsikter vad gäller innehållet på bloggen om ni inte kommer på något ni vill fråga.
Jag sa till min pojkvän att det är jättepinsamt om man skriver ett sånt här inlägg och så är det ingen som frågar något, så han lovade att skriva en fråga om ingen annan har frågat något innan klockan 16 imorgon, haha. Men det blir ju lite tråkigt... och nu har jag dessutom spoilat det... So come on, hit me with your best questions!!
foto: Thomas Broumand
En helg full med aktiviteter
Hej,
Idag är det måndag och jag tänkte berätta lite om helgen som gick, som var lite mera aktivitetsfylld än vanligt. I fredags fick nämligen jag och Henkka besök av min lillebror Emil som kom på en liten sportlovsresa. Både Henkka och Emil var mycket nöjda med valet av fredagkvällens aktivitet som var hockey-match. Jag var måttligt nöjd. Det var HIFK som mötte Kärpät i en slutsåld match. Nej men livesport är nog alltid helt intressant, speciellt när det är mycket folk, så trots att jag inte bryr mig speciellt mycket i SM-ligan i hockey i Finland så var det riktigt roligt. HIFK låg under med 0-2 ännu i mitten av sista perioden, men vände och vann till slut med 3-2. Bra stämning i hallen kan ni tro!
På lördagen var det sedan dags för nästa aktivitet: Rush. Här var vi alla tre mycket nöjda med valet av aktivitet, även om jag kom där i från med ett sträckt baklår... Vad är grejen med att man (jag) måste imponera på sin (min) kille som man (jag) har varit tillsammans med i snart 4 år? Jag ville alltså visa att jag en gång i tiden var väldigt akrobatisk så jag började hjula som ouppvärmd och cratch sa det och så var baklåret sträckt. Bra där. Och ni kan ju tro att han blev imponderad när jag låg där och kved "aj aj aj aj" efter. Så värt det.
Nåväl, annars var det riktigt roligt på Rush. Efteråt gick vi på stan samt var och åt middag. Sen var det dags för Emil att åka hem tillbaka. Men jag hade en riktigt mysig helg med mina favoritkillar.
På kvällen tittade jag och H ännu på UMK och Mello innan vi båda somnade på soffan. Man är helt klart inte van att ha sådär mycket på gång under en helg, haha.
Ha en riktigt trevlig vecka alla!
9 saker män aldrig säger
Hej,
Linn publicerade igår ett inlägg som hade rubriken "9 saker barn aldrig säger", som jag tyckte var både väldigt roligt och fyndigt skrivet. Detta trots att jag inte själv har barn och inte på det sättet kan relatera till punkterna. Ändå drog jag på munnen och igenkänningsfaktorn uppenbarade sig. Gissar att det helt enkelt beror på att det är lite för kort tid sedan jag själv var barn, haha. Eller att jag har småsyskon.
Nåväl, barn har jag alltså inte i min vardag, men vad jag har är dock en man (om än ogift). Så jag tänkte jag skulle skriva min version av denna lista, men i stället lista 9 saker som män aldrig säger.
Dessa är förstås skrivna av egna erfarenheter med glimten i ögat och jag är också fullt medveten om att detta inte gäller för alla män och också kan gälla kvinnor, hoppas alla förstår det. Dock tror jag att det finns flera som råkar ha eller ha haft en man nära sig i sitt liv som kanske kan hålla med mig på någon punkt.
1. En fredagkväll: "Hej älskling, jag tänkte jag skulle testa på den där nya alkoholfria light-ölen i kväll. Visste du förresten att flaskan dessutom är producerad av 100% återvinningsbart material?"
2. "Älskling, jag tänkte gå och handla, skulle du behöva nya tamponger eller bindor kanske? Såg i wc-skåpet att dom nästan börjar vara slut. Om jag tar några paket ob för medelrikliga blödningar och libresse tunna, milt parfymerade trosskydd. Något annat du behöver?"
3. "Hördu, vad skulle du säga om vi skippade Champions League-matchen i kväll, det kommer ju ändå Suomen ihanimmat häät samtidigt. Fattar egentligen inte riktigt grejen med att titta på fotboll heller, de jagar en boll liksom? Vem bryr sig?"
4. "Hej älskling, har du sett så fina gardiner vi har? Jag tyckte det började vara en tid sedan vi bytte köksgardiner, så när jag var inne på Marimekko och såg dessa så köpte jag direkt. De kostade 350€, men det är väl helt rimligt för ett par köksgradiner"
5. "Honey, du är på dag 21 i menscykeln nu va? Jag är fullt medveten om att du kan bli lite känslig nu de följande dagarna innan mensen. Så orättvist att du och så många andra kvinnor lider av PMS-besvär"
6. "Alltså jag saknar nog militiden. Vill du att jag skall berätta åt dig lite vad vi gjorde där? Man glömmer så snabbt och det skulle säkert vara intressant för dig att veta. Kan bara ännu inte förstå varför jag fick vara där bara ett halvt år"
7. "Om den röda eller gröna klänningen var bättre? Nej, alltså jag tycker du borde ta din blåa off shoulder-klänning från River Island i stället. Och varför frågar du mig inte oftare om råd när det gäller vad du skall ha på dig?"
8. "Alltså idag skule vi ju kunna rensa alla köksskåpen? Det är verkligen ingen ordning där och vi har säkert massa gammalt där som man kunde slänga..."
9. "Älskling, jag tänkte att jag skulle sälja min playstation. Den passar ändå inte riktigt där vid TV-bordet utan ser mest ful ut. Finns ju nog så mycket annat man skulle kunna sätta tid på också. Tror jag går ut på en powerwalk"
3 faktorer som inte ökar din träningsmotivation
Hejsan,
tidigare i veckan skrev jag ju ett inlägg om träningsmotivation och listade där några faktorer som kan öka träningsmotivationen och få tröskeln att gå till gymmet lite lägre. Det finns ju massor av dessa typer av tips som är mer eller mindre allmänt kända. Dock finns det också några tips som sägs ge träningsmotivation, som jag själv tycker kan ha exakt motsatt effekt. Det vill säga som snarare ger en ångest eller får träningen att kännas som något negativt. Så här kommer nu tre faktorer, som jag inte anser bidrar till träningsmotivation på ett positivt och långvarigt sätt:
1. Att köpa nya träningskläder
Att köpa träningskläder är absolut något man skall unna sig ibland och även bör göra eftersom träningskläder slits och blir sunkiga när man tränar och svettas i dem ofta. Men, när det kommer till att köpa nya träningskläder för att man tror att det skall få en att börja träna, så köper man dem helt av fel orsak. Eller ja, nya träningskläder kan säkert få en iväg till gymmet en eller ett par gånger, men inte på ett längre perspektiv. Man kan jämföra detta med att köpa ett par för småa jeans när man vill gå ner i vikt. Det kanske ger en gnutta motivation till en början, men sedan ger det mera ångest när man ser att dom bara ligger där i skåpet.
Att förknippa träningsmotivationen med något materiellt är således något jag absolut inte tror fungerar i längden. Dessutom bidrar det till onödig konsumtion. När det kommer till träningskläder rekommenderar jag att köpa bra kvalitet, trots att det kan kännas brutalt att betala nästan 100€ för ett par träningstights. Men livslängden på dem är så mycket längre än om man köper på någon lågpriskedja. Sen kan man ju såklart köpa snygga träningskläder då man väl köper, för visst är det ju roligt att träna i snygga träningskläder. Men det kryllar det ju av så det är inga problem.
Ett av mina absoluta favorit-träningsset som jag använder flitigt. Supersköna på och dessutom riktigt snygga! Puma, köpta på stadium.
2. Att följa "inspo"-konton på instagram
Avfölj. Do it. Now. Men missförstå mig inte. Jag följer själv träningskonton, men endast sådana konton där personen bakom kontot känns genuin, smart, kunnig och sätter ut träningsövningar. När jag har tränat samma sorts övningar i flera veckor och känner att jag behöver lite nya övningar så brukar jag gå in på dessa konton och snabbt hittar jag någon ny övning att testa. De jag menar att man borde avfölja är ytliga så kallade inspiration-konton med återkommande lite för "perfekta" bilder.
Tidigare följde jag också typiska fitgirls-konton där det postades bilder på platta magar med lite svettdroppar och magrutskonturer, sandiga perfekta släta rumpor i bikinis och quotes likt "sweat is fat crying" (urk!). Men hur tror ni jag kände mig en söndagförmiddag, eventuellt lite bakis eller annars bara trött, när mitt instaflöde kryllade av dessa bilder? Tja, inte träningsmotiverad i allfall. Så vips, avfölj.
zzzzzzzzzzzzz... not a big fan av dessa "inspiration"quotes... bild: pinterest.
3. Att belöna/bestraffa sig
Att till exempel tänka "om jag inte går och tränar idag får jag inte äta den där bullen som jag hade sparat till eftermiddagskaffet" är inte heller något somjag tror ger träningsmotivation. Där är snarare något som gör träningen, eller dess uteblivenhet, till något som handlar om prestation som endera straffar eller belönar. Samtidigt som det tar bort fokusen från att träna för att det är kul eller för att det får en att må bra. Missförstå mig inte heller här. Jag menar inte att man aldrig kan tänka att om man t.ex. klarar av att springa ett visst antal kilometer, ett lopp eller dylikt, så kan man unna sig något speciellt efter.
För att ha mål som man strävar efter och ett pris när man kommer i mål är ju förstås något som också kan motivera. Men jag menar mera att om träningen blir något som ständigt handlar om att prestera, straffa eller belöna tror jag inte heller är hållbart i längden, utan ger mera ångest. Speciellt om det handlar om att man inte går och tränar och därmed "straffar" sig. Eller det att man ser en extremt hård träning som ett straff för att man vilat två dagar eller ätit ohälsosamt. Detta kan lätt leda till ett osunt sätt att se på träning och träningsresultat. Ät bara bullen och njut av den. Att inte äta den för att du inte tränade är nog inte något som får dig att vilja träna mera imorgon.
Håller ni med mig eller är någon av helt annan åsikt?