Visa alla inlägg skrivna augusti 2018
GYM-TABUN, del 2
Hej,
Ett av mina första mer populära inlägg handlade om gym-beteenden som jag stör mig på. Det inlägget kan ni läsa här. Ju mer tid jag tillbringar på gymmet, desto mer förvånad blir jag över saker som folk faktiskt täcks göra när dom är och tränar. Så varsågoda, här kommer del två av saker du inte skall göra på gymmet.
1. Reservera en maskin med din vattenflaska
Jag brukar ganska ofta träna på eftermiddagen/tidig på kvällen. Jag är mycket medveten om att jag inte är den enda som vill träna då och att många maskiner med stor sannolikhet är upptagna just då jag skulle vilja använda dem. Men så är det ju ofta på gym och ibland hamnar jag helt enkelt att justera min träning eller vänta på min tur. Så gör de flesta, men inte alla. Och ett beteende som jag blir så irriterad på, är när någon reserverar en maskin med sin vattenflaska. Jag skall förklara.
Till exempel. I det gymmet jag tränar så finns löpbanden strax utanför omklädningsrummen. Löpbanden är mycket populära och ganska ofta upptagna. Då har det hänt, inte bara en gång, att en person kommer in till gymmet med sina ytterkläder, går förbi löpbanden på väg till omklädningsrummet, sätter sin vattenflaska på ett löpband som råkar vara ledigt - och går sedan och byter om. Jag gick på det här en gång. Jag såg att det var en vattenflaska på löpbandet jag tänkte gå till, men eftersom ingen person syntes till, så tänkte jag att det var någon som hade glömt sin vattenflaska där och kommer och hämtar den sen. Efter en stund kommer en person ut från omklädningsrummet och ursäktar sig, sorry men det här var mitt löpband, och sneglar på sin vattenflaska. Och så förväntar sig personen alltså att jag skall avsluta min träning för att låta denne påbörja sin. Nej usch, fult. Jag blev så ställd när detta hände att jag mumlade något i stil med oj sorry, jag såg inte din vattenflaska, före jag ens hann tänka efter vad jag borde ha svarat.
2. Slänga skivstången
Det är klart det skall få vara tungt. Det är klart man skall få sätta så mycket vikter på sin skivstång att man knappt orkar den sista repetitionen. Men, varför måste man kasta stången efter den sista repetitionen? Och nu menar jag verkligen inte att man bara släpper stången ner i marken, utan verkligen slänger den i marken så den studsar upp en halvmeter tillbaka. Kanske avger något bröl-liknande ljud samtidigt. Det är så inte coolt. Och dessutom är det ju farligt om den studsar på någon annan som står och tränar där bredvid. Det har också hänt.
3. Använda en bänk som viloplats
När det finns bänkar som man skall använda för att till exempel göra bänkpress, benlyft på bänk eller andra övningar som kräver en bänk, så blir jag så otroligt irriterad när någon använder bänken som "rastplats". Det är ju helt okej om man tränar i ett tomt gym. Men när det är fullt i gymmet och flera andra skulle behöva bänkarna för att göra sina träningsövningar, så kanske man kan ha sin vattenflaska och sätta sig ner och vila/pilla på sin telefon mellan sina sets på ett annat ställe än på bänkarna.
4. Täcka svettlukten med parfym
Nu är jag inte ens doftkänslig. Inte alls faktiskt. Men det finns inget obehagligare än när man tränar bredvid någon som helt uppenbart har sprayat massor med parfym på sig innan hen gått ut i gymmet. Varför gör man det? Om svettlukt är ok och fullt acceptabelt någonstans så är det väl på gymmet. Jag har till exempel varit tvungen att byta löpband mitt under mina intervaller, när det kändes som att jag hade parfym upp i hjärnan för att jag sprang bredvid en kille som luktade ungefär som en hel parfymbutik. Nej, inte i gymmet.
Jag vill veta, finns det något beteende som du stör dig på hos folk på gymmet?
En helg i Tallinn
Hej,
Som jag redan berättade i förra inlägget, så var vi på weekend till Tallinn detta veckoslut.
Alla gånger vi har varit till Tallinn har det i princip varit samma sak på agendan; god mat, spa, hotellchill och eventuellt lite shopping & promenad i gamla stan. Denna gång blev inte ett undantag.
För att inte det skall bli ett alltför gulligull-inlägg så kan jag ju också berätta att jag råkade pricka in min mens med världens mensvärk så där lagom till resan också. Och nu råkade det här vara en som kom mycket oväntat också. Vi skrattade nog båda lite åt mig när vi var tvungna att ta sittpauser med 5 minuters mellanrum när vi försökte turista lite i gamla stan på söndagen, eftersom det var lite (läs: mycket) jobbigt att gå upp för kullerstensgatorna.
Nå men, lite balans behöver det ju vara också på den mysigaste resan, he he. Här kommer lite bilder från helgen:
Vi bodde på ett av våra absolut favorit-hotell, Swissotel Tallinn. Dom har också ett superbra hotell-gym, så fick till ett pass både på lördag och på söndag.
På lördag åt vi middag på Restoran Cru, som hade fått 4,6 poäng på tripadvisor, så förväntningarna vad höga. Dock var både betjäningen och maten lite en besvikelse. Men själva stället/utrymmet var super (och vinet).
Det finns få saker jag uppskattar så mycket som hotellsängar och dom prassliga vita sängkläderna och dynorna...
Världens bästa. Just sayin.
Slurpar på citronvatten på ett jättemysigt café där.
Det var lugnt på stan på söndagen.
Så, det får vara bra så. Ha en riktigt bra vecka!
Springskor, överraskningar och gröt
Hejsan,
Jag vill först börja med att tacka för all fin respons och alla kommentarer jag har fått på mina senaste inlägg, tack, det värmer mitt blogghjärta.
Nu är det lördag morgon, klockan är 07:25, och jag sitter här med mitt kaffe och min frukost. Så tidigt? Jo, vi skall nämligen åka till Tallinn idag. Vi har nu varje sommar de senaste åren åkt på en kort weekend till Tallinn, men denna sommar har vi inte hunnit och jag hade redan accepterat det. Men, så överraskade Henkka mig för några dagar sedan och sa att han bokat, så vi skall åka nu i helgen. Jag minns när jag och H blev tillsammans, så sa jag till min mamma något i stil med ja, han är ju inte någon romantiker direkt, inte en sådan som ger överraskningar och frukost på sängen. Lite som pappa. Vilket ju var helt fine för mig, förstås. Jag blir till och med lätt obekväm i typiska romantiska situationer. Typ rosblad på sängen. Kan knappt tänka mig något värre, jag skulle säkert bara börja gapskratta. Men ja, till min poäng; under de senaste åren har han ändå fått till några överraskningar, som jag har uppskattat jättemycket. Typ denna. Det skall bli väldigt kul!
Förresten. Hett gröttips!
Nu när det finns inhemska äpplen. Ta ett äpple, tärna ner det fint i en kastrull tillsammans med lite kanel, havregryn och vatten/mjölk/nötmjölk. Koka upp och tillsätt en äggvita strax innan det är klart. Supergod äppelgröt!
Men ja, hur går det med min löpning då? Om någon mot förmodan är intresserad. Skulle kanske vara Nina i så fall, men hon är väl uppdaterad om läget i realtid, så för hennes skull behöver jag inte skriva detta. Men för er andra ointresserade eller intresserade: det går faktiskt mycket bättre! Igår fick jag till ett långpass på exakt 1 h och 30 minuter. I kilometer blev det väl kring 15, men det är mindre viktigt. Nu just försöker jag bara fokusera på att få kroppen att vänja sig vid längre påfrestningar, eftersom jag inte sprungit långt sen HCR i maj. Men det kändes helt bra.
Det kan ha berott på mina nya skor. Eller i alla fall kan dessa har påverkat att det kändes som att det gick lite lättare. Köpte alltså nya skor här i veckan. Asics Gel-nimbus 20. En väldigt stadig och dämpad sko som är bra för längre asfaltlöpning. Mina gamla hade nog allt för många metrar i sig, så det var verkligen på tiden med nya.
Röda och fina.
Men, nu skall jag packa det sista (okej nej, vem försöker jag lura, jag skall börja packa för jag orkade inte göra det igår kväll). Sen bär det av till Tallinn.
Ha en riktigt trevlig helg!
Till dig som söker jobb (eller någon gång har tänkt göra det)
Hej,
Hösten innebär för många också jobbsökningstider. Många företag börjar rekrytera mer igen efter några lugnare sommarmånader och flera som t.ex. utexaminerats under sommaren börjar på allvar söka nya jobb till hösten. Det kan vara både spännande, men också jobbigt att söka jobb. Medan det kan kännas som att alla andra får jobb bara genom att titta på en jobbannons, så kanske man själv söker jobb som ett heltidsjobb i flera veckor eller månader - utan att få något.
Och ju fler nej man får, desto mer tar det på självförtroendet och man börjar tvivla på sig själv och sin kompetens. Jag har varit där själv som jobbsökande, skrivit ansökningar, sprungit på intervjuer - och samlat på mig en hel del erfarenheter den vägen. I och med mitt nuvarande jobb inom rekryteringsbranschen har jag också fått se det från andra hållet, vilket har varit väldigt intressant och lärorikt! Men, utan desto längre förklaringar, så tänkte jag att jag idag skulle dela med mig av några små tips för er som söker eller har tänkt söka jobb. Jag gör det i Q/A-format.
Hur lång skall ett CV vara?
Vissa hävdar att ett CV utan undantag bör vara 1 sida, inte mer och inte mindre. Medan andra menar att bara en sida tyder på lite erfarenhet och att den absolut skall vara 2 sidor. Jag skulle säga att det nog inte spelar någon större roll om den är en eller två sidor, utan det är innehållet och helheten som är det viktigaste. Dock skulle jag rekommendera att ändå försöka hålla det till max två sidor, eftersom det är meningen att du skall få förmedlat den viktigaste informationen för positionen du söker. Att ha ett jättelångt CV med massa information kan ge intrycket av att du har svårt att sammanfatta dig eller att du inte förstår vad positionen du söker går ut på - du vet inte vad som är relevant.
En annan viktig sak är att ifall ditt CV har fler än en sida, så lönar det sig alltid att ange sidnumrering i formen 1/X o.s.v, så att den som läser inte missar någon sida. Det är lätt hänt att man öppnar ett dokument och i all hast bara kollar den första, utan att ens tänka på att det finns en till sida. Om läsaren printar CV:t kan det också hända att bara första sidan kommer med. Men om man då ser att det står 1/2 på sidan, så förstår man ju ganska snabbt att man har bort en sida.
Måste jag ha bild på mitt CV?
Såklart måste man inte ha bild på sitt CV, men jag skulle nog alltid rekommendera att ha det. Det ger dig ett ansikte och kan göra det lättare för den som läser ditt CV att komma ihåg dig. Med en bild kan du också visa din personlighet på ett annat sätt än bara genom text. Men om du sätter en bild, välj då en bild som lämpar sig för arbetssammanhang och för positionen du söker. Om du bara har en bild på dig själv från när du körde krogrunda på Magaluf 2012 så kanske det är bättre att lämna bort bilden.
Finns det något annat man bör tänka på när man skriver sin CV?
Vad är det för jobb du söker? Söker du ett marknadsföringsjobb eller något annat kreativt eller visuellt, kan det vara bra att satsa lite extra mycket på layouten. Om man däremot söker ett bankjobb eller jobb inom sjukvården till exempel, så spelar det nog inte så stor roll om du har med ikoner, fina funktioner och färger, så länge den annars ser snygg och stilren ut. Kom ihåg att ditt CV ger en bild av dig som person och kan också påverka hur lämplig du kan anses vara för en position.
Vad är det relevant att ta upp i ansökningsbrevet och vilka bilagor skall jag bifoga?
Det här är ytterst viktigt; läs jobbannonsen noggrant innan du skickar iväg din ansökan!
Ber dom dig skicka den via e-post eller via någon databas? Om du skickar den på fel sätt lär din ansökning hamna åt sidan. Vill dom ha löneanspråk? Sätt ett löneanspråk. Och håll deadlinen för ansökningen. Det lönar sig att dubbelkolla jobbannonsen en extra gång innan man skickar iväg sin ansökan, så att man säkert har med allt dom ber om, samt att man har skrivit en ansökan specifikt för den position man söker. Om man använt någon gammal ansökan som mall, så kolla också att du ändrat alla rubriker, filnamnet och företagets namn inne i texten.
Vad gäller ansökningsbrevets längd så brukar ca. 1 sida vara bra. Kom ihåg att du inte skall berätta hela din livshistoria, utan fokusera direkt på jobbet du söker. Varför söker du? Varför skall dom välja dig? Och vad gäller bilagor, så kolla i annonsen vad dom ber om. Det är onödigt att skicka alla betyg och intyg du har redan i jobbansökningen, om det inte står att man skall göra det. Spara dom till en eventuell intervju.
Hur vet man vad man skall sätta för löneanspråk?
Det kan vara väldigt svårt att veta vad man skall sätta för löneanspråk, men det lönar sig alltid att göra det om dom ber om det. Det är både rättvist mot dig och mot arbetsgivaren att du inte går vidare i processen om ditt lönekrav är 3000 €, men arbetsgivaren bara kan erbjuda en lön på t.ex. 2000 €. Det kan löna sig att researcha lite före, har du kompisar med liknande jobb, vad får dom? Vad är medellönen i detta jobb enligt statistik? Vad har du för utbildning? Ifall du är villig att diskutera om lönen, skriv ändå ut en rimlig summa, men säg att du är villig att diskutera. Det visar att du är intresserad trots att du inte kan få exakt det du bett om.
Hur viktigt är det att ha en LinkedIn-profil och andra sociala medier?
Om du inte har LinkedIn ännu -skaffa! Och är du inte aktiv där -var aktiv! Det är alltid bra att vara aktiv och länka till sin LinkedIn. På LinkedIn kan det vara enklare att få fram sin personlighet än bara genom ett CV. På LinkedIn kan man nämligen se kommunikationsstil, nätverk och intressen på ett helt annat sätt. Har du en blogg, Instagram eller annat du vill visa - länka det i ditt CV. Om du inte vill att din arbetsgivare skall gå in på t.ex. din blogg, låt då bara bli att länka det. Arbetsgivaren får nämligen inte googla eller söka information som kandidaten inte själv gett tillåtelse till i en ansökningsprocess.
Om jag slipper på intervju då, vad skall jag då tänka på?
En sak som jag först och främst rekommenderar är att hålla koll på alla positioner du sökt, t.ex. genom att göra en lista, om du sökt många olika positioner och till olika företag. Om någon från ett företag ringer och kallar in dig till intervju och du inte har någon aning om vem personen är eller vad det gäller för position eller företag, kan stämningen bli lite stel. Så försök hålla lite koll på det.
Sen så finns det ju vissa självklara saker som gäller inför en arbetsintervju, bland annat att komma i tid, att vara lämpligt klädd samt att ha på klart vilken position och vilket företag det är man blir intervjuad till. Med detta menar jag nu inte att du behöver ha koll på alla nyckeltal i företagets senaste bokslut, eller veta vad alla i ledningen heter - men du bör ha lite koll på företaget och dess historia och verksamhet. Samma sak gäller med positionen du söker. Den som intervjuar dig förväntar sig knappast att du ska veta exakt vad du skall göra på ditt eventuellt nya jobb, men redan att du har koll på ungefär vad det handlar om ger ett bättre intryck (tips: spara jobbannonsen, du hittar den sällan då ansökningstiden gått ut!).
Något man bör undvika?
Inför intervjun skulle jag också ge som tips att inte öva in allt för mycket "utantill", d.v.s. så att du har klart exakt vad du skall svara på en viss fråga. Det kan låta väldigt onaturligt och oäkta, samt förorsaka onödigt med stress och press under jobbintervjun, när du har massor att komma ihåg. Det är förstås bra att tänka igenom saker du vill säga och lyfta fram, men du kan omöjligt veta exakt vad intervjuaren frågar, så det är onödigt att stressa alltför mycket över att ha exakta färdiga modellsvar på vissa frågor, utan ta frågorna vart efter och svara på det som intervjuaren faktiskt frågar.
Och till sist; var dig själv! Visa vem du är, lyft fram din personlighet. Visa att du är genuint intresserad av positionen och företaget och villig att lära dig mer.
Och så humor, det skadar aldrig - inte ens på den seriösaste jobbintervjun.
5 dialektord som borde få plats i den svenska ordboken
Hej,
Först vill jag börja med att säga att för er som under den senaste veckan bläddrat, eller råkat komma in på några av mina gamla inlägg och lagt märke till att dom ser väldigt konstiga ut - det är inte meningen. Bilderna och bildtexterna på de flesta inlägg är plötsligt helt huller om buller och det har att göra med uppdateringarna som gjorts här på sidan, så jag hoppas det går att fixa! Hoppas ni har överseende.
Nå men, till dagens inlägg.
I början av min bloggkarriär (höhö) så skrev jag ett inlägg där jag listade 4 finska ord som jag saknar i svenskan. Ni kan läsa blogginlägget här.
Idag tänkte jag göra ett liknande, men med det ljuva språket dialekt. Som många av er redan vet, så är jag ju född och uppvuxen i Edsevö. En liten by med ca. 500 invånare i Pedersöre, 10 km utanför Jakobstad. Jag har därav pratat dialekt största delen av mitt liv. Trots att jag både i jobbsammanhang och studier, samt nu för tiden dagligen med min pojkvän och flera av mina vänner pratar högsvenska, så finns det en del ord som jag saknar i högsvenskan. Eller ja, kanske inte saknar direkt, men tycker är bra. Här kommer några:
Lejdo
Ni vet, när det känns som att allt går emot en och man är riktigt trött på allt - då har man lejdo/lejdon. Skall man säga det på högsvenska så blir det väl närmast att man "är trött på något". Men det är ju inte alls samma sak, att ha lejdo beskriver med ett ord ett sånt sinnesstånd då man bara vill dra täcket över huvudet och ligga kvar där en bra stund.
Pika i
Okej, det här är kanske ett ord som bara finns på Edsevöiska, eller något som bara jag och mina vänner sa när vi var små. Men att vara pika i någon är ju det bästa ordet för när man har ett öga för någon, men inte ännu kan säga att man är kär. Förälskad låter allt för dramatiskt och seriöst, medan betuttad i kanske är det fulaste ordet som finns. Intresserad av beskriver inte heller den där spännande, fnittriga känslan av när man är pika i någon. Hur bra ord egentligen?
Bliido
Ett riktigt tråkigt ord som jag inte alls längtar efter. När det är bliido, d.v.s. några plusgrader ute och snön har en sådan konsistens att man kan göra snöbollar av den. Det skulle väl närmast heta att det är blötsnö, vilket i sin tur bara beskriver bara själva snön i sig, inte hela väderfenomenet. När man säger att det är på bliido, då vet alla att temperaturen är kring 0 eller några plusgrader.
Prytto
Ett ack så fult ord, men. Nu kan det hända att det här är helt i mitt eget huvud, men för mig så betyder prytto inte samma sak som sur. Jag tänker att när man är prytto, så låtsas man vara lite sur, men det är inte alls så allvarligt, medan om man är sur, så är man på riktigt på dåligt humör. T.ex. för min pojkvän gäller det ifall jag är prytto: kittla mig lite, ge mig en puss och säg att jag är fin så blir jag på bra humör igen. Om jag är sur: det lönar sig att hållas på avstånd och absolut inte säga något extra. Ni förstår, helt olika saker.
Assit
Kan det inte bara finnas ett ord för assit på svenska? När något var assit, så var det snålt eller lite. Ni vet, om man frågar sin lillasyster om det var många snygga killar på Mellen (melody, stället där folk går ut i Jakobstad red. anm.) så kan hon svara att det var assit. Då vet jag direkt att utbudet inte var så bra. På högsvenska måste man i stället svara något i stil med "det var nog inte så många". Om man fyndar något på rea eller på loppis så får man det också oftast för assit, d.v.s. man betalade inte mycket.
Har ni några bra ord för dessa? Och finns det några ord som ni andra lantisar saknar i högsvenskan?
En cool lantis:
Vilken idiot springer 21 km frivilligt, och betalar dessutom för det?
Jag hatar att springa, det är det värsta jag vet. Det gör ont i mina vader och i mina lår. I mina axlar också. Ja, i hela kroppen faktiskt. Och så klämmer det på stortån, jag kommer säkert få en blå nagel. Kanske alla tånaglar. Och så faller dom av. Varför löptränar jag överhuvudtaget? Det här suger ju. Dessutom är jag dålig på det. Allt för långsam. Och så skaver mina trosor. Har jag inte lärt mig att jag inte ska springa i dessa? Kul med skavsår mellan skinkorna. Varför har jag gått och planerat in att jag skall springa ett halvmara om en månad? Eller nej, varför har jag inte tränat som jag borde? Nej, men det var tandens fel, att den blev inflammerad kunde jag ju ingenting åt. Och ja, så värmen förstås. Inte har jag ju kunnat springa när det är så varmt. Man vill ju inte få hjärtattack heller. Nej, men nu skyller jag ju bara ifrån mig. Det är nog helt mitt eget fel, jag kunde ha sprungit mer, eller börjat i tid. Borde jag bara skita i halvmaran? Nej, men då är jag en loser. Jag borde inte ha anmält mig från första början. Jag har nog bättre saker att sätta pengar på också. Att springa suger. Jävla endorfiner, det är nog bara skit. Vilken idiot springer ens 21 km frivilligt, och betalar dessutom för det?
Ungefär så här gick mina tankar under och efter torsdagens löprunda. Jag njöt inte alls av att springa och jag hade en dålig känsla under hela passet. Inte ens efteråt kändes det bra. Jag sa till och med till Nina som jag skall springa med, att jag nog inte kommer att delta i loppet ändå. Men så kom jag på mig själv, att om vi kommit överens om att springa det tillsammans och jag har sagt att jag skall delta, så kan jag inte ge upp så enkelt.
Så jag ångrade mig. Jag gjorde en ny löprunda idag. Det kändes absolut inte jättebra, men bättre än i torsdags i alla fall. Jag lyssnade också på träningspodden under min löprunda, där Lovisa berättade att hon skulle springa ultravasan, d.v.s. 90 km om några dagar. Hon hade också tränat för lite och förberett sig för dåligt, tyckte hon. Plötsligt kändes det ändå som att 20 km kan jag nog lunka mig igenom, utan att ha tränat allt för mycket. Och dessutom har jag ju ännu några veckor tid på mig att samla kilometrar.
Nemeeen, du sprang ju just ett halvmara, såklart du kommer att klara detta.
Men det här är ett av mina stora problem. Jag har alltid haft högra krav på mig själv och på det mesta jag tar mig an. Om jag gör något, så skall det vara ordentligt. Inte något ditåt eller halvbra. Om jag sätter ett mål, så vill jag nå det. Så när jag i våras bestämde mig att det blir ett nytt halvmara på hösten, där jag kanske till och med kunde sikta på att förbättra mitt personliga rekord - så är det svårt att trappa ner till att jag "bara" skall ta mig igenom det. Varför? Nej, jag vet inte heller. Så nu övar jag mig på att bli bättre på att kunna justera mina mål.
Så ja, jag siktar ännu in mig på att ge Espoon rantapuolikas en chans. För just jag är väl den där idioten.
Bilden är från det första loppet vi sprang tillsammans, jag och Nina. Helsinki City Run 2014.
4 tips för att få träningen till en rutin i höst
Hej,
Hösten innebär för många lika mycket (om inte mer) en nystart som nyåret. Speciellt när det kommer till träning. På sommaren har det kanske har varit extra mycket firande, mycket glass och rosé, annorlunda dygnsrytm, långa sovmornar och mindre fasta rutiner - vilket det ju absolut skall få vara, men samtidigt kanske man längtar efter rutiner och hälsosammare vanor.
Hösten är faktiskt en perfekt tid för träning! Man kan (i början av hösten) fortfarande träna utomhus i naturen, temperaturen är ofta ganska optimal och det blir inte heller mörkt allt för fort. På gymmen är det kanske ett nytt höstschema som gäller efter sommarens semestrar, och har man riktigt tur så är det några nya, trevliga gruppträningspass på schemat också.
Men trots att man är tillbaka i normalare rutiner och tanken av att börja träna känns lockande, så är det inte alltid så enkelt att få träningen/motionen till en rutin - och ännu mindre att hålla fast vid det en längre tid. Därför tänkte jag dela med mig av några tips som kan vara bra att tänka på innan man köper 5 par nya tights, ett årskort till gymmet, nya springskor eller anmäler sig till ett lopp. Nu är jag ju inget proffs, men delar med mig av egna erfarenheter. Ni har säkerligen hört dem förr, men det kan löna sig att repetera:
Sätt rimliga mål
Något av det viktigaste för att få träningen till en rutin är nog att inte sätta för höga mål eller gå in allt för hårt. Om man inte har tränat regelbundet på en längre tid, eller aldrig, lönar det sig nog inte att sätta som mål att man från och med måndag skall träna 5 gånger i veckan, inte dricka alkohol, inte äta något socker och helst veganskt och glutenfritt också. Ja och ekologiskt förstås.
Om man sätter upp allt för höga mål direkt så är det lätt hänt att man då inte klarar dem, vilket resulterar i besvikelse och en känsla av att man igen misslyckats, vilket kan resultera i att man struntar i allt helt. Och försöker igen nästa måndag. Så börja hellre med små mål som är lätta att nå, och öka successivt. Kanske två eller tre träningar i veckan? För sen när man har klarat de mål man har satt upp och till och med kan öka på dem och sätta nya mål - det ger motivation på vägen och en vilja att fortsätta! Och kom ihåg, att ofta hänger träningen och kosten ihop. Ju mer man tränar, desto mer vill man ha bra och ren mat.
Hitta en träningsform som du tycker om
Även fast Yoga verkar vara the thing just nu, eller fast din kollega älskar gymträning, eller fast din granne pratar högt om hur bra hen mår av löpträning - så behöver det inte vara att det är något för dig eller något du tycker om. Om man vill träna regelbundet längre än en vecka så lönar det sig nog att först fundera vad som passar en själv, ens intressen och ens livssituation. Alltid är det ju bra att pröva på nya saker - och det behöver man kanske nödvändigtvis göra för att hitta det man vill fortsätta med, men att hålla på med något bara för att någon annan gör det, det håller inte i längden. Jag tror kanske det här är något av det viktigaste för att få träningen till en rutin - att hitta något som ger mer än det tar och som medför något som får en att vilja göra det igen.
De gyllene två veckorna
Du har kanske en vision om hur du börjar din träningshöst med att gå till gymmet, köra ett riktigt tungt pass, för att sedan få massor med endorfiner -och bara längta efter att få komma tillbaka följande dag. Men så där fungerar det sällan i verkligheten. Egentligen är du efter det första passet kanske bara irriterad för att det var så mycket folk, trött för att det var så tungt, besviken för att det inte alls kändes som du hade önskat dig och uppgiven för att du känner dig som en looser som inte orkar göra en armhävning utan att ha knäna i marken.
När jag har haft motivationssvackor eller haft en längre träningspaus så brukar jag ge det två veckor. De första träningarna känns lite jobbiga och jag kanske har så träningsvärk efteråt att jag bara vill strypa varje människa som säger att träningsvärk är en skön känsla. Men redan andra veckan så märker jag hur det går lite bättre, lite lättare och hur jag inte är lika sjuk i kroppen efteråt. 2 veckor - och det kommer garanterat bli fler.
Planera
Och till sist - mitt mantra när det kommer till träning; planering. Bestäm en dag, till exempel söndag, då du sätter dig ner med din kalender och en kopp kaffe och kollar hur nästa vecka kommer att se ut och vilka dagar/tider du har tid att träna. Sätt in vad du skall träna och när. När det är inplanerat på förhand är det mycket lättare att hålla fast vid det också. Till skillnad från att du kanske kommer hem från jobbet, sätter dig ner på soffan och funderar om du borde gå och träna eller sätta på Netflix.
Jag tycker till exempel om att träna direkt efter jobbet in i veckan, för då när jag kommer hem - så har jag hela kvällen ledig. Men det här kräver ju då lite planering, eftersom jag behöver ta med gymkläder, kanske något mellanmål etc. till jobbet de dagarna jag går och tränar direkt efter. På fredagar brukar jag också träna innan jobbet, och när det är bestämt, så stiger jag upp en och en halv timme tidigare fast det skulle vara skönt att sova lite längre, precis som om jag vore på väg till ett möte eller annat som är inbokat.
Om du t.ex. går på gruppträningspass kan det vara riktigt enkelt att få rutin på träningspassen. De brukar ju gå varje vecka samma på samma tidpunkt, och då kanske tisdagar blir bodypump-tisdag. Om du inte går på gruppträning så är det ändå bra att sätta ut bestämda pass som man upprepar varje vecka. Bestäm till exempel att på onsdagskvällar simmar du, eller bestäm med en kompis att på måndagar går ni ut och går. Fun fact: Min, Ninas och Iias grupp på whatsapp heter ännu "måndagslänkkare" för den skapades en sommar då vi alltid var ut och gick/sprang på måndagskvällar.
Det var dom tipsen. Jag började faktiskt själv med ett helt nytt träningsschema i måndags, som fokuserar mycket mer på gymträning än vad jag är van vid. Så det känns kul med lite nya utmaningar! Skall bli spännande att följa med och se hurudana resultat jag kan få av det.
När Linn Jung slutade blogga på Sevendays
Hej,
Det pratas så ofta om det negativa med sociala medier - om hur det ger ångest, en förvrängd bild av verkligheten, hur det fokuseras allt för mycket på yta och utseende etc. Det pratas också om hur det ofta förekommer en negativ klang, mobbning och hat på olika SoMe-kanaler och jag har själv berört ämnet här. Det ligger ju förstås tyvärr en sanning i det. Men faktum är ju bara, att hur mycket vi än klagar och ojar oss över den negativa atmosfären på sociala medier, så kommer det ju i alla fall inte att bli bättre om vi inte själva ändrar på det.
Utan att dra ut på inledningen desto mer, så det som jag ville komma till var att idag vill jag lyfta fram några kvinnor (av många) i den finlandssvenska blogosfären, som jag tycker förtjänar lite extra creds. Jag är allt för dålig på att kommentera och ge feedback direkt på bloggar (jobbar på det!), så nu ägnar jag ett helt inlägg åt det här på min egna blogg i stället.
Under året har det ju startats flera poddar i svenskfinland, och Sandra och Michelles är en av dem. Dom två har ju sina egna företag sedan länge tillbaka, som redan det är häftigt, men jag tycker det är så kul att de ändå bara gör nya saker de drömmer om och tycker är roligt! Det verkar inte finnas något som stoppar dessa två.
Sandra har också samarbetat med Julia, som också är en som gör mycket och gör det bra. Förutom att Julia sköter om oss bloggare på Sevendays och har egna företag så ordnade hon och Sandra alltså förra veckan en influencer-resa till Åland, som det skulle ha varit så roligt att åka med på. Jag tycker verkligen det är så roligt att någon faktiskt tar tag i och ordnar dessa typer av evenemang!
Sen har vi Karolina och Daniela -en till duo som har startat en podcast i år. Enligt dem själva tvekade de först att starta en podd för att alla har ju en podd nu för tiden. Jag är glad att dom ändå gjorde det. Länge sedan någon med så bra åsikter satt och spelade in när dom pratade. Finns det förresten någon podd med bättre jingel (heter det förresten så, musiken som spelas före och under poddavsnitten)?
Några andra som jag vill lyfta fram är Helena Malm, som i gruppen Finlandssvenska bloggare på facebook delar med sig om sina historier, mycket från förr i tiden. Det är alltid lika intressant att läsa hennes texter! En sak är säker, jag skall också blogga när jag är i hennes ålder! En annan bloggare som jag fått upp ögonen för genom facebook är Leena Sahlström, som bloggar om sitt liv med cancerdiagnos. Hon är en så otroligt stark kvinna som verkligen förmedlar budskapet om att det alltid finns hopp! Så vill jag ännu ge en eloge till Ida - en otroligt driven person som för andra året i rad ordnade Jakobsdagar med bravur! Jag har aldrig sett så bra feelis i Jeppis, som det var under Tungevaag & Raaban konsterten - wow säger jag bara!
Men det här inläggets rubrik då?
Ja, min rubrik var ju inte helt en clickbait. För till sist har vi då Linn och Anna. Att säga upp sig från sina jobb och verkligen satsa på något man tror på och vill göra, ja det är ju inte alla som gör det. Där krävs det förutom vilja och driv också rejält med mod. Men så häftigt, och det skall bli kul att följa med dem och deras nya företag. Det tråkiga med Bertills & Jung är ju dock att två bra bloggare också slutade på denna bloggportal. Men för att se det positiva i det, så här kan det gå när Linn Jung slutar blogga på Sevendays:
skärmdump från sevendays interna grupp på facebook.
Jag skall vara helt ärlig. Jag tvekade innan jag skulle skicka in min ansökan om att få börja blogga på Sevendays - jag tveckade mycket och länge. Inte föra att jag inte skulle vilja starta en blogg, utan mer för att jag inte visste om det var helt min grej. Nej, jag skall vara helt ärlig. Mest undrade jag nog vad andra kommer att tänka. Typ lite men gumman, du är 10 år efter, att starta en blogg 2018 är ingen idé. Tror du dessutom att någon är intresserad av att veta vad du gör eller tänker?
Men obviously är ni. Och det är jättekul!
Så ja, den sista jag vill ge lite creds till idag är mig själv - som vågade skicka in en bloggansökning till Sevendays och som kan producera (några i alla fall) inlägg som ni gärna läser.
Oh, jag kommer bara på fler och fler som jag skulle vilja hylla i inlägget, men måste nog sluta här. Det får bli en annan gång.
Och jag ber om ursäkt för ett väldigt råddigt inlägg. Men så blev det idag, heh.
Tillbaka i vardagen
Hej,
I söndags kom jag tillbaka till Helsingfors efter nästan två veckor hemma i Österbotten. Så nu är jag tillbaka i vardagen här, med jobb och en bastuvarm lägenhet.
Jag hade verkligen en superbra semester, bortsett från min lilla tandincident. Jag skrev redan ett inlägg här på bloggen om min första semestervecka, då det var jakobsdagar i stan. Andra veckan var mindre hektisk med mindre schemalagt program. Jag var bland annat en sväng till Vasa och hälsa på Viccan samt hjälpte min syster och hennes kompisar med deras flytt. Jag hann även träffa kompisar och före min tandincident så hann jag också träna några gånger. Jag spenderade även massor med tid vid villan och en dag på Fäboda. I slutet av veckan var det mycket fixande och övande kring bröllopet som jag var på i lördags, som jag skrivit om här.
Idag har jag förresten varit och dra ut min tand. Så förhoppningsvis skall det nu ordna upp sig och jag slipper värken och inflammationen. Men så idag är jag därför på glassdiet. Ja, det blev glass och smoothie till lunch/middag, för så mycket annat kan jag inte äta just nu. Tror ni jag lider? Njäe, not so much. (Tand)läkarordnierad glassdiet.
Här kommer nu lite bilder från min andra semestervecka:
Köket vid villan är litet och mysigt med fina inredningsdetaljer (jag vill ha ett SMEG-kylskåp!).
Min pappa har hållit på bygga ut terrassen under tiden jag varit hemma, så snart är den klar.
En instafrukost: 
Träning
Sushi-picknick i Vasa
Från Viccans balkong i Vöråstan strax innan det utbröt ett åskväder
Både sångarna och åskådarna behöver lite pizza mellan sångövningarna
Fäboda-stranden
Solnedgång på Ådö
Kanske mitt vackraste blogginlägg någonsin
Hej,
I lördags var jag på bröllop. Hela dagen var så otroligt fin, med både massor med skratt och även en och annan tår. En vacker vigsel följt av en väldigt rolig, välplanerad och stämningsfull bröllopsfest.
Det var alltså Sandra & Christoffer som gifte sig. Sandra lärde jag känna i tvåan i gymnasiet och hon blev snabbt en av mina bästa vänner. Vi hade ett väldigt tight gymnasiegäng, som ännu håller ihop, trots att vi bor på olika ställen runt om i hela Norden. Det var så kul att vi nu också kunde träffas allihopa! Christoffer har jag kännt ännu längre, sedan jag började sjuan i högstadie. Då var han en av dom coola killarna i nian. Så kul att dom har hittat varandra och dom är verkligen ett så fint par! ♥
Jag hade även fått äran att sminka Sandra. Så jag åkte iväg till deras hotell redan på förmiddagen och spenderade tid med henne och Alina. Sedan åkte vi iväg till kyrkan och vidare till festen. Där stannade vi hela halva natten och hade så otroligt kul. Utan desto närmare beskrivning, bjuder jag här på några bilder från dagen, helt randomly från både Instagram och kameran:
Som ni ser så hade Sandra byxor på sig! Alltså, så så så så så otroligt snyggt och verkligen så hennes stil! Tror absolut vi kommer få se mera byxor och byxdressar på bröllop framöver. Remember where you saw it first ;)