Visa alla inlägg skrivna oktober 2018
Älskade, hatade rumpträning
Jag har säkert nämnt det förr här på bloggen, men att träna ben och nedre kroppen överlag har alltid varit min styrka i gymmet och något jag tycker väldigt mycket om. Så har det varit redan länge innan samhället drabbades av någon rump-boom. Det beror troligtvis på min fotbollsbakgrund, då benstyrka redan då var väldigt viktigt för att utvecklas inom sporten. Mina gener har också gett mig en kraftigare nedre kropp - genom både muskler och fett - och jag har alltid känt mig stark i benen.
På tal om rump-boom. Ben- och speciellt rumpträning får ju ofta onödigt mycket kritik, eftersom många automatiskt associerar det med bara utseendemässiga faktorer. Men jag tycker ändå det är bra att komma ihåg att bygga rumpa/ben verkligen inte bara handlar om utseendet. Att ha starka rump- och benmuskler är också jättebra åt till exempel ryggen och hållningen. Speciellt i dagens samhälle, när vi är allt mer stillasittande, är det viktigt att träna styrka i nedre kroppen för att förebygga olika sorters rygg- och hållningsproblem. Men det här har ni säkert hört förr också. Dock skulle jag ju nog ljuga om jag säger att jag inte tycker det är snyggt med fylliga rumpor. Men så finns det också mycket annat jag tycker är snyggt. Men nog om det - framför allt är benträning roligt.
Nu är jag ju ingen utbildad PT, fysioterapeut eller annat proffs, men en del har jag lärt mig av mina flera år som aktiv gym-tränande amatör. En sak är att få träningen att kännas i rumpmusklerna och inte bara i fram- och baklåren. Eller ännu värre, i korsryggen. Det hände nämligen ofta förr, att jag trodde jag tränade rumpa - men nästa dag hade jag ändå bara träningsvärk i framlåren, eller så gjorde det ont i ryggen vid vissa övningar. Jag tror inte jag är ensam om att ha eller ha haft detta problem. Därför tänkte jag dela med mig av några små tips och övningar som har hjälpt för mig, och som kanske hjälper för dig ifall du vill ta din benträning till en ny nivå:
• Värm upp ordentligt
Och nu menar jag inte bara den vanliga uppvärmningen, som man gör på löpband eller crosstrainer, som väcker hela kroppen (den kan man förstås också göra), utan den som specifikt värmer upp rumpmusklerna. Det påverkar otroligt mycket hur hela passet känns för mig, ifall jag har värmt upp musklerna ordentligt innan.
Några bra uppvärmningsövningar är till exempel:
1. Knäböj med kroppsvikt (extra bra med gummiband). Där gäller det att fokusera på att spänna rumpmusklerna, ha tyngden på hälarna och trycka knäna utåt.
2. Höftlyft med kroppsvikt på step-bräda. Pumpa upp och ner ca 20 repetitioner. Man kan också göra detta med ett ben åt gången och ha det andra rakt upp i luften.
3. En tredje bra uppvärmningsövning är benlyft. Stå på alla fyra och lyft benet bakåt och uppåt genom att spänna rumpmuskeln. Går också att göra åt sidan med böjda ben.
Höftlyft på step-bräda
• Träna inte med för tunga vikter
Jag tycker själv man ofta läser att man skall våga lyfta tungt, var inte rädd för tunga vikter och så vidare. Och det är klart att man inte alltid skall träna med samma, små vikter, ifall man vill bli starkare och bygga muskler. MEN, däremot tycker jag det är viktigt att våga börja med mindre vikter som man känner sig säker med, så att man först får in den rätta tekniken.
Jag hade till exempel till en början jättesvårt att få marklyft att kännas bra - för att jag hade allt för tunga vikter. Sen när jag vågade ta bort vikter och verkligen fokusera på att spänna rumpmusklerna i lyften, så blev marklyft snabbt en av de övningar som jag fick bäst kontakt med rumpmusklerna med. Och efter det är det enklare att börja sätta på mera tyngder.
TIPS! Jag brukar också göra en variant av raka marklyft i smith-maskinen där jag står på en stepbräda, den tycker jag är superbra.
• Träna andra kroppsdelar emellan
Att bara träna 4 benpass i veckan kommer knappast att ge dig de bästa resultaten. Dels kommer musklerna inte att få den återhämtning de behöver och risken för skador blir större. Dessutom, att träna andra kroppsdelar emellan - som till exempel rygg, mage, axlar och armar, kommer också att göra dig starkare och göra det lättare för dig på dina ben/rumppass. Det kan hjälpa dig att få bättre greppstyrka på marklyft, ha bättre hållning, orka bära stången i knäböj och så vidare.
Det finns massor med memen om att man (främst män) inte borde skip leg day, men på samma sätt skall du heller inte skippa arm, axel eller core-day. För alla dessa träningar stöder varandra mer än man tror.
• Variera övningar och ta hjälp av gummiband/brädor
Squats, squats, squats i all ära, men det finns så många andra bra övningar som man också kan testa på. Om jag har noll inspiration att gå till gymmet så brukar jag Instagramma. Där hittar jag ofta snabbt massor med näst intill märkliga övningar, som jag blir nyfiken på att pröva.
Men sen behöver man också komma ihåg att det finns otroligt många olika varianter på olika övningar och genom att använda olika redskap kan man få samma övning att kännas på olika sätt. En knäböj är inte alltid en knäböj, liksom. Testa dig fram vad du gillar och testa lite olika varianter, så får du enkelt variation i träningen. Här är ett exempel på hur man t.ex. kan variera knäböj/squats:
- Knäböj med kroppsvikt
- Knäböj med gummiband
- Knäböj med hälarna på bräda
- Knäböj med skivstång bak
- Knäböj med skivstång fram (front squats)
- Knäböj i smith-maskin
- Knäböj i hacklift maskin (hack squats)
- Knäböj bredbent (sumo squats)
- Knäböj bredbent med kettlebell
- Knäböj med ett ben (pistol squats)
- Knäböj med ett ben på bänk bakåt (bulgarian split squats)
- Knäböj med upphopp (jump squats)
- Knäböj i cable-maskinen (cable squats)
och så vidare...
Och hur avslutar man nu ett sånt här inlägg, om inte med en riktig rump-spännar-pose-bild?
Ett inlägg om god mat och god gröt
Hej,
Igår var vi och åt middag på Garden by Olo här i Helsingfors. Vi hade bokat bord dit redan för flera veckor sedan, eftersom Henkka skulle ha deadline för sin gradu tidigare denna vecka - och om det är något man behöver fira, så är det en färdig gradu.
Garden by Olo är en sidorestaurang till restaurang Olo, som är en av de några restauranger i Helsingfors som belönats med en Michelin-stjärna. På deras hemsida beskriver dom Garden by Olo som restaurang Olos "bakficka"; en bistro med lite ledigare atmosfär.
Alltså det är smakmässigt absolut en av de bästa restaurangerna jag någonsin besökt. Allt var bara så gott.
Hela restaurangupplevelsen var perfekt för en parmiddag. Snyggt ställe, bra stämning, superbra betjäning och verkligen god mat. Det här är dock inget ställe jag skulle besöka jätteofta, eftersom det inte är det billigaste. Men verkligen en restaurang värt ett besök!
Här är våra huvudrätter. Så gott!
Eftersom jag oftast syns i träningskläder och ganska ofixad här på bloggen, så kan jag ju också visa upp gårdagens face, som hade fått på sig lite extra smink igår. Alltså jag tycker ju jättemycket om att sminka mig (och andra också för den delen!), men det är något jag verkligen inte gör så ofta som jag skulle vilja. Men igår hade jag både eyeliner, ögonskugga och läppglans:
En lyckad kväll igår alltså.
Idag är det söndag. Det känns som den här dagen har hållit på så länge nu, fast klockan är bara halv 7. På grund av klockvridningen då. Jag vaknade redan vid 8 och steg upp och började dagen på bästa sätt med en skål med gröt, en stor kopp kaffe, dagens tidning och solsken ute.
Och alltså, får jag bara prata lite om gröt, innan jag avslutar detta inlägg? Eller ja, det är klart jag får, det är ju min blogg.
Gröt måste ju vara något av det bästa och mest praktiska som finns. Jag misstänker lite att många av dom som säger att dom inte tycker om gröt bara kokar och äter det på fel sätt. Gröt behöver kokas och lagas med kärlek. (he he he).
Så här är en snabbkurs i hur du kokar en portion god, fluffig gröt:
- Sätt 1 dl havregryn och 2 dl vätska i en kastrull. Koka upp gröten och rör om då och då. Sänk värmen på plattan och låt småkoka. När det mesta av vätskan har avdunstat, stäng av plattan och kläck i en äggvita under ständig omrörning. Låt gröten stå på den varma plattan och blanda i salt, kardemumma, kanel, kokosflingor, frön eller annan smaksättning. Sätt i en skål och toppa med nötter, bär, honung eller frukt. Nam!
Ja ja, detta inlägg började med Michelinrestauranger och slutade med gröt. Det är väl det här som kallas balans.
En välbehövlig fredag
Hej,
Fredagen kom inte en dag för tidigt denna vecka (heller). Jag fick nämligen bevisat för mig själv att jag är i stort behov av helg, då jag var på stan idag.
Före jag går närmare in på det lilla scenariot jag var med om, så kan jag ju börja med att berätta att det finns några saker som jag tycker är riktigt tråkigt, som jag är ointresserad av - och dålig på. En sak är skatterelaterade saker: skattekort, deklarering, beskattningsgrunder och så vidare. En annan sak är internet- och telefonabonnemang. Jag vet liksom inte vilken hastighet på nätet som är bra och hur mycket gigabyte jag använder på en månad. Det enda jag vet är att jag betalar 10 euro mer per månad än vad min sambo gör för samma tjänst - och det är ju inte bra att betala mer än man behöver för något.
Så jag har nu i flera veckors tid tänkt att jag borde gå in till den telefonoperatör jag är kund hos och se om dom har något bättre abonnemang att erbjuda, eller om jag skall byta telefonoperatör. Men har inte kommit mig för. Tills idag då.
Så, nu är vi tillbaka där var jag började detta inlägg.
Jag gick in till telefonoperatörens, Telias, butik i Kampens köpcenter. Tog en nummerlapp. Väntade. Och så var det min tur. Jag hade bestämt att jag inte skall låta mig luras och att jag skulle göra det klart redan från början att jag inte kommer att gå med på några dåliga förslag, bara för att jag är en ung kvinna, som inte vet så mycket om telefonabonnemang. Så jag sa något i stil med:
- Hej hej, jag är kund hos er, men betalar nog allt för mycket för det abonnemang som jag för tillfället har. Min pojkvän betalar över 10 euro mindre än mig per månad för samma sak - och han har en annan telefonoperatör, så jag har funderat på att byta till samma som han har, ifall ni inte kan erbjuda mig något bättre. Det lät bra, tyckte jag.
Och killen i kassan svarade vänligt att han skall kolla upp vad jag har och att jag säkert kan få någon bättre deal. Så han sökte upp mig i deras kundregister. Han hittade mig inte på namnet eller personnumret. Så han frågade telefonnumret - och testade söka på det. Och förundrade sig varför han inte hittar mig. Tills han utbrister:
Ah, men du är ju inte kund hos oss. Din operatör är ju Elisa, inte Telia.
Eeh. Jaha. Just det ja. Är det här alltså Telias butik? Jaha, Pinsamt. Jag vet liksom inte ens vad jag har för telefonoperatör. Bra där. Nå ja, hur som helst så fick jag en bra deal och ett nytt abonnemang.
Jag var också och hämtade ut två paket idag. Hade bland annat köpt nya gardinlängder till vardagsrummet och var så entusiastisk att få sätta upp dom - tills jag insåg att jag bara har köpt ett gardin. Inte ett par.
Välkommen helg!
Från en före detta partyprinsessa
Jag läste Ellens inlägg om hennes utmaning att vara utan alkohol i fyra månader.
Precis som hon skrev, så tänker folk säkert väldigt olika när dom hör en sådan där grej. För vissa kan det ju vara lika självklart att vara utan alkohol i fyra månader som det är att blinka. Medan någon kanske ser det som onödigt att sätta förbud åt sig på det sättet - man skall väl dricka om man vill.
Jag själv ser absolut inget negativt i att vara nykter en längre tid - och tycker att det är superbra att Ellen skriver så öppet om varför hon tagit beslutet. Jag känner också igen mig mycket i det som hon skriver. Jag har också varit en riktig partyprinsessa. Både under mitt sista år i gymnasiet, då jag fyllt 18, och mina tre första studieår på universitet var festandet en given del av mitt liv. Och jag kan också med handen på hjärtat säga att under dessa år fanns ingen fyra månaders nykterhetsperiod ens i mina tankar. Ångrar jag dessa år? Nej. Saknar jag det? Nej.
Jag har egentligen aldrig tagit ett aktivt beslut att sluta festa, det har bara blivit så. Redan under mina två sista studieår så var jag den där tråkiga studeranden och vännen, som man alltid fick tjata på att få med på sitsarna - och som ibland skippade dem helt. På mitt utbyte så valde jag bort många fester, men i Madrid var det inget konstigt alls med att gå ut nykter - så där var det enkelt. Ingen reagerade ens. I Finland har vi tyvärr lite annan kultur och det är inte alltid accepterat och omtyckt att tacka nej till alkohol. Men jag har alltid varit bra att stå upp för mitt beslut att inte dricka. Trots att någon blivit sur. Om det är något man inte behöver göra så är det att dricka för någon annans skull. Fastän man inte är gravid.
Helt ärligt, en stor orsak till att jag dricker så sällan som jag gör nu för tiden, är att min livskvalitet försämras märkbart inte bara en, utan säkert 3 dagar efteråt. Sömnen lider, träningen lider, kosten lider = jag mår helt enkelt sämre psykiskt och fysiskt. Det är inte värt det. Förutom det, så är bakisångest något av det värsta jag vet - och något jag får oavsett vad jag har gjort eller inte gjort. Speciellt dom gångerna om det blivit lite för mycket. Det är inte värt det. Jag tror jag har festat vid 3 hela tillfällen hittills i år, och det räcker riktigt bra.
Nu vill jag inte få detta att låta som att jag har gått och blivit nykterist och aldrig mer vill festa. För så är det inte heller. Jag tycker fortfarande det är kul att festa till det ibland. Och jag älskar ju rödvin och ibland vill jag dricka mer än ett glas av det. På samma kväll. Jag tycker det är kul att festa med mina vänner ibland - och jag gör fortfarande världens godaste sangria.
Dock är jag fast besluten om att gå ut, och nu nu menar jag ut som till en bar/krog, är något av det mest onödiga man kan göra om man är ett bra gäng på en bra förfest. Kvällen blir sällan bättre av det. Dyrt blir det också. Men på trevliga restauranger/uteserveringar/barer spenderar jag gärna en kväll då och då.
Så nu vet ni det.
Avslutar med en meme på mig själv, gjord av mig själv, antagligen någon söndag under åren 2012-2014.
Störande x 5
Hej,
Jag har ju tidigare på bloggen skrivit om störande gymbeteenden. De kan ni läsa om här och här.
Idag tänkte jag beröra lite samma ämne, men denna gång stannar jag utanför gymmet. Det vill säga; störande saker och beteenden på ett mer allmänt plan.
Tyckte detta ämne passade så bra så här måndagen till ära. Så, här kommer de:
Personer som kör mot rött
Alltså otroligt många bilister i Helsingfors prioriterar sin egen tid så mycket att dom tycker att det är helt okej att köra mot rött. Om någon blir påkörd på vägen är inte hela världen, bara dom hinner fram i tid. Nej men, det är på riktigt hemskt hur ofta bilister kör mot rött. Vägen där vi bor har varit ett enda trafikkaos under en längre tid, på grund av byggarbete, och jag förstår att folk blir irriterade av att allt står still i morgon- och eftermiddagstrafiken. Men här finns både skolor och daghem i närheten och jag kan inte förstå dem som susar iväg mot rött, trots att det står barn (och vuxna också för den delen) vid övergångsstället och har grön gubbe. Fy skäms på er.
Dåliga reklamer
Något av det värsta jag vet är riktigt dåliga tv-reklamer. Jag kan inte förstå vilket företag som betalar massor med pengar för att sända 15 sekunder av skräp - i marknadsföringssyfte ännu till. Internetcasino-reklamerna som kommer på Web-tv-kanalerna är nog värst. En annan som jag blundar när jag ser, som kommer på vanlig tv, är reklamen för diskmaskinstvättmedel, då en mamma säger till sin kanske 6-åriga son: unohdit tämän huoneeseesi, joten voit myös pestää sen och håller i en stor ugnsform som är helt smutsig. Alltså, vilken 6-årig pojke har en smutsig lasagneform i sitt rum? Och vilken mamma ber honom diska den? Och varför skulle jag vilja köpa deras diskmaskinstvättmedel när jag har sett denna? Vem kom på denna reklam?
Folk som inte städar wc:n efter sitt besök
Alltså jag vet inte hur jag skall skall beskriva detta, så att det ändå hålls rumsrent. Men jag tror ni förstår vad jag menar: människor, som går på allmänna toaletter, till exempel på jobbplatsen, men inte ids använda toalettborsten efter sitt besök. Glömmer dessa personer bara att göra det eller är dom på riktigt så nonchalanta, att dom tycker att det är någon annans uppgift att städa upp efter dem. Det är vidrigt. Skitäckligt, bokstavligen.
Folk som går in i metron före folk har gått ut
Det finns två saker man behöver veta när man åker metro: i rulltrappan håller man höger, så att folk slipper förbi på vänster sida. Och: man låter folk gå ut ur metron innan man går in. Hur svårt kan det vara? För när den ena börjar gå in, kommer hela strömmen - och då är det omöjligt att komma ut - och det blir ett enda armbågsknuffande. Nu pratar jag rusningstider.
Folk som inte kan packa i flyget/tåget
Alltså har ni tänkt på hur enkelt det skulle vara i till exempel ett flygplan, om alla bara kunde lyssna till instruktionerna och göra som personalen säger. Raderna 1-16 går in genom framdörren, resten vid bakdörren. Och alla går in i den dörren som är närmast. Men värst är ändå de som inte kan packa i handbagageutrymmet. Ni vet, dom som kommer in i flyget, slänger slarvigt in sin väska, sin andra väska, sina taxfree-kassar... och sätter sig lugnt och skönt på sin plats och tittar på när andra kämpar med att få in sin ena väska. Att man bara får sätta in ett bagage per person berör givetvis inte dessa personer. Inte heller att man kan försöka packa så att någon annans väska också eventuellt ryms. Nej då.
Håller ni med eller är jag onödigt lättretlig? Har ni något beteende eller någon sak som ni stör er på?
Höstlov hemma
Hej,
I torsdags efter jobbet hoppade jag på tåget och åkte iväg upp till Österbotten för lite höstlovsfirande. Eller ja, jag har ju inte något höstlov, men resten av familjen har.
Igår steg jag upp tidigt och så hade jag en home-office-day här hemma. På eftermiddagen for vi sedan iväg till villan en sväng och efteråt var till gymmet här i stan och tränade axlar och armar.
På tal om eftermiddagen. Det har nu hänt så många gånger att det blivit missar i kommunikationen med mina kompisar när vi stämt träff någon gång på eftermiddagen. Om jag pratar med någon om att träffas på eftermiddagen, så tänker jag på en tidpunkt som är efter 15:00. Medan det visat sig att många andra ser eftermiddagen som 13-tiden. Så för att reda ut detta så var jag förstås tvungen att ha en omröstning på min Instastory, där jag frågade om folk ser eftermiddagen mera som 13-14-tiden, eller 16-17-tiden. Jag fick verkligen bekräftat då - att folk ser olika på detta.
45 % hade röstat på 13-14, medan snäppet fler, 55 % hade röstat på 16-17.
Då vill jag bara informera, att alla ni som stämmer träff med mig på eftermiddagen - ni kommer att få vänta länge ifall ni är på plats redan klockan 13, för jag kommer att komma dit först klockan 16. Allt mellan 13-15 är för mig på dagen. Medan 10-12 är förmiddagen och 15-17 är eftermiddagen. Resten är kväll, natt och morgon.
Men ja, skall man vara helt korrekt så är ju båda alternativen rätt. För eftermiddag är ju egentligen allt som är efter 12:00. Så det är kanske bara lättare att man pratar om klockslag i stället för dessa diffusa -middagstidpunkter, som alla verkar ha olika syn på.
Okej, och nu inser jag att jag snart har skrivit ett helt inlägg om vad eftermiddagen betyder. Kul blogg detta.
Så jag kan ju avsluta med att skriva lite om min dag: Idag skall hela familjen och titta på ishockey. Emil, familjens hockeystjärna, har match med Hermes mot Kärpät i Kokkola. Det är nog det enda som står på schemat idag, förutom familjemiddag och kanske en promenad. Ni hör, jag har en riktigt skön helg på gång med andra ord.
Hoppas ni också har det! <3
Här ser ni också mina nyaste tights - från adidas.
Så underbart höstväder igår.
Vad är du bra på?
Hej,
En av de vanligaste frågorna vid till exempel en jobbintervju, som vi säkert alla någon gång har fått svara på är: vilka är dina styrkor och svagheter? Att prata om sina svagheter på ett säljande sätt vid till exempel en jobbintervju kan förvisso vara väldigt utmanande, men idag tänkte jag ändå fokusera på den andra delen av frågan - att prata om och lyfta fram sina styrkor. För det kan vara minst lika utmanande.
I en jobbintervjusituation är det ofta rätt så enkelt att skryta på sig själv - för det hör ju till och det måste man göra ifall man vill ha jobbet. Det vet man redan innan, så man har förberett sig och radar på med alla möjliga fina adjektiv som ens lite passar in på en. Man är utåtriktad, social, positiv, jobbar bra i grupp, problemlösningsorienterad, flitig, noggrann, språkkunnig, flexibel, bra på siffror och så vidare - och man kunde fortsätta hur länge som helst. Ingen kommer ju till en jobbintervju och svarar att man inte har några styrkor, utan det mesta man gör brukar skita sig. Eller ja, kanske någon gör det, men jag tror inte så många arbetsgivare nappar på det.
Men varför är det egentligen så mycket svårare att berätta om sina styrkor i vardagliga livet? Eller ta emot komplimanger? För jag är ganska säker på att det är flera än jag som snabbt svarar nå, lite mera salt skulle det kanske ha fått vara, när någon säger att man lagat god mat. Eller nej, men vem som helst skulle ju ha gjort det samma, om någon berömmer en för en fin gärning man gjort.
För att inte tala om att skriva ut på till exempel sociala medier att man är nöjd med något man åstadkommit eller lyckats med, ännu mindre något man tycker man är bra på. Man vill ju inte att någon skall tänka att man är en egocentrisk tönt som tror att man är bättre än alla andra. Samtidigt uppmanas man ständigt i dagens samhälle också att man skall vara framåt, ta för sig och ha ett starkt självförtroende för att lyckas. Sticka ut och inte vara som alla andra. Inte är det konstigt att man ständigt behöver fundera på hur man riktigt skall bete sig.
Men det som jag vill få sagt är att jag tycker att jobbintervjusituationen är ett ganska bra exempel på hurudan attityd vi borde ha lite oftare till oss själva och våra styrkor. För trots att den situationen inte är helt naturlig så kommer vi i den situationen att prata gott om oss själva, men ändå vara ödmjuka - ingen vill ju anställa en otrevlig besserwisser heller. För speciellt i dagens samhälle, där vi ständigt är omringade av människor som lyckas, är framgångsrika (utifrån sett!) och kanske omedvetet får oss att trycka ner oss själva, så tror jag ändå att det är jätteviktigt för vårt psyke och självförtroende att påminna oss om saker vi är bra på och saker vi kan.
Jag är bra på att få saker och ting gjorda. Om det är något jag inte vet hur jag skall göra, så tar jag reda på. Jag är också bra på att komma i tid och annars vara punktlig med t.ex. deadlines. Jag är bra på att hålla löften. Jag är bra på att hoppa boxhopp. Jag är bra på att planera evenemang och tillställningar, på att organisera. Jag är bra på att göra fina ögonskuggor. Jag är bra på att se helheter. Jag är bra på lagsporter. Jag är bra på att komma med nya idéer. Jag är bra på att laga god gröt. Jag är bra på att överraska människor i min närhet. Jag är bra på att få andra att skratta. Jag är bra på att springa långt. Jag är bra på att städa.
Okej, det får räcka. Alltså det är sjukt hur det kan påverka ens psyke att tänka så här. Jag känner mig plötsligt som världens superwoman. He he. Nu utmanar jag dig att testa - skriv en lista, eller ett blogginlägg, om saker du är bra på. Do it!
Ljusfest i höstmörkret
Hej,
Fast hösten är mysig och naturen nu just är otroligt vacker, så är mörkret som hösten för med sig något jag inte gillar allt för mycket.
Därför är ju Borgbackens koncept Valokarnevaali perfekt! Dom ordnar alltså en ljuskarneval på Borgbacken innan dom stänger för säsongen, då temat är neonljus och alla attraktioner är belysta. Det pågår alltså som bäst (fram till 21.10 om jag inte minns helt fel) och igår var jag och min syster dit och kollade. Det var stämningsfullt - och fullt med folk.
Så vackert med allt ljus:
Efteråt åkte vi ännu in till centrum och tog en kaffe och bara satt och pratade. Mysigt!
Idag startade jag dagen med att fara iväg till gymmet. Plyometriskt benpass var det på schemat. Efteråt for jag och Henkka iväg till hans mormor på kaffe med hans släkt. Det var länge sedan vi träffat alla, så det var riktigt kul!
Denna helg har jag också storstädat. Verkligen storstädat. Jag har också vunnit på lotto för första gången i mitt liv. Hela 10 €. Men jag köpte två rader av en slump igår när jag pantade flaskor - så det var ju absolut en bra deal, tycker jag. Jag har också hämtat ut min nya telefon, som jag köpte tidigare i veckan. Skall bli riktigt kul att få ta i bruk den, eftersom min nuvarande börjar ha sett sina bästa dar. Men så mycket mer har jag inte hunnit med denna helg - men den var riktigt bra som den var!
Detta inlägg avslutar jag med en bild på min metro-åkande sambo. Jag tror han tänker på sin gradu på bilden.
Till mitt 16-åriga jag
Hej,
Jag kanske har nämnt någon gång i förbifarten, att jag också har bloggat innan jag började blogga här på Sevendays. Jag startade min första blogg, carolinemilia, år 2008 - och bloggade mer eller mindre aktivt på den fram till 2012. Och ja, den är lösenordsskyddad idag och är alltså inte öppen för allmänheten att beskåda.
Men jag kommer själv åt den. Igår gick jag lite av en slump in på den och läste igenom några gamla inlägg. Och jag blev helt ärligt så ledsen av att läsa vissa saker jag hade skrivit. Det är intressant hur lätt man glömmer saker och känslor. Men det är också intressant hur känslor snabbt kommer tillbaka, när man så där konkret påminns om dem - som man lätt gör om man läser något man själv skrivit.
Här är några plock från inlägg som jag har skrivit i början av 2010:
"Var så otroligt trött idag i skolan igen. Alltså, inte trött då på det sättet att jag sovit för lite, utan helt enkelt helt slutkörd. Det går verkligen inte att beskriva den här känslan, men de känns lite som det gör efter ett hårt pass på gymmet - så känns det som hela tiden. Fast ja bara sitter här. I mina armar känns de ungefär som när man håller på ta armhävningar hela tiden fast ja inte gör något.
Så jag (och mest mamma) bestämde att jag är hemma från träningarna idag så ja får vila en dag och se om jag mår bättre imorgon.
"Jag vet inte om det är värre än jag tror eller om jag gör det värre än vad det egentligen är?
Jag är lite förvirrad nu just. Förr var det ju bara jag. Känns som jag inte hänger med själv. Som att jag bara står bredvid och ser på en dum, svag person som gör misstag om och om igen."
"Min kropp börjar säga ifrån ordentligt nu. Jag orkar som inte. Finns ingen energi. På mornarna orkar jag knappt ta mej upp ur sängen och i skolan orkar jag seriöst knappt gå upp för trapporna. Jag tycker till och med det är tungt att skratta... Jag känner inte ens igen mej själv."
"Skolan sög. Jag har varit trött och sjuk i kroppen hela dagen. Träningarna gick dåligt för jag va så slut. Usch den här känslan! Jag är smartare än så här."
Jag vet inte om jag vid den här tiden som jag skrivit dessa ens förstod hur allvarligt det ändå var. Jag tror inte det, för då skulle jag knappast ha skrivit om det så här. Jag tror att jag tänkte att det här var någon fas eller period, som går om snart. Lite som när man var olyckligt kär. Som alla någon gång är.
Jag skulle bara vilja krama om mitt 16-åriga jag och säga att det blir nog bra. Säga att det inte är meningen att träning skall kännas så där och att det inte alltid kommer att göra det. Men att jag inte är ensam att känna så. Jag skulle berätta att jag kommer att njuta av träning igen - men också av att vara ledig. Att jag tar trapporna i stället för hissen där jag bor, för att jag orkar det hur bra som helst. Jag skulle berätta att jag nog snart kommer att skratta så att magmusklerna blir sjuka igen. Jag skulle också vilja påminna mitt 16-åriga jag att man inte alltid behöver vara bäst på allt. Att allt inte handlar om prestation.
Samtidigt inser jag, att det nog kanske är något jag behöver påminna mitt 25-åriga jag om också. Jag är sällan riktigt nöjd med något jag gör och jag vill alltid bli bättre - ambitiös och framåtsträvande, kan man väl också kalla det. Men ibland behöver man (jag) nog stanna upp lite, speciellt i dagens samhälle. Stanna upp och fundera en stund hur långt jag faktiskt kommit, inse hur mycket jag åstadkommit och hur många bra saker jag har att vara lycklig och glad över. Som varken kräver prestation eller ambition. Inte i detta nu.
Där är hon, 16-åriga Caroline
HÖSTPASS UTOMHUS
Hejsan,
Det gäller att passa på att träna utomhus nu innan det blir för kallt, för halt, för snöigt och för mörkt. Jag tänkte idag dela med mig av ett riktigt superbra utomhuspass, som bara tar exakt 20 minuter! Plus uppvärmning.
Detta pass är ett intervallpass som är uppbyggt så att man har 6 övningar som man gör 4 varv. Intervallerna blir dock kortare för varje varv - vilket gör att man verkligen orkar pressa sig varje varv. Exaktare beskrivning nedan. Det enda du behöver för detta pass är en bänk.
Triceps-dips på bänk
Börja med att springa/värma upp 10-15 minuter. Gå sedan till bänken och kör dessa sex övningar:
1. Squat-jumps/grodhopp på marken - ordentligt böjda ben, ner och rör i marken varje gång och hoppa sen högt upp i luften.
2. Triceps dips mot bänken - se bild. Benen kan du ha rakt eller lite böjda.
3. Boxhopp upp på bänken - stig alltid ner! Alternativt kan du göra enbens-upphopp, beroende på underlaget och bänkens höjd - safety first! Se bild 2.
4. Armhävningar lutandes mot bänken - går också att göra på marken. Se bild 3.
5. Bulgariska utfall - ha ett ben bakåt uppe på bänken och gör en knäböj. Gör 5 stycken per ben och byt. Går också att göra med upphopp om man vill.
6. Benlyft med höftlyft liggandes på rygg på bänken - Ha raka ben och lyft benen benen upp och ner. När du för benen upp, lyfter du också upp höften från underlaget.
Gör dessa övningar 4 varv;
Varv 1: 1 min/övning (totalt 6 min jobb) + 2 min vila
Varv 2: 45 sek/övning (totalt 4,5 min jobb) + 1,30 min vila
Varv 3: 30 sek/övning (totalt 3 min jobb) + 1 min vila
Varv 4: 20 sek/övning (totalt 2 min jobb)
KLART och du kan gå hem!
Enbens upphopp på bänk
Armhävningar går också mot en klippa. Rekommenderar dock inte boxhopp på detta underlag, he he.