Visa alla inlägg skrivna oktober 2018

måndag 22 oktober 2018 - 21:30

Störande x 5

Hej,

Jag har ju tidigare på bloggen skrivit om störande gymbeteenden. De kan ni läsa om här och här.

Idag tänkte jag beröra lite samma ämne, men denna gång stannar jag utanför gymmet. Det vill säga; störande saker och beteenden på ett mer allmänt plan.

Tyckte detta ämne passade så bra så här måndagen till ära. Så, här kommer de:

 

Personer som kör mot rött

Alltså otroligt många bilister i Helsingfors prioriterar sin egen tid så mycket att dom tycker att det är helt okej att köra mot rött. Om någon blir påkörd på vägen är inte hela världen, bara dom hinner fram i tid. Nej men, det är på riktigt hemskt hur ofta bilister kör mot rött. Vägen där vi bor har varit ett enda trafikkaos under en längre tid, på grund av byggarbete, och jag förstår att folk blir irriterade av att allt står still i morgon- och eftermiddagstrafiken. Men här finns både skolor och daghem i närheten och jag kan inte förstå dem som susar iväg mot rött, trots att det står barn (och vuxna också för den delen) vid övergångsstället och har grön gubbe. Fy skäms på er.

 

Dåliga reklamer

Något av det värsta jag vet är riktigt dåliga tv-reklamer. Jag kan inte förstå vilket företag som betalar massor med pengar för att sända 15 sekunder av skräp - i marknadsföringssyfte ännu till. Internetcasino-reklamerna som kommer på Web-tv-kanalerna är nog värst. En annan som jag blundar när jag ser, som kommer på vanlig tv, är reklamen för diskmaskinstvättmedel, då en mamma säger till sin kanske 6-åriga son: unohdit tämän huoneeseesi, joten voit myös pestää sen och håller i en stor ugnsform som är helt smutsig. Alltså, vilken 6-årig pojke har en smutsig lasagneform i sitt rum? Och vilken mamma ber honom diska den? Och varför skulle jag vilja köpa deras diskmaskinstvättmedel när jag har sett denna? Vem kom på denna reklam? 

 

Folk som inte städar wc:n efter sitt besök

Alltså jag vet inte hur jag skall skall beskriva detta, så att det ändå hålls rumsrent. Men jag tror ni förstår vad jag menar: människor, som går på allmänna toaletter, till exempel på jobbplatsen, men inte ids använda toalettborsten efter sitt besök. Glömmer dessa personer bara att göra det eller är dom på riktigt så nonchalanta, att dom tycker att det är någon annans uppgift att städa upp efter dem. Det är vidrigt. Skitäckligt, bokstavligen.

 

Folk som går in i metron före folk har gått ut

Det finns två saker man behöver veta när man åker metro: i rulltrappan håller man höger, så att folk slipper förbi på vänster sida. Och: man låter folk gå ut ur metron innan man går in. Hur svårt kan det vara? För när den ena börjar gå in, kommer hela strömmen - och då är det omöjligt att komma ut - och det blir ett enda armbågsknuffande. Nu pratar jag rusningstider.

 

Folk som inte kan packa i flyget/tåget

Alltså har ni tänkt på hur enkelt det skulle vara i till exempel ett flygplan, om alla bara kunde lyssna till instruktionerna och göra som personalen säger. Raderna 1-16 går in genom framdörren, resten vid bakdörren. Och alla går in i den dörren som är närmast. Men värst är ändå de som inte kan packa i handbagageutrymmet. Ni vet, dom som kommer in i flyget, slänger slarvigt in sin väska, sin andra väska, sina taxfree-kassar... och sätter sig lugnt och skönt på sin plats och tittar på när andra kämpar med att få in sin ena väska. Att man bara får sätta in ett bagage per person berör givetvis inte dessa personer. Inte heller att man kan försöka packa så att någon annans väska också eventuellt ryms. Nej då.

 

Håller ni med eller är jag onödigt lättretlig? Har ni något beteende eller någon sak som ni stör er på?

lördag 20 oktober 2018 - 10:49

Höstlov hemma

Hej,

I torsdags efter jobbet hoppade jag på tåget och åkte iväg upp till Österbotten för lite höstlovsfirande. Eller ja, jag har ju inte något höstlov, men resten av familjen har. 

Igår steg jag upp tidigt och så hade jag en home-office-day här hemma. På eftermiddagen for vi sedan iväg till villan en sväng och efteråt var till gymmet här i stan och tränade axlar och armar.

På tal om eftermiddagen. Det har nu hänt så många gånger att det blivit missar i kommunikationen med mina kompisar när vi stämt träff någon gång på eftermiddagen. Om jag pratar med någon om att träffas på eftermiddagen, så tänker jag på en tidpunkt som är efter 15:00. Medan det visat sig att många andra ser eftermiddagen som 13-tiden. Så för att reda ut detta så var jag förstås tvungen att ha en omröstning på min Instastory, där jag frågade om folk ser eftermiddagen mera som 13-14-tiden, eller 16-17-tiden. Jag fick verkligen bekräftat då - att folk ser olika på detta.

45 % hade röstat på 13-14, medan snäppet fler, 55 % hade röstat på 16-17. 

Då vill jag bara informera, att alla ni som stämmer träff med mig på eftermiddagen - ni kommer att få vänta länge ifall ni är på plats redan klockan 13, för jag kommer att komma dit först klockan 16. Allt mellan 13-15 är för mig på dagen. Medan 10-12 är förmiddagen och 15-17 är eftermiddagen. Resten är kväll, natt och morgon.

Men ja, skall man vara helt korrekt så är ju båda alternativen rätt. För eftermiddag är ju egentligen allt som är efter 12:00. Så det är kanske bara lättare att man pratar om klockslag i stället för dessa diffusa -middagstidpunkter, som alla verkar ha olika syn på.

Okej, och nu inser jag att jag snart har skrivit ett helt inlägg om vad eftermiddagen betyder. Kul blogg detta.

Så jag kan ju avsluta med att skriva lite om min dag: Idag skall hela familjen och titta på ishockey. Emil, familjens hockeystjärna, har match med Hermes mot Kärpät i Kokkola. Det är nog det enda som står på schemat idag, förutom familjemiddag och kanske en promenad. Ni hör, jag har en riktigt skön helg på gång med andra ord.

Hoppas ni också har det! <3

Skogspromenad

Här ser ni också mina nyaste tights - från adidas.

 

Höstpromenad

Så underbart höstväder igår.

 

onsdag 17 oktober 2018 - 21:04

Vad är du bra på?

Hej,

En av de vanligaste frågorna vid till exempel en jobbintervju, som vi säkert alla någon gång har fått svara på är: vilka är dina styrkor och svagheter? Att prata om sina svagheter på ett säljande sätt vid till exempel en jobbintervju kan förvisso vara väldigt utmanande, men idag tänkte jag ändå fokusera på den andra delen av frågan - att prata om och lyfta fram sina styrkor. För det kan vara minst lika utmanande.

I en jobbintervjusituation är det ofta rätt så enkelt att skryta på sig själv - för det hör ju till och det måste man göra ifall man vill ha jobbet. Det vet man redan innan, så man har förberett sig och radar på med alla möjliga fina adjektiv som ens lite passar in på en. Man är utåtriktad, social, positiv, jobbar bra i grupp, problemlösningsorienterad, flitig, noggrann, språkkunnig, flexibel, bra på siffror och så vidare - och man kunde fortsätta hur länge som helst. Ingen kommer ju till en jobbintervju och svarar att man inte har några styrkor, utan det mesta man gör brukar skita sig. Eller ja, kanske någon gör det, men jag tror inte så många arbetsgivare nappar på det.

Men varför är det egentligen så mycket svårare att berätta om sina styrkor i vardagliga livet? Eller ta emot komplimanger? För jag är ganska säker på att det är flera än jag som snabbt svarar nå, lite mera salt skulle det kanske ha fått vara, när någon säger att man lagat god mat. Eller nej, men vem som helst skulle ju ha gjort det samma, om någon berömmer en för en fin gärning man gjort. 

För att inte tala om att skriva ut på till exempel sociala medier att man är nöjd med något man åstadkommit eller lyckats med, ännu mindre något man tycker man är bra på. Man vill ju inte att någon skall tänka att man är en egocentrisk tönt som tror att man är bättre än alla andra. Samtidigt uppmanas man ständigt i dagens samhälle också att man skall vara framåt, ta för sig och ha ett starkt självförtroende för att lyckas. Sticka ut och inte vara som alla andra. Inte är det konstigt att man ständigt behöver fundera på hur man riktigt skall bete sig.

Men det som jag vill få sagt är att jag tycker att jobbintervjusituationen är ett ganska bra exempel på hurudan attityd vi borde ha lite oftare till oss själva och våra styrkor. För trots att den situationen inte är helt naturlig så kommer vi i den situationen att prata gott om oss själva, men ändå vara ödmjuka - ingen vill ju anställa en otrevlig besserwisser heller. För speciellt i dagens samhälle, där vi ständigt är omringade av människor som lyckas, är framgångsrika (utifrån sett!) och kanske omedvetet får oss att trycka ner oss själva, så tror jag ändå att det är jätteviktigt för vårt psyke och självförtroende att påminna oss om saker vi är bra på och saker vi kan. 

Jag är bra på att få saker och ting gjorda. Om det är något jag inte vet hur jag skall göra, så tar jag reda på. Jag är också bra på att komma i tid och annars vara punktlig med t.ex. deadlines. Jag är bra på att hålla löften. Jag är bra på att hoppa boxhopp. Jag är bra på att planera evenemang och tillställningar, på att organisera. Jag är bra på att göra fina ögonskuggor. Jag är bra på att se helheter. Jag är bra på lagsporter. Jag är bra på att komma med nya idéer. Jag är bra på att laga god gröt. Jag är bra på att överraska människor i min närhet. Jag är bra på att få andra att skratta. Jag är bra på att springa långt. Jag är bra på att städa. 

Okej, det får räcka. Alltså det är sjukt hur det kan påverka ens psyke att tänka så här. Jag känner mig plötsligt som världens superwoman. He he. Nu utmanar jag dig att testa - skriv en lista, eller ett blogginlägg, om saker du är bra på. Do it!

söndag 14 oktober 2018 - 21:15

Ljusfest i höstmörkret

Hej,

Fast hösten är mysig och naturen nu just är otroligt vacker, så är mörkret som hösten för med sig något jag inte gillar allt för mycket. 

Därför är ju Borgbackens koncept Valokarnevaali perfekt! Dom ordnar alltså en ljuskarneval på Borgbacken innan dom stänger för säsongen, då temat är neonljus och alla attraktioner är belysta. Det pågår alltså som bäst (fram till 21.10 om jag inte minns helt fel) och igår var jag och min syster dit och kollade. Det var stämningsfullt - och fullt med folk. 

Så vackert med allt ljus:sondag 4

sondag 6

sondag 8

Sondag 3

Sondag 10

Efteråt åkte vi ännu in till centrum och tog en kaffe och bara satt och pratade. Mysigt!

Idag startade jag dagen med att fara iväg till gymmet. Plyometriskt benpass var det på schemat. Efteråt for jag och Henkka iväg till hans mormor på kaffe med hans släkt. Det var länge sedan vi träffat alla, så det var riktigt kul!

Denna helg har jag också storstädat. Verkligen storstädat. Jag har också vunnit på lotto för första gången i mitt liv. Hela 10 €. Men jag köpte två rader av en slump igår när jag pantade flaskor - så det var ju absolut en bra deal, tycker jag. Jag har också hämtat ut min nya telefon, som jag köpte tidigare i veckan. Skall bli riktigt kul att få ta i bruk den, eftersom min nuvarande börjar ha sett sina bästa dar. Men så mycket mer har jag inte hunnit med denna helg - men den var riktigt bra som den var!

Detta inlägg avslutar jag med en bild på min metro-åkande sambo. Jag tror han tänker på sin gradu på bilden. 

sondag

lördag 13 oktober 2018 - 18:24

Till mitt 16-åriga jag

Hej,

Jag kanske har nämnt någon gång i förbifarten, att jag också har bloggat innan jag började blogga här på Sevendays. Jag startade min första blogg, carolinemilia, år 2008 - och bloggade mer eller mindre aktivt på den fram till 2012. Och ja, den är lösenordsskyddad idag och är alltså inte öppen för allmänheten att beskåda.

Men jag kommer själv åt den. Igår gick jag lite av en slump in på den och läste igenom några gamla inlägg. Och jag blev helt ärligt så ledsen av att läsa vissa saker jag hade skrivit. Det är intressant hur lätt man glömmer saker och känslor. Men det är också intressant hur känslor snabbt kommer tillbaka, när man så där konkret påminns om dem - som man lätt gör om man läser något man själv skrivit.

Här är några plock från inlägg som jag har skrivit i början av 2010:

"Var så otroligt trött idag i skolan igen. Alltså, inte trött då på det sättet att jag sovit för lite, utan helt enkelt helt slutkörd. Det går verkligen inte att beskriva den här känslan, men de känns lite som det gör efter ett hårt pass på gymmet - så känns det som hela tiden. Fast ja bara sitter här. I mina armar känns de ungefär som när man håller på ta armhävningar hela tiden fast ja inte gör något. 
Så jag (och mest mamma) bestämde att jag är hemma från träningarna idag så ja får vila en dag och se om jag mår bättre imorgon.

"Jag vet inte om det är värre än jag tror eller om jag gör det värre än vad det egentligen är?
Jag är lite förvirrad nu just. Förr var det ju bara jag. Känns som jag inte hänger med själv. Som att jag bara står bredvid och ser på en dum, svag person som gör misstag om och om igen."

"Min kropp börjar säga ifrån ordentligt nu. Jag orkar som inte. Finns ingen energi. På mornarna orkar jag knappt ta mej upp ur sängen och i skolan orkar jag seriöst knappt gå upp för trapporna. Jag tycker till och med det är tungt att skratta... Jag känner inte ens igen mej själv."

"Skolan sög. Jag har varit trött och sjuk i kroppen hela dagen. Träningarna gick dåligt för jag va så slut. Usch den här känslan! Jag är smartare än så här." 

Jag vet inte om jag vid den här tiden som jag skrivit dessa ens förstod hur allvarligt det ändå var. Jag tror inte det, för då skulle jag knappast ha skrivit om det så här. Jag tror att jag tänkte att det här var någon fas eller period, som går om snart. Lite som när man var olyckligt kär. Som alla någon gång är.

Jag skulle bara vilja krama om mitt 16-åriga jag och säga att det blir nog bra. Säga att det inte är meningen att träning skall kännas så där och att det inte alltid kommer att göra det. Men att jag inte är ensam att känna så. Jag skulle berätta att jag kommer att njuta av träning igen - men också av att vara ledig. Att jag tar trapporna i stället för hissen där jag bor, för att jag orkar det hur bra som helst. Jag skulle berätta att jag nog snart kommer att skratta så att magmusklerna blir sjuka igen. Jag skulle också vilja påminna mitt 16-åriga jag att man inte alltid behöver vara bäst på allt. Att allt inte handlar om prestation. 

Samtidigt inser jag, att det nog kanske är något jag behöver påminna mitt 25-åriga jag om också. Jag är sällan riktigt nöjd med något jag gör och jag vill alltid bli bättre - ambitiös och framåtsträvande, kan man väl också kalla det. Men ibland behöver man (jag) nog stanna upp lite, speciellt i dagens samhälle. Stanna upp och fundera en stund hur långt jag faktiskt kommit, inse hur mycket jag åstadkommit och hur många bra saker jag har att vara lycklig och glad över. Som varken kräver prestation eller ambition. Inte i detta nu.

CarolineDär är hon, 16-åriga Caroline

torsdag 11 oktober 2018 - 19:57

HÖSTPASS UTOMHUS

Hejsan,

Det gäller att passa på att träna utomhus nu innan det blir för kallt, för halt, för snöigt och för mörkt. Jag tänkte idag dela med mig av ett riktigt superbra utomhuspass, som bara tar exakt 20 minuter! Plus uppvärmning.

Detta pass är ett intervallpass som är uppbyggt så att man har 6 övningar som man gör 4 varv. Intervallerna blir dock kortare för varje varv - vilket gör att man verkligen orkar pressa sig varje varv. Exaktare beskrivning nedan. Det enda du behöver för detta pass är en bänk. 

Traning 2

Triceps-dips på bänk

Börja med att springa/värma upp 10-15 minuter. Gå sedan till bänken och kör dessa sex övningar:

1. Squat-jumps/grodhopp på marken - ordentligt böjda ben, ner och rör i marken varje gång och hoppa sen högt upp i luften.

2. Triceps dips mot bänken - se bild. Benen kan du ha rakt eller lite böjda.

3. Boxhopp upp på bänken - stig alltid ner! Alternativt kan du göra enbens-upphopp, beroende på underlaget och bänkens höjd - safety first! Se bild 2.

4. Armhävningar lutandes mot bänken - går också att göra på marken. Se bild 3.

5. Bulgariska utfall  - ha ett ben bakåt uppe på bänken och gör en knäböj. Gör 5 stycken per ben och byt. Går också att göra med upphopp om man vill.

6. Benlyft med höftlyft liggandes på rygg på bänken - Ha raka ben och lyft benen benen upp och ner. När du för benen upp, lyfter du också upp höften från underlaget.

Gör dessa övningar 4 varv;

Varv 1: 1 min/övning (totalt 6 min jobb) + 2 min vila
Varv 2: 45 sek/övning (totalt 4,5 min jobb) + 1,30 min vila
Varv 3: 30 sek/övning (totalt 3 min jobb) + 1 min vila
Varv 4: 20 sek/övning (totalt 2 min jobb) 

KLART och du kan gå hem! 

Upphopp pa bank

Enbens upphopp på bänk

Traning 6

Armhävningar går också mot en klippa. Rekommenderar dock inte boxhopp på detta underlag, he he.

tisdag 9 oktober 2018 - 19:00

4 appar jag inte klarar mig utan

Hej, 

Jag tänkte idag alltså tipsa om fyra appar, som har underlättat min vardag flera gånger och som jag anser att ni nog också borde testa, om ni inte har gjort det redan.

Det finns ju massor med bra appar som jag använder dagligen, och inte bara dessa fyra. Men för att göra det hela mera intressant så valde jag att tipsa om fyra appar som man har användning av vid helt olika tillfällen - en vid träning, en vid jobb/studier, en i vardagen och en vid foto/social media. Dessa är:

IntervalTimer 
Interval Timer

Det finns ju massor med olika tidtagarappar. Jag har testat de flesta, men jag tycker den här är absolut bäst. Med den här får man enkelt sparat olika färdiga program, med olika långa intervaller, så man inte varje gång behöver ändra intervallerna, beroende på vilket typ av pass man skall göra. Det är också lätt att sätta in mera avancerade intervaller, som pyramidintervaller där både jobbsessionerna och vilan är olika långa. Man kan också välja olika färger och ljud för jobb- och vila. - En riktigt bra app som jag alltid använder när jag springer intervaller utomhus eller gör någon typ av HIIT-träning på gymmet!

 

Lightroom CC

220px Adobe Photoshop Lightroom Classic CC icon.svg

Precis som med tidtagarappar, så har jag testat massor med olika bildredigeringsappar. Eftersom jag inte på något sätt är ett fotoproffs eller redigerar mina bilder hemskt mycket, så vill jag att appen där jag redigerar mina bilder skall vara enkel att använda, men ändå ha lite extra funktioner och finesser som ger bilderna det där lilla extra. Om inte annat så är ju bildredigerinsappar jätteroliga att leka med. Lightroom CC tycker jag är riktigt bra och fyller absolut sin funktion. Här nedan ser ni ett exempel på hur jag snabbt fixade ljuset på en höstig telefonbild med Lightroom.

Trad 2b

Trad 2

Flo

Flo app

Kanske den bästa av dom bästa apparna! Vet inte hur jag har klarat mig utan denna app förr? Eller ja, det vet jag väl visst. Har man ingen mens, så är det inte så stor vits med en mensapp heller, he he. Men sedan jag fick min mens tillbaka, för ungefär ett halvt år sen nu, så har jag följt med den slaviskt med hjälp av denna app. Alltså jag älskar nämligen allt som har med statistik och att planera, tracka, följa upp och dra samband att göra. Och det är precis vad man kan göra med denna app.

Förutom att sätta in när man har sin mens, så kan man genom färdiga ikoner enkelt fylla i olika psykiska och fysiska symptomer och biverkningar som man har under menscykeln. Man kan även fylla i mycket annat som kan påverka ens mens, eller som ens mens kan påverka - till exempel sömn, stress, sex och sexlust och alkoholkonsumtion. Det är så otroligt hur kroppen fungerar och hur både man själv och appen börjar känna ens kropp när man skriver upp och följer med. Så intressant! Rekommenderar!

 

Scannable

Scannable

Den här appen var min räddare i flera års tid när jag studerade. Jag ägde ingen printer/skanner, och när man skulle skanna in papper till kela, som man ju gjorde fler än en gång under dessa år, eller skicka till exempel betyget med någon ansökan - så var det med denna app jag skannade pappren. Den fungerar alltså så, att man via appen "tar bild" på pappret man vill ha skannat, och appen ändrar fotot till ett "skannat" dokument. Man kan sedan spara det i pdf eller som jpeg. och skicka det rakt till sin e-post. Så behändigt! Ett tips är dock att alltid ha pappret på en bakgrund med annan färg, alltså inte ett vitt bord, så känner appen igen var pappret är och så får man rätt form på pappret man skannar.

 

Har ni någon app som ni inte klarar er utan? Berätta!

Taggar:

Kategorier:

Life

Skriv en kommentar 6

lördag 6 oktober 2018 - 16:43

Ett rosa och viktigt inlägg #ärdumed

Hej,

Varje år drabbas kring 5000 kvinnor av bröstcancer i Finland. Vasabladet uppmärksammar denna månad de som på något sätt drabbats av bröstcancer i ett projekt tillsammans med Österbottens Cancerförening, där du kan vara med och hjälpa och stöda kampen mot bröstcancer.

Du kan delta i denna kampanj genom att besöka det nyöppnade köpcentret Espen i Vasa nästa fredag 12.10 klockan 10:00-15:00. Där kan du till exempel köpa en specialdesignad rosa VBL-tröja, där alla intäkter av köpet oavkortat går till cancervården. Här kan ni se hur snygga Sevendaysbloggarna Sandra och Uffe är i sina tröjor. 

Minns också att ladda upp selfies eller andra bilder i sociala medier med hashtagsen #ärdumed och #jagärmed, för att sprida budskapet.

Rosa rosa rosa

Rosa 22

 

Ifall man inte har möjlighet att vara på plats i Vasa och stöda Vasabladets lokala kampanj, finns det också många andra sätt man kan hjälpa. Genom att till exempel köpa Cancerstiftelsens Rosa Bandet så stöder man Cancerforskningen, så att ännu flera av de som drabbats av bröstcancer skall kunna bli friska. För mig är det en självklarhet att varje år köpa rosa bandet. 

Jag är med!

Är du med?

Rosa 15

 

 

Taggar:

Kategorier:

Life

Skriv en kommentar 4

fredag 5 oktober 2018 - 19:01

Välkommen helg!

Hej!

Det känns lite som att det bara är måndag och fredag nu för tillfället. Veckorna går så otroligt snabbt. Och nu är det alltså helg igen. 

Men vet ni vad? Jag njuter så mycket av min träning för tillfället. Jag är så nöjd med upplägget som jag har nu, då jag får träna både styrka - där varje pass fokuserar på olika muskler - och både lite högintensivt och lågintensivt mellan gympassen. Det blir aldrig tråkigt, liksom. Nu har jag också börjat sätta in en 15-20-minuters ordentlig strech varje vecka, för jag märker hur mycket styvare jag har blivit nu, då jag inte har strechat regelbundet. 

Jag njuter också så mycket av att vara ute och springa eller promenera nu på hösten. Det är så skönt att det är svalt, men ändå inte för kallt. Och naturen är så fin. 

Traning 3

På tal om träning. Jag berättade ju förra veckan att jag har köpt nya träningstights. Jag fick då en kommentar om jag kan visa det jag hade köpt. Så här ovan ser ni ett par av tightsen. Jag har snöat in mig rejält på vinröda kläder just nu. Jag vill ha vinrött både på allt jag tränar i och allt jag bär i vardagen. 

Men, men. Nu sitter jag och väntar på att min kompis Sarah skall komma hit på besök från Vasa, hon borde vara här riktigt strax. Hon skall sova över här i natt, så det skall bli riktigt mysigt. Annars så har jag planerat en riktigt lugn helg. Förra helgen var det fullt med program, och då hann jag träffa både Fredrika, Sandra och Nina & Iia - och min familj! Dom kom hem från sin Spanien-resa i söndags och hann komma förbi en sväng innan deras tåg till Österbotten gick. Så då fixade jag middag åt hela familjen (minus Jannica) här hos oss. Superkul att få se dem! Men denna helg kan jag alltså med gott samvete vara riktigt osocial. Sen efter att jag umgåtts med Sarah, alltså. He he.

Oh, vilket ostrukturerat inlägg jag fick till idag! Hoppas det är ok.

Ha en riktigt skön helg alla!

Taggar:

Kategorier:

Life

Skriv en kommentar 0

tisdag 2 oktober 2018 - 20:50

Att komplettera varandra, eller bara vara väldigt olika

Hej,

Denna höst är det fem år sedan jag träffade Henrik. Det är så lustigt när jag tänker tillbaka på den hösten, hösten 2013. Jag hade just börjat mitt andra studieår på Hanken, jag var tutor för de nya studerandena och hade bestämt att denna höst skall bara handla om att ha roligt med mina kompisar - jag var helt enkelt trött på att försöka hitta någon. Och att alltid bli besviken. Därför var jag också till en början väldigt skeptisk när jag träffade Henrik. Jag tänkte att han nog var likadan som de andra jag träffat under de senaste åren. Men det var han inte. Han skickade lite mindre sms än jag var van med. He he he, nej men, sen vet ni ju ungefär hur den här historien fortsätter.

Här sitter vi nu alltså fem år senare på samma soffa - jag bloggar och han ser på fotboll. Det är en vardagskväll i detta hushåll i ett nötskal. 

Vi har väldigt mycket gemensamt, jag och Henrik. Vi har väldigt likadana värderingar och ser på samma sätt på många saker i livet. Vi har också en del likadana intressen och tycker båda om sport, att resa, dricka vin och så vidare. Men sen har vi också en del saker, där vi verkligen är varandras motpoler. Som att han ser på fotboll medan jag bloggar. Det är så intressant hur man kan trivas så bra med någon som är så olik en själv på så många sätt. Dock är jag nog, utan att vara utbildad inom området, ganska säker på att det där med balans i livet också kan relateras till förhållanden. Man behöver till viss del den där motpolen för att det skall fungera (förstås är det ingen garanti för att det skall fungera det heller, men). Det låter ju väldigt fint att säga att det är så att man kompletterar varandra. Kanske det är så.

Hur som helst så tänkte jag i alla fall idag dela med mig av några av de saker som skiljer mig och min sambo åt. Vissa kan orsaka diverse konflikter, vissa kan göra så att man undvika konflikter - och vissa tänker man knappt på. 

Jag är en morgonmänniska. Jag kan bra stiga upp innan 08 på en lördag morgon. Jag tycker om att sitta länge och dricka kaffe och njuta av en lugn morgon, också på vardagarna. Henkka sover dock mer än gärna länge på morgonen och går också senare och sova. Det här märks även på våra matvanor. För Henkka är det inget konstigt alls att äta två biffar och potatis klockan 21 på kvällen, medan min middagstid slutar senast 19. Med undantag för då man äter ute. Här måste man alltså kompromissa lite ibland.

Jag stressar. Henkka är lugn som en filbunke. När jag skall hålla föredrag eller presentationer är jag alltid väl förberedd, har skrivit presentationen en vecka på förhand, övat den varje kväll - och jag är ändå nervös innan. Henkka däremot, han skriver upp det han skall säga kvällen före, eller på morgonen samma dag, eller eventuellt inte alls - och är inte det minsta orolig. Och ja, ni kan ju gissa vems föredrag som går bättre sen. Inte mitt i alla fall.

Jag älskar att springa. Något som ni vid det här laget säkerligen redan vet, är att något av det bästa jag vet är att gå ut på en lugn och skön lång springrunda. Det är något som Henkka inte gör frivilligt. Han har gjort det ganska exakt en gång sedan vi träffades. Och det var när jag var rädd att bli vargmat. Men överhuvudtaget så är träning inget vi gör tillsammans, fast båda tränar. Men nej, inga #coupleworkouts här inte. Vi kan bra vara på gymmet på samma gång, men där sköter nog var och en sitt och så far vi hem när båda är klara med det.

Jag är tidspessimist. Skall vi till exempel åka till flygfältet, så tycker jag att det är en bra idé att vara där ungefär 2,5 h före flyget far - man vet ju inte om det dyker upp något oväntat på vägen, så det är bättre att vara på den säkra sidan, så behöver man inte stressa heller. Henkka däremot tycker att så länge man hinner före last call så är det helt okej. Så vid dessa tillfällen har vi också fått kompromissa lite under åren. Och den enda av oss som på riktigt har tänkt missa ett flyg är jag. Men det var inte mitt fel. Det var VR:s fel och ni kan läsa om det här.

Jag fryser. Okej, det här kanske verkar som världens löjligaste grej, men det här kan faktiskt orsaka diverse mindre konflikter hemma. Jag har låg kroppstemperatur och fryser lätt. När han till exempel tycker det är varmt och befogat att ha uppe fönstret i lägenheten - så fryser jag och stänger fönstret. När jag vill ha tjockt täcke och helst vill att vi skall sova under samma täcke - då har han för varmt. För att inte tala om att duscha tillsammans. Det är ju omöjligt så att båda skall vara nöjda. 

Jag har dåligt tålamod. När jag blir otålig eller irriterad märker man det ganska fort. Ja, det går nog inte att undgå. Jag börjar fräsa, småsvära, grymta - eller så börjar jag gråta. Henrik däremot har världens längsta tålamod och hålls alltid cool-lugn i de flesta situationer. Han måste nog vara varje kundbetjänares drömkund. Han stressar inte upp sig och förstår att skilja på sak och person när det kommer till problem och hålls alltid väldigt saklig. Gissa vem av oss som alltid får prata när det gäller att klaga på något, t.ex. dålig betjäning eller dylikt. Nu menar jag inte att jag är en sådan som skriker på en oskyldig telefonrådgivare, men han är bara bättre på detta.

Jag är envis. Okej, här är vi egentligen ganska lika, för han är också ganska envis. Och vi tjafsar ibland om riktigt små, obetydliga saker - bara för att ingen av oss vill ge med oss. Skillnaden är ändå, att han ändå ofta låter mig vinna, för att han väl tycker det är lättare så. Eller så kommer vi överens om att det får vara okej att ha olika åsikter och att det inte leder någonvart att fortsätta tjafsa. Som nu senast. Då handlade det om ifall man skall använda tandtråd på morgonen eller på kvällen, och om man skall tvätta tänderna före eller efter frukost på morgonen. Ni hör, hög klass på våra tjafs.

Jag tycker om ost. Sist men inte minst. En skiva ost på ett rostat rågbröd är ju något av det godaste som finns. Henkka the weirdo tycker inte alls om ost. Så alla visioner jag någonsin har haft om mysiga ost- och vinkvällar, var något av de saker jag fick ge upp när jag blev tillsammans med honom. Han bryr sig inte heller om sötsaker. Ja, jag vet inte vilken planet han kommer från. Men mera choklad till mig då bara. Nam nam.

h

 

Det var det.

Nu vill jag veta - är du och din partner olika? Lika? På vilka sätt?

Och så förstås, använder ni tandtråd på morgonen eller kvällen (eller både och?) och tvättar ni tänderna före eller efter frukost?