Visa alla inlägg skrivna december 2018
Mina 10 mest gillade bilder på Instagram 2018
Så här i årsskiftes-tider så kan man på de flesta bloggar hitta diverse årsresuméer, tillbakablickar och sammanfattningar från det gångna året. För att inte tala om nyårsmål, -löften och visioner för det kommande året. Jag har ju själv varit lite off-blogg nu den senaste veckan och jag har varken lagt ner tid på min egen blogg eller på att läsa andras bloggar. Helt avsiktligt, alltså.
Men det kommer eventuellt ännu några nyårsinlägg på denna blogg också, i fall jag får inspiration till något sådant. Men om inget annat, så tänkte jag i alla fall dela med mig av en tillbakablick på året som har varit, i form av mina mest gillade bilder på Instagram.
Här är de:
(ps. Emojisarna som jag använt mig av i bildtexterna syns inte här på bloggen. Jag är alltså inte så där tråkig som det ser ut...)
10.
17.4.2018: Just me casually sitting on the floor smiling at my laptop
En av de största förändringarna under 2018 var nog mitt nya jobb. Jag gick in i året som arbetslös, eller alltså arbetssökande, och började mitt nya jobb från februari. Efter att ha jobbat nästan 5 år på en av Finlands största banker, var det en helomvändning att börja på ett litet, familjärt företag inom rekryteringsbranschen med helt andra uppgifter och ansvarsområden än jag hade haft tidigare. Jag har lärt mig otroligt mycket under året och ser fram emot att fortsätta där.
Bilden är från vår photoshoot i slutet av februari.
9.
11.11.2018: True friendship is when you all have the same hair color. Ps. Ni e bäst ❤️
I början av november fick jag besök av några av mina bästa vänner och vi hade en mycket rolig helg här i Helsingfors. Önskar så att jag kunde bo närmare alla dessa så vi kunde träffas mera ofta. Jag uppskattar verkligen hur vi tillsammans kan diskutera, argumentera, gråta, skratta, fråga, undra, stötta, skämta och så vidare. Ni är verkligen så fina allihopa.
8.
10.11.2018: Namaste, they said
Från samma helg som föregående bild. Som en del av vårt program den helgen var vi på Takkahuonejooga vid Löyly. Vi var en liten grupp på 15 personer som yogade i en timme i ett mysigt rum med en öppen spis och utsikt över havet.
7.
24.6.2018: En lyckad midsommarhelg i Århus och Köpenhamn
Jag och Henkka flydde Finlands regn och rusk och firade midsommar i Århus hos Mandis och Nicolai. Det var en så mysig stad och ett bättre värdpar skulle man inte ha kunnat få! Vi hann också besöka Köpenhamn och bland annat Nyhavn (bilden) innan vi flög tillbaka till Helsingfors.
6.
4.8.2018: What a LOVEly day
En av de mest minnesvärda dagarna på hela året: då våra vänner Christoffer och Sandra gifte sig en fin sommardag i början av augusti. Det var en så fin dag och ett så lyckat bröllop! Ni kan läsa mer om det här. Jag och Henkka hade matchande outfits, fast Instagram-filtret på denna bild får min klänning att se nästan vit ut (den är alltså ljusgul he he).
5.
5.9.2018: Makeup & filter
Denna helg hade jag varit på besök i Vasa bland annat på min kompis Sarahs inflyttnings-/examensfest. Med bildtexten ville jag väl än en gång förtydliga att Instagram inte är verklighet och att jag inte går omkring så här fixad så jätteofta.
4.
25.11.2018: Christmas lights ✨
Slutet av november och min favoritsäsong började och julbelysningen på Alexandersgatan tändes. Vi var på promenad i staden och beundrade julbelysningen. Trots att jag nu kan tycka det är skönt att julen är över, så kommer jag att sakna belysningen. Det piggar upp så mycket i mörkret. Som tur kan man väl trösta sig med att vi nu hela tiden går mot ljusare tider.
3.
24.12.2018: MERRY CHRISTMAS ✨
Årets julhälsning på Instagram: jag står med min fina, mörkgröna klänning framför ladan på vår gård och fryser och väntar på att vi skall få börja äta. Men jag är precis lika lycklig som det ser ut.
2.
7.10.2018: October is pink
I oktober uppmärksammades bröstcancer. Jag var med och deltog i Vasabladets kampanj #ärdumed och ville även uppmana folk på Instagram att vara med och stöda bröstcancerforskningen. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
1.
20.1.2018: Finally händer det! Så roligt att kunna berätta att jag är en av sevendays.fi's nya bloggare. Bloggen hittar ni via länken i biografin.
Och det som gillades mest var så här passligt nog när jag gick ut med att jag skulle börja blogga på Sevendays! Efter att jag länge funderat på att börja blogga, men aldrig riktigt kommit mig för, skickade jag i december förra året en ansökan till Sevendays när jag såg att dom sökte nya bloggare. Jag hade inte jättehöga förväntningar på att bli vald, men när jag sedan fick svar att dom vill ha mig i sitt bloggteam, blev jag förstås superglad och visste att det var nu jag skulle ta tag i det: börja blogga.
And here I am. Kul att ni läser min blogg och hoppas ni fortsätter med det även nästa år!
(Lol, som någon av er skulle ha som nyårslöfte: "sluta läsa Caroline Högnäs blogg"...
... Och om någon har - let me know!)
PS. Följ mig gärna på Instagram: carolinemilia heter jag där.
Julen 2018
Så var julen 2018 förbi.
Det har varit en mycket lyckad vecka här hem-hemma. Jag kom alltså upp förra fredagen och har haft en riktigt bra vecka hittills! Igår hämtade jag Henkka från tågstationen och vi stannar här hos min familj nu ännu i några dagar innan vi åker tillbaka ner till Helsingfors. Men, vad jag har haft för mig nu under julen tänkte jag visa helt oförskönat med lite oredigerade telefonbilder:
----
I fredags så hade vi släktens glögg-kväll här hemma hos oss. På lördagen var jag och fixade de sista julklapparna på stan, innan jag åkte iväg på min kompis Fredrikas examensfest. Det var tydligen så kul att jag glömde bort att fota. Det här är den bilden jag har från festen:
På mig hade jag min nya smaragdgröna sammetsklänning. Råkade dock somna när vi skulle ta bild på den, tyvärr.
På uppesittarkvällen (söndagen, dagen innan julafton, 23.12) lagade jag och Jannica julgodis, som vi brukar. Det blev Oreobollar och pepparkaksbollar, som det brukar. Och så tittade vi på bingolottos uppesittarkväll och paketerade julklappar, som vi brukar. Förresten, recept på bollarna hittar ni här.
Julafton firade vi här hemma hos oss med familjen. Jag började med en julaftonsträning och sen for vi hela familjen via gravgården och sa god jul till dem som inte längre finns med oss. Resten av dagen var precis som den brukar: mysigt, god mat, Kalle Anka och julklappar. Så tacksam för min fina familj.
Min favoritdel av julbordet: fisken och kalla rätterna.
Hon som alltid skrattar åt mina skämt:
Vår julgran detta år var liten och väldigt söt:
På mig på julen hade jag: min smaragdgröna sammetsklänning! Insta-ladan på vår gård fick såklart vara med i år igen.
Mina fina syskon med sprakasticks-konst!! Det heter väl egentligen tomtebloss men alltså, nä...
På juldagen var det sedan dags för julmiddag nummer två här hemma. Lika gott var det denna gång. På kvällen hade vi, jag och mitt lilla gäng här hemma, vår årliga juldagsträff - och det var så roligt! Jag har inte skrattat så mycket på länge som vi gjorde innan vi begav oss ut till stadens nattklubb. Där var det också väldigt trevligt och jag träffade massa gamla bekanta, som man brukar. Enda bilden jag har från kvällen är faktiskt denna, som jag screenshotat från Jonnas snapchat. Nå, den är julig i alla fall:
Hoppas ni alla har haft en fin jul <3
Lucka 24: God Jul!
Idag tänkte jag bara sticka in så här snabbt och önska er alla en riktigt God Jul. Jag riktar en extra tanke åt alla som jobbar under julhelgen, alla som är ensamma, alla som inte har något hem att gå till, alla som går igenom någonting tungt, alla som går omkring med ångest och alla som på annat sätt har det jobbigt och inte alls känner någon julefrid. May all your christmas dreams come true.
...
Så med detta inlägg är denna julkalender klappad och klar. Det har stundvis varit utmanande att ha en julkalender med 24 luckor på 24 dagar. Men det har också varit mycket givande och roligt - speciellt då kreativiteten flödat. Men nu kommer mitt bloggande att återgå till det mer normala och jag kommer även att hålla en liten bloggpaus i några dagar nu under julen och bara umgås med min familj och mina vänner.
Men om det är någon som får långtråkigt nu under de röda dagarna och behöver lite julläsning, så länkar jag här till julkalenderns alla inlägg, så ni kan läsa dem om och om igen. He he.
1. Fem kostråd som de flesta mår bra av
4. Dadelbollar med smak av pepparkaka (recept)
7. Sju riktigt enkla skönhetstips
8. Pepparkaksgranola (recept)
9. Coreövningar som går att göra hemma
12. Hälso- och skönhetsmissar som jag gör
13. Apelsin-chokladmousse gjord på avokado (recept)
16. Havregrynsgröt x 3 (recept)
18. Gästblogg: gemenskap inom idrott
21. Pepparkaksbollar med vitchoklad & oreobollar
22. Nina skidade 70 km i italienska Alperna
23. 23 frågor om hälsa & träning
24. God Jul!
Julkalenderns topp 5 inlägg var:
1. Lucka 11: Min pojkvän gästbloggar
2. Lucka 14: Några tankar om sex
3. Lucka 1: Fem kostråd som de flesta mår bra av
4. Lucka 4: Dadelbollar med smak av pepparkaka
5. Lucka 7: Sju riktigt enkla skönhetstips
Så tydligen är mågna av er som läser min blogg intresserade av fotboll, he he.
Men ni får jättejättegärna dela med er av vad ni tyckte om julkalendern; vilka inlägg var bra? Vilka inlägg var mindre bra? Jag tar jättegärna emot feedback och det hjälper mig att utveckla min blogg, tack <3
Lucka 23: 23 frågor om hälsa & träning
I lucka numer 23 svarar jag på 23 frågor im träning, hälsa och kost. Vad är till exempel det jobbigaste med att träna? Hur har min träning ändrat under senaste åren och vad skulle jag äta, om jag bara fick äta 5 livsmedel resten av mitt liv?
1. Den här träningen längtar jag efter just nu
Vilken träning som helst! Jag har varit förkyld nu i ett par veckor och jag längtar verkligen till att få börja träna igen. Jag har kännt mig mycket bättre nu i ett par dagar och idag tror jag det blir det första träningspasset på länge. Det ser jag fram emot!
2. Springa, lyfta vikter eller yoga?
Ibland springa, ibland lyfta vikter, ofta en kombination av båda.
3. Vilken kroppsdel gillar du att träna mest respektive minst?
Det kommer knappast som någon överraskning för mina trogna läsare, men jag tycker väldigt mycket om att träna ben och rumpa. En annan muskelgrupp som jag tycker om att träna är axlar! Minst tycker jag om att träna typ bröst.
4. Vilken är din favoritövning?
Svår fråga. Men jag måste nog svara legcurl med hantel, jag tycker den är så bra och jg får den alltid att kännas i rumpan. En annan favoritövning är sumosquats.
5. Något du skulle vilja vara bättre på?
Att springa riktigt fort! Och armhävningar. Jag är riktigt dålig på dem. Riktigt.
6. Tränar du hellre med någon eller ensam?
Till största del ensam, i alla fall om jag tränar på gym. Sen kan det nog förstås också vara kul att träna tillsammans med någon på gymmet som omväxling. Till exempel med mina systrar är det kul att träna när vi har möjlighet till det.
När jag springer så tycker jag om att springa tillsammans med någon!
7. Vad är det allra jobbigaste med att träna?
Att man har så fruktansvärt mycket tvätt hela tiden! Det vore en dröm att ha ett gym där man bara fick lämna de svettiga kläderna för tvätt, och sedan ha dom rena och vikta när man kommer dit nästa gång. Haha.
8. Hur länge har du tränat?
Jag har hållit på med någon form av rörelse/träning så länge jag kan minnas. Men fotboll började jag spela som 8-åring och sedan det har jag väl tränat mera regelbundet.
9. Hur har din träning ändrat under dessa år?
Jag spelade barnfotboll, alltså inte på en så seriös nivå och med träningar ett par gånger i veckan från att jag var 8 år tills högstadieåldern. I högstadiet började träningarna bli flera och nivån blev högre.
När jag sedan gick på 1:an och 2:an i gymnasiet spelade vi i b-juniorernas division 1 och det mesta av fritiden gick åt att träna fotboll: både på planen och utanför (gymträning, löpträning). Sedan slutade jag med fotbollen och började i stället satsa mer på löpningen. Under tiden jag studerade i Vasa så sprang jag ännu väldigt mycket och så blev det också mycket gruppträning; bodyattack och bodystep hörde till favoriterna.
Nu tränar jag mer styrketräning än jag någonsin gjort förut, men har också planer på att börja springa mera på våren igen.
10. Hur ofta och hur länge tränar du varje vecka?
Vanligtvis tränar jag ungefär 5 pass i veckan. Passen brukar vara ungefär en timme.
11. Har du något träningsmål för tillfället? Vad är målet med din träning?
Jag har inte på det sättet något noga utsatt träningsmål, men att utvecklas och bli starkare och uthålligare är väl ett mål med min träning för tillfället.
12. Om du skulle få välja något ätbart som plötsligt skulle bli riktigt hälsosamt, vad skulle det vara då?
Crunchy mysli. Alltså den myslin som har stora, crunchyga bitar och är full med fett och socker. Jag älskar det. Jag skulle lätt dissa havregrynsgröten för crunchy myslin och äta det varje dag, om den vore lika mättande och bra för kroppen.
13. Vad äter du helst efter ett träningspass?
Mat. Jag brukar oftast äta dagens största måltid efter att jag tränat.
14. Om du fick välja 5 livsmedel att leva på resten av ditt liv, vilka skulle det vara?
Havregryn, avokado, kyckling, batat och körsbärstomater.
15. Favoritmellanmål?
Alltså det godaste är ju nog en barebells proteinbar och proteinfluff (naturell heraprotein + liten banan + frusna jordgubbar). Men ägg och banan är också bra.
16. Tar du några kosttilskott?
Jag äter mjölksyrebakterier och d-vitamin varje dag. Tar inget annat regelbundet, men ibland tar jag proteinpulver och ibland andra vitaminer, som t.ex. magnesium och zink.
17. Vad är ditt favoritträningsplagg?
Det är nog mina vinröda tights från Nike just nu, om man tänker praktiskt. Utseendemässigt är det mina gråa adidas-tights. Älskar adidas.
18. Hur mycket tänker du på utseendet när du tränar?
Väldigt lite. Jag tycker om att träna i snygga träningskläder, men bekvämligheten går absolut före. Jag tänker inte desto mera på hur jag ser ut på gymmet och går absolut dit osminkad och med ritkigt smutsigt hår. Bryr mig inte heller det minsta ifall jag får svettfläckar under armarna eller mellan benen, eller om jag blir röd som en gris. Jag är där för att träna.
19. Vad finns i din gymväska?
I min gymväska finns ungefär 20 olika skrykliga papperslappar med olika träningsprogram och övningar på. Där finns också mina gymhörlurar, en vattenflaska och telefonfodralet. Sen förvarar jag också mitt gymkort och hänglåset till skåpen på gymmet i min gymväska.
20. Just nu stör jag mig på det här i träningsväg:
Mycket, haha. Så mycket att jag har fått ihop två hela inlägg om störiga gymbeteendet. De kan ni läsa här och här. Men så där kortfattat så stör jag mig väldigt mycket på personer som sitter vid en maskin och pillar på sin telefon. Jag stör mig också fruktansvärt mycket på sådana som tror att deras träning är viktigare än alla andras och skall dela maskin med en. Längre förklaringar hittar ni i de länkade inläggen.
21. En träningstrend jag tror, eller hoppas, kommer gå över är:
Det här är nog ingen träningstrend utan mer ett fenomen på sociala medier, men att photoshoppa sina träningsbilder! Och nu pratar jag inte om ljussättningar och små retusheringar, utan att t.ex. ändra kroppsformen/kroppsdelarnas utseende. Det är tragiskt hur till och med företag gör detta i sin marknadsföring. Tragiskt. Som att det inte skulle finnas tillräckligt med hets i sociala medier.
Jag tycker själv om träningsbilder och följer gärna sådana som sätter ut bilder på sig själva när dom tränar, men dissar direkt sådant som känns oäkta och för bra för att vara sant.
22. Vem är din förebild då det gäller träning?
Jag har nog ingen klar förebild inom träningen, utan flera som jag inspireras av. T.ex. svenska Hanna Öberg och Denice Moberg. De är båda väldigt roliga i sina stories och verkar båda vara så vettiga personer med bra värderingar. Och behöver jag inspiration till nya övningar så går jag direkt in på Hannas eller Denices Instagram.
23. Ditt bästa träningstips till någon som vill börja träna?
1. Hitta en träningsform som du gillar!
2. Ingen annan på gymmet kommer att bry sig om hur du ser ut eller vad/hur du tränar. Alla är (förhoppnigsvis) där för att träna och har fullt upp med att fokusera på sin egen träning.
3. All träning är bra träning, det behöver inte vara en timme på gymmet eller en timmes löprunda. En promenad, hemmaträning, yoga eller något annat är också bra träning.
Lucka 22: Nina skidade 70 km i Italienska Alperna
I dagens lucka finns julkalenderns sista gästbloggsinlägg. Den här gången är det min kompis Nina som har skrivit och hon delar med sig om en mycket spännande upplevelse och fina bilder från när hon skidade ett långlopp i Italienska alperna! I inlägget kan ni läsa om känslorna och tankarna som snurrar i ens huvud under ett 70 km långt lopp, och vad man gör när ena skidan går sönder 5 km före målgång...
Nina har ju figurerat en del här på bloggen tidigare. Hon är min äldsta kompis och en av de få träningskompisar jag har. Vi har sprungit många kilometrar tillsammans genom åren, bland annat två halvmaraton. Och halvmaraton i all ära, men jag kan bara lyfta på hatten åt Nina som klarar av en utmaning som den som hon berättar om i detta inlägg. Hon är lite smågalen - and I like it.
Det här lär också vara första och sista gången det i denna blogg finns ett skidåknings-inlägg, så enjoy!
Här är Ninas inlägg:
"Caroline frågade för några veckor sedan om jag kan gästblogga i hennes julkalender och visst kan jag det. Jag och Caroline har både hunnit träna och diskutera träning tillsammans många timmar i våra dagar. Vi har morgonlänkat före skolan i högstadiet, sprungit två halvmaraton ihop och mycket mer. Men ett intresse som vi inte delar och som jag inte tror att Caroline kommer att skriva särskilt mycket om i sin blogg är skidåkning, och därför ska jag dela med mig om upplevelserna från när jag skidade ett långlopp, Marcialonga, i norra Italien i januari detta år.
Marcialonga är 70 km långt och skidas som sagt i norra italien, med start i Moena och målgång i Cavalese. Det brukar stå ca 7000 skidåkare på startlinjen varje år. Loppet börjar med stigning i 20 km före man vänder, och efter det går det huvudsakligen utför eller är ganska platt ända tills den sista ordentliga klättringen upp till Cavalese börjar. Den är endast ca 2,5 km lång, men väldigt brant.
Min resa till Marcialonga började med att min kompis Emmi på en julfest i fjol frågade om jag kommer med till Italien och skidar - de hade nämligen en extra startplats. Det var endast en månad kvar till själva loppet och jag har skidat väldigt lite de senaste åren, så jag var osäker på om 70 km skulle vara för långt... Tanken fick gro några dagar, men jag kom sedan fram till att vad är det värsta som kan hända, folk i sämre skick än mig har väl klarat av att ta sig igenom värre utmaningar. En vecka senare hade jag bokat resan till Italien.
Jag har tävlingsskidat när jag var yngre, men efter att jag flyttat till Helsingfors för över 6 år sedan så har det inte blivit många km per år. Så jag paniktränade i princip hela jullovet för att skrapa ihop så många långpass och kilometrar som möjligt.
Sen kom då äntligen dagen som jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Jag hade aldrig deltagit i ett långlopp tidigare och fick därför starta i sista ledet. Jag hade på förhand planerat att ta det lugnt i början och sagt åt mig själv att jag nog hinner bli trött på 70 km: jag behöver inte ta ut mig på de första 20 kilometrarna.
Eftersom det var väldigt trångt i spåret fungerade min plan väldigt bra, nästan lite för bra, och det var omöjligt att skida fort i början. Fördelen med att jag inte hade hunnit förbereda mig och tränat så mycket var att jag inte hade några tidsmål och kunde njuta av atmosfären, publiken som hejade ivrigt, strålande solsken och vackra vyer under tiden som folkmassan segade sig framåt i makligt tempo.
Spåret går i en dal längs en älv genom små byar och man ser höga, vackra berg runt omkring. Efter ca 20 km träffade jag Emmi som stakade sig runt trots skadad vrist (strongt eller galet, vet ej) och det var riktigt trevligt att ha sällskap en stund. Någonstans här kände jag att min bindning var lös och den for fram och tillbaka lite för varje steg. Jag bestämde mig för att inte göra något åt det utan fortsatte färden. Det fanns bra med vätskestationer där man fick fylla på energiförrådet: sportdryck, choklad och medhavda energigels smakade toppen.
Spåret blev efter en stund lättare och det var en del utför, vilket kändes fantastiskt - plötsligt var jag snabb! Jag skidade på i god fart och passerade många andra åkare. Det här var ju riktigt kul, tänkte jag. Vid 50 km började jag känna mig trött första gången, även vänster axel hade börjat göra ordentligt ont. Nu behövdes publikens hejjarop ännu mer: brava, brava, fick man höra längs spåret.
Inne i städerna fanns det inga spår och den lösa snön kom nästan upp till knäna. Det blev så småningom lite svårare att hålla humöret uppe. När det var 15 km kvar tog jag emot en ljummen espressoshot med allt för mycket socker som smakade himmelriket, lite Coca Cola på det och jag fortsatte glatt stakandet (konstigt hur glad man kan bli av koffein).
Med 10 km kvar kändes kilometrarna bara längre och längre och vid 65 km hände det som inte fick hända, en del av bindningen kom lös från skidan och där var jag 5 km från mål med bara en skida. Första reaktionen var att gråta en skvätt, sen var det bara att ”dra upp snoro” å springa tillbaka till servicestationen med skidan i handen. När jag stod i kön till servicen såg jag en massa skidåkare skida förbi som jag kämpat för att passera tidigare. Det var riktigt surt. När bindningen äntligen var fast var det snart dags att börja den sista klättringen uppåt. Jag tänkte ”1, 2, 1, 2” för mig själv när jag gick uppför backen.
När jag såg mållinjen och äntligen krossade den var jag så nöjd med mig själv, jag hade klarat det. 70 km hade jag skidat, wow!
Även fast jag upplevde lite missöden och jag inte kunde klä på mig själv på några dagar på grund av förskräckligt sjuk axel var det tydligen så roligt att jag anmälde mig till nästa år igen. Den här gången kommer jag ha lite mera tid på att träna, ta med egen skruvmejselgrej samt få starta i några startled längre fram. Jag ser mycket fram emot det."
--------
Caroline här igen. Så här i juletider så kan jag ju avsluta detta inlägg med att berätta en liten julig anekdot, som handlar om Nina. Vi var som sagt redan bästa kompisar när vi va små, och gick i samma söndagsskola. På en söndagskoljulfest någon gång på 90-talet, var det allsång och adventspsalmen hosianna som skulle sjungas.
Nina har en storasyster som heter Anna, och jag tyckte givetvis det var lite orättvist att Anna fick all uppmärksamhet, så efter att sången var slut frågade jag med hög röst av prästen:
- Varför kan vi inte sjunga hos-i-nina i stället?
Lucka 21: pepparkaksbollar med vitchoklad & oreobollar
I dagens lucka bjuder jag på ett recept på julgodis som innehåller både fett och socker (:D) och är otroligt goda, nämligen vitchoklad-pepparkaksbollar och oreobollar. De är enkla att göra och kräver bara några ingredienser. Att laga dem kräver lite tid och tålamod - men det är verkligen värt det!
Jag har ju under julkalendern delat med mig av flera olika härliga recept, bl.a. dadelbollar med smak av pepparkaka, apelsin-chokladmousse gjort på avocado, pepparkaksgranola och tre olika grötar. Alla dessa recept platsar nog inom kategorin hälsosammare-, genom att de inte innehållit tillsatt socker och är gluten- och mjölkfria och så vidare. Och bra så - de är alla också väldigt goda.
Receptet jag delar med mig av idag innehåller dock både gluten, socker och mjölkprodukter och passar således inte åt alla. Men till alla er som kan äta dessa rekommenderar jag verkligen att testa att laga dem. De är både fina och otroligt goda och passar utmärkt om man känner att man behöver någonting riktigt gott eller vill imponera på sina gäster.
Både pepparkaksbollarna och oreobollarna har blivit något av en tradition hemma hos oss, då jag och min syster lagat dem nu flera jular i sträck. Vi har många gånger tänkt laga något annat julgodis, och också gjort det, men sedan gått tillbaka till dessa, då de är så himla goda.
Oreobollar, ca 20 st
100 g naturell färskost
2 paket oreo kex (á 154 g)
400 g mjölkchoklad
- Mixa kexen till en smulig massa. Blanda i färskosten och rör ihop till en jämn massa. Rulla till bollar och ställ i kylen/frysen en stund.
- Smält mjölkchokladen i vattenbad och rulla sedan bollarna i chokladen.
Pepparkaksbollar med vitchoklad, ca 20 st
200 g pepparkakor
200 g färskost med vanilj- eller apelsinsmak
400 g vit choklad
- Mixa pepparkakorna till en smulig massa och blanda i färskosten. Rör ihop till en jämn massa. Rulla till bollar och ställ bollarna i kylen/frysen en stund.
- Smält vitchokladen i vattenban och rulla bollarna i chokladen. Dekorera till exempel med pepparkakssmulor eller kokosflingor.
Förvara bollarna kallt!
Lucka 20: Plyometrisk benträning
I dagens lucka hittar ni ett riktigt svettigt benpass med delvis plyometriska övningar, som går lätt att göra bara med hjälp av en stepbräda och ett par hantlar (inte ens nödvändigt).
Som jag har berättat tidigare så tycker jag om att träna ben. Jag brukar försöka varva de mera traditionella styrkepassen med mera högintensiva och plyometriska benpass. Plyometrisk träning innefattar kort sagt olika hopp- och spänstövningar. Att träna med plyometriska övningar innebär ofta att pulsen går upp jämfört med traditionell styrketräning... Effekten av att addera plyometrisk träning till din traditionella styrketräning eller konditionsträning är att du förbränner mer, får bättre kondition, blir snabbare och förbättrar din koordination, säger träningsgurun Lovisa "Lofsan" Sandström.
Jag har en hat-kärlek till dessa träningspass. Jag tycker det är otroligt jobbigt när jag håller på, men känslan efter är oslagbar. Passet jag tänkte dela med mig av innehåller både plyometriska övningar och mera traditionella benövningar, som får det att bränna rejält i musklerna. Passet tar ungefär 25 minuter, beroende på hur snabb man är och hur ordentligt man gör övningarna. Det är 6 övningar och man gör alla övningar efter varandra utan vila, sammanlagt 4 varv. Mellan varje varv vilar man 2 minuter.
Övningarna är:
1. Walking lunges x 24 (12 per ben)
2. Sumo squat jumps x 20
3. Elevated lunges x 10 per ben
4. Pop squat på stepbräda x 20
5. Sumosquat med hantel x 15
6. Step jumping burpees x 15
Så här ser övningarna ut:
1. Walking lunges x 24 (12 per ben)
Vanliga gående lunges med hantlar. 24 steg sammanlagt, alltså 12 per fot. Se till att gå ordentligt djupt ner i stegen!
2. Sumo squat jumps x 20
Breda knäböj med upphopp. Gå djupt ner i en knäböj och hoppa sedan upp ordentligt.
3. Elevated lunges på stepbräda x 10 per ben
Ställ ett ben på stepbrädan i 90 grader och andra benet bak. Jobba först med benet som är på brädan. Lyft ner benet på marken framför stepbrädan - och sedan upp tillbaka på brädan. Repetera 10 gånger och håll hela tiden benet böjt. Byt sedan ben och gör samma sak med andra. Det sviider!
4. Pop squats på stepbräda x 20
Ställ brädan på långsidan och ställ dig mitt på. Hoppa upp och landa med fötterna på sidan av brädan samtidigt som du går ner i en knäböj. Hoppa upp på brädan igen och repetera 20 gånger. Viktigt är även att böja knäna uppe på brädan, som jag lite överdrivet demonstrerar på första bilden.
Här kan man med fördel välja en högre stepbräda.
Om ni inte förstår hur jag menar kan ni kolla in övningen här.
5. Sumosquat med hantel x 15
Vanliga sumosquats med vikt. Gå djupt ner i böjen och spän rumpan!
6. Step jumping burpees x 15
Stå i plankposition (1) och hoppa fram med fötterna (2), som i en burpee. Hoppa sedan upp på brädan - och ner tillbaka. Och repetera.
Här kan ni också se övningen, men böj knäna när ni landar på brädan.
Lucka 19: jag svarar på frågor!
I dagens lucka svarar jag på frågorna från frågestunden, bland annat om bloggen, julen, framtiden - och om Henkka!
1. Vad tycker du är det roligaste/jobbigaste med att blogga?
Det roligaste med att blogga är att jag får vara kreativ - jag får planera och skapa sådant innehåll till bloggen som jag tycker är kul och intressant. Jag tycker även gemenskapen mellan oss bloggare är fin och jag har fått många nya bekantskaper via bloggen!
Det jobbigaste med att blogga är när jag känner att jag inte har den tiden jag skulle vilja ha att sätta på bloggen och inläggen. Jag har också en tendens att sätta för höga krav på mig själv och då kan jag tycka det blir jobbigt i de fall då jag märker att jag inte kommer att kunna leverera till den nivån.
2. Vet inte om du skrivit ett inlägg om det här tidigare, men hur träffades du och Henkka och vad föll du för hos honom?
Jag har kanske nämnt det någon gång, men jag tror inte jag har skrivit ett inlägg om det.
Min och Henkkas lovestory börjar romantiskt en Ollistisdag i september 2013. Henkka var då gulis på Hanken och jag var tutor, så jag hade kollat in honom redan i skolan innan detta och hade siktet inne. Men i det skedet kände jag ju inte honom och tänkte nog honom mera som en i mängden och hoppades väl på att under kvällen få lära känna honom bättre. Kanske dansa och hångla lite också.
Vi pratade i alla fall mycket den kvällen och efter det så hördes vi lite på facebook och sågs i skolan och på fester. Jag tyckte bara han blev mer och mer intressant och det som jag sedan föll för var säkert ändå hur han inte alls var en i mängden. Främst det att han var så sig själv och inte någonsin försökte vara något annat för att imponera på mig eller någon annan. Han verkade så självsäker, lugn, stabil och smart. Han var så otroligt snäll och omtänksam och vi hade alltid roligt tillsammans.
Vår första selfie tillsammans, på årsfesten 2013.
3. Längtar du ofta tbx till Österbotten? Tror du att ni kommer flytta tillbaka?
Jag kan längta tillbaka till Österbotten ibland. Eller ja, inte till själva landskapet i sig, utan mer till att vara närmare min familj och mina vänner där. Men både efter att ha bott i Madrid och i Helsingfors så kan jag nog konstatera att jag trivs jättebra i en större stad. Men det är så jag känner nu. Jag kan ju mycket väl längta tillbaka till just Edsevöskogarna när jag blir äldre.
Eftersom Henkka är hemma från Helsingfors så är ju det här hans hemort och var vi än bor är det någon av oss som inte bor där var vi är uppväxta. Vi är dock båda väldigt flexibla och jag tror vi skulle kunna tänka oss att bo på de flesta ställen i världen, om det fanns bra orsaker till det. Jag tror inte vi flyttar till Österbotten, i alla fall inte inom de närmsta åren - men vem vet.
4. Var ser du dej själv om fem år?
Den här frågan är den svåraste jag vet och jag skulle vilja svara jag vet inte, men det är ju lite tråkigt. Så jag svarar i stället att om fem år har jag nog familj och bor i ett parhus med trevliga grannar. Jag jobbar på något sätt inom marknadsföring och tycker fortfarande om att träna!
5. Vilken fördom brukar folk ha om dig och hur tacklar du det?
Det här är också en svår fråga. Det är ju väldigt svårt att veta vad folk tänker om en om de inte berättar det, heh. Men det jag har fått höra är att folk blir förvånade över min humor och hur skämtsam jag är. Många tror nog att jag är allvarligare och mera ”fin i kanten” än vad jag är.
Det beror kanske på att jag behöver känna in stämningen före jag blir riktigt avslappnad i en situation, speciellt bland nya människor. Det här gör att jag nog kan uppfattas som försiktig eller till och med dryg till en början, vilket jag absolut inte är.
Ett exempel på detta är när jag och min väldigt extroverta storasyster var på resa tillsammans. Två engelska killar kom och pratade med oss och ja, det var mest min syster som pratade, eftersom killarna var helt okända och jag inte kände mig helt bekväm i situationen. Why is your sister so mad? frågade den ena killen av Sandra. Efter en stund märkte dom nog att jag inte alls var arg, utan behövde helt enkelt känna av situationen först.
6. Din favoritpryl 2018?
Jag tänkte svara min telefon - den är nog den pryl jag har använt mest i alla fall, men det är nog också lite för förutsägbart svar.
En pryl som jag har börjat använda och använt väldigt flitigt under 2018 är min stavmixer. Den fick jag i julklapp förra året och den har jag använt väldigt flitigt när jag gjort t.ex. smoothies eller proteinfluff (bästa mellanmålet!). Vet inte hur jag har kunnat leva utan en stavmixer i 24 år innan detta?
7. Hur ska du fira jul?
Jag kommer att åka upp till Österbotten och familjen nu till helgen och sedan fira julen med familjen. På fredag har vi julglögg med släkten och på lördag skall jag på min kompis Fredrikas jul/examensfest. På söndag är det traditionell uppesittarkväll och julafton är vi hemma med familjen och firar en riktigt traditionell jul, som ni kan läsa mer om nedan. På juldagen skall jag träffa mina kompisar och nu tycker ni förmodligen att det är boooooring att läsa om vad jag skall göra kommande vecka... Men ja, så där skall jag fira jul!
Jag och Henkka firar alltså inte jul tillsammans, och vi har aldrig gjort det heller. Vi är båda med våra familjer och eftersom de bor såpass långt ifrån varann så är det inte så lätt att kombinera under en och samma julhelg. Men som tur får vi vara tillsammans resten av årets dagar så vi fixar det, he he.
8. Vad hör till dina/din familjs traditioner på julen?
De senaste åren så har vi varit hemma, ätit julgröt och jullimpa till frukost, tänt ljus på mina mor- och farföräldrars gravar, ätit julmiddag, sett på Kalle Anka och sedan på kvällen öppnat julklappar och myst resten av kvällen på soffan med lite för mycket choklad. Så det är väl våra traditioner. Själv brukar jag faktiskt också gå och träna på julaftons morgon, men vi får se hur det blir detta år, när jag ännu är lite flunssig.
Jag och mina fina systrar förra julen.
9. Vad önskar du dej till julklapp i år?
Sminkborstar, resebidrag och upplevelse-julklappar. Min och Henkkas julklapp till varandra är ju Mexicoresan och den har jag ju redan "fått".
Så önskar jag att hinna njuta av att få vara lite ledig och att tillbringa tid med nära och kära <3
Lucka 18: gästblogg: gemenskap inom idrott
Stolt presenterar jag julkalenderns andra gästbloggsinlägg, som skrivits av min vän Sandra. Att just Sandra meddelade att hon gärna skriver ett inlägg och tog sig tiden att göra det värmer mitt hjärta väldigt mycket, eftersom jag vet att hon, precis som hon själv säger, ofta har ganska (läs: väldigt) fullt upp och tight schema.
Mycket i Sandras liv kretsar kring hälsa och träning och hon tar i sitt inlägg upp en sak som jag inte själv har så mycket erfarenhet av eller skriver om på min blogg: föreningsverksamhet och gemenskap inom idrott. Sandra jobbar mycket för barn- och ungas fysiska aktivitet och hon lyfter i sin text fram många bra argument till varför det är bra att låta barn vara med i olika idrottsföreningar- och gemenskaper. Väldigt intressant!
Här är en bild från många av de äventyr jag och Sandra gjort, då vi tillsammans med Nina åkte på roadtrip till Seinäjoki (eeh??) år 2011.
Här är Sandras inlägg:
"Spontant under veckan svarade jag på Carolines fråga om jag kan gästblogga. Jag kan ju erkänna att det var redan för flera veckor sedan vi fick frågan, men de som känner mig vet att jag inte precis är den snabbaste på att svara. Denna gång berodde de främst på att jag inte egentligen visste vad jag skulle blogga om. Julkalendern handlar om hälsa - och de som känner mig vet att hälsa är något som innefattar allt i mitt liv just nu, så att bestämma mig för vad jag skall skriva om inom det ämnet var inte precis det lättaste och jag funderade länge vilken bit av hälsa och träning jag kan lyfta upp, som Caroline inte ännu skrivit om. Men här kommer det; mitt gästbloggsinlägg, som förutom hälsa och träning framför allt handlar om idrottsföreningar och varför just jag tillbringar de flesta av dygnets timmar med att jobba för idrotten inom föreningar.
Hälsa och idrott har alltid varit en stor del av mitt liv, så det är väl egentligen ganska logiskt att jag tillbringar så pass mycket tid med det. För tillfället tränar jag 3 gymnastiklag, är med i föreningens styrelse som grenansvarig, jobbar för gymnastikförbundet genom olika sektioner med att utveckla gymnastiken som idrottsgren, håller läger, träningsdagar och utbildningar och så vidare. Nu som då håller jag även Rastis (del av skolan i rörelse-projekt som utbildar runt om i skolor i Österbotten och utbildar lek- och aktivitetsledare red. anm) utbildningar - allt för att öka den fysiska aktiviteten bland barn och ungdomar. Och det här är på min fritid. Förutom det studerar jag till ämneslärare i hälsokunskap och gymnastik på Åbo akademi. Som ni hör har det mesta jag gör till vardags med gymnastik, idrott och hälsa att göra.
Ett av de gymnastiklag som Sandra tränar
Men det var här för några veckor sedan som jag egentligen började fundera på varför jag egentligen prioriterar så mycket av min tid på föreningsverksamheten och att se till att andra har möjlighet att röra på sig och att idrotta. Det var under en lektion i gymnastik som vi diskuterade vad som har varit det bidragande orsaken till att man sysslat med idrott som barn. Om det var föräldrarna, kompisarna, media, miljön eller normerna som styrt om vi sysslat med idrott eller inte.
Det kom ganska snabbt fram att mitt svar skiljde sig från de andras. De andra kom fram till att det var deras föräldrar som var den största orsaken till varför de var idrottare, medan jag konstaterade att för min del så var föreningen den bidragande faktorn till idrotten. Och jo, förstås har mina föräldrar också påverkat i viss mån, det är ju inte precis så att jag som 3-åring traskade iväg själv till andra sidan av staden för att träna.
Men under årens lopp så är det föreningarna som fostrat mig till den idrottare jag är idag, främst kanske eftersom mina föräldrar inte är superinsatta i idrott eller föreningsverksamhet. Det är föreningen och tränarna som lärt mig om hur jag borde träna och hur jag borde lägga upp mitt liv för att orka med allt som hör till en idrottares vardag. Det är föreningarna som hållit mig kvar som idrottare och även som tränare. Och det är föreningarna som lärt mig och skapat för mig en hälsosam vardag och en enorm gemenskap. Och det vill jag föra vidare.
Gemenskap <3
Så man kan säga att det är gemenskapen som gör att jag tillbringar tid i gymnastiksalen än idag. För det är gemenskapen som gjort att jag har idrottat som barn och ungdom och det är gemenskapen som gör att jag än idag idrottar. Och då tänker ni säkert ja men vilken barn vill inte umgås med sina kompisar... Men det var inte personerna i sig som påverkat mig under årens lopp, för mina lagkompisar och föreningar har ändrat genom åren. Utan det som har gjort och format mig som idrottare är det att man kände att man hörde till något större, att man var viktig och man kände en gemenskap.
För några år sen skulle jag ha tyckt att gymnastik är världens bästa gren och att varje människa runt om i världen borde hålla på med det. Men i dagens läge är min åsikt att gymnastik inte lämpar sig för alla, utan det viktigaste är att alla känner att det håller på med något som de brinner för. Att de får vara fysiskt aktiva och röra på sig och att de får känna att de lyckas och får vara del av en större gemenskap.
Och det är där varje idrottsförening kommer in; idrottsföreningarna är där och fostrar varje barn och ungdom tillsammans med hemmet och skolan. Varje förening är en viktig del av att ge och skapa en viktig gemenskap och en positiv attityd till träningen för varje barn. Att se till att varje barn känner att de kan lyckas, och att de hör hemma just där. Och det är därför jag så innerligt skulle hoppas att varje barn skulle få uppleva föreningsverksamhet och få hitta just den förening som lämpar sig bäst.
Och det är också gemenskapen som gör att så många vuxna också hör till idrottsföreningar. Och jo gymträning och löpning och all slags individuell träning i all ära (inget illa menat Caroline), men det finns inget som går upp mot föreningsidrott och att få vara en del av en större gemenskap.
Hälsningar en sann föreningsfanatiker.”
Lucka 17: veckans utmaning
I dagens lucka finns julkalenderns tredje och sista "veckans utmaning", som den här gången är inom kategorin kost. Jag utvärderar även förra veckans utmaning.
Mina tidigare utmaningar har varit inom kategorierna vardagsmotion och rörlighet/återhämtning, så det kändes givet att min sista utmaning i julkalendern skall vara någonting lite annorlunda.
I mitt inlägg där jag listade några saker jag gör, som inte alltid går inom ramarna för vad som klassas som hälsosamt, så nämnde jag att äter väldigt ensidigt. Jag tänkte därför utmana mig själv med att denna vecka äta helt vegetariskt. Att äta mindre kött är ju något som är bra på flera olika sätt - inte minst för naturen.
Många av er kanske tycker att det här skulle vara en piece of cake, men för en (jag) som typ lever på kyckling och älskar kallskuret så är det inte såå enkelt. Men trots det och trots att jag inte alls är så van att laga vegetarisk mat så ser jag fram emot kommande vecka - det skall bli kul att vara tvungen att hitta på lite nya maträtter.
Nyhtökaurawok var något jag åt regelbundet förra vintern
Och hur gick förra veckans utmaning då?
Jag kan ju konstatera att det är svårare att gå 10.000 steg varje dag än att stretcha och utmaningen gick som förväntat riktigt bra! Jag borde verkligen bli bättre på att komma ihåg att stretcha också i fortsättningen, om nu inte varje dag så lite oftare än innan. Det är ju både skönt, avslappnande och bra för kroppen och rörligheten.
PS! Ännu idag tar jag emot frågor till frågestunden! Så in och ställ en fråga nu! Här kommer ni till inlägget.