Visa alla inlägg skrivna 2018
Rädslor - veckans blogglista
Hejsan,
Alltså veckorna går ju så otroligt fort. Speciellt den här veckan, det känns som att jag har haft fullt upp från morgon till kväll och så är det fredag. Nå ja, det gäller bara att försöka hänga med.
Ända sen jag såg att veckans blogglista här på Sevendays handlar om rädslor så har jag tänkt fylla i den. Dock är det lite med blandade känslor jag fyller i denna lista, eftersom rädslor är något som påverkat mitt psykiska välmående från och till väldigt mycket, speciellt som yngre.
Det här är jag rädd för:
Sjukdomar. Döden. Att mista någon närstående. Dessa är mina absolut största rädslor. Men skulle ändå säga att få en livsfarlig sjukdom skrämmer mig mer än själva döden, hur konstigt det kanske än låter. Och jag kan inte ens tänka på hur jag skulle reagera om jag miste någon riktigt nära, får lite panik av bara tanken. Sen är jag också rädd för trånga utrymmen, höjder och att känna mig olycklig eller ensam.
Så här reagerar jag, när jag blir rädd:
Det beror på vilken sorts rädsla. En plötslig rädsla så kan jag reagera genom att typ bli ofokuserad, arg eller börja gråta. Jag gråter nämligen väldigt enkelt, speciellt i sådana situationer där jag känner mig i obalans. En mer ihållande rädsla så reagerar jag på genom att fundera och grubbla allt för mycket, vilket också leder till att jag också kan drömma om det jag känner rädsla för.
En rädsla jag överkommit:
Jag har varit jätterädd för jättemycket olika saker.
När jag var liten var jag brutalt rädd för fästingar. Jag var den som aldrig sprang över ängar, gick i skogen eller något annat som inkluderade långt gräs. Jag kollade hela kroppen varje kväll innan jag gick och sova för att kolla att jag inte har någon fästing. Visst tycker jag fortfarande att fästingar är obehagliga, men hysterin har jag kommit över.
En annan sak jag var jätterädd för som yngre var jordens undergång. Jag tror att jag hade sett någon film om det, men jag var rädd om månen var stor: kanske jordens undergång, om himlen såg konstig ut: kanske jordens undergång, konstiga ljud: kanske jordens undergång, marken skakade: kanske jordens underång, våldsam åska: kanske jordens undergång etc etc. Det har jag också kommit över. Tror forskarna varnar oss före det händer. Och det är knappast under min tid på denna jord. Peppar peppar.
När jag var yngre var jag också rädd för att flyga, att åka färja, kidnappare, att någon förföljde mig, att någon gömt sig i mitt rum, tsunamis och jordbävningar när jag var utomlands etc. Ja, ni hör. Dessa är dock sådana som jag inte längre känner rädsla på samma sätt för.
Då var jag senast rädd:
Hmm, alltså, haha det här är nästan lite lustigt. Men jag kom hem från jobbet här om dagen och hade hörlurar i öronen. Såg att Henkka inte var hemma så jag började ta av mig ytterkläder, gick in, satte mig ner på soffan osv. Sen mittiallt öppnades wc-dörren och mitt hjärta hoppade upp i halsgropen, jag blev så otroligt skrämd. Men det var alltså H som var inne på wc:n och hade ropat hej till mig när jag kom, men ja, jag hade ju hörlurar. Kanske mera skrämd än rädd dock, men.
Så här övervinner jag min rädsla:
Tjaa, när det gäller mina mera långvariga rädslor så försöker jag väl tänka att det som jag inte själv kan påverka så är det orolig att gå och vara rädd för. Och jag har verkligen lyckats på väldigt många plan.
Den hemskaste film jag sett:
Paranormal activity. Alltså det var bara något med den filmen som fick mig att känna sånt obehag, länge. I högstadieåldern kollade vi ofta på skräckfilm med mina kompisar och jag tyckte inte alls det var så farligt. Men efter den filmen har jag inte sett en ända renodlad skräckfilm.
Ett läskigt ögonblick i mitt liv:
Ett ögonblick, som kommer upp såhär spontant, då jag var rädd var när jag satt i en taxi med en obehaglig taxichaufför i Rom och inte fick tag på någon och inte visste var jag var påväg. Speciellt när man hade hört om alla möjliga taxikidnappningar.
Sen var jag och min kompis Alina med om en jätteobehaglig situation när vi var i högstadiet. En kille i vår ålder (som vi visste att hade haft tendenser till våldsamt beteende redan innan) blev irriterad på oss för att vi inte ville ha honom och hans kompis på vår tjejkväll så han blev arg och drog fram en kniv mot oss, och vi sprang. Fort. Hela saken reddes ut sen.
En person som får mig mindre rädd:
Henkka. Kan jag bara få vara lika cool som honom? Men tjaa, bra att någon i vårt förhållande är det för annars kunde det bli lite chaos.
Rädsla för mig är:
En inte så behaglig känsla som är en naturlig del av livet, men som jag borde försöka jobba på att inte sätta för mycket energi på i onödan.
So green it has to be healthy
Hejsan,
Alltså en sak, som ju måste vara något av det roligaste som finns (lättunderhållen?), är ju att testa nya maträtter, bröd, smoothies, bakverk, kryddor etc etc. Inga recept eller instruktioner, bara gå på känsla. Bara man skulle ha lite mera tid och energi att göra det oftare så skulle det ju vara riktigt toppen. Eller ja, mitt problem är väl snarare det, att jag är alltid så fruktansvärt hungrig när jag kommer hem från t.ex. jobb eller träning, så jag har inte tålamod, eller inspiration för den delen, att börja trixa med maten. Jag vill bara ha något fort. Nå men, idag gjorde jag det i alla fall, improviserade. Jag ville ha något näringsrikt och fräsht efter kvällens powerstep, så det fick bli en green smoothie.
Hur lagade jag denna då?
Väldigt enkelt. Jag kollade kylskåp, frys och skafferi och plockade fram alla gröna saker (samt hallon, nötter och vaniljpulver). Sedan tog jag fram min blender och kastade dit lite av allt, typ. Blev ungefär:
-Fryst spenat
-Frysta hallon
-Lime
-Finriven ingefära (tips tips tips! använd en vitlökspress för ingefäran)
-Avokado
-Gurka
-Selleri
-Vaniljpulver
-Och så förstås, kokosmjölk (hur kan jag ha levt nästan 25 år utan detta fantastiska livsmedel??) och vatten.
Och TADAAA:
Hur blev den då?
Well, it is green, so it has to be healthy.
Nej, men den blev riktigt bra! Eller helt okej i alla fall. He he. Konsistensen var krämig och smaken neutral. Kunde nog ha varit lite mer vild med ingefäran och limen. Men definitivt en smoothie som är full med nyttigheter och det är ju alltid bra.
Jag tar också väldigt gärna emot tips på just green smoothies! Så enkelt sätt att få i sig mycket nyttigheter. Vad annat kan man sätta i? Mynta kom jag på att skulle ha varit helt gott också. Säg gärna om ni har något bra tips på lager!
Ett besök i Finlands soligaste stad
Undrar varifrån utrrycket att Vasa är Finlands soligaste stad egentligen kommer? Kan ju inte vara från vädret i alla fall. Skulle det ha med vädret att göra skulle det snarare heta "Finlands blåsigaste stad". Inte såg jag heller solen under detta besök. Däremot såg jag massor med strålande personer!
Jag hade en väldigt lyckad helg i Vasa! Hann med en hel del (utom att blogga), även om en helg nästan alltid visar sig vara lite för kort för att man skall hinna med allt man skulle önska. På fredagen var jag hos Alina och vi åt sushi och bara pratade tills klockan var allt för mycket.
Min lillebror råkade också ha ishockeymatch i Vasa på lördag sådär passligt när jag råkade vara där, så på lördagen började jag med att äta frukost med min lillasyster och sen gick vi och tittade på matchen tillsammans. Efter matchen for vi, mamma och pappa, Emil och hans kompis ännu till Amarillo och äta, innan de körde iväg hem till Edsevö tillbaka och jag for vidare till Sarahs.
Lördagkvällen var vi hos Victoria och åt väääldigt gott (tacos) och drack väääldigt gott (rödvin). Vi kollade också på mello och nu har det alltså kommit till det skede då jag skall kommentera det och klaga att det var så dåligt. Men nej, jag är nog helt tillfreds med årets mello. Tyckte nivån på en av deltävlingarna var ovanligt låg, men annars tycker jag att det var helt som det brukar och fanns också några riktigt bra låtar i finalen. Tyckte att både Benjamin Ingrosso och Felix gullepojken var riktigt bra. Sedan tyckte jag Mendez låt var bättre än den fick poäng, men synd bara att han inte riktigt kan sjunga live för det kostade nog honom en del röster. För det lät ju inte bra i framträdandet. Men ja, på spotify tycker jag låter är helt medryckande!
Alltså vi hade guacamole gjord på 7 små avokadon. Var det tillräckligt? Njäe.
Lördagskvällen slutade med att vi alla låg i en hög på Viccans säng och sov. Åh dessa fina tjejer <3
På söndagen blev det igen rätt så tidig väckning och jag for iväg till Santtis och Christoffers på morgonkaffe. Hade inte träffat dem på en stund och inte heller sett deras nya (eller tja, inte längre så nya) lägenhet med en utsikt som man blev lite småavis på. Så det var trevligt! Sen blev det ännu en kaffe och lunch på sweet wasa med Sarah, Sarah och Viccan innan jag, 4 kaffekoppar senare (och klockan var bara 14....) tog tåget tillbaka till Helsingfors.
Jag är så glad att jag har så fina vänner som jag har så bra relation med trots att vi inte bor i samma stad mer eller ses så ofta. Det är alltid lika roligt att ses och allt är precis som vanligt då man väl träffas!
Så ja, det var min helg.
Ha en riktigt trevlig vecka allihopa!
Svar på frågor
Hejsan,
Sitter som bäst i tåget påväg upp till Vasa, där jag skall hälsa på mina vänner och också träffa familjen en sväng. Ser väldigt mycket fram emot det!
Tänkte att det därför passar perfekt att jag svarar på de frågor jag fick i frågestunden, så får jag fördriva tiden här lite effektivt. Alltså på tal om att åka tåg, jag satt just och tänkte på att jag inte kan förstå hur jag stod ut med alla tågresor under somrarna 2014-2016 då jag åkte mellan Jakobstad-Helsingfors och Vasa-Helsingfors var eller varannan helg då jag och Henkka hade distansförhållande. Räknade för skojjs skull också ut att jag då i medeltal reste ungefär 48 resor på tre somrar, dvs för typ 2000€... herrejessus. Eller, det är klart jag stod ut, it's called looove. Nå, men. Till frågorna (tack för dem förresten!).
Vad gillar du mest med Helsingfors?
Det jag gillar mest med Helsingfors är nog det faktum att det är en storstad. Alltså, jag trivs bra när det är mycket liv och rörelse, stort utbud på butiker, evenemang, restauranger, kultur (önskar jag kunde utnyttja det lite bättre!), träningsmöjligheter etc etc etc. Jag är inte säker att jag alltid kommer att tänka så, men nu just känns det som att det passar mig bäst att bo på ett sådant ställe. Sen ääääälskar jag också vår lägenhet och skulle jag flytta någonstans skulle jag ta den med, haha.
Vad saknar du mest från Vasa?
Här är det nog absolut vissa vänner som jag inte träffar lika ofta längre, vilket ju är tråkigt. Sen saknar jag nog också wasa sports club och ladyline också lite, faktiskt, haha. Tänkte skriva de korta avstånden också, men insåg att det är nog faktiskt inget jag saknar speciellt mycket. I Helsingfors är det ändå så lätt att göra avstånden korta med allmänna trafikförbindelsena så har inte ännu lidit speciellt mycket av att kilometrarna mellan hem och jobb t.ex. är längre än vad de var i Vasa. Men ja, människorna ♥
Var vill du bo när du blir "stor"?
Detta är en svår fråga! Jag vet faktiskt inte. I Helsingforsregionen känns det som att Esbo skulle vara ett bra ställe att bo när man blir äldre och eventuellt bildar familj. Nära till Helsingfors centrum, men ändå lite utanför i lite mer lugn och ro. Och så finns där ju så många fina ställen nära havet (som dock kräver några år av hard work före de tåls att drömma om...) Men som jag skrev i första frågan så vet jag inte vad jag tänker om några år, om jag har blivit riktigt trött på Helsingfors, eller om man får något jobb på annan ort som kräver att man flyttar. Jag är väl rätt flexibel, antar jag.
Hur ser din drömbostad ut?
Min drömbostad som jag tänker den just nu är öppen, ljus, högt till tak. Den har balkong/terass, bastu, stort badrum med jacuzzi och helst ett litet källargym. Och så är det nära havet och som grannar har jag mina bästa vänner med familjer. På somrarna ordnar vi grillfester tillsammans. Det var drömbostad, right?
Vilka ämnen skrev du i studentskrivningarna och vad handlade din gradu om?
I studentskrivningarna skrev jag modersmål, hälsokunskap, lång finska, lång engelska, kort tyska och kort matematik. Eftersom jag länge var väldigt osäker vad jag ville studera så valde jag inte ämnen ut efter det, utan mer av vad jag kände jag ville studera just då och som jag kände gav en bra baskunskap. Jag är glad att jag läste mycket språk. Jag skulle nog säkert ha skrivit samhällskunskap också om jag hade vetat att jag vill söka till hanken, men det gick hur bra som helst utan det också.
Min gradu skrev jag i samarbete med Nordea, som jag har jobbade för som sommarjobbare och visstidsanställd 2013-2017. Rubriken var När det traditionella bankmötet blir digitalt - en studie om kundupplevd kvalitet vid Nordeas Onlinemöten. Den handlade alltså sådär i korthet om de virtuella rådgivningsmötena (dvs. när man har möte med sin bankrådgivare via skype) och vad kunder uppskattar med dessa möten, samt var det finns eventuella brister i tjänstekvaliteten i jämförelse med traditionella bankmöten. Syftet var alltså att kunna bidra med information som kan hjälpa banken att förbättra kvaliteten och kundnöjdheten på denna tjänsteform i framtiden, genom att få en förståelse för kundens förväntningar och erfarenheter av mötet. Sådär i all sin korthet. Om någon har svårt att somna på kvällen, finns den att läsa online (hehe)
Finns det något du ångrar att du inte gjort som ung?
Nu känner jag ju mig faktiskt rätt så ung ännu, och det känns som att om jag skulle ha något jag verkligen vill göra så skulle jag säkert kunna. Det är liksom inte för sent. Jag har ju varken barn, huslån eller en hund ännu. Men det här är en svår fråga och jag har funderat på den en lång stund. Jag kommer dock inte på något bra exempel på något som jag ångrar att jag inte gjort ännu, sådär direkt. När jag var yngre ångrade jag dock att jag inte började dansa som liten, jag ville så gärna vara bra på att dansa, haha.
Har du någon dröm idrottslig utmaning du skulle vilja genomföra/klara av? (Ex. Springa maraton på bahamas, kunna göra en backvolt)
Jo, det har jag väl nog. Har nog alltid tänkt att jag vill springa maraton nån vacker dag. Dock vet jag inte helt när eller var det blir, men helst nog någonstans utomlands så man får resa lite på samma gång.
Vad är ditt drömyrke?
Också en svår fråga. Det här har jag väl typ aldrig haft ett klart svar på. Men det är nog något inom marknadsföring eller marknadsföringsrelaterat. När jag tidigare i vinter sprang på jobbintervjuer där dom frågade om mitt drömjobb, så svarade jag att det är något där jag, i alla fall till viss del, får vara kreativ. Men här är jag nog också flexibel, huvudsaken är ändå att jag har ett sådant jobb som jag trivs med, där jag känner att jag bidrar med något och utvecklas.
Och om jag sådär väldigt orealistiskt fick välja mitt drömyrke så skulle det väl vara att ha en blogg där jag åker omkring i världen och testar olika lyxhotell. Haha! Okej nej kanske inte, jag tror man skulle tröttna ganska fort. När jag var liten ville jag också bli skådespelare eller programledare, så det är väl en barndomsdröm som nog också finns där någonstans inom mig ännu.
Vad är dina bästa karriärstips?
Nu har jag ju inte så mycket erfarenhet av att bygga kärriär, ännu, men något som jag hittills har lärt mig är nog att inte ge upp fast det inte går som man tänkt, att tro på sig själv och inte ta saker för personligt. Sedan tror jag nog att det är mycket viktigt att vara sig själv i allt man gör, det blir för jobbigt i längden om man försöker vara någon annan eller göra något som inte är genuint. Man kommer aldrig att vara lämplig till allt man vill, men alltid att vara lämplig till något man vill. En annan sak jag också anser är väldigt viktigt är att kunna stå på sig själv men alltid vara ödmjuk. Att vara trevlig och äkta åt folk man möter är något som kan betala tillbaka i framtiden och något som alltid lönar sig.
Jag och mina fina kollegor!
Och nu är jag nästan framme i Vasa. Ha en riktigt trevlig helg allihopa!
Det där med preventivmedel
Jag vänder absolut inte kappan efter vinden.
Jag har ofta en åsikt, men håller den också ofta för mig själv och delar den endast med mina närmsta. Min åsikt kan ofta vara stark, men jag gör sällan väsen av den. Beror det kanske på att det är ämnen som inte berör mig tillräckligt mycket för att jag skall vilja sprida min åsikt åt allmänheten? Är jag rädd för konflikter? Jag vet inte riktigt. Men jag är till exempel en av dem som aldrig använt hashtagen #metoo offentligt. Inte för att det inte skulle finnas motiv för det, men mera för att det är något jag i stället har diskuterat med vänner, familj och andra jag har nära. Det är så jag har resonerat hittills.
Jag tänker också väldigt ofta enligt filosofin sköjter tu tett så sköjter jag mett, som man skulle säga där jag har växt upp. Så när jag började blogga var jag ganska säker på att jag inte kommer att skriva så mycket om olika fenomen som är aktuella i samhället, helt enkelt för att de ofta inte engagerar mig tillräckligt mycket och jag känner att jag inte har något slående att komma med inom många av dessa ämnen (som t.ex. feminism, hållbarhet, politik). Så då lämnar jag hellre dessa ämnen obehandlade. Jag känner också på nåt sätt att min åsikt ändå inte påverkar någon annans åsikt, för de som redan har en given sådan. Och så finns det ju dessutom redan massa andra bra bloggar som sköter om dessa ämnen, vilket är bra eftersom det oftast är jätteviktiga ämnen som bör diskuteras.
Men, detta för mig (efter en liten, kort introduktion eh eh) in på dagens ämne. Det är nämligen en grej som jag känner att jag bara måste ta upp, som det har diskuterats om en hel del den senaste tiden. Det är diskussionen om gratis preventivmedel för unga. Jag hade tänkt bespara bloggen också från detta ämne, men idag läste jag en insändare som fick mig att bli, helt ärligt, riktigt förbannad. Jag tänkte citera en mening ur denna insändare, som jag läste i Österbottens tidning idag: "Tonåringar ska få gratis preventivmedel så att de på finare sätt horar sig till helvetet." Min första tanke var att jag läste fel, så lag läste den på nytt. Men nej, det står så. Min andra tanke var att om det verkligen finns människor som tänker så här år 2018? Uppenbarligen finns det.
Jag kan förstå att det finns människor som med religiösa eller annars konservativa motiv resonerar att sex är något som sker inom ett äktenskap jaada-jaada. Jag låter dem göra det. Men vad har det egenligen med frågan om gratis preventivmedel att göra? Gratis preventivmedel kommer inte att göra att alla ungdomar som annars inte skulle ha sex när de är 15, plötsligt goes crazy för att man får gratis p-piller? Alltså det är väl lite som att alla plötsligt skulle börja röka om man bestämde att alla skall få gratis nikotintuggummi? Nu är det inte helt ändamålsenligt att jämföra att röka med att ha sex eftersom den förstnämnda är något dåligt men förstår ni hur jag tänker? Däremot kommer det få dem som ändå skulle ha sex när de är 15 att vara mera medvetna, säkrare och förberedda när det kommer till sex. Dessutom kommer allt flera unga, med olika förutsättningar och möjliga trösklar, att ha samma chanser till att skydda sig.
Jag har också läst många som poängterar hur sex i tidig ålder är något som får unga tjejer att må dåligt. Här ser jag inte heller en orsak till att inte ge gratis preventivmedel åt unga. För återigen, gratis preventivmedel är inte något som kommer att få unga att ha mer sex, men däremot nog att ha säkrare sex och mera kunskap. Problemet till ångest eller skam är snarare att många helt enkelt har en snedvriden bild och tror att sex är något man borde känna skam över, eftersom det är tabu och man inte pratar om det med de unga på ett korrekt och öppet sätt. För att inte tala om hur psykiskt tungt (och ja, dyrt för samhället också) det är för en ung tjej som behöver genomgå en abort, eftersom personen inte hade råd, kunskap eller mod att fråga om råd angående preventivmetoder. Men att ge preventivmedel till unga kvinnor skulle diskussionen kring sex och hur man skall skydda sig från både könssjukdomar och oönskade graviditeter bli mera öppen, eftersom konsultation och uppföljning skulle vara en del av preventionen.
Det är ju faktiskt också på tiden att man diskuterar med unga att det är helt okej att ha sex med sin pojk/flickvän, det är också okej att ha sex med någon man inte är i ett förhållande med, så länge det är på bådas lika vilkor, det är också okej att ha flera sexpartners och det är absolut okej att inte ha sex alls eller alls ens vara intresserad av det. Bara det känns bra och man tar ansvar för sin egen och sin partners hälsa. Och hora, det är något helt annat som hör hemma i helt andra diskussioner, hördu Benjamin.
Jag skulle ha så mycket mer att säga om ämnet, men jag lämnar det här. Men snälla, om jag en gång till läser orden tonåring, preventivmedel, hora och helvete i samma mening så tappar jag på riktigt tron på mänskligheten.
Något ni undrar?
Hejsan,
Det finns ju några traditionella inlägg som varje bloggare har skrivit...; min helg i bilder, 10 saker ni inte visste om mig, film/bok/poddtips osv osv... och så finns det frågestund. Jag vet inte varför, men ordet frågestund får mig att tänka på Kissie år 2009 med en 3 cm utväxt på ett foto taget med en webkamera?? Men nåja, trots att mitt inlägg inte har den rubriken så är tanken är den samma. Nu har jag haft denna blogg i snart två månader och ni kanske börjar få någon sort uppfattning om vem jag är (eller?). Det är ju svårt att veta direkt vad folk är intresserade av och tycker om att läsa, så detta inlägg är ämnat för er och ni får alltså jättegärna ställa frågor och så skall jag enligt bästa förmåga försöka svara på dem i ett inlägg. Kan vara vad som helst. Ni får också jättegärna komma med kommentarer eller åsikter vad gäller innehållet på bloggen om ni inte kommer på något ni vill fråga.
Jag sa till min pojkvän att det är jättepinsamt om man skriver ett sånt här inlägg och så är det ingen som frågar något, så han lovade att skriva en fråga om ingen annan har frågat något innan klockan 16 imorgon, haha. Men det blir ju lite tråkigt... och nu har jag dessutom spoilat det... So come on, hit me with your best questions!!
foto: Thomas Broumand
En helg full med aktiviteter
Hej,
Idag är det måndag och jag tänkte berätta lite om helgen som gick, som var lite mera aktivitetsfylld än vanligt. I fredags fick nämligen jag och Henkka besök av min lillebror Emil som kom på en liten sportlovsresa. Både Henkka och Emil var mycket nöjda med valet av fredagkvällens aktivitet som var hockey-match. Jag var måttligt nöjd. Det var HIFK som mötte Kärpät i en slutsåld match. Nej men livesport är nog alltid helt intressant, speciellt när det är mycket folk, så trots att jag inte bryr mig speciellt mycket i SM-ligan i hockey i Finland så var det riktigt roligt. HIFK låg under med 0-2 ännu i mitten av sista perioden, men vände och vann till slut med 3-2. Bra stämning i hallen kan ni tro!
På lördagen var det sedan dags för nästa aktivitet: Rush. Här var vi alla tre mycket nöjda med valet av aktivitet, även om jag kom där i från med ett sträckt baklår... Vad är grejen med att man (jag) måste imponera på sin (min) kille som man (jag) har varit tillsammans med i snart 4 år? Jag ville alltså visa att jag en gång i tiden var väldigt akrobatisk så jag började hjula som ouppvärmd och cratch sa det och så var baklåret sträckt. Bra där. Och ni kan ju tro att han blev imponderad när jag låg där och kved "aj aj aj aj" efter. Så värt det.
Nåväl, annars var det riktigt roligt på Rush. Efteråt gick vi på stan samt var och åt middag. Sen var det dags för Emil att åka hem tillbaka. Men jag hade en riktigt mysig helg med mina favoritkillar.
På kvällen tittade jag och H ännu på UMK och Mello innan vi båda somnade på soffan. Man är helt klart inte van att ha sådär mycket på gång under en helg, haha.
Ha en riktigt trevlig vecka alla!
9 saker män aldrig säger
Hej,
Linn publicerade igår ett inlägg som hade rubriken "9 saker barn aldrig säger", som jag tyckte var både väldigt roligt och fyndigt skrivet. Detta trots att jag inte själv har barn och inte på det sättet kan relatera till punkterna. Ändå drog jag på munnen och igenkänningsfaktorn uppenbarade sig. Gissar att det helt enkelt beror på att det är lite för kort tid sedan jag själv var barn, haha. Eller att jag har småsyskon.
Nåväl, barn har jag alltså inte i min vardag, men vad jag har är dock en man (om än ogift). Så jag tänkte jag skulle skriva min version av denna lista, men i stället lista 9 saker som män aldrig säger.
Dessa är förstås skrivna av egna erfarenheter med glimten i ögat och jag är också fullt medveten om att detta inte gäller för alla män och också kan gälla kvinnor, hoppas alla förstår det. Dock tror jag att det finns flera som råkar ha eller ha haft en man nära sig i sitt liv som kanske kan hålla med mig på någon punkt.
1. En fredagkväll: "Hej älskling, jag tänkte jag skulle testa på den där nya alkoholfria light-ölen i kväll. Visste du förresten att flaskan dessutom är producerad av 100% återvinningsbart material?"
2. "Älskling, jag tänkte gå och handla, skulle du behöva nya tamponger eller bindor kanske? Såg i wc-skåpet att dom nästan börjar vara slut. Om jag tar några paket ob för medelrikliga blödningar och libresse tunna, milt parfymerade trosskydd. Något annat du behöver?"
3. "Hördu, vad skulle du säga om vi skippade Champions League-matchen i kväll, det kommer ju ändå Suomen ihanimmat häät samtidigt. Fattar egentligen inte riktigt grejen med att titta på fotboll heller, de jagar en boll liksom? Vem bryr sig?"
4. "Hej älskling, har du sett så fina gardiner vi har? Jag tyckte det började vara en tid sedan vi bytte köksgardiner, så när jag var inne på Marimekko och såg dessa så köpte jag direkt. De kostade 350€, men det är väl helt rimligt för ett par köksgradiner"
5. "Honey, du är på dag 21 i menscykeln nu va? Jag är fullt medveten om att du kan bli lite känslig nu de följande dagarna innan mensen. Så orättvist att du och så många andra kvinnor lider av PMS-besvär"
6. "Alltså jag saknar nog militiden. Vill du att jag skall berätta åt dig lite vad vi gjorde där? Man glömmer så snabbt och det skulle säkert vara intressant för dig att veta. Kan bara ännu inte förstå varför jag fick vara där bara ett halvt år"
7. "Om den röda eller gröna klänningen var bättre? Nej, alltså jag tycker du borde ta din blåa off shoulder-klänning från River Island i stället. Och varför frågar du mig inte oftare om råd när det gäller vad du skall ha på dig?"
8. "Alltså idag skule vi ju kunna rensa alla köksskåpen? Det är verkligen ingen ordning där och vi har säkert massa gammalt där som man kunde slänga..."
9. "Älskling, jag tänkte att jag skulle sälja min playstation. Den passar ändå inte riktigt där vid TV-bordet utan ser mest ful ut. Finns ju nog så mycket annat man skulle kunna sätta tid på också. Tror jag går ut på en powerwalk"
3 faktorer som inte ökar din träningsmotivation
Hejsan,
tidigare i veckan skrev jag ju ett inlägg om träningsmotivation och listade där några faktorer som kan öka träningsmotivationen och få tröskeln att gå till gymmet lite lägre. Det finns ju massor av dessa typer av tips som är mer eller mindre allmänt kända. Dock finns det också några tips som sägs ge träningsmotivation, som jag själv tycker kan ha exakt motsatt effekt. Det vill säga som snarare ger en ångest eller får träningen att kännas som något negativt. Så här kommer nu tre faktorer, som jag inte anser bidrar till träningsmotivation på ett positivt och långvarigt sätt:
1. Att köpa nya träningskläder
Att köpa träningskläder är absolut något man skall unna sig ibland och även bör göra eftersom träningskläder slits och blir sunkiga när man tränar och svettas i dem ofta. Men, när det kommer till att köpa nya träningskläder för att man tror att det skall få en att börja träna, så köper man dem helt av fel orsak. Eller ja, nya träningskläder kan säkert få en iväg till gymmet en eller ett par gånger, men inte på ett längre perspektiv. Man kan jämföra detta med att köpa ett par för småa jeans när man vill gå ner i vikt. Det kanske ger en gnutta motivation till en början, men sedan ger det mera ångest när man ser att dom bara ligger där i skåpet.
Att förknippa träningsmotivationen med något materiellt är således något jag absolut inte tror fungerar i längden. Dessutom bidrar det till onödig konsumtion. När det kommer till träningskläder rekommenderar jag att köpa bra kvalitet, trots att det kan kännas brutalt att betala nästan 100€ för ett par träningstights. Men livslängden på dem är så mycket längre än om man köper på någon lågpriskedja. Sen kan man ju såklart köpa snygga träningskläder då man väl köper, för visst är det ju roligt att träna i snygga träningskläder. Men det kryllar det ju av så det är inga problem.
Ett av mina absoluta favorit-träningsset som jag använder flitigt. Supersköna på och dessutom riktigt snygga! Puma, köpta på stadium.
2. Att följa "inspo"-konton på instagram
Avfölj. Do it. Now. Men missförstå mig inte. Jag följer själv träningskonton, men endast sådana konton där personen bakom kontot känns genuin, smart, kunnig och sätter ut träningsövningar. När jag har tränat samma sorts övningar i flera veckor och känner att jag behöver lite nya övningar så brukar jag gå in på dessa konton och snabbt hittar jag någon ny övning att testa. De jag menar att man borde avfölja är ytliga så kallade inspiration-konton med återkommande lite för "perfekta" bilder.
Tidigare följde jag också typiska fitgirls-konton där det postades bilder på platta magar med lite svettdroppar och magrutskonturer, sandiga perfekta släta rumpor i bikinis och quotes likt "sweat is fat crying" (urk!). Men hur tror ni jag kände mig en söndagförmiddag, eventuellt lite bakis eller annars bara trött, när mitt instaflöde kryllade av dessa bilder? Tja, inte träningsmotiverad i allfall. Så vips, avfölj.
zzzzzzzzzzzzz... not a big fan av dessa "inspiration"quotes... bild: pinterest.
3. Att belöna/bestraffa sig
Att till exempel tänka "om jag inte går och tränar idag får jag inte äta den där bullen som jag hade sparat till eftermiddagskaffet" är inte heller något somjag tror ger träningsmotivation. Där är snarare något som gör träningen, eller dess uteblivenhet, till något som handlar om prestation som endera straffar eller belönar. Samtidigt som det tar bort fokusen från att träna för att det är kul eller för att det får en att må bra. Missförstå mig inte heller här. Jag menar inte att man aldrig kan tänka att om man t.ex. klarar av att springa ett visst antal kilometer, ett lopp eller dylikt, så kan man unna sig något speciellt efter.
För att ha mål som man strävar efter och ett pris när man kommer i mål är ju förstås något som också kan motivera. Men jag menar mera att om träningen blir något som ständigt handlar om att prestera, straffa eller belöna tror jag inte heller är hållbart i längden, utan ger mera ångest. Speciellt om det handlar om att man inte går och tränar och därmed "straffar" sig. Eller det att man ser en extremt hård träning som ett straff för att man vilat två dagar eller ätit ohälsosamt. Detta kan lätt leda till ett osunt sätt att se på träning och träningsresultat. Ät bara bullen och njut av den. Att inte äta den för att du inte tränade är nog inte något som får dig att vilja träna mera imorgon.
Håller ni med mig eller är någon av helt annan åsikt?
Ur arkivet: Spanien vecka 3
Hej,
Jag har ju introducerat mig som ny i bloggvärlden nu när jag har börjat blogga här på Sevendays. Egentligen är det dock inte helt sant. Jag har nämligen haft en, nej två, nej tre bloggar tidigare. Dessa bloggar är så pass gamla så jag har dem inte öppna för allmänheten längre, men har ändå inte raderat dem eftersom det är kul att gå och läsa ibland. Den senaste av bloggarna jag hade var den från mitt utbyte. Den är alltså i och för sig inte så hemskt gammal och faktiskt riktigt trevlig. Men hann väl skriva 5 inlägg dit före jag tröttnade på att blogga, så därför tog jag bort den. Men, tänkte att jag skulle återpublicera ett av de inlägg som jag skrev när jag hade bott i Madrid i tre veckor. Det handlade om kulturskillnader mellan Finland och Spanien. Tyckte det var rätt intressant vad jag hade noterat under mina första veckor där. Så här kommer inlägget, så oretucherat som det kan bli. Bara rakt av copypasteat. Rubriken löd "Spanien vecka 3".
Madrid, söndag 13 september 2015:
"Nåja flickor och pojkar.
Nu har jag varit här i 3 veckor och börjar komma allt mer in i den spanska vardagen. Det är därför hög tid för en utvärdering av saker som jag hittills har uppskattat mer med Spanien, och de saker som jag lärt mig uppskatta med hur vi har det hemma i Finland. Ta det med en nypa salt.
SPANIEN
- Först och främst: liv & rörelse. Här är det så mycket mera folk i rörelse än hemma i Finland! Det spelar ingen roll om det är vardag eller helg, går man på stan kring midnatt är det alltid fullt med folk som är ute med vänner, det hörs musik på gatan, barerna har fullt upp och folk umgås, är glada och har trevligt tillsammans. Det känns också mycket trivsammare och tryggare när det är folk nästan överallt.
- Nattlivskulturen: Okej, nu syftar jag på en specifik del av nattlivskulturen. Den delen som handlar om att folk generellt inte är stupfulla på baren. Folk går ofta ut här, men mest för att typ dansa och träffa vänner och nya människor. Man behöver därför inte känna sig konstig om man går ut nykter. Roligt att gå ut här endast för att på riktigt dansa med vännerna så svetten rinner, och inte bara stå och fist-bumpa med armen i vädret (fast jag ju gillar det också men haha;)) eller sitta vid ett bord och massa sliskiga typer som slänger sliskiga kommentarer runt omkring, typ. Nemen, ni fattar.
- Musiken! Lite som en fortsättning på min förra punkt så kommer jag in på musiken. Dom spelar förstås lite olika musik på olika ställen (och har då inte heller varit på så jättemånga ännu) MEN, dom spelar väldigt mycket spansk musik. Riktit shejkh-ya-bootie-låtar. Såå nice! Jag trodde inte jag skulle bli sådär förtjust i spansk musik, men ju mer man hör på och dansar till dem ju bättre är de. Här är tre av mina favoritlåtar nu just:
La Gozadera ft. Marc Anthony - Gente De Zona
J Balvin - Ginza
Daddy Yankee - Limbo
FINLAND
- När man har bråttom vinner Finland. Haha, alltså detta är ett så töntigt "problem" och en sak jag inte ens hade tänkt att jag skulle kunna störa mig på innan jag kom hit. Men nämligen att gå på gatan när man har bråttom och är en stressad finne. Det är helt enkelt så fullt med folk ibland så det är svårt att ta sig fram, plus att dom är mindre stressade här och allt får ta sin lilla tid. När man försöker skynda sig känns det plötsligt som att alla går som sniglar och breder ut sig över hela gatan och man måste typ armbåga sig för att komma förbi. Inte direkt så att man stöter på detta problem i Vasa, hehe.
- Punktlighet. Där vinner också Finland. I alla fall nu innan jag har kommit in i det spanska sättet att tolka tider. Jag är (oftast) en väldigt punktlig människa och tycker inte om att vänta, eller att själv vara sen. Här måste man helt enkelt ofta vänta, och själv vara sen. Men bara i vissa situationer. Och när det är en sån situation, det måste man veta själv.
-1 och 2 centar. Suuuuucccckkkkkk -.-.-.-.-.-.- Kan ej komma på en bra orsak till att använda 1 och 2 centar, så onödigt. De är inte värda nåt och tar bara massa plats i börsen. Kunde dom nog också slopa här i Spanien.
Nåja, här var nu några saker jag hittills kommit på. Som ni märker inga desto allvarligare saker jag nu har att klaga på Spanien ;) Nä, jag gillar Madrid väldigt mycket!
Och denna vecka och min absolut oproduktivaste dag här hittills avslutade jag med att skypea med Henkka och göra lite läxor. Nu skall jag försöka ta igen lite av förra nattens missade sovtimmar, gonatt!"
Haha började så skratta när jag läste om problemet med att gå på gatan när man har bråttom. Kommer så ihåg detta. Spaniorerna hade liksom inte bråttom någonstans. Mañana mañana. Och punktligheten. Som jag skrev i de senaste fun factsen om mig själv så hatar jag att vänta. Men jag blev bättre på det i Madrid, eftersom alla alltid var lite sena. Men saknar nog Madrid lite! Blir nog ett besök dit snart har jag på känn.
Ha det bra alla!