Visa alla inlägg skrivna 2018
My kind of Saturday
Hej på er,
Alltså vilken skön dag det har varit idag. Precis som en lördag skall vara.
Började med att sova länge, sedan blev det en nästan två timmars träning där jag sprang en timme och tränade sedan axlar och mage. Jag hade sparat gårdagens träningspodden-avsnitt, så en timme på löpmattan gick hur snabbt som helst. Började lyssna på träningspodden när det släpptes 2015, då var jag på utbyte i Madrid. Sedan det har jag lyssnat på varje avsnitt.
Nu har vi just ätit en fantastiskt god lördags-middag här hemma. Nämligen falafel, batatfranskisar, hummus, sallad med melon o. cashew-nötter och egen lagad vitlöksmajonnäs. Första gången jag gjorde majonnäs själv *stolt*. Till det drack (dricker) vi världens godaste vin. Seriöst. Vi drack detta vin första gången för ett år sedan när vi besökte Haikon kartano för första gången och tyckte det var så gott. Då hade de inte vinet på Alko. Vi drack det igen när vi besökte Haikon kartano nu för några veckor sedan och konstaterade båda att det nog är ett av de bästa vinerna vi druckit. Sen kollade jag att dom hade fått in det på ett (!!) Alko i Helsingfors, så idag for vi och köpa det. Det är sååååååå gott. Scaia Corvina 2015. Dock har jag aldrig kollat så rakt fram, nästan uppåt, i vinhyllan när jag har köpt vin förr. Haha, men det är värt det.
Eller ja, när jag sa att vi åt falafel så var det ju inte helt sant. Vi åt nämligen kikärtsbollar, eller latmans-falafel som man också kan kalla det. Men det är helt superbra grej. Alltså, en färdig ekologisk kryddblandning dit man bara blandar vatten, rullar till bollar och sedan sätter i ugnen (eller steker). Dom blir super goda!
Inget sponsorerat men mycket rekommenderat.
Ha en trevlig lördag!
Min relation till träning - då och nu
Okej nu tänker jag kliva ut från min comfort zone. Blotta mig lite. Men bara för att jag tycker det är så extremt viktigt ämne, speciellt i dagens samhälle. Och eftersom jag i denna blogg skriver en del om träning och kommer att göra det också i framtiden, vill jag att ni som läser skall veta var jag står i denna fråga, även om ämnet till viss del kan kännas lite uttjatat. Jag vill prata om träningshets.
Under flera års tid har samhället präglats av en så kallad fitnessboom eller hälsotrend. Det är förstås på många olika sätt en jättebra sak och det är fint att man mer och mer uppmuntrar till en hälsosam livsstil. För vi vet ju alla att träning och fysisk aktivitet av olika slag till största delen har en positiv inverkan på vår hälsa. T.ex. kan det minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar samt ledskador av olika slag, och så har det en positiv inverkan på hjärnans olika funktioner. Ja, det är det som gör att det kallas hälsosamt med träning. Men gränsen för när träning inte längre är så hälsosamt är hårfin. Precis som med det mesta, så är ingenting bra när det blir för mycket av det. Så är det ju också med träning.
Jag skall berätta min egen story. Träning har varit en självklar del av min vardag ända sedan jag var ett litet barn. Jag började spela fotboll som 8-åring. När jag var liten tänkte jag nog knappast på att jag tränade och att det på nåt sätt hade en positiv effekt på hälsan. Jag for på fotbollsträningar och spelade bollsporter på eftis mest för att det var roligt och för att jag fick träffa mina kompisar. Men med åren blev träningen mera prestationsinriktad. Jag ville ha en plats i öppningselvan och visste att jag behöver träna för att förtjäna den. Förutom att bara träna fotboll introducerades vi till styrketräning, konditionsträning, löpträning och dynamiska övningar och streching av olika slag. Vi lärde oss varför alla dessa träningspass var viktiga och vilken funktion de hade på ens utveckling inom idrotten. När jag blev mera medveten blev jag också mera intresserad och jag började söka mycket information själv. Jag började också jämföra mig mer med andra.
Under första året i gymnasiet började jag träna allt mera och allt hårdare. På samma gång började jag äta allt mindre och "hälsosammare", för att jag till en början tänkte att det har en positiv inverkan på min träning. Men snabbt var jag där, i den onda spiralen. Där träningarna inte längre bara var roligt utan mer ett måste. Där maten bara var det som skulle förbrännas på träningen. Jag minns så bra när jag stolt berättade att jag hade tränat 15 dagar i sträck och konstaterade att det kanske skulle vara på tiden med en vilodag. En vilodag betydde en timmes promenad, för det var ju inte träning? Jag minns hur jobbigt jag tyckte det var att ha lektioner på hösta våningen i skolan, för jag orkade knappt gå upp för trapporna. Jag fortsatte springa fast det gjorde ont. Ett kex gav mig ångest. Folk i min omgivning började förstås märka att allt inte stod rätt till och det blev en tuff tid där jag kunde ljuga till både mina föräldrar och mina kompisar om hur och vad jag hade ätit och tränat. Eller ja, kanske inte ljuga, men undvika att berätta som det var. När jag sedan var hos skolhälsovårdaren och hon så där diskret under vårt samtal plockade fram en broschyr om en ätstörningsklinik blev jag bara förbannad. Jag hade ju ingen ätstörning!?
Men det var efter det jag på riktigt fattade. Om jag inte tar tag i det här nu så kan det gå riktigt illa. Jag fightades en lång tid med mina hjärnspöken. Men jag hade otroligt fina vänner och föräldrar som stöttade mig. Och så är jag ju jävligt envis. Jag bestämde mig för att jag skall fixa det. Även om det tog en mycket lång tid så gjorde jag det. För det kan jag säga idag.
Träning är fortfarande en viktig del av min vardag, men jag har lyckats få den till något som ger mera än den tar. Och det tror jag är otroligt viktigt. Jag får inte längre ångest över att ta en vilodag, jag tränar inte om det inte känns bra eller gör ont. Jag tränar för att jag gillar att känna att min kropp är stark och utvecklas, att den fungerar och för att jag mår så bra efteråt. Det påverkar mig positivt både fysiskt och psykiskt. Jag tränar också för att det är en stund på dagen som jag kopplar bort tankarna från annat vardagsstress och har quality-time med mig själv. Jag tycker fortfarande att det är viktigt med en hälsosam kost. Men i min hälsosamma kost ingår numera även att äta vad jag känner för. Och det betyder inte heller en dag av frossa och sedan sex dagar svält, utan helt enkelt att jag kan äta det vad jag känner för en tisdagkväll utan att få dåligt samvete. Jag önskar också att jag kunde säga att jag älskar min kropp dygnet runt, alla dagar i veckan, men där är jag inte riktigt ännu. Men det är väl mänskligt, antar jag.
Vad vill jag då komma till med detta? Jo, jag vill poängtera att jag med mina träningsinlägg aldrig vill uppfattas som att jag hetsar till träning. Dock vill jag gärna inspirera med olika träningstips och uppmuntra till att träna för att det är roligt och för att det förhoppningsvis också får andra att må bra. Det må låta klyshigt, men så är det. Jag är medveten om att det finns allt för många där ute som har varit/är i samma situation som jag var, till er vill jag gärna säga att ni inte är ensamma och det finns alltid hjälp att fås. Jag vill också påminna er att vara snälla åt er själva och er kropp. Den har ni bara en av ♥
Jag är lite nervös att trycka på publicera, så var snälla :)
Smoothie bowl, magbesvär och powerstep
Hej,
Idag är det tisdag och jag har idag haft min andra jobbdag på nya jobbet. Mycket nya människor (trevligt!) och mycket nya saker att ta in (intressant!) och jag ser väldigt mycket fram emot att fortsätta utvecklas där.
Igår var jag tvungen att ha en ofrivillig vilodag från träningen p.g.a. min mage. De som känner mig vet att jag under några års tid har tampats med magproblem och det är lite som en berg och dalbana. Jag slutade just en 8-veckors medicinkur som funkade väldigt bra, så är rädd att det beror på det. Får vänta och se nu ännu några dagar.
Tyvärr är det ju ganska vanligt med magproblem i dagens samhälle och det är ofta svårt att lista ut vad det kan bero på och vad som skulle lindra besvären. Många får (eller ger sig själva) diagnosen IBS, som ju är väldigt diffust. Jag har gjort de flesta tänkbara testen och undersökningarna hos flera olika läkare och specialister samt prövat alla möjliga olika sorters kostrekommendationer. Men ibland hjälper det inte även om jag skulle äta mjölk- gluten- soja- socker- eller you-name-it-fritt. Men som sagt, det går i perioder. Men nu var det ju inte det jag skulle prata om nu. Dock undrar jag om jag borde skriva ett inlägg om maghälsa? Kanske ni är flera där ute som är i samma situation? Kanske man kunde dela lite tankar, tips och erfarenheter? Hmm.
Men idag är det som sagt bättre och ikväll var jag och testade på ett gruppträningspass som omväxling! Flera veckor sedan jag sist var på ett gruppträningspass, så nu blev det en timme powerstep. Det var faktiskt jätteroligt, dock riktigt tungt, uppbyggt enligt intervaller. Och vet ni, det är nog faktiskt något jag hårt tror på om man vill hålla träningsmotivationen uppe: v-a-r-i-a-t-i-o-n. Att variera träningspassen. Inte bara övningar utan också träningens längd och intensitet. Alla träningspass behöver till exempel inte vara över en timme med pulsen i 180, då tröttnar man ju lätt och ser kanske inte alls fram emot att gå och träna, för man vet att det kommer vara jobbigt. Däremot om man ibland gör dessa riktigt jobbiga pass, men varierar dem med andra pass, så orkar man göra dem vecka efter vecka. Vi människor är så simpla, vi glömmer nämligen lätt på en vecka att vi lovade oss att aldrig göra något igen, för det var så jobbigt. Eller hur?
Okej, blev ett riktigt flummigt inlägg detta och ännu är jag inte klar. Till sist vill jag bara tipsa om en stor personlig favorit nu just, om det är någon som är trött på att bara dricka sin smoothie. Ät den! Gör en smoothiebowl (heter det något på svenska?) Typ som en fruktyoghurt, men utan mjölk och tillsatt socker. Jag brukar endast improvisera när jag gör mina bowls och ta det som finns hemma. I denna nedan blandade jag:
-frusna mangobitar (tips tips tips: finns färdigt skurna i frysdisken!)
-frusna blåbär
-en halv banan
-osötad mandelmjölk
-en klick alpro med kokossmak
Och sen på med härliga toppings! Här med osötad granola, bananskivor, färsk mango och nötter. Mättande och vitaminrikt!
4 x situationer
Hej,
På bloggar snurrar det ju nu som då personliga faktalistor som typ 5 saker du inte visste om mig, 7 saker jag stör mig på eller 4 saker du inte skall inleda en konversation med om du vill att jag skall svara (nä okej dendär sista har jag aldrig sett men den skulle ju seriöst vara ganska kul, haha). Jag tycker ju själv dessa är bland de roligaste som finns att läsa när andra bloggare har skrivit dem.
Häromdagen när jag åkte tåg och det kom ett meddelande om att tåget kanske inte kan åka vidare, fick jag flashbacks till en av de mest stressiga situationerna jag någonsin befunnit mig i. Jag tänkte dela med mig av denna berättelse åt er, tillsammans med några andra situationer jag befunnit mig i, som antingen har varit skrämmande/nervösa eller bara konstiga. Men som har lämnat i minnet.
Ofrivilligt frivillig taxiresa
Det var söndag och jag och Henkka skulle åka på en efterlängtad resa till Lissabon. Jag hade varit på begravning i Pedersöre dagen innan, så jag var tvungen att ta tåget från Bennäs till Vanda flygfält dagen vi skulle åka. Som tur skulle vårt flyg åka först 18:15, men jag bokade ett tåg så jag skulle vara i god tid, över tre timmar före, i Helsingfors. Men någonstans mitt ute i skogen innan Parkano stannar plötsligt tåget. Sen hörs det från högtalaren: "det är ett allvarligt elfel, vi vet inte när vi kan fortsätta, alla som skall med flyg vänligen kontakta personalen". Panik. Tåget skulle troligtvis stå länge, så dom skulle beställa en buss som skulle ta oss till Helsingfors. Problemet var bara det, att vi var mitt ute i skogen, så för bussen att komma dit skulle ta ungefär en timme, och att sedan fylla hela bussen, komma därifrån osv... skulle ta tid.
Busschauffören säger att med riktigt tur med trafiken är vi på flygfältet i Vanda strax efter 18:00. Men då skulle ju mitt flyg lyfta. Jag började kolla andra flyg, men nästa skulle åka först nästa dag. Henkka var redan på flygfältet. Jag var så nervös och svettig att jag mådde illa, jag ville ju inte missa mitt flyg, men jag visste att jag inte hinner om jag åker med bussen. Och så kom räddningen. En kvinna efterlyste frivilliga för att dela en taxi från Tammerfors till Helsingfors. Det lät ju helt sjukt. 180 km med en taxi och inte ens säkert att jag ändå skulle hinna. Men jag tänkte att jag inte hade något att förlora. Så 16:30 sätter vi oss i taxin. En timme och 45 min innan mitt flyg skulle åka. 180 km. Lite (läs: väldigt mycket) överhastighet, tur att det var motorväg. Jag var tvungen att påminna mig själv att andas för jag var så nervös. Men 17:45, 25 minuter innan flyget skulle lyfta är jag framme. Som tur hade jag inget bagage att checka in och det var ingen kö till security-checken. Jag hann.
nästan lite komiskt
When I met skogens konung
Jag skulle springa från Jakobstad till Edsevö en dag förra sommaren. Jag hade som vanligt musik i öronen och kände att jag hade riktigt bra flow på. Jag sprang på en cykelväg i skogskanten. Plötsligt ser jag hur något rör på sig ca 5 meter framför mig i skogen. Det är en f*cking älg. Säkert två meter hög. Den tittar på mig och jag tittar på den. Den ser cool ut men jag får panik. Jag backar och springer in på en skogsväg åt andra hållet, eftersom jag visste att det skulle komma ett bostadsområde där snart. Jag har säkert aldrig sprungit så snabbt. Jag kollade bakåt hela tiden för att se om älgen kom efter. Alltså haha, jag kan skratta åt detta idag och det såg säkert sjukt roligt ut, men då var jag helt sjukt rädd.
Utan telefon och internet
Under mitt utbyte i Madrid skulle jag och Henkka åka tillsammans till Rom. Han skulle komma från Finland och jag från Madrid. Dock hade vi lite olika tidtabeller och flög dessutom till olika flygfält i Rom, så vi hade bestämt att vi hörs när vi är framme och träffas sedan på hotellet. Jag kom fram lite tidigare och skulle då åka till hotellet, jag satte mig i en taxi och sa addressen till hotellet. Eftersom jag bodde i Madrid då, så använde jag ett prepaid abonnemang och när jag skulle skicka till Henkka att jag var framme kom ett meddelande från telefonbolaget, att jag inte har saldo kvar. Jag kunde inte heller ladda mera eftersom jag inte hade internet och satt i en taxi.
Så där satt jag, utan internet och utan möjlighet att ringa eller ta emot samtal, i en helt ny stad som jag aldrig varit i, med en helt främmande man i en taxi. Jag var skiträdd. Bättre blev det ju inte av att han körde på massa små gator, jag tyckte till och med att jag såg vissa byggnader flera gånger och fick känslan att han kör i cirklar. Han pratade dessutom väldigt dålig engelska och min italienska är begränsad till ciao bella typ, så det var inte så lätt att diskutera med honom. Jag visste också att hotellet bara låg ca 5 km utanför centrum, så trots att det var mycket trafik blev jag väldigt suspekt när vi hade åkt över 40 minuter. Men efter en stund stannade han och släppte av mig och jag var så lättad. Jag betalade 40€ för den taxiresan, Henkka betalade sen 9€ för samma resa. Men då var jag endast lättad att jag kom fram.
Vidrig överraskning på Universitetet
När jag var på utbyte i Madrid, satt jag och två andra tjejer och gjorde på ett grupparbete i ett tomt klassrum på universitetet. Obs, detta är alltså mitt under en skoldag. Plötsligt ser jag hur en kille står i dörröppningen. Han tittar på oss, drar ner byxorna och ja, börjar masturbera. Jag blir chockad och min reflex är bara att titta bort, så jag och den ena andra tjejen svänger bara bort huvudet, vilket gör att han bara fortsätter. Som tur hade vi den sista tjejen med oss, en temperamentsfull fransyska. Hon stiger upp, börjar ropa åt honom att gå därifrån. Han går därifrån. Det var något av det vidrigaste jag varit med om. Dock var det inte första gången jag ofrivilligt såg ett manligt könsorgan under min tid i Madrid. Det finns en hel del blottare speciellt i parkerna där, vilket är otroligt tragiskt. Men att det skulle hända på universitetet på skoltid hade jag nog inte räknat med. Vi borde ju förstås ha anmält detta, men tror tyvärr vi aldrig gjorde det.
Huhhu, fick typ hög puls av att bara skriva dessa.
Helgen och matprat
Hej,
Igår kom jag hem tillbaka till Helsinfors efter några dagar i Österbotten. På kvällen hade vi bokat bord vid Pastor, en restaurang jag verkligen kan rekommendera om man letar efter ett trevligt ställe i Helsingfors! Den fungerar dessutom både om man vill äta, men också om man bara vill ta ett vinglas eller drink. Var där också förra helgen med mina kompisar, men igår var alltså första gången jag åt där och det får alltså mycket godkänt!
Vi fick boken EAT Helsinki 2018 av Henkkas syster till julkapp. Detta innebär att man på varje restaurang som finns i boken (12 stycken) får en huvudrätt gratis om man har boken med. Dvs om man är två och äter så betalar man bara för en huvudrätt. Superbra sätt att testa nya restauranger och passar utmärkt om man vill pröva något nytt. Och alltså, det måste ju seriöst vara något av det bästa som finns: att testa olika restauranger, maträtter och viner. Det skulle nog säkert vara mitt drömyrke, att vara mat- och vinkritiker haha. Tror också det är därför jag gillar tapas så mycket. När man får beställa in massor med olika rätter och testa lite av allt. Också när vi är på resa t.ex. så sätter vi löjligt mycket tid till att researcha och försöka hitta de bästa restaurangerna på stället vi åker till, ofta redan här hemma. Resemålets restaurangkultur och -utbud är något som sedan också starkt påverkar hur nöjda vi är med stället. Så alltså ingen all inclusive för oss, hehe. Men det är ju också ett stort plus med att bo i Helsingfors (speciellt när man är relativt nyinflyttad och inte har hunnit testa så många ställen ännu), här finns så mycket coola och unika restauranger. Synd bara att det är så dyrt att äta ute i Finland.
Men nu skall jag sluta prata om mat, jag blir nämligen hungrig och ni tänker antagligen att ni inte kunde bry er mindre. Avslutar detta inlägg med lite snapshots och snapchatbilder från helgen.
Grönkålschips till fredagsmyset
Hej,
Igår åkte jag hem till Pedersöre för att hälsa på familjen, när jag ännu är ledig några dagar innan jag börjar jobba på måndag. Det var helt brutalt snöoväder igår och jag var helt säker på att mitt tåg inte skulle kunna åka iväg. Ni vet, i Finland kommer ju snön som en överraskning varje år. Men som tur hade jag fel och jag slapp fram. Mina systrar passade också på att komma hem-hem ikväll, så nu är hela familjen samlad för traditionellt fredagsmys ♥
På tal om fredagsmys. Det är ju ett uttyck som ofta förknippas med soffhäng inklusive chips, godis, glass och annat onyttigt. Såklart skall man kunna festa till det med exakt det man är sugen på ibland, men jag tänkte tipsa om ett lite hälsosammare alternativ som är en personlig favorit till fredagsmyset.
Nämligen grönkålschips. Grönkål är värsta hälsobomben och innehåller massor med vitaminer och järn. För att göra chips av dem gör du som följer:
-Riv lämpliga kvistar av grönkålen och sätt dem i en skål
-Ringla på olivolja + salt och vitlök (obs man kan krydda hur man vill)
-Rör om allt och fördela på en plåt
Och här kommer det kritiska. Att få dem krispiga utan att de bränns. Jag har lyckats med båda (att bränna dem och att få dem krispiga). Av egen erfarenhet och med vår ugn fungerar det bäst att ha dem på ca 200 grader och bara en kort stund (ca 5-7 min). Vid halva tiden brukar jag öppna ugnsluckan en stund för att släppa ut fukt. De bränns väldigt snabbt så lönar sig att vakta dem.
Sen brukar vi äta dem med egenkryddad gräddfilsdipp (färdiga blandningarna innehåller onödigt mycket socker!) NAMM!
Trevlig helg på er alla!
Om jobbstress och nya utmaningar!
Hej,
Förra året den här tiden var en väldigt jobbig period. Jag var väldigt stressad över gradun. De som har skrivit en gradu kanske nu tänker att jag överdriver och att det ju inte alls var så farligt. Men jag har nämligen enorma prestationskrav på mig själv. Detta är något som jag är medveten om och som jag ständigt blir påmind om av folk i min omgivning; att jag inte borde vara så sträng mot mig själv. Och jag har blivit bättre. Men, att skriva en gradu var alltså inte alls så enkelt, eftersom jag ville göra det bra och känna att slutresultatet är sådant som jag är 100% nöjd med. Därav stress.
Under samma tid kände jag också stress över framtiden. Jag skulle bli klar från studierna och stiga ut i en värld full med frihet och möjligheter. Jag avundades dem som hade en klar vision eller en klar dröm om framtiden och visste exakt vilken väg de skulle ta efter examen. Jag visste ingenting. Eller jag visste att jag ville flytta till Helsingfors, men jag hade inget jobb och ingen lägenhet. Inte var det heller lätt att få jobb i Helsingfors, det visste jag ju. Jag hade sommar- och deltidsjobbat på Nordea i Jakobstad och Vasa i många år och fick på den vägen sedan jobb på Nordeas valv i Helsingfors. Jag var förstås otroligt glad och lättad över att få ett jobb, samtidigt som jag hela tiden funderade om det verkligen är det jag vill göra... Jag hade ju sett bankvärlden. Men jag trivdes ändå bra där.
Nu i årsskiftet tog mitt kontrakt där slut och trots att både parterna ville förlänga kontraktet, var det inte möjligt. Så efter det har jag sökt nya jobb. Och det har varit stressigt. Stressigt att hitta jobb som intresserar och som man är kvalificerad för, stressigt att ständigt leverera bra ansökningar, stressigt att förbereda sig inför intervjuer, stressigt att känna sig dålig när man får ett nej, stressigt att inte veta när man kommer att få ett jobb, stressigt att inte ens veta vad man vill göra. Vissa dagar kändes det som att jag var tillbaka på ruta 1. Jag visste ingenting. Skall jag fortsätta söka bankjobb, eftersom mina senaste och starkaste CV-meriter kommer från den branschen. Eller skall jag våga söka något helt annat?
Nåväl. Nu är jag så glad att kunna berätta att jag nu har fått ett nytt jobb i en för mig helt ny bransch. Jag är otroligt taggad och tror det kommer att bli super! Stressen över en oviss framtid har lättat och jag ser så fram emot alla nya utmaningar, erfarenheter och lärdomar som ett nytt jobb för med sig. Så roligt och spännande! Kan liksom inte sluta le.
Så om det är någon som befinner sig i en liknande situation, kan jag bara konstatera; att få jobb i dagens läge är inte alls så lätt. Det finns massor med talangfulla och högutbildade människor i Finland och konkurrensen om jobbplatserna är hårda. Det lönar sig ändå att alltid vara sig själv och tro på det. Så ofta spelar personlighet och ambitioner så otroligt stor roll och det som står på CV:n är inte alltid allt.
Favorit just nu: INTERVALLER
Hej,
Som jag skrev i mitt inlägg om träningsupplägg för våren 2018, så kommer jag att sätta in mera cardio i min träning i vår jämfört med under hösten. På hösten var cardio sällan något jag ägnade ett helt träningspass till, utan det blev mera i samband med mina styrketräningspass som en längre uppvärmning eller eventuellt som promenader, dvs mera lågintensivt.
Idag gjorde jag ett svettigt intervall-pass. När det kommer till intervaller är det något som jag verkligen har en hatkärlek till. Men nu just tycker jag det är något av det roligaste i träningsväg. Kanske för att jag inte gjort det nu på en tid. Det som är roligt med intervaller är att det går så snabbt, men det är riktigt svettigt. Jag brukar göra mina intervallpass i 30-45 minuter och jag blir nästan alltid lika förvånad hur snabbt tiden har gått när jag är färdig. Det beror säkert på att i stället för att kolla på klockan och tänka "jaha, ännu 35 minuter kvar..." så tänker jag i minuter, "okej, en minut snabbt, det orkar jag, sen får jag vila", typ.
Tänkte jag skulle dela med mig av dagens intervall-pass. Mina intervall-pass varierar nämligen vääldigt mycket och jag försöker ofta pröva på olika pass och hitta nya intervallkombinationer. Sen är det ju bra för uthålligheten också att ibland göra långa och ibland kortare intervaller. Dagens variant blev korta 1-minutersintervaller följt av en 10 min intensiv slutspurt. Den såg ut såhär:
-10 min uppvärmning (farten i bekvämlighetstempo)
-1 min snabbt tempo x10 (hög hastighet, så sista 10 sekunderna känns riktigt jobbiga och pulsen stiger rejält)
varvat med:
-1 min långsamt tempo x10 (jogging, här kör jag aktiv vila, dvs stiger inte av bandet eller börjar gå, utan springer men riktit långsamt så pulsen går ner)
Där har 30 min gått. Sen avslutar jag ännu med:
-45 sek riktigt snabbt tempo x10 (mycket hög hastighet, så att tempo att 45 sek blir riktigt jobbiga)
varvat med
-15 sek passiv vila x10 (jag stiger av bandet, pulsen hinner endast sjunka lite tills följande intervall)
-5 minuter nedjogg (farten i bekvämlighetstempo)
Totalt 45 minuter. Detta pass är roligt och går väldigt snabbt. Gillar att variera jobb/vilo-längderna och man känner hur kroppen också blir överraskad när intervallerna blir både snabbare och flåsigare på slutet.
Jag tar gärna emot tips på andra intervallpass! Så dela gärna med er om ni har något bra.
Jakob halvmaraton en stekhet dag 2016.
Min första lista
Hej,
Idag tänkte jag att jag för första gången skall fylla i en av Sevendays listor! Tycker själv väldigt mycket om att läsa andra bloggares listor, så kan ju chansa på att ni också tycker det är trevligt. Före jag sätter igång så tänkte jag bara säga att det är superkul att ni är så många som har tittat in hit till min blogg. Hoppas ni fortsätter med det.
Veckans lista handlar om vinteraktiviteter. De som känner mig vet att detta inte är något som får mig att hoppa och skutta av entusiasm. Jag är inte alls en vintermänniska, en detalj som någon där uppe missade när födelseorten lottades ut (nej missförstå mig rätt, jag är otroligt lycklig att jag haft turen att få födas och bo i Finland). Men trots att jag ser mig själv som sportig så är jag nog den som håller till inne i gymmet när det blir minusgrader. Nåmen, här kommer listan:
Vintersporter är: Något som jag föredrar att titta på framom att själv utöva. Ishockey tittar jag gärna på och större tävlingar som OS och VM kan till och med få mig att titta på skidåkning, backhoppning eller dylikt. Trots att jag annars gillar sport och träning, så är till exempel skidåkning något jag inte gjort på mååånga år. Detta beror alltså inte på att själva motionsformen skulle vara tråkig, utan helt enkelt att jag inte gillar när "the air hurts my face" eller lager på lager klädsel.
Min favoritaktivitet på vintern: Om jag skall välja en favoritaktivitet på vintern så är det nog slalomåkning. Det kan vara väldigt roligt och speciellt med rätta omständigheter. Med det menar jag alltså när det är ungefär -2 grader, blå himmel och långa backar. Men till skillnad från de som verkligen tycker om slalomåkning så tycker jag det är roligt ungefär en dag, sen tröttnar jag lite. Men, den bästa passiva aktiviteten på vintern är nog att sitta på läktaren när min lillebror har hockey-match! Så roligt att se honom och hans lag spela och utvecklas.
Det här gör jag helst inte: Åker skridskor. Alltså, jag och ett par skridskor är ingen lyckad kombination. Jag är bambi on ice. När jag gick i lågstadiet så var jag och skrinnade på gympan och min skridsko fastnade på något sätt i isen och vred min fot så jag sträckte ledbanden. Foten svällde upp så mycket så det blev sjukhus och kryckor. I högstadiet ramlade jag på isen och fick en spricka i min handled. Den gympatimmen slutade också i sjukhusbesök och gipsad arm. Så, härefter håller jag mig borta från isen i mån av möjlighet.
En vintersport jag skulle vilka testa: Alltså en vintersport som jag tror jag skulle vara bra på är curling. Det är en lite mer taktisk sport som verkar spännande. Det skulle vara roligt att lära sig. Sen skulle det ju vara häftigt att testa backhoppning, men det skulle jag nog inte våga.
Det här smakar bäst efter en dag ute i kylan: En varm kopp te eller kaffe. Något varmt.
En perfekt aktivitet för en solig söndag: Att gå ut på isvandringsleden från Ådö till Messkär i Jakobstads skärgård. Det har jag gjort ett par gånger och det är ju så vackert! Eller annars bara att gå ut och gå.
under en promenad en fin vinterdag i Vasa februari 2017.
Så här klär jag mig utomhus: Det beror nog helt på vad jag gör. Men gärna en stor, tjock halsduk så man kan gömma ansiktet där bakom om det blir för kallt.
En låt som får mig att vilja sporta: Alltså jag har världens töntigaste musiksmak när det kommer till träning. När jag tränar skall det nämligen vara riktit klassisk fistbump musik men lite för mycket bas. Några låtar som jag alltid förknippar med träning är Sash! - Ecuador (original mix), Sandro Silva - Epic (radio mix) och Scooter - How much is the fish?
Ha en riktigt trevlig vecka!
Enligt mina vänner
Som jag nämnde igår så har jag besök av mina vänner Sarah och Victoria denna helg. Så dom får helt enkelt stå för innehållet i dagens inlägg genom att svara på lite frågor.
Okej Sarah och Victoria. Hur träffades ni och Caroline?
Sarah: Hankens upphämtningsmatte 2012 och mitt första minne är att du spillde en hel vichyflaska i en tyst föreläsningssal, över alla dina papper, och du hade väldigt blont hår, du var superblond.
Men det var ju Alina som hällde vichyflaskan...
Sarah: Men ni satt tillsammans och fnissa i alla fall mycket båda.
Platinablont och extensions a la 2012
Vad var din första tanke om Caroline, Victoria?
Victoria: Nå, alltså... Jag tyckte kanske inte att jag behövde mera kompisar och att du skulle tränga dig in i vårt tjejgäng (som vi just hade bildat). Men sen på Ollis när du sa att jag hade fina skor så började jag tänka om lite, kanske du ändå kan vara min kompis.
Okej, det var ju trevligt av dig. Jag minns skorna. Svarta loafers med nitar från Style By Tyra. Det var tider det. Men, vad är det bästa med Caroline?
Sarah: Hmm..... vad är det bästa med Högä? Nå du är rolig. Du är också väldigt målmedveten och går att lita på. Och en jättebra host!
Victoria: Ja du är väldigt snäll och omhändetagen och vänlig, lite som jag. Du är bra att ha om man behöver ha något högt upp på en hylla, för du har väldigt lång arm *fniss*. Och faktiskt, du är en bra host! Sen är du väldigt kreativ och bra på att rimma och dikta.
Tack hihi. Men Högä... Varför kallar man ens någon till det?
Sarah & Victoria: Det kommer från Högnäs. Först var det Högis men sen tyckte du det smeknamnet gav fela vibbar (oh yes it does), så då blev det i stället Hö-gä.
Jag tycker vi kan lämna det namnet i det förgångna... Nå men, vad är ert bästa minne med Caroline?
Sarah: Då när vi var till Abu Dhabi 2014. Det var nog kul! Det var första gången du var i Arabemiraterna. Där drack vi gulddrinkar, alltså drinkar med 24 karats guld, i Emirates Palace (Abu Dhabis finaste hotell red. anm.) och såg ut som påskhäxor i moskén där.
Victoria: Alltså jag har ju ganska dåligt minne... Men jag skulle säga, alltså jag menar alla gånger jag har varit till Jeppis har vi haft jätteroligt. Och vår Paris-resa med Sofie! Och allt man hittat på under studietiden, från året vi alla var i SSHV:s styrelse har vi ju jättemycket minnen tillsammans.
På dagstrip till Dubai under Abu-Dhabiresan
Paris 2013
Jaaa, både Paris och Abu Dhabi resorna var helt fantastiska!! Och styrelse-året. Nå men, finns det några negativa sidor hos Caroline?
Sarah & Victoria: Du är lite pedant och j*vligt envis ibland. Om du bestämmer dig för något är det svårt att få dig att ändra dig.
Okej, jo men det är nog sant. Har Caroline förändrats på något sätt sedan ni träffades? På vilket sätt i så fall?
Sarah & Victoria: Back in the days var du lite mera partybrud, men nu festar du inte mera, hehe. Annars också blivit allmänt mer lugn, kanske, lite mer vuxen. Lite. Men du är nog ännu lika kul att dricka vin och prata skit med. Och så är du lite mindre blond, haha. Och så har du ju blivit Helsingforsbo.
Mm.. Nå, nu har ni chansen, finns det något ni vill berätta om Caroline som kanske ingen här vet?
Sarah & Victoria: Hmm.... När vi skulle börja andra året på Hanken skulle vi alla vara tutorer för de nya studerandena och du hade stalkat fram en kille på facebook som skulle börja studera där. Du skickade en screenshottad bild på honom från facebook till oss och skrev att du tyckte han var skitsnygg och undrade vem han var. Det var Henrik som du nu är tillsammans med. Det du inte visste då var att ni faktist hade varit på samma fest en gång innan, men då tyckte du han var störande för han skalade en mandarin och lämnade skalen på golvet.
Haha! Det är sant. Världens mest oromantiska love-story. Och tur att han har lärt sig att sätta fruktskal i roskisen nu. Tack för era svar!
♥