Visa alla inlägg skrivna 2018
Sista söndagen i november
Idag var det julöppning i Helsingfors, då bland annat julbelysningen på Alexandersgatan tändes.
Vi strosade omkring på stan en stund, och jag hade för ovanlighetens skull annat än jobb- eller träningskläder på mig.
Så vackert med alla julbelysningar.
Av tradition från barndomen så julpyntas det alltid hemma på lillajul, det vill säga lördagen innan första advent. Det betyder alltså nästa helg. Men, eftersom vi är borta nästa helg, så tänkte jag att jag lika bra kan göra det idag. Så jag satte upp vår guldiga julstjärna och tog fram vår lilla julgran.
Det har varit en så skön helg. Vi har verkligen inte haft något program och jag har druckit mitt kaffe extra länge på morgonen medan jag läst tidningen. Jag har också fyndat två riktigt bra saker på black friday-rean. Ja, saker som jag ändå skulle ha köpt, förstås, som jag nu betalade märkbart mindre för. Men jag är glad att detta jippo är över snart, vill inte se mer rea-reklamer. Förutom det så har jag också storstädat och tvättat massor med kläder. För att jag hunnit. Och så har jag har tränat.
Men helgens höjdpunkt var nog igår, då vi beställde hem sushi och åt det framför TV:n. Ja, det var det.
Nästa vecka blir inte lika lugn. Men mer om det då. Ha det så bra!
VEGE-TAPAS & À LA CARTE-BRUNCH
Förra veckan testade jag på två nya restauranger här i Helsingfors.
Jag, Nina och Iia hade under flera veckors tid försökt få bord på Yesyesyes till en lördag kväll en vettig tid, utan att lyckas. Men så insåg vi att veckan ju faktiskt har 7 dagar och att man faktiskt inte alltid behöver spara restaurangbesöken till helgen. Så vi bokade bord till en torsdag och gick dit på en after work-middag.
Jag hade länge varit sugen på att testa Yesyesyes. Den har varit väldigt populärt sen den öppnade och jag hade både hört och läst mycket (mest gott) om den. Yesyesyes är alltså en helt vegetarisk restaurang som lagar och serverar sina rätter som tapas, alltså små rätter som man delar på.
Jag som halvspanjor (jepp, brukar med glimten i ögat kalla mig det, eftersom jag bott i Spaniens huvudstad en hel höst) älskar ju tapas-konceptet. Det är enligt mig det bästa sättet att avnjuta en middag med sina vänner. Det känns väldigt avslappnat och man får testa på flera olika rätter och smaker. Perfekt också för mig som lider av beslutsångest i de flesta situationer, eftersom jag inte behöver ha ångest över att jag skall välja fel rätt och sedan ångra mig.
Nå ja men, vad tyckte jag om Yesyesyes då? Jag tror alla i bordssällskapet var överens om att maten var riktigt god, men inget wow-wow. Stället var dock mycket snyggt inrett, stämningen var trevlig, betjäningen var bra och det var också mycket prisvärt. Ett bra ställe att gå till en torsdag efter jobbet liksom, men inga extraordinära smakupplevelser. Men överlag ett bra koncept och en restaurang som verkligen behövs i Helsingfors.
I söndags var jag och Henkka på brunch. Jag vågar påstå att det är flera än jag som främst förknippar brunch med en stor buffé med massor med mat, därifrån man ofta går hem aningen mättare än planerat. I alla fall i Finland brukar bruncherna se ut så.
Men brunchen vi var på vid restaurang Aito i Tölö var lite annorlunda. Det var nämligen en á la carte brunch, där man alltså beställde en del av maten från en meny och fick den serverad till bordet.
Det här konceptet tyckte både jag och min pojkvän var superbra och jag tycker verkligen att flera restauranger borde erbjuda liknande bruncher. På Aito hade dom dukat upp ett förrättsbord med några olika sallader, kallskuret, fiskrätter, bröd och smör. Det här var alltså det enda som man under brunchen plockade åt sig själv. Sen fick man välja huvudrätt och efterrätt från deras meny, där dom hade tre olika alternativ att välja mellan. Både huvudrätten och efterrätten som jag tog var supergoda!
Det här kändes lite lyxigare än en vanlig brunch. Priset var inte heller brutalt, trots att det var lite dyrare än en vanlig brunch. 32 € kostade den, vilket jag absolut tycker den var värd. Förutom att maten var bra så var själva restaurangen också jättemysig och betjäningen suverän. Rekommenderar!
En snuskigt bra julkalender
Idag tänkte jag gå in lite på allas vårat favoritämne: sex. Så alla som är under 16 eller känner att detta ämne inte alls intresserar kan sluta att läsa här, men gärna komma tillbaka fast i morgon.
Nästa vecka är det första advent (!) och riktigt officiellt juletid. Och något som hör till juletiden är ju julkalendrar. Under min barndomstid så betydde en julkalender en bild av kartong med ett juligt motiv och 24 pappersluckor - möjligtvis innehöll luckorna små, fyrkantiga chokladbitar. Men det gör det inte längre och nu för tiden finns det ju julkalendrar av alla de slag. Förutom att alla godis- och chokladsorter har sin egen kalender, så kan man hitta julkalendrar där luckorna är fyllda med smink, tesorter, smycken, leksaker - till och med öl.
Förra året fick jag den idén att det också skulle vara trevligt med en julkalender för vuxna, en sådan som man kan dela med sin partner - utan att behöva gräla om vem som skall få äta chokladbiten, om ni förstår vad jag menar. Jag googlade runt, men hittade absolut ingenting som var i stil med vad jag var ute efter. Så jag gjorde en egen. Och nu tänkte jag alltså dela med mig av den här briljanta idén åt er mina kära bloggläsare, fast jag egentligen borde kontakta något företag, ta patent på idén och bli rik på det. Nå nej, skämt åsido.
Vad jag då alltså gjorde var att jag köpte en färdig julkalendermall från Tiger. Sen pyntade jag den fint i ett juligt tema och sen kom jag till idén med hela julkalendern: att fylla luckorna med saker/utmaningar som man tillsammans med sin partner skall utföra. Detta kan vara allt från att laga middag tillsammans eller ge den andra en massage till mera busiga saker, som att sexta en hel dag eller testa någonting nytt på sovrumssidan. Haha, nej gud vad det där lät töntigt, men ja, ni förstår vad jag menar. Det bästa med denna kalender är ju att man kan laga den helt enligt egen situation och sitt eget förhållande. Det kräver en del planering och kreativitet - men enligt erfarenhet så är det väldigt uppskattat och roligt.
Idén med denna, som rubriken säger snuskigt bra julkalendern är alltså att göra december lite extra mysigt. För det händer ju att man mitt i all vardagsstress lite glömmer bort sin partner och den för relationen ack så viktiga närheten och gemensamma tiden. Speciellt så här i juletider, då stressen tenderar att vara extra påtaglig. Denna julkalender är helt enkelt perfekt att ge som lillajulsgåva åt sin kära (eller varför inte göra en singelvariant?).
Det bästa med den här gåvan är ju att det är något som man ger bort, men samtidigt också har nytta av själv, he he. Förutom det så är ju den här julkalendern riktigt miljövänlig också. Win win win - bara win situations alltså.
Är det någon som kommer att nappa på denna idé eller tycker ni den är helt kass? TELL ME!
----
Jag insåg också just att jag i början av inlägget skrev att det här inlägget skall handla om sex, men att det nog inte alls handlade så mycket om sex. Så sorry om jag gjorde någon besviken. Heh.
Jag är med i Kuriren
I senaste numret av Kuriren kan man se mig i en artikel om LISS (Low intensity steady state)-träning, skriven av min bloggkollega här på Sevendays, Isabel Järnström. LISS är alltså något av en motsats till HIIT (High Intensity Interval Training) och innefattar allt från promenader, lugn jogg, cykling, simning och annan konditionsträning där pulsen höjs en aning, ofta under en längre tid (45-60 min) - men där man inte tar ut sig till max.
Jag tycker det är jättebra att denna typ av träning uppmärksammas mer och lyfts fram lite extra, eftersom man i dag, speciellt genom sociala medier, lätt kan få intrycket av att träning alltid skall handla om att ta ut sig till max och att varje pass borde sluta med blodsmak i munnen. Det är förstås helt fel. Eller var och en med sitt, men att försköna extremt hård träning kan enligt mig tyvärr höja tröskeln för många att börja träna. Eller också sänka motivationen för dem som redan tränar, men känner sig misslyckade eftersom dom inte når upp till denna nivå i sin egen träning. Men som sagt, det finns så mycket olika typer av träning och träningsformer. Och LISS är en.
Redan på tidningens första sida fick jag vara med på ett hörn, bokstavligen.
Som jag tidigare nämnt här på bloggen så har de riktigt långa och tunga löppassen och intervallpassen lyst med sin frånvaro under hösten. Jag har tränat mycket styrketräning och där emellan försökt få in några lugnare pass, så som promenader eller riktigt lugna joggingturer. Det är också något som jag alltid har tyckt om att göra om jag tränar på morgonen. Liss-träningen kompletterar styrketräningen på ett bra sätt. Här är en stycke ur artikeln:
"Caroline föredrar att träna lugnare, speciellt ifall det är det första hon gör när hon slår upp ögonen. För henne ger det en bra start på dagen. LISS-passen utövar hon oftast ute i naturen och de innefattar promenader eller lugnare joggingturer. Att inte vara bilägare är också en fördel.
- Jag har ingen bil och jag promenerar nästan överallt.
Utöver att njuta av naturen, samla tankarna och varva ner finns det fler anledningar till att Caroline fastnat för LISS.
- Det frestar inte på kroppen så mycket och det är en social träningsform. Eftersom meningen med LISS-träning är att pulsen inte ska stiga högre än att du fortfarande kan prata så är det en perfekt träningsform att utöva tillsammans med en kompis. Ändå brukar hon föredra att utöva träningsformen själv, vilket ger fler hälsofördelar.
- Du behöver inte vara 100 procent fokuserad, utan du kan göra det mer "i farten". Du kan till exempel lyssna på en podcast eller något annat samtidigt. Eller bara låta tankarna sväva.
Första gången Caroline hörde om träningsformen var när hon bekantade sig med ett träningsupplägg av Kayla Itsines, som är en australiensisk personlig tränare. Sedan dess har träningsformen blivit en viktig del i hennes träningsupplägg.
- För mig är variation i träningen jätteviktig och jag behöver kunna varva mina högintensiva träningspass med mera lågintensiva så att både kroppen och psyket skall må så bra som möjligt.
Det blev även en hel del snack om träningshets:
"Träning, hälsa och hälsorelaterade ämnen är något som alltid har intresserat och engagerat Caroline. Hon tycker det är synd att det i dag har blivit mycket hets kring hälsa och träning. Speciellt synd med tanke på att träning borde vara något positivt, som får människor att må bra.
- Jag försöker se träning som något som kan höja min livskvalitet. Hälsa handlar för mig om både psykiskt och fysiskt välmående och det är intressant hur mycket dessa påverkar varandra.
Träning och hälsa porträtteras också på ett visst sätt på sociala medier där överdriven träning till stor del förskönas, vilket lätt skapar felaktiga uppfattningar och osunda sätt att se på träning. Samtidigt finns det före detta ouppmärksammade, allvarliga ämnen som tack vare sociala medier fått en chans att kliva in i rampljuset.
- Det sätts väldigt mycket fokus på utseende när det kommer till träning på sociala medier, vilket är tråkigt. Samtidigt är det jättebra att man uppmuntrar till träning och att allt fler blir intresserade av det. En annan positiv sak [med sociala medier] är att i synnerhet psykisk hälsa (och ohälsa) har blivit allt mer uppmärksammat, samt mindre tabubelagt - vilket är fint.
På grund av sociala medier blir det lätt så att man jämför sig med andra. För att undvika detta och köra sitt eget race menar Caroline att det hjälper att du hittar din egen träningsform, något som du själv tycker om att göra och som du mår bra av.
- Att hålla på med något bara för att någon annan gör det är inte hållbart och träningen ger lätt en negativ känsla om det enda målet du har är att vara eller se ut som någon annan."
Sen är jag ju också medveten om att alla såklart inte gillar träning (eller överhuvud taget kan träna), trots att man har prövat på de flesta olika träningsformer - vilket förstås är helt okej. Men att röra på sig har så pass många hälsofördelar, att jag ändå vill uppmuntra alla att försöka få in det i någon form i sin vardag (om man har möjlighet då). Till dem ger jag också ett råd som avslutning av artikeln:
"- Träning behöver inte alltid betyda ett pass på gymmet eller en tio kilometers springtur. Ett bra sätt att komma igång är att börja lugnt. Att promenera eller cykla i stället för att ta bussen eller bilen. De som har en hund har också en perfekt personlig tränare - promenader med hunden är jättebra träningspass. Om du inte alls är intresserad av eller tycker om att promenera så är till exempel simning också en bra träningsmetod."
Vad har ni för åsikter? Är promenader träning, eller måste träning vara något som höjer pulsen rejält?
Vårt vardagsrum fick en höstigare look!
Vår lägenhet är väldigt ljus och öppen. Köket och väggarna är vita, det är stora fönster och högt till tak. Speciellt på sommaren har jag uppskattat det och tyckt att det är väldigt trevligt att ha en ljus lägenhet med stora fönster. Eller ja, det tycker jag nog året om, men en sak som är lite utmanande är att få in den här riktigt mysiga känslan i lägenheten.
Direkt det i år blev höst med mörkare och längre kvällar så insåg jag att jag vill fixa om lite i vardagsrummet - få in en höstigare och mysigare känsla helt enkelt. Med en inte så stor budget så har jag därför under hösten ändrat lite textiler i vardagsrummet och vi har köpt ett nytt vardagsrumsbord. Och jag är så nöjd! Det är verkligen intressant hur så små förändringar kan göra så mycket åt helheten och jag tycker verkligen jag lyckades skapa en sådan stämning som jag var ute efter!
Och de gröna sammetsgardinerna. Jag fullkomligt älskar dem. Det är nog det bästa köpet på länge!
Här kommer lite före och efter bilder på vardagsrummet:
Före:
Efter:
Ha en trevlig lördagkväll alla!
Träningsmotivation - en färskvara
Träning är ju något jag tycker väldigt mycket om. Det kommer säkert inte som någon nyhet för er som känner mig eller har läst min blogg en längre tid. Men precis som med mycket annat i livet, så går också träningsivern och -motivationen i perioder. Under de senaste två månaderna har jag fokuserat mycket på gymträning blandat med lågintensiv konditionsträning - och jag har verkligen fattat tycke för styrketräning. Jag tycker det är så roligt och jag har verkligen njutit av att träna!
Men jag skall berätta en sak. Det slog mig verkligen idag, hur träningsmotivation och träningslust verkligen är en färskvara. Den kan försvinna på en dag - men också komma lika snabbt tillbaka.
Jag har under senaste månaderna gladeligen tränat 5-6 gånger i veckan. Men under helgen då jag hade besök av mina kompisar så blev det naturligt nog ingen träning. Jag hade därför tänkt gå till gymmet igen på måndag och packade med gymkläderna till jobbet, precis som jag brukar. Men efter lite för lite sömn under helgen, så kände jag mig så trött efter jobbet att jag helt enkelt inte orkade gå till gymmet. Jag går i morgon i stället, tänkte jag. Och gick hem. På tisdagen packade jag igen med gymkläderna. Men på väg hem från jobbet kom jag på mig själv gå förbi gymmet, utan att gå in. Äh, jag känner mig ännu lite trött, jag går i morgon i stället. Och så gick jag hem.
I morse, nu är det alltså onsdag, packade jag igen med mig gymkläderna - idag skulle jag minsann gå och träna. Efter jobbet hade jag stämt träff med min syster på stan. Efter en kaffe och en trevlig pratstund hade klockan redan hunnit bli strax före 6 innan vi var klara. Jag var trött och det lockade inte alls att gå till gymmet. Jag kände mig nästan lite nere och ville bara gå hem. Äh, kanske jag går i morgon i stället...
Det är verkligen intressant hur snabbt jag hade glömt bort hur mycket jag tycker om att träna och hur soffan plötsligt kändes så mycket mer lockande än att gå till gymmet. Det är också intressant, hur lite det egentligen sist och slutligen krävdes för att vända på det tankesättet igen. Jag behövde påminna mig själv om hur bra jag mår av att träna - och sen bara gå dit. Och nu kanske ni förstår att jag trots allt alltså pallrade mig iväg till gymmet idag.
Så, hur vänder man då en nedåtgående träningsmotivation?
Först och främst: en sak som är viktig att komma ihåg är att ingen, inte träningsprofilerna på sociala medier, inte kompisen som alltid sätter träningsbilder på Instagram, inte grannen som jämt är ut och springer - ingen har alltid lust att träna. Men jag tror det finns en stor skillnad i hur man hanterar motivationsdippar. Såklart kan man sitta och vänta att träningsmotivationen skall komma tillbaka av sig själv som ett brev på posten - och det kan den säkert också göra, men ofta krävs det att vi faktiskt själva skapar träningsmotivationen åt oss. Och hur tråkigt det än låter så är det ofta just träning som föder träningsmotivation. Sen finns det ju förstås också de som bara har starkt pannben och alltid tränar fast dom inte alls tycker det är kul eller känner sig motiverade, men vill åt resultatet av träningen.
Jag tror också det är viktigt att man drivs av rätta faktorer för att man skall välja att gå och träna trots att det inte känns så lockande och motivationen känns låg. Dessa faktorer kan till exempel vara att träningen får en att må bra, att träning stärker ens hälsa, att man känner samhörighet, att det får en på bra humör, att det får en att sova bättre, att man får mera energi i vardagen eller något annat som får det enskilda träningspasset att kännas värdefullt.
För ifall jag skulle ha tänkt att jag måste få och träna för att jag skall gå ner ett par kilo eller få synliga magrutor skulle jag nog bara ha gått förbi gymmet idag också. Det skulle jag ju lika bra ha kunnat träna för imorgon...
ps. jag är medveten om att det är torsdag idag, men jag skrev alltså inlägget igår (onsdag). Men eftersom bloggen inte alls ville samarbeta då, så kom inlägget upp först idag. Så ni vet.
GIRLS WEEKEND
Hej,
Åh, vilken bra helg det har varit!! Ni som följt Sevendays på Instagram lär inte ha missat att jag under veckoslutet har haft besök av mina tjejkompisar hem-hemifrån (jag uppdaterade alltså från Sevendays Instagram under lördagen). Det har varit fullspäckat program hela helgen, och därför har det varit tystare här på bloggen också.
Vi har bland annat varit på Takkahuonejooga till Löyly, badat bastu, ätit mycket god mat, skrattat pratat, skrattat och pratat lite mera. Och ätit god mat. Sa jag det redan? Heh. Här kommer en bildbomb från vår helg:
På Löyly's takkahuonejooga så var vi ett gäng på 15 pers som fick yoga med utsikt över havet. Det var verkligen jättemysigt när brasan sprakade i rummet samtidigt som det var småruggit utomhus. Yogainstruktören var väldigt bra och det var alltså helt okej att vara med på yogan fast man som jag inte helt är en yogi och inte kunde göra alla rörelser perfekt.
Efter yogan fick vi gå i den privata bastun där. Vi vågade oss också i havet på ett snabbt dopp. Det var inte alls så varmt och skönt - dock väldigt uppfriskande.
Efter yogan for vi hem via och sen iväg in till centrum på lunch. Vi åt på mitt favorit sushi-ställe i Helsingfors; sushibar + wine. Vi satt där i några timmar och strosade sedan omkring på stan.
Vi drack även kaffe på Green Hippo Cafe. Jag har hört så mycket bra om det stället, men var tyvärr inte alls imponerad. Bland annat var kaffet slut när vi kom dit och jag fick vänta över 10 minuter på att dom skulle koka nytt kaffe. Inget ursäkta fick jag heller fast mina kompisar redan hade druckit upp sitt kaffe när jag fick mitt. Nåja, kanske jag borde ge deras frukost en ny chans. Bilden under är dock inte från caféet.
Måste bara säga att jag älskar att dom satt ut julbelysningar nu redan. Jag gör det inte här hemma innan december, men det piggar verkligen upp stadsbilden i mörka, gråa, november.
På kvällen åt vi middag på Boulevard Social. Det är ännu en restaurang jag verkligen kan rekommendera att besöka, speciellt när man är ett gäng med lite flera personer. Rätterna är gjorda för att delas på, och det är ju perfekt en lördagkväll om man vill testa lite olika typer av mat och sitta länge och bara äta och umgås. Vi avslutade ännu med ett vinglas på Pastor. En superkväll helt enkelt!
I morse sov vi länge och åt en riktig brakfrukost innan vi for iväg in till centrum för att träffa vår kompis Amanda, som kom in till centrum en sväng innan hon skulle flyga vidare till Danmark. 
Är genuint tacksam över att få kalla dessa smarta, underbara och på alla sätt fina människor mina vänner!
En annan sak jag är extra tacksam för idag är min pappa: den snällste, händigaste, smartaste, mest rättvisa, stöttande, företagsammaste och bästa pappan i världen. <3
Hoppas ni också har haft en bra helg!
Se aldrig en bra film sist av alla
I söndags var jag och Nina på bio och tittade på A star is born. Ni vet, den nya filmen med Lady Gaga och Bradley Cooper? Ni bara nej vadå, vilken film? Den har jag inte hört om...
Skämt åsido.
Jag insåg ganska snabbt att man inte skall gå och titta på en bra film, när dom flesta andra som är intresserade av att se den redan har sett den. Det finns nämligen en stor risk att man blir lite besviken.
Alltså filmen var ju nog rätt bra. Det var inte så att jag satt och väntade att den skulle vara slut så jag får gå hem. Däremot var det som att jag satt och väntade på när den skulle bli så där bra som alla pratar om. Den kändes lite förhastad. Allt gick så snabbt i filmen så jag hade lite svårt att hänga med i allt. Det var kanske det som gjorde att jag inte är helt såld eller har behov av att se filmen på nytt.
Men musiken i filmen var jättebra, skådisarna var bra - och mycket snygga. Speciellt Lady Gaga. Sen är jag ingen filmgråtare, och några tårar fällde jag inte heller för denna film. Närmast tårar var jag när Ally gick upp på scenen och sjöng Shallow med honom för första gången.
Jag tror ändå att jag hade haft en lite annan uppfattning om filmen, i fall jag sett den för några veckor sedan, innan jag fått massa intryck utifrån. Jag försökte gå in i biosalongen med en väldigt neutral inställning för att kunna bilda mig en egen uppfattning om filmen, men jag tror ändå att jag hade tänkt att den skulle vara lite bättre än så där. Och här var mitt biosällskap också av samma åsikt.
Så: se aldrig en bra film efter att alla andra redan har sett den.
Är det någon annan som sett filmen som inte är helt övertygad, eller tycker ni jag är helt ute och cyklar som inte hyllar den till skyarna? Berätta!
Mitt liv utan p-piller
Nu har jag varit utan p-piller i över ett år. Nästan ett och ett halvt för att vara helt exakt. Jag har ju skrivit en hel del om min historia med p-piller och utebliven mens här på bloggen tidigare. Det kan ni läsa till exempel här. Men kort sagt så åt jag p-piller i princip hela tiden från 2010 fram till sommaren 2017. Trots att det de senare åren också var en preventivmetod, så var det ursprungligen på grund av problemen med mensen, alltså mensen som inte existerade, som jag började äta p-piller och åt det så många år.
Här bör jag kanske också poängtera att vi inte försöker bli gravida och att det inte var på grund av det som jag slutade med p-piller. Utan jag slutade helt enkelt för att jag kände att jag inte vill stoppa i mig massa hormoner längre och att min kropp och mina hormoner behöver få återgå till det naturliga. Mer om det i mitt tidigare inlägg också.
Men nu har jag alltså varit utan p-pillren i snart ett och ett halvt år - och hur har mitt liv då påverkats av det? Nu kanske någon av er tänker att det nog är en lite väl dramatisk fråga, jag har ju ändå bara slutat äta p-piller, så så mycket kan ju inte livet ha förändrats av det. Men när jag börjar tänka efter så har det ändå gjort det - mer än jag hade kunnat tro.
Framför allt har jag nu för tiden en naturlig menscykel. Det tog alltså nästan ett år innan jag fick tillbaka min mens efter att jag slutat äta p-piller, men nu kan jag äntligen säga att jag har en naturlig mens igen. Och det må låta absurt, men jag blir fortfarande lika glad varje gång jag får mens. Det är verkligen ingenting jag tar för givet längre - och jag tycker det är så skönt att kroppen fungerar som den skall på den fronten.
Det fina med den inte lika naturliga p-piller-mensen var ju att den var exakt på dagen regelbunden, jag visste exakt när den skulle infinna sig och jag kunde skjuta upp och hoppa över mensen hur enkelt som helst. Inte visste jag heller vad mensvärk var under tiden jag åt p-piller. Nu kan min menscykel vara allt från 3 upp till 6 veckor och allt där emellan. Jag har enorm mensvärk och även andra biverkningar av mensen (hormonerna). Som till exempel mina bröst - det gör ont i dem bara av att ha på sig en bh strax innan jag får mens. Det är något helt nytt. Kroppen är ändå häftig.
En annan sak som jag märkte ganska fort efter att jag slutat med p-piller var hur min hy förändrades. Jag har alltid haft väldigt torr hy och lite små finnar så där ibland som de flesta andra, men det har aldrig varit något problem. Nu känns det ibland som att jag har kommit in i en andra pubertet. Finnar dyker upp som aldrig förr och inte bara i ansiktet, utan även på ryggen och nacken. Min hud är mycket fetare och inte alls lika torr som förr, så jag har även fått byta de flesta ansiktskrämer och rengöringsmedel under det senaste året.
Att få sämre hy var något jag till en början nog tyckte var lite jobbigt och jag försökte med olika sätt få det att bli bättre. Jag testade till exempel att ändra kosten och äta mjölkfritt, olika finnmedel, äta mediciner, byta sminkprodukter och så vidare - tills jag insåg att det nog är bara att acceptera det. Och det stör mig helt ärligt inte alls så mycket mera.
Så här ser min hy ut idag - och nu är det en riktigt bra period.
Jag har också alltid varit en känslig person som gråter väldigt, väldigt lätt. Men tidigare kunde jag nästan börja gråta åt att en kund på banken sa åt mig att jag var långsam. Där förstår ni kanske nivån på hur känslig jag var. Jag kunde också lätt börja gråta hemma för ingenting. Jag tänkte alltid att det bara är sådan jag är - extremt känslig. Men här har både jag och folk i min närhet märkt hur mycket mindre jag gråter och är nere efter att jag slutat med p-piller. Det kan förstås vara en slump eller bero på något annat, men jag är ganska säker på att mitt humör har stabiliserats efter att jag slutade äta p-piller.
Och sist men inte minst, sexlivet då? Hur mycket har det påverkats?
Tja, inget alls faktiskt. Och inte har det blivit några oönskade graviditeter heller. För det finns ju flera andra bra preventivmetoder ifall man inte vill äta hormoner - kondomer är ett. Tips tips!
Summa summarum så anser jag ännu att det var ett otroligt bra beslut av mig att sluta med p-piller. Beslut av mig och för mig - för att ännu understryka att vi är så otroligt olika och det hur man reagerar på olika hormoner är så individuellt. Samma sak med vilken preventivmetod som funkar bäst för en själv. Det vet vi ju bäst själva, vad vi mår bra av.
Men för mig vinner känslan av att min kropp fungerar naturligt över både mensvärk och finnar!
5 dialektord som borde få plats i den svenska ordboken, del 2
Jag skrev för en tid sedan ett inlägg, där jag listade 5 dialektord, som jag tycker är speciellt bra och som saknar någon lika bra synonym på högsvenska. Jag citerar mig själv: trots att jag både i jobbsammanhang och studier, samt nu för tiden dagligen med min pojkvän och flera av mina vänner pratar högsvenska, så finns det en del ord som jag saknar i högsvenskan. Eller ja, kanske inte saknar direkt, men tycker är bra. Mitt förra inlägg kan ni läsa här.
Men det finns ju förstås många fler bra dialektord än dom jag tog upp i förra inlägget - så här kommer fem ord till, som borde finnas i den svenska ordboken:
Pjaso
Det händer ibland (eller eventuellt ofta om ni frågar min pojkvän), att jag är lite pjaso. Att vara pjaso kan dels betyda att man är överdrivet känslig/oroad och om någon säger åt dig att slut ti pjasa, så menar personen nog att du får skärpa dig. Men att vara pjaso, så som jag främst använder ordet, kan också betyda ett humör då man är extra gosig och vill mysa, kramas etc. Då handlar det alltså inte om att man är rädd eller orolig över något, utan man är bara pjaso och behöver få lite extra uppmärksamhet. På extremnivå så kan också rösten bli lite högre och ljusare, ni vet så där som när man pratar med en söt bebis eller en hund, när man är riktigt pjaso.
Kina
Kina med K. Kommer ju ursprungligen från finskan, men används även på dialekt och är nog ett av dom bästa dialektorden som finns. För om jag säger att jag har tjafsat med någon, så tycker jag att det låter som att stämningen har varit mycket dålig, på gränsen till ett gräl, liksom. Men om man har kina om något, så har man mera ställt fram sina olika synpunkter om en sak, kanske med en mera skämtsam underton. Argumentera och diskutera låter också så mycket allvarligare. Jag och Henkka brukar till exempel kina om ifall man kan lära sig att dricka öl eller inte. Och det är inget tjafs, bara kinas. Ps. Jag kommer aldrig lära mig att dricka öl.
Limin/lemin
Det här var ett ord som jag hade på min lista redan inför det förra inlägget jag skrev, men som inte rymdes med. Jag fick sedan en kommentar på inlägget om att just detta ord borde finnas med på listan, så nu tog jag med det. Att man är limin betyder alltså att man har träningsvärk. Men ordet är ändå mycket mera praktiskt än att säga att man har träningsvärk, när det går att använda som ett adjektiv. Sen kan det ju också bli missvisande att säga att man har träningsvärk, eftersom man ju faktiskt kan vara limin även om man inte har tränat, men av någon anledning ändå har värk i musklerna. If you know what I mean.
Roko
Men det är ju samma som dålig, kanske ni då tänker. Och ja, dålig kan man nog använda som synonym till roko - MEN, det finns ett uttryck på dialekt som man inte kan säga på högsvenska och det är: rokoan kar som int kan änder se. Dålig man som inte kan ändra sin åsikt? Nej, det låter ju inte riktigt klokt. Men det uttrycket är ju fenomenalt. Notera att det är ett unisex-uttryck och kan faktiskt också gälla för kvinnor. Vad man än byter åsikt i för fråga, kan man alltid hänvisa till att det är bara en rokoan kar som int kan änder se. Speciellt bra är det för sådana som mig, som är väldigt envisa och har svårt att ändra sig/ge med sig.
Blöito
Alltså varifrån kommer ens detta ord? Det skulle nog inte få pris i tävlingen för vackra ord åtminstone. Det både låter fult och ser fult ut när man skriver det, haha. Men, användbart är det. Till exempel när jag kom hem i spöregnet här om dagen och hade stigit i en stor vattenpöl och fått blöito - inte kunde jag minsann förklara det med bara ett ord på högsvenska. Nej, då var jag tvungen att förklara att jag steg i en vattenpöl så hela skon blev våt och det kom vatten igenom skon också så hela stumpan blev också våt. Jag fick blöito är ju så mycket behändigare och alla som förstår dialekt vet direkt vilken obehaglig situation det är frågan om.
Var dessa ord bekanta till er från förr? Har jag ännu glömt något bra dialektord?