Header 4

Visa alla inlägg skrivna 2018

4 appar jag inte klarar mig utan

Skrivet av Caroline Högnäs 09.10.2018 | 3 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Hej, 

Jag tänkte idag alltså tipsa om fyra appar, som har underlättat min vardag flera gånger och som jag anser att ni nog också borde testa, om ni inte har gjort det redan.

Det finns ju massor med bra appar som jag använder dagligen, och inte bara dessa fyra. Men för att göra det hela mera intressant så valde jag att tipsa om fyra appar som man har användning av vid helt olika tillfällen - en vid träning, en vid jobb/studier, en i vardagen och en vid foto/social media. Dessa är:

IntervalTimer 
Interval Timer

Det finns ju massor med olika tidtagarappar. Jag har testat de flesta, men jag tycker den här är absolut bäst. Med den här får man enkelt sparat olika färdiga program, med olika långa intervaller, så man inte varje gång behöver ändra intervallerna, beroende på vilket typ av pass man skall göra. Det är också lätt att sätta in mera avancerade intervaller, som pyramidintervaller där både jobbsessionerna och vilan är olika långa. Man kan också välja olika färger och ljud för jobb- och vila. - En riktigt bra app som jag alltid använder när jag springer intervaller utomhus eller gör någon typ av HIIT-träning på gymmet!

 

Lightroom CC

220px Adobe Photoshop Lightroom Classic CC icon.svg

Precis som med tidtagarappar, så har jag testat massor med olika bildredigeringsappar. Eftersom jag inte på något sätt är ett fotoproffs eller redigerar mina bilder hemskt mycket, så vill jag att appen där jag redigerar mina bilder skall vara enkel att använda, men ändå ha lite extra funktioner och finesser som ger bilderna det där lilla extra. Om inte annat så är ju bildredigerinsappar jätteroliga att leka med. Lightroom CC tycker jag är riktigt bra och fyller absolut sin funktion. Här nedan ser ni ett exempel på hur jag snabbt fixade ljuset på en höstig telefonbild med Lightroom.

Trad 2b

Trad 2

Flo

Flo app

Kanske den bästa av dom bästa apparna! Vet inte hur jag har klarat mig utan denna app förr? Eller ja, det vet jag väl visst. Har man ingen mens, så är det inte så stor vits med en mensapp heller, he he. Men sedan jag fick min mens tillbaka, för ungefär ett halvt år sen nu, så har jag följt med den slaviskt med hjälp av denna app. Alltså jag älskar nämligen allt som har med statistik och att planera, tracka, följa upp och dra samband att göra. Och det är precis vad man kan göra med denna app.

Förutom att sätta in när man har sin mens, så kan man genom färdiga ikoner enkelt fylla i olika psykiska och fysiska symptomer och biverkningar som man har under menscykeln. Man kan även fylla i mycket annat som kan påverka ens mens, eller som ens mens kan påverka - till exempel sömn, stress, sex och sexlust och alkoholkonsumtion. Det är så otroligt hur kroppen fungerar och hur både man själv och appen börjar känna ens kropp när man skriver upp och följer med. Så intressant! Rekommenderar!

 

Scannable

Scannable

Den här appen var min räddare i flera års tid när jag studerade. Jag ägde ingen printer/skanner, och när man skulle skanna in papper till kela, som man ju gjorde fler än en gång under dessa år, eller skicka till exempel betyget med någon ansökan - så var det med denna app jag skannade pappren. Den fungerar alltså så, att man via appen "tar bild" på pappret man vill ha skannat, och appen ändrar fotot till ett "skannat" dokument. Man kan sedan spara det i pdf eller som jpeg. och skicka det rakt till sin e-post. Så behändigt! Ett tips är dock att alltid ha pappret på en bakgrund med annan färg, alltså inte ett vitt bord, så känner appen igen var pappret är och så får man rätt form på pappret man skannar.

 

Har ni någon app som ni inte klarar er utan? Berätta!


Ett rosa och viktigt inlägg #ärdumed

Skrivet av Caroline Högnäs 06.10.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Hej,

Varje år drabbas kring 5000 kvinnor av bröstcancer i Finland. Vasabladet uppmärksammar denna månad de som på något sätt drabbats av bröstcancer i ett projekt tillsammans med Österbottens Cancerförening, där du kan vara med och hjälpa och stöda kampen mot bröstcancer.

Du kan delta i denna kampanj genom att besöka det nyöppnade köpcentret Espen i Vasa nästa fredag 12.10 klockan 10:00-15:00. Där kan du till exempel köpa en specialdesignad rosa VBL-tröja, där alla intäkter av köpet oavkortat går till cancervården. Här kan ni se hur snygga Sevendaysbloggarna Sandra och Uffe är i sina tröjor. 

Minns också att ladda upp selfies eller andra bilder i sociala medier med hashtagsen #ärdumed och #jagärmed, för att sprida budskapet.

Rosa rosa rosa

Rosa 22

 

Ifall man inte har möjlighet att vara på plats i Vasa och stöda Vasabladets lokala kampanj, finns det också många andra sätt man kan hjälpa. Genom att till exempel köpa Cancerstiftelsens Rosa Bandet så stöder man Cancerforskningen, så att ännu flera av de som drabbats av bröstcancer skall kunna bli friska. För mig är det en självklarhet att varje år köpa rosa bandet. 

Jag är med!

Är du med?

Rosa 15

 

 


Välkommen helg!

Skrivet av Caroline Högnäs 05.10.2018

Kategorier:
Taggar:

Hej!

Det känns lite som att det bara är måndag och fredag nu för tillfället. Veckorna går så otroligt snabbt. Och nu är det alltså helg igen. 

Men vet ni vad? Jag njuter så mycket av min träning för tillfället. Jag är så nöjd med upplägget som jag har nu, då jag får träna både styrka - där varje pass fokuserar på olika muskler - och både lite högintensivt och lågintensivt mellan gympassen. Det blir aldrig tråkigt, liksom. Nu har jag också börjat sätta in en 15-20-minuters ordentlig strech varje vecka, för jag märker hur mycket styvare jag har blivit nu, då jag inte har strechat regelbundet. 

Jag njuter också så mycket av att vara ute och springa eller promenera nu på hösten. Det är så skönt att det är svalt, men ändå inte för kallt. Och naturen är så fin. 

Traning 3

På tal om träning. Jag berättade ju förra veckan att jag har köpt nya träningstights. Jag fick då en kommentar om jag kan visa det jag hade köpt. Så här ovan ser ni ett par av tightsen. Jag har snöat in mig rejält på vinröda kläder just nu. Jag vill ha vinrött både på allt jag tränar i och allt jag bär i vardagen. 

Men, men. Nu sitter jag och väntar på att min kompis Sarah skall komma hit på besök från Vasa, hon borde vara här riktigt strax. Hon skall sova över här i natt, så det skall bli riktigt mysigt. Annars så har jag planerat en riktigt lugn helg. Förra helgen var det fullt med program, och då hann jag träffa både Fredrika, Sandra och Nina & Iia - och min familj! Dom kom hem från sin Spanien-resa i söndags och hann komma förbi en sväng innan deras tåg till Österbotten gick. Så då fixade jag middag åt hela familjen (minus Jannica) här hos oss. Superkul att få se dem! Men denna helg kan jag alltså med gott samvete vara riktigt osocial. Sen efter att jag umgåtts med Sarah, alltså. He he.

Oh, vilket ostrukturerat inlägg jag fick till idag! Hoppas det är ok.

Ha en riktigt skön helg alla!


Att komplettera varandra, eller bara vara väldigt olika

Skrivet av Caroline Högnäs 02.10.2018 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Hej,

Denna höst är det fem år sedan jag träffade Henrik. Det är så lustigt när jag tänker tillbaka på den hösten, hösten 2013. Jag hade just börjat mitt andra studieår på Hanken, jag var tutor för de nya studerandena och hade bestämt att denna höst skall bara handla om att ha roligt med mina kompisar - jag var helt enkelt trött på att försöka hitta någon. Och att alltid bli besviken. Därför var jag också till en början väldigt skeptisk när jag träffade Henrik. Jag tänkte att han nog var likadan som de andra jag träffat under de senaste åren. Men det var han inte. Han skickade lite mindre sms än jag var van med. He he he, nej men, sen vet ni ju ungefär hur den här historien fortsätter.

Här sitter vi nu alltså fem år senare på samma soffa - jag bloggar och han ser på fotboll. Det är en vardagskväll i detta hushåll i ett nötskal. 

Vi har väldigt mycket gemensamt, jag och Henrik. Vi har väldigt likadana värderingar och ser på samma sätt på många saker i livet. Vi har också en del likadana intressen och tycker båda om sport, att resa, dricka vin och så vidare. Men sen har vi också en del saker, där vi verkligen är varandras motpoler. Som att han ser på fotboll medan jag bloggar. Det är så intressant hur man kan trivas så bra med någon som är så olik en själv på så många sätt. Dock är jag nog, utan att vara utbildad inom området, ganska säker på att det där med balans i livet också kan relateras till förhållanden. Man behöver till viss del den där motpolen för att det skall fungera (förstås är det ingen garanti för att det skall fungera det heller, men). Det låter ju väldigt fint att säga att det är så att man kompletterar varandra. Kanske det är så.

Hur som helst så tänkte jag i alla fall idag dela med mig av några av de saker som skiljer mig och min sambo åt. Vissa kan orsaka diverse konflikter, vissa kan göra så att man undvika konflikter - och vissa tänker man knappt på. 

Jag är en morgonmänniska. Jag kan bra stiga upp innan 08 på en lördag morgon. Jag tycker om att sitta länge och dricka kaffe och njuta av en lugn morgon, också på vardagarna. Henkka sover dock mer än gärna länge på morgonen och går också senare och sova. Det här märks även på våra matvanor. För Henkka är det inget konstigt alls att äta två biffar och potatis klockan 21 på kvällen, medan min middagstid slutar senast 19. Med undantag för då man äter ute. Här måste man alltså kompromissa lite ibland.

Jag stressar. Henkka är lugn som en filbunke. När jag skall hålla föredrag eller presentationer är jag alltid väl förberedd, har skrivit presentationen en vecka på förhand, övat den varje kväll - och jag är ändå nervös innan. Henkka däremot, han skriver upp det han skall säga kvällen före, eller på morgonen samma dag, eller eventuellt inte alls - och är inte det minsta orolig. Och ja, ni kan ju gissa vems föredrag som går bättre sen. Inte mitt i alla fall.

Jag älskar att springa. Något som ni vid det här laget säkerligen redan vet, är att något av det bästa jag vet är att gå ut på en lugn och skön lång springrunda. Det är något som Henkka inte gör frivilligt. Han har gjort det ganska exakt en gång sedan vi träffades. Och det var när jag var rädd att bli vargmat. Men överhuvudtaget så är träning inget vi gör tillsammans, fast båda tränar. Men nej, inga #coupleworkouts här inte. Vi kan bra vara på gymmet på samma gång, men där sköter nog var och en sitt och så far vi hem när båda är klara med det.

Jag är tidspessimist. Skall vi till exempel åka till flygfältet, så tycker jag att det är en bra idé att vara där ungefär 2,5 h före flyget far - man vet ju inte om det dyker upp något oväntat på vägen, så det är bättre att vara på den säkra sidan, så behöver man inte stressa heller. Henkka däremot tycker att så länge man hinner före last call så är det helt okej. Så vid dessa tillfällen har vi också fått kompromissa lite under åren. Och den enda av oss som på riktigt har tänkt missa ett flyg är jag. Men det var inte mitt fel. Det var VR:s fel och ni kan läsa om det här.

Jag fryser. Okej, det här kanske verkar som världens löjligaste grej, men det här kan faktiskt orsaka diverse mindre konflikter hemma. Jag har låg kroppstemperatur och fryser lätt. När han till exempel tycker det är varmt och befogat att ha uppe fönstret i lägenheten - så fryser jag och stänger fönstret. När jag vill ha tjockt täcke och helst vill att vi skall sova under samma täcke - då har han för varmt. För att inte tala om att duscha tillsammans. Det är ju omöjligt så att båda skall vara nöjda. 

Jag har dåligt tålamod. När jag blir otålig eller irriterad märker man det ganska fort. Ja, det går nog inte att undgå. Jag börjar fräsa, småsvära, grymta - eller så börjar jag gråta. Henrik däremot har världens längsta tålamod och hålls alltid cool-lugn i de flesta situationer. Han måste nog vara varje kundbetjänares drömkund. Han stressar inte upp sig och förstår att skilja på sak och person när det kommer till problem och hålls alltid väldigt saklig. Gissa vem av oss som alltid får prata när det gäller att klaga på något, t.ex. dålig betjäning eller dylikt. Nu menar jag inte att jag är en sådan som skriker på en oskyldig telefonrådgivare, men han är bara bättre på detta.

Jag är envis. Okej, här är vi egentligen ganska lika, för han är också ganska envis. Och vi tjafsar ibland om riktigt små, obetydliga saker - bara för att ingen av oss vill ge med oss. Skillnaden är ändå, att han ändå ofta låter mig vinna, för att han väl tycker det är lättare så. Eller så kommer vi överens om att det får vara okej att ha olika åsikter och att det inte leder någonvart att fortsätta tjafsa. Som nu senast. Då handlade det om ifall man skall använda tandtråd på morgonen eller på kvällen, och om man skall tvätta tänderna före eller efter frukost på morgonen. Ni hör, hög klass på våra tjafs.

Jag tycker om ost. Sist men inte minst. En skiva ost på ett rostat rågbröd är ju något av det godaste som finns. Henkka the weirdo tycker inte alls om ost. Så alla visioner jag någonsin har haft om mysiga ost- och vinkvällar, var något av de saker jag fick ge upp när jag blev tillsammans med honom. Han bryr sig inte heller om sötsaker. Ja, jag vet inte vilken planet han kommer från. Men mera choklad till mig då bara. Nam nam.

h

 

Det var det.

Nu vill jag veta - är du och din partner olika? Lika? På vilka sätt?

Och så förstås, använder ni tandtråd på morgonen eller kvällen (eller både och?) och tvättar ni tänderna före eller efter frukost?

 

 


Lite fredagsläsning, var så goda!

Skrivet av Caroline Högnäs 28.09.2018

Kategorier:

Hejsan,

Vilken bra dag det har varit! Eller ja, inget speciellt väl egentligen när jag nu tänker efter - men den började väldigt bra i alla fall. Har igen återupptagit min fredagsmorgon-träning (min bästa vana någonsin!) och steg upp tidigt och for till gymmet innan jobbet. Det är verkligen något speciellt med att träna på fredagsmornar och för mig känns det som helgen börjar efter mitt träningspass är färdigt och jag slevar i mig min gröt i metron på väg till jobbet. Jag kan dock ännu bara beundra de människor som alltid, eller ofta, tränar på mornarna - jag skulle nog inte offra fler än en "sovmorgon" i veckan, heh.

Jag har egentligen inte tid att blogga nu, jag skall nämligen fredagsmysa framför vain elämää. Så väldigt upptagen, liksom. Men jag lämnar inte er ivriga läsare helt i sticket. Fredagen till ära så tänkte jag nämligen bjuda på lite helgläsning i form av mina 10 mest lästa inlägg sedan min bloggkarriär började - som är över 8 månader sedan redan (!!). Får ju börja kalla mig bloggveteran snart. Insåg förresten när jag såg denna lista, att jag behöver gå på bröllop oftare för att min bloggstatistik skall vara på en önskad nivå. Så ni vänner som läser detta, it's a hint.

Enjoy, och lämna gärna spår efter er:

1. Kanske mitt vackraste blogginlägg någonsin

2. 5 dialektord som borde få plats i den svenska ordboken

3. Därför använder jag inte natural cycles

4. När Linn Jung slutade blogga på Sevendays

5. Hormoner och mens, eller mer icke mens (mitt mest ♥:ade inlägg!)

6. När en kommentar är mer än en kommentar

7. 9 saker män aldrig säger

8. GYM-TABUN

9. GYM-TABUN, del 2

10. Det har hänt

 


En envis förkylning senare

Skrivet av Caroline Högnäs 25.09.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Hej,

Idag blir det ett riktigt vardagsinlägg. Länge sedan jag har skrivit ett sådant, känns det som.

Jag kan ju börja med att berätta att jag - efter tre veckors träningspaus p.g.a en riktigt envis förkylning - är tillbaka på gymmet. Det känns så otroligt kul! Igår tränade jag bröst, rygg och mage. Idag har jag mycket sjuka bröst-, rygg- och magmuskler.

Bröst- och rygg är två muskelgrupper som jag tidigare har varit jättedålig på att träna, jag har helt enkelt hellre tränat andra muskelgrupper och haft dåligt med inspiration och motivation till att få till bra pass när jag har försökt. Därför är det bra att jag nu som omväxling har ett färdigt träningsschema, så behöver jag inte sköta tankearbetet, utan bara göra vad som står på lappen när jag väl är på gymmet. Det är riktigt kul faktiskt, och ack så viktiga muskler att träna.

Idag blev det ett benpass. Till skillnad från ovannämnda muskelgrupper så är benpass ett riktigt tuttu ja turvallinen -pass för mig. Fokus idag låg på vader, rumpa och baklår.

Ja ja, nu kanske ni tycker det är världens tråkigaste att läsa om min träning, men jag är verkligen superglad att ha kommit igång igen. Som grädde på moset fick jag hem en beställning med lite nya träningskläder igår också. Hade beställt tre par tights - och alla var bra! Det hade jag verkligen inte räknat med (därför beställde jag också tre par, så att jag kanske i alla fall skulle kunna behålla ett par). Nu var jag bara tvungen att behålla två av paren och så skickar jag tillbaka ett par, som också var bra, men minst bra. 

Jag är så kräsen när det kommer till träningstights. Sådana tights som jag skall springa med behöver nödvändigt ha ett band i midjan, inga dragkedjor vid anklarna och vara tunna, men inte genomskinliga. Dessutom skall dom sitta bra på - och helst vara snygga också. Om ni har tips på sådana så tar jag gärna emot! Så där inför framtiden, för nu behöver jag ju inte igen köpa nya tights på ett tag igen.

Så där annars så har jag fått världens inrednings-feber nu just. Jag vill bara köpa allt nytt till lägenheten och måla och möblera om, i alla rum. Det här måste ju ha med hösten att göra? Tycker i alla fall det är jättekul att Pinteresta och Instagramma inredningsbilder och -konton nu just, trots att jag aldrig kommer kunna förverkliga allt här hemma. Men drömma kan man ju alltid och önska kostar ingenting och så vidare.

Nu skall jag inte svamla desto mer. Några mobilbilder från senaste tiden får avsluta detta inlägg:

Höstigt på Boulevarden:
Vardag 3

 

Kan ni gissa om det började regna efter en stund?

Vardag 2b

 

Middag med dessa finisar borde man gå på oftare.

Vardag 9

 

Jag och Henkka var på kaffe på Andante, där dom brygger eget kaffe från olika ställen i världen.

Vardag 7

 

Jag är dålig på att göra bra fynd - men förra veckan gjorde jag ett! Jag köpte en weekend bag från Henry Lloyd för 50€ på deras ystävämyynnit (vänskapsförsäljning, eeh?). En weekend bag har varit på min to-buy lista länge, så det var ett riktigt bra köp.Vardag 4b

 

Om man blandar heraprotein med frusna jordgubbar och banan så blir det så här härligt fluffigt.

Vardag 5

 

 

 

 


Jag bara skriver

Skrivet av Caroline Högnäs 23.09.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Hejsan,

Nu bara skriver jag. Jag har ingen aning vart det här inlägget kommer att styras... Styras? Så kan man ju kanske inte säga ens, men jag tänker inte sudda ut det heller och fundera ut något som låter bättre. Jag tänker inte trycka på back space-knappen som har en pil åt vänster, där man bara kan radera saker man skrivit.

Tänkt om man bara kunde göra så med saker man gör också, eller saker man säger. I verkliga livet alltså. Om man har gjort något eller sagt något som man kanske sedan inser att man kanske kunde ha låtit bli att göra eller säga, så skulle man bara kunna trycka på knappen med pilen åt vänster, och vips så skulle det vara borta och ingen skulle veta att man ens någon gång hade gjort eller sagt det.

Ibland när folk i intervjuer eller liknande får frågan om vad dom ångrar i sitt liv eller vad dom skulle ha gjort annorlunda, så är ett lite klyschigt svar att jag ångrar ingenting, för alla mina val har gjort mig till den jag är idag. Hey pleeease, säger jag då. Ingen chans. Såklart det finns saker man skulle ha kunnat lämna ogjorda om man på riktigt fick välja, kanske dock inget man vill säga högt. Det behöver ju inte vara något livsavgörande, men något finns det nog alltid. Eller? Kanske är det bara jag som inte alltid gjort de bästa valen i alla situationer. Nu har mitt kaffe kokat färdigt.

Jag skrollar lite på Instagram här medan jag sippar på mitt goda New York-kaffe. Det är nog det godaste kaffet man kan köpa i butik. Men alltså Instagram. Det är ett så intressant fenomen som jag säkert skulle kunna skriva en hel bok om. En sak jag har tänkt på, är bilder på kroppar. De är ju ganska vanliga på Instagram. Vilka kroppar skall få synas och vilka inte? Är någon kropp bättre än någon annan? Om vi avföljer konton som får oss att förminska vår egen kropp, betyder det att vi fortsätter följa bara sådana som får oss att känna att vår kropp duger? Vad är det för typs kroppar? Jämför vi alltid vår egen kropp med dom kroppar vi ser? Eller jämför vi oss bara med vissa?

Så många frågor, ja. I en perfekt värld skulle vi ju inte jämföra vår egen kropp med någon annans. Men det är ju i en perfekt värld, och en sådan finns ju inte på riktigt. Jag tycker det skall få finnas både valkar, vältränade kroppar, strechmarks, putande rumpor och allt där emellan på Instagram. Så får alla följa det som dom tycker ger mervärde och alla får dela med sig av det de tycker behöver finnas där.

För det är ju också ett faktum att sociala medier heter sociala medier för att det är vi själva som är aktiva och skapar innehållet där. Vi klagar ofta på vad det finns för mycket och för lite av, att det är för ytligt och hetsigt eller något annat. Men sen är det ju bara så också, att så länge vi gillar, delar, kommenterar och följer ett visst typs innehåll, så kommer det att finnas där. Lite som nationalekonomins grundprincip om utbud och efterfrågan. Det är vi som är aktiva på marknaden som styr vad som kommer att finnas och hur mycket, en jämvikt. Det här får mig att tänka på en av mina första grundkurser på Hanken. Som jag tyckte var så svår. Men jag klarade den. 

Disciplin. Att ha ett starkt pannben. Att vara envis. Det är en av mina starkaste personlighetsdrag. Jag har hört att folk med denna egenskap har lättare att få till exempel ätstörningar. Jag vet inte, men det kan hända. När jag var liten så låg jag flera timmar i en snödriva ute på gården när vi kommit hem från butiken, för att jag inte fått ett Kinder-ägg när vi var och handlade. När jag gick i gymnasiet bestämde jag mig att jag skulle gå ner i vikt. Så jag satt där i snödrivan igen. Brutal jämförelse men jag tror ändå det kan ligga något i det. Vad länge sedan jag ätit Kinder-ägg, förresten. 

Sociala medier får ju ofta massa skit för att bidra till kroppshets och så vidare. Precis som att det inte skulle ha funnits kroppshets innan sociala medier. Nu gick jag i högstadiet före Instagram och Facebook kom, men nog kan jag säga att jag hade kroppsångest och att det fanns kroppsideal då också. Och så är jag tillbaka vid sociala medier igen. Läser ni ens ännu? Jag pratar om kroppsideal i högstadiet. Smal skulle man vara, annars orkade inte killarna lyfta upp en och bära en på ryggen när man inte orkade gå själv. Mig fick dom inte lyfta. Som kvinna skulle man inte vara för lång. Inte för vältränad heller. Ingen visste vem Kim K var. Stora bröst var sexigt.

Sexigt. Sexig. Varför tycker jag det är ett så fult ord? Lite pinsamt nästan. Jag kan liksom inte säga till min sambo att han är sexig, typ oj vad du är sexig, så där att jag är seriöst. Fast jag tycker han är det. Om jag vill säga det måste jag säga oooh, you sexy thing, eller något annat med en oseriös röst. Okej, blev det här för intimt nu? Jag menade verkligen inte under en sexuell akt liksom, men bara när jag någon gång tycker han ser extra bra ut, t.ex. när han rakar sig.

Sexig behöver ju verkligen inte heller ha något med utseendet att göra. Att vara snäll och ödmjuk tycker jag är sexigt. Att visa att man bryr sig om någon, att man vill deras bästa, att man finns där och ställer upp för den andra, att erbjuda en kram eller närhet när man ser att den andra behöver det - det är sexigt. Att inte svara på meddelanden, att försöka göra den andra svartsjuk, att ignorera den andra, att vara frånvarande, att bara bry sig om sig själv - det är osexigt af. Ah, nu kom en Kinder-reklam på TV. Jag måste nog köpa ett Kinder-ägg idag.

Min mamma sa alltid till mig och mina systrar när vi var yngre, att huvudsaken är att vi hittar en man som är snäll. Det kommer till och med min kompis Nina ihåg. Så tydligen har min mamma sagt det till våra kompisar också. Har jag berättat det här i bloggen tidigare? Nå ja, jag vet inte, men jag kan säga det igen. Hon är klok min mamma. Hon är faktiskt den bästa mamman man kan ha. Nej, jag korrigerar, hon är den bästa mamman jag och mina syskon kan ha. Och hon lever som hon lär - min pappa är också bäst.

Det är något jag är så otroligt tacksam över. Att jag har haft den lyckan att ha en trygg uppväxt och en så fin familj. Jag är så mycket medveten om att alla inte har det. När jag var liten förstod jag inte varför man inte alltid fick gå och sova över till vissa kompisar på helgerna, varför vissa bara hade en närvarande förälder, varför inte alla i klassen åkte på läger och annat jag tyckte var världens roligaste. Det var många saker som var enklare när man var liten. Inte kanske bättre, men enklare.

Jag kunde ju hålla på med detta hela dagen, men nu måste jag nog sluta. Det blev ett flummigt inlägg detta, men det är ju inte hemskt överraskande heller när man bara låter tankarna sväva utan att fördjupa sig i eller styra tankarna desto mer.


Från träningsångest till träningsglädje

Skrivet av Caroline Högnäs 20.09.2018

Hej,

Idag tänkte jag dela med mig av artikeln som jag hade skrivit till Sevendays hälsa & mode-bilaga som kom med Vasabladet och Österbottens tidning idag. 

Det här är den första artikeln jag någonsin skrivit och trots att det finns rum för förbättring, så är jag riktigt nöjd med artikeln och stolt att jag ens tackade ja till att skriva om detta, för mig ändå något känsliga, ämne. Men jag tycker ändå det är så viktigt att man pratar om det mera, det är tyvärr ändå så pass vanligt idag. Det kanske gör att andra i samma situation kan prata mera öppet om det och det blir mindre skamfyllt.

Nå men, här kommer artikeln. Denna version är någon blandning av första versionen som jag har på min dator (som jag alltså kan kopiera och klistra in här) och den redigerade, slutliga versionen som sedan publicerades i tidningen.

----

Hösten innebär högsäsong för träning. Löpsedlarna fylls med rubriker som påminner om att det kanske blev för många glas vin och för lite träning under sommaren. Eventuellt några extra kilon också. Många börjar träna mera aktivt efter några ledigare sommarmånader och gymmen och löpstigarna fylls med ivriga människor igen.

I de allra flesta fall så är träning något vi förknippar med en hälsosam livsstil och välmående. Men medan träning för många förknippas med glädje, endorfiner och samhörighet, så är det idag allt för vanligt att det för andra snarare förknippas med ångest och orimliga prestationskrav.

Precis som med rubrikerna i löpsedlarna, så ligger fokus på varför man borde träna på helt fel orsaker och träning blir något som bara handlar om prestation och att uppnå ett visst slutmål, ofta utseendebaserat. Man glömmer bort varför man egentligen borde träna – för att det är något som man känner att man mår bra av i stunden och som bidrar till en hälsosam livsstil på lång sikt.

Jag har tränat största delen av mitt liv, men jag har inte alltid njutit av det eller tyckt att det är roligt. Jag har även erfarenhet av när träning, eller snarare dess uteblivenhet, är något som ger enorm ångest. Under den perioden i mitt liv då jag tränade som mest, var då jag njöt av den som minst.

Träningen förvandlades från att vara något som gav energi, till att vara något som tog energi. Från att vara något som byggde upp kroppen, till att vara något som bröt ner den. Från att vara något som dämpade stress och ångest, till att vara något som gav ångest. Från att vara något som jag hade möjlighet att göra, till att bli något som jag var tvungen att göra. Träning blev allt annat än glädjefylld.

Jag är värdigt tacksam att jag idag kan säga att jag njuter av att träna. Att känna träningsglädje betyder inte för mig att jag skuttar in till gymmet varje gång eller att jag alltid har lust att gå ut och springa en regnig söndag i oktober. Det betyder att träning är något som ger mig positiv energi och som får mig att känna mig stark och frisk. Men att gå från att hetsträna till att njuta av det är dock inte något som händer över en natt, det kräver ofta både tid och vilja.

Den största skillnaden hur jag ser på träning nu mot vad jag gjorde då, är att det inte bara handlar om prestation. Det låter klyschigt, men jag tror att man behöver kunna njuta av resan, inte bara fokusera på resultatet av den fysiska aktiviteten. Tidigare handlade varje löprunda om tider, kilometrar, hastigheter och puls. Och om förbrända kalorier. Om att nå ett noggrant utsatt mål, som ofta blev allt mer extremt efter hand.

Nu tycker jag om att gå ut på en löprunda och lämna alla elektroniska prylar hemma. Eller gå ut och på en runda utan att på förhand ha bestämt vart eller hur långt jag skall springa. Bara springa för att det känns bra.

Förut hade det heller ingen större skillnad vilken sorts fysisk aktivitet jag utförde, så länge det fyllde sin funktion och förbrukade energi. Nu tycker jag om att variera min träning, vara kreativ, hitta på nya pass, nya kombinationer, springa nya rundor och upptäcka nya muskler. Jag tror att mångsidig träning är bra både fysiskt och psykiskt, eftersom inte bara samma muskler belastas gång på gång, samtidigt som motivationen hålls uppe på ett annat sätt. Jag brukar till stor del planera tidpunkterna för min träning på förhand och tycker också om att följa något program. Idag är däremot inte hela världen om det inte blir exakt så som jag hade tänkt - om någon träning av någon orsak inte blir av och jag måste ändra mina planer.

En annan märkbar skillnad är att träningen inte längre handlar om straff eller belöning. Att använda träning som ett sätt kompensera för något jag gjort eller inte gjort. Jag försöker tänka att träning aldrig är något jag måste göra, eller en vilodag är något jag får ha. Inte heller är det träningen som styr mitt liv, utan livet som styr min träning.

Jag har också kommit ifrån att bara träna på egen hand och själv ha kontroll på varje pass, till att träna tillsammans med någon. Det är så kul att kunna träna med en kompis eller någon annan som man delar ett intresse för träning med. Har man en dålig dag, kan kanske den andra peppa en, och vice versa.

Delad glädje är faktiskt ofta dubbel glädje. Också när det kommer till träning.

 

Artikel

 


10 saker jag inte skulle skriva på Facebook idag

Skrivet av Caroline Högnäs 18.09.2018

Kategorier:
Taggar:

Hej,

I år är det 10 år sedan jag skapade mitt Facebook-konto. Facebook och sociala medier har ändrat så otroligt mycket under dessa år. På den tiden fanns inte ännu t.ex. Instagram eller LinkedIn, som idag tillsammans med Facebook är de sociala plattformer som jag använder mest (plus bloggen förstås) - utan allt hände på Facebook.

Facebook har utvecklats mycket under åren och blivit allt mer kommersiellt. Idag är det ju en mycket viktig kanal för många företag, både när det kommer till marknadsföring och extern kommunikation. Där finns den stora massan. Själv använder jag idag Facebook främst för olika grupper, evenemang och kommunikation. Jag är inloggad mycket, men delar varken av mig av statusar eller bilder på min egen sida. Jag är mycket aktivt passiv där kan man säga. 

Men så har det inte alltid varit. När jag skapade mitt Facebook-konto så användes plattformen på ett helt annat sätt än vad den gör idag. Det var en community främst för privatpersoner och folk var över huvud taget mer aktiva på ett personligt plan och delade med sig av vardagliga saker, lite på samma sätt som Instastoryn nu. Det gjorde även jag.

Jag (s)k(r)ollade tillbaka på min egen Facebooksida idag - och fick mig ett gott skratt. Skämskudden fick jag också dra fram några gånger, haha. Jag tänkte till och med att jag skulle vara så givmild och dela med mig av några guldkorn från min Facebook back then åt er, sådant som ni inte idag skulle få läsa på min Facebook. Enjoy:

...

1. Okej jag tar tillbaka allt jag sa här tidigare, visst använde jag Facebook i marknadsföringssyfte redan år 2009. Idag skulle jag kanske tänka lite på språket och användningen av smileys i min annons:

Facebook 28

 

2. Sålde ju helt fel saker också... (och nej, här blev det ingen affär):

Facebook 25

 

3. På basen av de många uppdateringarna jag har satt där jag berättat hur tråkigt jag har, skulle man kunna tro att jag hade en enormt tråkig ungdomstid:

 

Facebook 23

 

Facebook 22

 

 

Facebook 17

 

4. Jaha, vad ville jag med denna status då? Tydligen tyckte jag det var en bra idé att fråga om råd inför mitt framtida studieval på Facebook... 

Facebook 18

 

5. Alltså, vet inte riktigt vad jag skall säga... Dock minns jag hur lycklig jag var efter detta:

 

Facebook 16

 

6. Okej, det här är ju faktiskt sant... Jag minns när det pågick något Hockey-vm eller annat mästerskap, och ens Facebook-feed alltid spammades med händelser från matcherna:

Facebook 14

 

7. Jag minns skorna... Dom var extremt höga och glittriga. Hoppas jag var taggad följande dag...

Facebook 13

 

8. Alltså den här statusen, den mest klassiska statusen. Den som man bara längtade efter att man skulle få sätta på sin Facebook efter att man hade fått körkort. Why? Någon annan som har haft en liknande status?

Facebook 11

 

9. Det här var det ju säkert många som behövde veta...

Facebook 7

 

10. Okej, den här var på riktigt kul:

Facebook 2

 

 

 


Hemgjord granola med äppel och kanel

Skrivet av Caroline Högnäs 16.09.2018

Kategorier:

Hej,

Jag är ju inte världens geni i köket, men om det är något jag tycker om att laga själv, så är det granola, eller müsli, eller vad man nu vill kalla det. Det gjorde jag igår, när jag försökte att få bort tankarna från loppet. Men, initiativet till att laga granola kom den här gången egentligen från Henkka, då han i fredags frågade när jag hade tänkt laga egen granola igen (så ja, det brukar på riktigt vara gott).

De granolan som finns i affären har ofta jättemycket socker och dom hälsosammare varianterna är ofta dyra. Det blir heller inte hemskt billigt att laga egen granola om man köper alla ingredienser på en gång. Men sen handlar det också om sådana ingredienser som man ändå ofta har i skåpet, i alla fall till viss del, vilket gör att det inte känns så dyrt sist och slutligen. Och sen som bonus vet man exakt vad som finns i den och att den är gjord med kärlek.

Granola

Jag har testat många varianter under åren, men jag måste säga att det här granolan är nog kanske den bästa jag har gjort. Den blev på riktigt crunchy, så där med bitar i. Den är både glutenfri och (tillsatt) sockerfri. Hösten till ära valde jag att smaksätta den med äppel, kanel och kardemumma. Det smakar helt underbart med naturel yoghurt eller kvarg.

Både frön och nötter kan man variera enligt tycke och smak, jag tog sådana som jag hade hemma. Här kommer receptet:

5 dl havregryn (glutenfria om du vill ha 100 % glutenfritt)
1 dl solrosfrön
0,5 dl linfrön
0,5 dl sesamfrön 
1 dl kokosflarn
1 dl hasselnötter
1 dl mandlar
2-3 tl kanel
1-2 tl kardemumma
0,5 dl kokosolja (ca. 40 g)
0,5 dl osötad äppelmos/äppelpuré (jag använde barnmat)
1 äggvita
50 g torkade äppelbitar (osötade)

 

- Krossa nötterna med hjälp av en vass kniv. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
- Tillsätt kokosolja, äppelmos och äggvitan. Blanda och tryck ihop granolamassan så den blir "klumpaktig".
- Bred ut på en bakplåtspapperklädd plåt och rosta i 150-175 grader (lite beroende på ugn), ca. 30-40 minuter. Blanda om med ca 10 minuters mellanrum och vakta noggrant, den bränns lätt.
- När granolan har svalnat, blanda i de torkade äppelbitarna och förvara i en burk med lock. 

Nam!

Granola 4

 

Det blir ungefär 500 gram färdig granola av hela satsen.

Thank me later.