Visa alla inlägg skrivna januari 2019
Mitt första år som bloggare
Som jag redan nämnde sådär i förbifarten i mitt förra inlägg, så har jag bloggat i ett år nu. Eller okej, det där är bara en halvsanning, eftersom jag startade min första blogg år 2008 och har haft ett par andra bloggar sedan det. Men nu pratar jag om mera seriöst och målinriktat bloggande. Caroline bloggar 2.0, typ.
Min blogg här på Sevendays publicerades alltså 20.1.2018, och det har hänt mycket här sedan det. När jag började blogga hade jag inte helt klart för mig hur jag ville att min blogg se ut och vad jag skulle dela med mig av. Jag tänkte att den får formas med tiden. Och det har den väl ändå gjort, i viss mån.
Trots att jag inte har en direkt nischad blogg, så har det naturligt blivit så att jag skrivit ganska mycket inom kategorin hälsa och träning, eftersom det är något jag är väldigt intresserad av och som tar upp stor del av mitt liv (ja, eller i alla fall då jag inte går omkring med en flera månaders envis flunsa). Jag har alltid varit noga med att vara mig själv i bloggen, både genom att visa min något humoristiska personlighet och alltid vara ärlig i mina åsikter. Jag har också velat lyfta fram ämnen som känns lite tabu: träningsångest, preventivmedel, sex och mens och så vidare.
För trots att jag inte har en så stor blogg med många tusentals följare, så ser jag bloggen som en möjlighet att kunna göra dessa ämnen lite bekväma/accepterade att prata om. Kanske kunna nå ut till någon som finner tröst i att kunna läsa när någon annan delar med sig av sina erfarenheter av ett ämne som denne kanske funderat på.
Men, vart bar det här nu av?
Det som jag ursprungligen tänkte ta upp i detta inlägg, var några saker som jag har insett/lärt mig, efter att jag börjat blogga - som jag kanske inte tänkt på innan jag började blogga. Så här kommer de:
• Att blogga tar tid. Det finns inte något som heter att slänga upp inlägg. I alla fall inte på lång sikt. I alla fall inte på denna blogg. Jag må vara en sådan som funderar, raderar, sätter till, skriver om, tar bort, ändrar och så vidare lite för många gånger innan jag publicerar ett inlägg, men även om jag inte skulle göra det så: att göra ett inlägg tar tid. Jag har ofta massor med idéer och visioner i mitt huvud, men processen från en idé till ett färdigt inlägg är mycket längre än jag någonsin hade tänkt. Allt med bilderna tar speciellt lång tid.
• Alla vet redan allt man har gjort. När jag till exempel kommer hem och skall hälsa på familjen och är jätte ivrig på att berätta något som hänt, så har jag ännu inte vant mig vid att få som svar jaa, nej men det där läste jag redan om på din blogg, det var inget nytt. Ibland kommer jag helt enkelt inte ihåg vad jag skrivit och inte på bloggen, medan jag ibland rent av glömmer att man i dagens värld kan veta vad någon som bor på andra sidan landet åt till middag fast man inte pratat med varandra.
• Alla kan läsa ens blogg. No shit, tänker ni då, det var ju på tiden att hon insåg det. Men ja, jag har fortfarande svårt att förstå att verkligen alla kan läsa min blogg. Blir fortfarande förvånad när någon släkting, kollega eller random människa på stadens nattklubb nämner att dom läst min blogg. Och för en sekund kan jag tänka men gud, har jag skrivit något pinsamt? För att sedan inse att jag bara skrivit förnuftiga saker och alltid har vettiga åsikter, he he. Så det är nog bara roligt.
• Bloggare är trevliga. När jag började blogga kände jag ett par bloggare i Österbotten, men ingen i Helsingforsregionen. Under året har jag dock haft möjligheten att träffa ett gäng bloggare och jag kan genuint säga att jag har varit glad över hur trevliga och smarta kvinnor jag har fått träffa. Trots att jag gått till bloggträffarna utan att känna någon och de flesta jag träffat har varit mera erfarna bloggare än jag, så har jag alltid känt mig välkommen. Facebook-gruppen med finlandssvenska bloggare får också tummen upp!
Från bloggträffen jag var på i december, där jag fick träffa Jennifer, Malin, Kugge, Blanca, Jennifer, Corinne och Daniela.
Har du läst min blogg sedan starten? Tycker du den har ändrat under tiden? Hur?
Borta bra men...
Nu är vi hemma igen.
Först kan jag ju börja med att konstatera att jag inte har bloggat på 10 dagar. Det har inte hänt sedan jag började blogga för över ett år sedan - att jag har haft en så lång paus, alltså. Jag hade faktiskt tänkt att jag skulle blogga i alla fall en gång under resan, men sen insåg jag att jag inte överhuvudtaget vill ha något som jag måste göra. Jag ville bara vara. Därför lämnade även bloggen tom. Och bara vara det fick jag.
Mexico var så vackert. Vårt hotell var så fint. Vädret var underbart. Vi bodde lite utanför själva staden Playa Del Carmen, men det var enkelt att ta sig in till stan, så det gjorde vi flera gånger under resan. Vi hann också besöka Tulum och Mayaruinerna. Där fick vi höra om mayakulturen och -historien, mycket intressant! Och för er som nu bara tänker eh Maya what? så kan jag berätta att det var dom som bland annat hade förutspått världens undergång år 2012. Det är alltså ursprungsbefolkningen i Mexico, vars historia sträcker sig till ca. 2000 år f.kr.
Och så var Carolines historielektion färdig för denna gång.
Maten, som är en annan sak som Mexico är känt för, fick vi dock inte njuta av så som vi hade önskat, eftersom vi båda blev magsjuka i början av resan. Ja, precis, så typiskt. Jag har aldrig tidigare blivit magsjuk under en resa, så det var väl på tiden. Höhö. Både jag och Henkka var riktigt dåliga på tisdagen och vi sov 15 timmar på hotellrummet.
Men som tur gick det värsta om av sig själv efter det, och vi kunde njuta av solen och värmen resten av resan. Dock fick jag inte riktigt tillbaka min aptit efter det och vågade knappt äta något, var så rädd att bli sjuk igen. Så min frukost bestod av en bagel och överstekt bacon, typ. Och ni som känner mig vet att det inte är det första jag plockar åt mig från en hotellfrukost så där i vanliga fall.
Men summa summarum så var det en härlig och avkopplande resa och jag kan rekommendera att åka till Mexico för den som vill ha vackra stränder, stadsliv, trevliga människor och god mat (det jag hann äta var gott i alla fall!)
Här kommer några bilder från vår resa:
Vi bodde på Grand Sunset Princess, som är ett stort hotellområde (typ större än Edsevö, byn där jag är uppväxt) lite utanför Playa Del Carmen. På hotellområdet fanns bland annat 9 olika restauranger, 12 barer, 4 poolområden, 6 tennisplaner, gym, inomhus spa, bio etc etc.
Här ligger jag och chillar i poolen i min nya simdräkt som jag stormgillar.
Den här bilden tog jag en vacker kväll på hotellets strand. Det började regna den kvällen.
Mayaruinerna i Tulum. Så coolt att det har varit ett samhälle här för flera tusen år sedan.
Secret beach i Tulum.
Not so secret. Men har typ aldrig sett så klart vatten i hela mitt liv.
Playa Del Carmen.
Jag älskar den här klänningen.
Innan jag brände sönder min panna.
Soluppgång på hotellet.
Avslutar med en bild på mitt resesällskap. Orsaken till vår resa var ju faktiskt att fira hans examen. Dagen innan vi for iväg fick han dessutom ett nytt jobb, ett som han verkligen ville ha. Ännu mer att fira. Älskar att upptäcka nya platser med honom, världens bästa Henrik.
Vamos!
Wow. Det har varit en fullspäckad vecka och egentligen har jag inte riktigt tid att sitta (okej, let’s be honest: jag sitter inte ens, jag ligger - i sängen) här och blogga nu heller, men ni ska få en snabb update i alla fall!
Jag ville liksom mest bara kika in och säga att jag åker iväg till Mexico imorgon. Ja, jag och Henkka skall iväg på en efterlängtad semester, där det enda måstet typ är att utnyttja hotellets all inclusive till max.
Jag hade planerat att vara en riktigt duktig bloggare och tidsinställa några inlägg också, så det inte skulle vara så tomt här under kommande vecka. Men inte har jag gjort det heller.
Men kanske kommer det en update eller två när vi är på plats!
VAMOS!
Det här gjorde jag för 2, 5, 7 & 10 år sedan
Idag tänkte jag ta med er på en resa tillbaka i tiden. Ja, givetvis är det Instagram-fenomenet där man sätter ut en bild på sig själv för 10 år sedan och jämför med en nytagen bild som har inspirerat mig till detta inlägg.
Men i stället för att bara sätta ut en bild på hur jag såg ut för 10 år sedan, så har jag utvecklat konceptet lite och jag tänkte vara så bjussig att ni får se skymtar från 2, 5, 7 och 10 år tillbaka. Och förutom att dela med mig av en bild på hur jag såg ut på den tiden, tänkte jag också reflektera lite grann kring vem jag var, vad jag gjorde och hur jag tänkte vid den givna tidpunkten. Eller ja, kanske mer som jag nu kommer ihåg att jag tänkte. Det är ju inte riktigt samma sak.
2 år sedan: januari 2017
Känns typ som att det här var förra veckan. Jag ser ju rätt så lika ut också...? Lite mindre finnar hade jag där, kanske. Men samma tröja hade jag på mig senast igår.
För två år sedan bodde jag i Vasa i en lägenhet på Handelsesplanaden. Jag och Henkka hade flyttat ihop vid årsskiftet och bodde för första gången tillsammans.
Under den här tiden skrev jag på min gradu och var stressad mest hela tiden och kände enorm prestationsångest. Förutom att jag stressade över skolan och gradun så var jag stressad över kommande vår/sommar; att bli klar, hitta ett jobb, flytta till en ny stad och så vidare. Jag grät väl ungefär varannan dag i alla fall. Stackars Henkka som fick börja sitt samboliv med mig när jag var så där. Dock är vi ju ännu tillsammans så så hemskt kan det ju inte ha varit, he he. Utöver det så njöt jag av min sista tid som studerande genom att delta i olika studie-evenemang. Och så tränade mycket gruppträning på Sports Club.
5 år sedan: januari 2014
Den första bilden beskriver mig rätt så bra vid denna tidpunkt.
För fem år sedan så studerade jag tredje året på Hanken. Jag hade just börjat mitt år som styrelsemedlem för Studentföreningen vid Svenska handelshögskolan i Vasa och styrelsearbetet och alla evenemang tog upp mycket tid i början av året. Men det var roligt. Jag bodde tillsammans med Anni i en fin trea på museigatan i Vasa. Jag och Henkka var i seriöst dejting-skede och även om vi ännu inte pratat om var vi står så umgicks vi väldigt mycket och det kändes bra. Jag var kär och lycklig.
Förutom det så löptränade jag jättemycket och väldigt flitigt, även på vintern. Jag tränade nämligen inför mitt första halvmaraton den där vintern.
7 år sedan: januari 2012
Webcam-bilder var tydligen en grej på den här tiden, för det var typ det enda jag hittade när jag sökte bilder från den här tiden.
För sju (!) år sedan var jag abiturient i Jakobstads gymnasium. Jag var 18 år, jobbade på kassan vid ABC i Jakobstad, var blond, hade löshår, drack cider, hade just slutat spela fotboll, satt på café med vänner och pluggade till studentskrivningarna. Typ så. Hade också börjat må mycket bättre efter min ätstörning.
Ja, och så hade jag ingen aning vad jag ville göra i framtiden, men jag tänkte att jag nog ändå skulle satsa på min barndomsdröm och studera till lärare. Sen blev det ju inte riktigt så men det har ni hört om förr.
10 år sedan: januari 2009
Oj jestas, får man väl ändå lov att säga. Den nedre bilden var som jag gick klädd för det mesta: en palestinasjal, mjukisbyxor och en slalomjacka (med troligtvis en stor huvtröja under). Tänker inte kommentera ögonbrynen desto mer.
För tio år sedan hade jag just börjat min sista termin i grundskolan. Jag var alltså 15 år och spelade fotboll och det gick mycket tid åt träningar. Men jag älskade det och vi hade alltid så roligt med lagkamraterna. Förutom det så skickade jag lite för mycket sms och chattade lite för mycket på msn. Någonstans kring den här tidpunkten gjorde jag också beslutet att söka in till gymnasiet i Jakobstad och inte i Pedersöre, som skulle ha varit naturligare eftersom jag gick i högstadie där. Ett av mina bästa beslut någonsin.
Jag tänkte avsluta detta inlägg med en text som jag skrivit i januari 2009, alltså för 10 år sedan, utan redigeringar, bara kopierat och inklistrat:
"idaa hadd vi nu först fyke, trodd jag sku somn :) sen typ samhälls me en vikarie "alltså, e samhällslära sama som historia?" -.- hahahaha jee xD men iaf, sen hadd vi nu finska blä ^^ Men sen så hadd vi först jumppa, spela korgboll, sen direkt efter hadd vi volleyboll uttagn. gick sådär, int riktit bra.. men få se nu ba :b å efter de blev de ti kör direkt ti tellus på träningar. usch mina ben e så sjuk"
-----
He he he.
20 timmar i Vasa
Väldigt ofta klagar vi (ja, inklusive jag själv) på VR; monopolen, priserna och inte minst de ofta förekommande förseningarna. Men, nu tänkte jag faktiskt börja detta inlägg med att konstatera att det ju faktiskt är väldigt trevligt att jag, genom att utnyttja detta bolags tjänster, relativt enkelt och smärtfritt kan åka och hälsa på mina vänner som bor i en stad 500 km bort. Sådär bara för en dag. #positivevibes #sundaynice #feelingfine och så vidare...
Men ja, det är alltså precis vad jag har gjort denna helg. Jag åkte iväg till Vasa i fredags efter jobbet, och kom fram på kvällen. Jag mötte upp Sarah, Viccan (som jag inte sett på aaaaallt för länge) och Alina i matbutiken, där vi handlade behövliga ingredienser innan vi sedan åkte raka vägen till Alina. Vi fixade mat och satt sedan bara och åt och pratade tills klockan blev lite för mycket och jag och Viccan promenerade hem till henne, där jag skulle sova över.
Tortillas på menyn. Enkelt och gott.
På lördagsmorgonen/förmiddagen var det sedan dags för brunch på Bacchus. Ett ställe jag aldrig besökt tidigare, men hört mycket gott om. Och jag blev inte besviken. Det var en riktigt god brunch och ett väldigt trevligt ställe som jag kan rekommendera till alla som vill äta brunch i Vasa. Jag, Viccan och Sarah satt där och nöjt av maten och pratade ända tills det var dags för nästa dukning och vi var illa tvungna att gå därifrån, mätta och belåtna.
Vasa levde också upp till sitt rykte som Finlands soligaste stad, och solen sken så vackert denna lördag i januari.
Efter några timmars strosande på stan var det sedan dags för mig att åka tillbaka till Helsingfors efter 20 lyckade timmar i Vasa.
Jag kan inte vara annat än tacksam över att jag valde just Vasa som studiestad. Förutom att jag träffade min pojkvän där, så fick jag även vänner för livet. Det är jag väldigt glad över.
Som plan att inte ha en plan
Jag är egentligen en planeringsmänniska.
Jag tycker om att ha mål och visioner och göra upp planer utgående från det. Fundera vad och hur jag skall göra och när jag skall göra det, för att det skall bli så enkelt och bra som möjligt att sedan komma fram till målet. Jag tycker på många sätt det är skönt att ha en färdig plan att följa och jag tycker det känns tryggt att ha saker och ting planerade på förhand trots att jag är fullt medveten om att jag kan behöva ändra på planerna.
Jag är inte den typiska carpe diem-typen. Inte mycket rum för spontanitet och inga enkelbiljetter till andra sidan världen. När jag tänker på något av det mest spontana jag gjort i mitt liv så är det första jag tänker på typ sommaren 2016 när jag och några kompisar var på vår sommarstuga och jag och Alina mitt i natten kom på att vi skulle beställa en taxi och åka in till stan för att hämta mat från Korv Görans. Living life as if there is no tommorow, som ni ser. (och nu har jag antagligen fått mig själv att framstå som världens tråkigaste person också. Men om ni frågar min pojkvän eller min mamma, så är jag nog faktiskt ganska rolig).
Nyår brukar vara en sådan tidpunkt då planeringsmänniskan i mig mår som allra bäst, inte minst när det kommer till träningen. Att få skriva in datum för lopp eller andra träningsmål och sedan göra en träningsplan att följa fram tills dess känns allt som oftast fantastiskt roligt. Men inte i år. Det lockar inte alls. Inte nu. Inte ens fast jag försöker. Inte ens fast jag fick ett erbjudande om att komma med och springa ett lopp i juni.
Jag är ganska (läs: väldigt) säker på att jag i något skede kommer att få feeling och boka in något lopp (kanske det i juni) eller sätta upp några andra mer konkreta träningsmål och sedan sätta mig ner med en kaffekopp i handen göra en plan att följa för att kunna nå de målen. Men inte nu. Nu är min plan att inte ha några planer.
Och det känns riktigt skönt.
Toppar och Floppar, vecka 1
Förra veckan var en sådan vecka då det kändes som att det var måndag och fredag turvis hela veckan. Och fint så, riskerna för att en vecka med massa extra fredagar skall vara misslyckad är ju inte speciellt stor. Jag tänkte sammanfatta den första veckan av detta år med att lista några höjdpunkter från veckan, men också ta några mindre trevliga saker i form av en floppar & toppar-lista (ni ba: men gud va töntigt och ja ba: hur kunde jag komma på något så bra?).
FLOPPAR ↓
• Mensvärk. Alltså jag är fortfarande inte alls van med att man kan ha så ont när man har mens. Jag nästan skäms för hur jag har någon gång har tänkt att alla som klagar på sin mens är lite väl känsliga. Tji fick jag. För som jag har berättat tidigare så var det först efter att jag fick min mens tillbaka förra året som jag har haft mensvärk. Och det känns som det blir värre för varje mens. Alltså igår hade jag sån sjuk mensvärk att jag fick ligga dubbelvikt av smärtor och inga värkmediciner hjälpte. Urk.
• Vädret. Minusgrader, skitkallt, snö, plusgrader, slask, blåst, oktoberväder, minusgrader, halka, snö, ännu mer halka, storm, minusgrader igen... Så där har det hållit på nu i flera veckor. Henkka brukar alltid säga åt mig att jag inte skall störa mig på vädret för att jag ändå inte kan påverka det, men alltså kan det vara ett väder ens en vecka åt gången? Jag är helt klart redo för Mexico nu. Och jag stör mig helt ärligt på vädret just nu.
• Förkylning. I nästan en månad har jag nu varit förkyld från och till. Har sovit sämre, orkat sämre, inte kunnat träna och så vidare. Och detta har påverkar mitt humör massor. Men jag är definitivt på bättringsvägen och jag hoppas att kunna vinka adjö till den här envisa förkylningen ännu denna vecka.
TOPPAR ↑
• Nyår. Det var ju faktiskt nyår denna vecka så jag kan ju inte lämna bort det från den här listan. Men desto mer tänkte jag inte skriva om det, eftersom jag gjort det redan. Mitt nyårs-inlägg kan ni läsa här.
• Julmiddag. Jag, Nina och Iia hade tänkt gå på middag tillsammans innan julen som en julklapp till varandra. Men den middagen sköts sedan fram till mellandagarna och ägde slutligen rum efter nyår. Men lika så bra det. Vi åt på Sandro i Kallio och det var verkligen länge sedan jag åt där senast. Det var hur gott som helst och alltid lika kul att se mina Helsingforsflickor.
• Kompisdejt. I lördags var jag på min första kompisdejt någonsin, då jag mötte upp Daniela för ett glas vin på Runar här i Helsingfors. Jag hade träffat henne på glöggträffen i december innan, men inte så att vi hade umgåtts eller pratat jättemycket. Men det var verkligen en supertrevlig kväll! Vi hade massor att prata om och timmarna bara flög iväg. Ett glas vin räckte helt enkelt inte och vi hann även testa på drinkarna dom hade på Runar, som var aningen speciella. Jag kände mig riktigt badass när jag vågade ta en drink som hade ris (!) som en ingrediens, medan Daniela tog en med mascarpone (färskost). Båda var verkligen supergoda och hela kvällen var toppen: sällskapet, stället och drinkarna. Jag känner på mig att det inte var sista gången jag och Daniela träffas!
• VM-guld. Natten till söndag vann Finlands U-20 lag i ishockey VM-guld genom att besegra USA i finalen. Eftersom mästerskapet spelades i Kanada så sändes matchen 03 finsk tid. Henkkas väckarklocka ringde strax före tre, och han steg upp och lade på matchen på TV:n, medan jag somnade om. Jag vaknade av mig själv 05:27 och märkte att Henkka inte ännu hade kommit tillbaka i sängen och steg upp och gick till vardagsrummet. Då var det exakt en minut kvar av sista perioden och Finland hade just gjort segermålet - snacka om perfekt timing. Jag kröp ner bredvid Henkka under filten på soffan och fick alltså live bevittna när dom vann!
Hoppas ni alla får en trevlig vecka <3
Till dig som har som nyårsmål att börja träna
Idag är det den sjätte dagen på det nya året. Det betyder att det är många som är inne på den sjätte dagen av ett nytt, hälsosammare liv. Ett liv där man kanske skall prioritera sig själv mer, vara snällare mot sig själv, bli bättre på något, utvecklas, lära sig nya saker, få nya vanor, sluta med dåliga vanor, äta hälsosammare - eller kanske börja träna mer.
Till er som har som nyårsmål att ändra kosten eller börja träna mer - det här inlägget är till er.
Det som många strävar efter med sina nyårsmål när det kommer till kost och träning, är att skapa en livsstil och få träningen till en rutin: en sak som faktiskt är lättare sagt än gjort, eftersom det kräver både vilja och självdisciplin att göra en livsstilsförändring. Och det är just det här; den egna uppoffringen och den mentala biten, som ofta är den svåraste delen av att lyckas med sitt mål. För träning och kost i sig är inte svårt alls.
Ändå fokuseras det allt för mycket på kalorier, dieter och invecklade scheman när man pratar om tränings- och hälsorelaterade träningsmål och media ger ofta bilden av nyckeln till hälsosammare vanor är något väldigt avancerat. Jag kan bli så otroligt trött på och provocerad av att den här tiden på året läsa tidningsrubrikerna som lovar otroliga resultat med de märkligaste metoderna: så går du ner 10 kg på 5 veckor med nya trenddieten, få bort de extra kilona med nya X-metoden, testa nya trendträningen - förbränner mer än en timme löpning. Och så vidare. Dessa fokuserar exakt på det som man inte borde sätta så mycket fokus på, ifall man vill göra en livsstilsförändring.
Men ändå är det väldigt många som går på dessa quick-fix metoder. För vi människor tenderar ju att vara lata, så när vi kan hålla en färdig plan i vår hand där, med färdiga instruktioner där någon säger åt oss att gör du så här så når du dina mål - så tror vi på det. Eller vi vill tro i alla fall, och det vet ju tidningarna. Samma sak när det utlovas snabba resultat: jess, jag behöver bara hålla på i 8 veckor, det är ju en jättekort tid, det klarar jag nog, tänker säkert många, utan att tänka på vad som händer efter de 8 veckorna.
Jag tänkte ge några exempel på rubriker som figurerar på tidningarna just nu och förklara varför jag tycker de suger:
"Rasa i vikt med nya X-metoden"
Det skrivs ständigt om nya, effektiva dieter som skall få kilona att rasa, musklerna att växa och kroppen att må bra. Tidningarna vill ofta få oss att tro att just den här är den metoden som får en att lyckas. Dieterna kan gå ut på att man skall skippa något i din kost (t.ex. mjölk eller kött), bara äta under vissa tidpunkter och låta bli att äta andra (t.ex. 5:2, 16:8) eller ersätta måltider helt eller delvis med juicer/bars. I värsta fall kan det handla om att begränsa kosten till bara några få livsmedel - och till exempel äta bara kålsoppa, ägg eller banan varje dag.
Men grundtanken med de olika dieterna är nästan alltid den samma: du skall göra dig av med mer kalorier än du får i dig och på så sätt gå ner i vikt. Ofta hittar tidningarna bara på nya namn för i princip samma dieter, eller så görs det minimala förändringar från någon annan diet. Sedan att de olika dieterna kan ha andra hälsofördelar än viktnedgång är en annan sak. Men pratar vi viktnedgång så fungerar dieterna enligt samma princip.
Viktigaste om man vill göra en förändring i kosten på längre sikt är att man hittar ett sätt att äta som fungerar för en själv, som man själv mår bra av och som man kan följa i mer än 8 veckor.
"Gå ner 10 kg på 5 veckor med vårt nya, supereffektiva kost- och träningsupplägg"
En annan sak som tidningarna lockar med är att gå ner snabbt i vikt. Att gå ner jättesnabbt i vikt är ingenting man skall syssla med om man vill undvika att kroppen skall ta skada och inte om man vill att kilona skall komma tillbaka igen lika snabbt som man blev av med dem. Kroppen är inte gjord för att gå ner i vikt i en väldigt snabb takt och det är allt annat än hälsosamt och kan påverka ämnesomsättningen och kroppen negativt på många sätt - för att inte tala om psyket. Jag är ingen dietist eller kostexpert, men detta är något jag tyvärr lärt mig genom personliga erfarenheter.
Om man är överviktig och behöver gå ner i vikt (obs. normalviktiga behöver inte gå ner i vikt överhuvudtaget) så behöver man ge det tid. Och så behöver man komma ihåg att det ibland inte räcker med tid eller vilja heller. Det finns så många faktorer som påverkar viktuppgång/nedgång och det finns de som har svårt att gå ner i vikt på grund av personliga orsaker som sjukdom, hormoner, gener etc och som inte går ner i vikt hur noggrant de än följer ett program. Döm därför aldrig någon som är överviktig som lat eller ohälsosam!!
"Här är nya träningsmetoden som ger maximala resultat"
En annan sak som ofta syns på löpsedlarna är nya träningsmetoder som förbränner si och så mycket kalorier och är si och så effektiva. Det skrivs också om i hurudana tidsintervaller man skall variera hög puls och vila optimalt för att man skall göra sig av med mest möjliga kalorier under sitt träningspass.
Då behöver man komma ihåg att vare sig målet är att gå ner i vikt, skapa en hälsosammare livsstil, må bättre eller what so ever, så kommer man få ut mest av sin träning på sikt om man gör något som man orkar och vill hålla på med en längre tid framöver, alltså få till en rutin - oavsett om det är att lyfta vikter eller springa, eller något helt annat. Det lönar sig att göra det som känns enkelt för en själv och inte börja med invecklade HIIT-serier bara för att det står i en tidning att det är effektivt. För den träning som ger bäst resultat är den som faktiskt blir av.
Hemmaträning är bra om man vill träna, men inte har möjlighet eller tid att träna på gym.
"Skippa bomullen - ta din träning till nästa nivå med de nya, funktionella träningskläderna"
Det här med träningskläder alltså... Så ofta skrivs det också om vilka material, märken och modeller man skall och inte skall träna i och media kan också få oss att tro att vi behöver fem par olika skor för att kunna utföra olika träningsformer. För att inte tala om sociala medier där det kryllar av oskrivna regler om hur man bör se ut på gymmet.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: om nya träningskläder är det enda som håller din träningsmotivation uppe kommer det bli både ett dyrt och ett ohållbart intresse att träna, för att du kommer måste köpa nya träningskläder väldigt ofta. Se över din träningsmotivation i så fall.
Huvudsaken är väl ändå att träningskläderna är bekväma och fyller sin funktion? Att man klarar av att utföra den träning/rörelser man har tänkt utföra iklädd just de kläderna. Om dedessutom är snygga är bara ett (stort) plus.
"Maxa träningen med högintensiva tabata-intervaller följt av effektiva supersets - och glöm inte att få i dig minst 15 g proteiner direkt efter träningen"
Ofta när man läser en tidning som handlar om träning, eller surfar på nätet för att söka information eller motivation inom träning så kan man lätt bli mera förvirrad än belyst. Faran är att träningsreglerna- och pekpinnarna till sist blir allt för många och för invecklade, så träningen plötsligt inte alls lockar mer utan bara känns invecklad och omöjlig att genomföra.
För en sak som är säkert och om det är något ni skall minnas från det här långa och aningen flummiga inlägget, så är det att ifall man tränar för att må bra och kunna ta till vara träningens främsta hälsofördelar, så behöver träningen inte vara invecklad. Annat är det förstås om man är elitidrottare eller har särskilda, noggrant utsatta mål med sin träning. Men det har kanske inte de flesta som har som nyårsmål att börja träna över huvud taget eller att få in mera träning i sin vardag.
Här listar jag några saker som man till exempel inte behöver tänka på eller göra för att man skall kunna börja träna om man har det som nyårsmål:
- Man måste inte ha tillgång till ett gym
- Man måste inte veta skillnaden på anaerob och aerob träning
- Man behöver inte ha koll på sin maxpuls
- Man måste inte hålla koll på fördelningen av makronutrienter i sin kost
- Man behöver inte veta det optimala antal sets- och reps för olika övningar
- Man behöver inte veta skillnad på reps och set överhuvudtaget
- Man måste inte kombinera styrka- och kondition
- Man måste inte ha märkeskläder
- Man behöver inte äga en foamroller och helst använda den varje dag
- Man behöver inte ha 6 par olika skor för gymträning, gruppträning, konditionsträning, långdistanslöpning, intervaller och promenader
- Man måste inte göra burpees, chins eller pistol-squats
- Man måste inte göra matlådor eller alltid ha en proteinbar i väskan
- Man måste inte ta proteintillskott, aminosyror, fettförbrännare eller vitamintillskott
- Man måste inte få i sig mat inom 20 minuter efter sitt träningspass
- Man måste inte veta sin kilometerhastighet när man springer ett långpass
- Man måste inte ha koll på vad man maxar i squats, bänkpress eller någon annan övning
- Man måste inte äga ett gummiband, hantlar, handskar eller en matta
- Och så vidare
... Alla dessa punkter kan säkert underlätta träningen på flera sätt men är inte på något sätt avgörande för att man skall kunna träna eller inte. Speciellt inte till en början. Sen när det mycket väl hända att när man blir mera intresserad och insatt så kommer man nästan obemärkt att lära sig mer om träning och utvecklas själv - och plötsligt kanske man älskar burpees.
Jag vill ännu tillägga att jag absolut tycker att man skall våga testa, pröva, lyckas och misslyckas med nya saker - men var alltid snäll åt dig själv.
Lycka till med era träningsmål! <3
---
Ps. Lade ni märke till min nya header? Vad tycker ni? Toppen eller Floppen?
Så firade jag det nya året
I mitt förra inlägg skrev jag att det skulle vara mitt sista inlägg från 2018 och att mina inlägg därefter skulle fokusera på 2019 och nutiden. Men det stämmer inte riktigt. Jag tänkte nämligen ännu dela med mig av hur jag spenderade de sista timmarna av året 2018.
Det var nu femte året i rad som vi firade nyår med samma gäng. Ett gäng vänner som jag lärt känna via Henkka. Vi träffas annars inte allt för ofta så det är alltid lika kul när vi väl ses på nyår. I år var vi hos Jessica i Kallio och hade en riktigt mysig middag då vi åt och drack gott. Vi skålade in det nya året på balkongen med nedräkning och champagne. Så många raketer såg man inte genom snöstormen detta år, men det blev nytt år ändå.
Efter tolvslaget for vi iväg till en annan nyårsfest och var där några timmar innan vi promenerade hem. På nyårsdagen var jag och Henkka på brunch till Kiila och resten av dagen gick mest åt Netflix. En riktigt bra nyårshelg <3
Här är tre bilder från nyårsafton:
På den sista bilden ser ni mitt och Henkkas (mest Henkkas) hyllade mästerverk: en chokladcheesecake med twix (och grädde som har smält). Den är utan gelatin och mycket enkel att göra. Och den smakade himlen. Definitivt en ny favorit som man alltid kan ta till när man skall bjuda på något.
----
Förresten har jag inte alls någon nyårs-feeling ännu. Jag brukar alltid ha en liten känsla av nystart den här tiden på året, men nej, inget alls. Nu känns det som vilken grå torsdag i oktober som helst, bortsett från vädret. Så där en gnutta överdrivet. Men jag tror det beror på min ihållande förkylning, min ofrivilliga träningspaus och att jag känner att jag inte alls har hunnit stanna upp och fundera, planera eller inspireras till något alls.
Men idag köpte jag en ny kalender och ett nytt anteckningsblock - så i helg skall jag ta mig tiden och förhoppningsvis kunna hitta någon sorts motivation till... allt.
Några favoriter från 2018
I mitt senaste inlägg så visade jag vilka av mina bilder som hade fått mest likes på Instagram under förra året. Nu tänkte jag komplettera den listan med att visa upp några av mina egna favoritbilder från Instagram, som inte fick tillräckligt mycket likes för att platsa på listan, men som ändå också summerar året som var och ger en liten inblick i vad jag sysslade med.
Jag har också funderat mycket på att göra en ordentlig årsresumé eller liknande, men ändå inte riktigt kunnat bestämma i vilken utsträckning. Så jag tror bestämt att detta inlägg tillsammans med föregående inlägg får sätta punkt för 2018 - och så siktar jag på 2019 här framöver.
Här är några av mina favoritbilder från min Instagram, samt några av höjdpunkterna från år 2018:
30.3.2018: Friday well spent, Selma City Spa, Stockholm
Under påsken for jag och Henkka iväg på en förlängd weekend till Stockholm. Där tog vi bland annat det första utomhusdoppet för året (i en uppvärmd pool på hotellets tak), åt gott, gick mycket och shoppade lite. Här har jag skrivit ett inlägg om resan.
4.5.2018: Weekend-mode: on
Alternativ bildtext: JAG HAR ÄNTLIGEN FÅTT MENS!
Den här bilden är ju i sig inte alls speciell, men den har ett symboliskt värde och jag var så glad den här dagen som jag publicerade bilden. Min mens hade kommit tillbaka på naturlig väg och en stor sten hade fallit från mitt hjärta. Ungefär en månad innan detta hade jag skrivit ett inlägg om min (icke-existerande) mens, som ännu är ett av bloggens mest lästa inlägg. Det kan ni läsa här.
10.5.2018: A nice place to spend a day off at. #nofilterneeded, Ådön
I början av maj 2018 var det redan underbart sommarväder. I samband med en ledig dag åkte jag hem till Österbotten för en långhelg och spenderade mycket tid vid sommarstugan. Pappa och Emil vågade sig på ett dopp i havet och solnedgången var magisk.
19.5.2018: Tiden blir sämre för varje halvmara jag springer, men vad gör väl det när man har detta sällskap och så här bra feelis efteråt. #hcr2018
Här hade jag och Nina just kommit i mål på Helsinki City run 2018. Det var mitt livs tredje halvmara och om det blir ett fjärde nästa år är jag ännu inte helt säker på, det beror nog lite på tjejen bredvid mig på bilden ovan. Men en sak är säker, springer jag i år skall jag träna ordentligt och börja i tid så jag kan springa i närheten av min rekordtid 1:53. Det betyder att jag behöver bestämma mig snart, alltså.
17.6.2018: Sisters <3, Löyly
I början av sommaren hade vi en sisters-weekend i Helsingfors, då vår lillasyster kom ner och hälsade på mig och min storasyster. Vi brunchade, gick på stan, lagade mat och njöt av den varma sommarnatten på Löylys terass. Jag har världens finaste syskon.
18.7.2018: Sommarkvällar ✨
Den här bilden är från när vi firade min kompis Sandras möhippa en varm sommardag i juli. Det var en jättekul helg och vi hann göra massa roligt. Om ni skall ordna en möhippa i Vasa i år och behöver inspiration på aktiviteter kan ni läsa mitt möhippe-inlägg här.
25.7.2018: första semesterdagen får godkänt, Fäboda, Jakobstad/Pietarsaari
Den här bilden summerar sommaren 2018 ganska bra: mest blå himmel och strandväder. Jag hade två veckors semester då jag åkte upp till Österbotten. Under de veckorna hann jag bland annat med Jakobs Dagar, beach-häng och bröllop (och en inflammerad visdomstand, men den detaljen behöver inte gå till historieböckerna).
6.8.2018: Han var nog nöjdare än det ser ut
Jag vet att Christoffer och Sandras bröllop redan var med i 10-topp-listan, men den här bilden vill jag ändå ha med också här. Fina minnen!
26.8.2018: Fake-reading in a hotel bed, Swissotel Tallinn
Den tredje och sista utomlandsvistelsen 2018 gjorde vi i slutet av augusti till Tallinn. Vi var där en helg och bodde på vårt favorithotell i Tallinn: Swissotel (rekommenderar!). Precis som under våra andra Tallinn-resor vi gjort under åren så gick helgen mest ut på att äta god mat och bara ta det riktigt lugnt. Och typ låtsas läsa böcker med en turban på huvudet.
1.10.2018: Welcome October
Med den här bilden gillar jag mycket: solen, höstkänslan, träningskläderna etc. Här hade jag just börjat på mitt nya träningsprogram som skulle få mig till en styrketränings-lover. Kommer absolut att fortsätta med det nu i vår.
13.10.2018: Sky full of lights
Jag och min syster Sandra besökte Borgbackens ljuskarneval i höst. Bilden har ingen djupare historia, men jag gillar den.
17.11.2018: Home is where the dark green velvet curtains are
Okej, det här får bli den sista bilden. Under hösten fick vårt vardagsrum en liten makeover i form av nya textiler och ett nytt soffbord. Jag tycker fortfarande det är lika fint och trivs så bra i vår lägenhet. Nästa projekt är sovrummet, men det får bli sen nångång.