Visa alla inlägg skrivna maj 2019
Mensdagen jag missade
Tidigare i veckan firades den internationella mensdagen. Jag förstår att ni som läst min blogg en tid blev besvikna att jag, mensbloggaren själv, inte uppmärksammade det här på bloggen. Men eftersom jag helt enkelt inte hann få upp något inlägg då, så kommer det nu i stället.
För er som inte har någon aning om varför jag kallar mig själv mensbloggaren, så är det för att jag tidigare skrivit en del om just detta ämne. Jag har bland annat delat med mig av hur det är att lida av ofrivilligt utebliven mens. Jag har också skrivit om när jag efter 10 år fick min naturliga mens tillbaka och hur mitt liv och min kropp ändrades efter att jag fått den tillbaka. Ingen av er blir därför säkert förvånad när jag nu påstår att jag gärna är med och bidrar till att göra mens mindre tabubelagt.
Att minska tabun kring mens är också en del av tanken med en internationell mensdag. Förutom det så vill man med denna dag också uppmärksamma de utmaningar och problem som mens orsakar för kvinnor runt om i världen. För oss i Finland och andra utvecklade länder så är dessa problem inte så stora, när man sätter perspektiv på det. Ja visst kan det väl kännas lite jobbigt när mensen skall komma just då man är på väg på semester, eller när man skulle vilja sexa till det med sin dejt, eller när man tillsammans med sina vänner skall ut till sommarstugan som saknar rinnande vatten.
Men vi kan köpa mensskydd i butiken eller bensinstationen. Vi klagar kanske lite över att mensskydd ens kostar - varför skall vi betala för något som vi inte köper frivilligt? Men vi har ändå tillgång till dem. Det har inte alla.
Vi har också tillgång till toaletter och rent vatten. Vi klagar kanske lite när det inte fanns en papperskorg i toaletten - vart har dom tänkt att man skall slänga sin använda tampong? Men vi har ändå tillgång till en toalett. Det har inte alla.
Vi kan prata öppet om mens. Vi klagar kanske lite att det ännu kan kännas lite äckligt med mens, speciellt bland det manliga könet - hur kan man tycka att världens naturligaste sak är äckligt? Men vi kan ändå prata om det och blir inte utstötta om vi gör det. Det kan inte alla.
Vi kan gå till en gynekolog om det är något som är fel. Vi klagar kanske lite på att det bara fanns lediga tider till den manliga gynekologen - varför är det alltid så lång väntetid till favoritgynekologen? Men vi får sällan infektioner p.g.a dåliga hygieniska förhållanden och om det är något som är fel så har vi någonstans att gå och hjälp att få. Det har inte alla.
Vi kan också gå i skola, få de jobb vi vill och utöva de sporter vi vill - fast vi har mens. Det kan faktiskt inte alla, än idag. 2019. Det tycker jag ändå är bra att påminna sig själv om. Som med så mycket annat, så har vi det ändå ganska jävligt bra.
Bild: Pixabay.
24 timmar i Stockholm: showcast och mycket god mat
Som jag skrev i mitt förra inlägg så åkte jag och Daniela iväg till Stockholm i lördags. Vi anlände till Stockholm på eftermiddagen och gick genast och checkade in på hotellet. Vårt hotell hade verkligen ett toppenläge och var överlag fräscht, så även om själva rummet var litet som en båthytt (no joke alltså) så fick det godkänt.
Det första vi gjorde efter att vi hade dumpat våra saker på rummet var att gå och äta en sen lunch till Supper Gården - ett ställe som Daniela hade kollat in redan före och som jag också direkt kände att jag ville besöka när hon visade det till mig. Temat på den restaurangen var sydamerikansk tapas, och det var verkligen så fint och mysigt ställe! Maten var till största delen också riktigt bra.
Sen blev det småningom dags för resans höjdpunkt: Alice & Biancas showcast i Globen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig och innan showcasten var jag mest - nyfiken. När vi kom dit, 8 minuter före showen skulle börja, var det sjukt långa köer och det bara kryllade av sjukt snygga och välklädda människor. Så där att jag för en sekund bestämde mig för att sälja hela min garderob och köpa nya kläder. Ångrade mig sen.
Men men. Vad tyckte jag om showcasten då? Ja alltså, jag blev positivt överraskad. Det var underhållande från början till slut och även om vissa av skämten och diskussionerna kändes lite uttjatade, så var allt verkligen satsat, proffsigt och snyggt gjort. Showcastens höjdpunkt var, som ni som är aktiva på Instagram säkert inte har kunnat missa, när Alice & Bianca framförde låten Kärleksvisan tillsammans. Nej men alltså det var sjukt. Det var så otroligt berörande, och jag var inte den enda i publiken som inte kunde hålla tillbaka tårarna. Alltså inte ens när jag live hörde Lana Del Rey sjunga love, med Henkka som höll om mig, blev jag lika berörd. Det ni.
Jag kan inte annat än lyfta på hatten åt både Alice och Bianca. Alice, som trots sin scenskräck var hur bra och verkade hur självsäker som helst. Bianca, som är så proffsig att man typ undrar om hon har gjort något annat än underhållit ett fullsatt Globen förr. Men framför allt hur de bildar en så bra duo tillsammans. Gästartisterna som uppträdde; Victor Leksell, Molly Sanden och Benjamin Ingrosso & Felix Sandman var också jättebra och fungerade perfekt som stämningshöjare.
Jag är helt enkelt väldigt glad att jag var där.
Jag fotade faktiskt inte mycket alls under Showcasten, men här är två foton: ett innan den började och ett strax innan den slutade.
Efter Showcasten så for vi raka vägen till restaurangen dit vi hade bokat bord redan tidigare i veckan: Calle P. Där var vi inte de enda influencersena, om man säger som så (skämt). Men det visade sig i alla fall åter igen vara ett riktigt bra val av restaurang, för både stället var trevligt och maten var god.
Och efter en på alla sätt lyckad dag så var det väldigt skönt att krypa ner i vår minisäng i vårt minirum.
Men ännu var det inte slut på det trevliga. Efter att ha blivit lite smått besvikna att vårt hotell inte serverar hotell-frukost (vilket hotell gör ens så??), så fick vi börja vår morgon på söndag med att gå ner till lobbyn och äta smörgåsar, som fanns att köpas i hotellets lobby. I stället satsade vi på att gå och äta en god lunch - som verkligen visade sig vara god också (!!). Jag älskar ju Caesar sallad och den här som vi åt på Cafe Pascal var bland dom bästa jag ätit. Allt med den var bra, liksom. Rekommenderar varmt Cafe Pascal om ni är i Stockholm.
Så summa summarum blev det 24 väldigt lyckade timmar i Stockholm med ett ytterst bra sällskap! 
Och det bra flytet slutade inte där heller! Efter att jag hade kommit hem till Helsingfors, varit och röstat, varit och handlat samt pussat på Henkka - så fick jag reda på att jag vunnit liggboxen som Karolina lottade ut på sin blogg!!! Alltså, jag vinner aldrig något. Aldrig. Jag blev så glad! Och kan man liksom vinna något trevligare och bättre än en liggbox?
Ja, typ VM i ishockey kanske. Och det vann ju faktiskt Finland igår. Grattis till dem, så fint gjort verkligen!
Men jag vann en liggbox.
Från Agrabah till Stockholm
Detta inlägg tänkte jag börja med att skriva om den senaste filmen jag såg på bio; nämligen den nya Disney-filmen Aladdin. Filmen är alltså en nyinspelning av den tecknade filmen som utkom 1992 och i onsdags var jag och Henkka och se på den.
Här skulle det ju passa bra att skriva något om att jag och Henkka tyckte att vi borde gå på mera dejter också in i veckan och inte bara på helgerna, och att vi därför var och såg den. Men så romantiskt är inte detta fall. Det var nämligen så att vi hade fått biobiljetter till julklapp, som vi förra veckan insåg att skulle gå ut 22.5, det vill säga i onsdags. Så efter att vi hade kollat biografernas utbud så bestämde vi oss för att gå och kolla premiären av Aladdin i 3D.
Vi hade inte jättehöga förväntningar innan. Men alltså, jag skulle typ kunna gå och se den igen, så bra var den. Jag vet inte om det var den extrema nostalgin som kröp fram (älskade Aladdin-filmen som liten!), den otroligt vackra miljön, musiken - eller något annat som fick mig att storgilla filmen. Men något var det.
Jag tycker alltid att det är lite riskabelt att göra om klassiska Disney-filmer. För många av oss som har växt upp med de tecknade filmerna har så djupt inrotat i oss hur filmen skall vara, hur karaktärerna skall se ut och vilken stämning man skall ha när man kollar filmen. Jag tyckte till exempel inte att nyinspelningen av Skönheten och odjuret, som kom för ett par år sedan, alls levde upp till mina förväntningar.
Men det gjorde Aladdin. Aladdin såg exakt ut så som 6-åriga Caroline skulle ha tänkt att en mänsklig Aladdin såg ut. Samma sak med Jasmine, Jafar och Sultanen. Will Smith kändes kanske inte som rätt skådis för att spela anden, men man blev snabbt van och då kändes det självklart. Handlingen var också det den skulle vara och det kom inga större överraskningar eller besvikelser.
Filmens handling i sig är ju inget mästerverk, det är ju ändå en familjefilm. Men den var underhållande. Rolig att se. Bra helt enkelt. Och här är till och med Henkka, som annars inte alls gillar musikaler, av samma åsikt. Jag rekommenderar verkligen alla som vill uppleva lite 90-tals nostalgi att gå och se på den! Helst i 3D, det höjde verkligen filmen ytterligare.
Bild: Pixabay
Men nu över till något helt annat, som rubriken på detta inlägg också antyder. I morgon har det äntligen blivit dags för Stockholmsresan som jag och Daniela planerat nu i en månads tid. Det skall bli hur kul som helst och jag ser både fram emot Showcasten vi skall på på lördag kväll, men också att få umgås mera med Daniela, strosa runt i Stockholm och kanske dricka vin på någon trevlig uteservering. Ber till vädergudarna att vi skulle få ens lite sol. Tänker inte ta med ett paraply. Nej. Nu inser jag dock att klockan är 21:34 och jag verkligen borde ta tag i packandet (vill int, kan int, orkar int).
Sist jag var i Stockholm var i mars förra året. Hoppas att vi inte behöver se några isblock denna gång.
Sommarväder, finbesök och spännande projekt
Jag tänkte jag skulle visa er lite bilder från helgen, som till stor del spenderades med mina vänner Sarah och Victoria här i Helsingfors.
Jag och Sarah mötte upp Viccan vid tågstationen på fredagen, och for sedan via butiken till Sarahs. Vi gjorde det vi brukar vara bäst på: pratade och åt lite smått och gott. 
På lördagen vaknade jag redan före 8 och sprang iväg till domkyrkan. Nej, nu är det inte så att jag plötsligt gått och blivit jättereligiös och börjat spendera mina lördagsmornar vid kyrkan. Jag var där och trapptränade. Har aldrig gjort detta tidigare, men insåg snabbt att det var ett superbra upplägg som jag definitivt skall börja göra oftare. Från oss till domkyrkan är det lite över 2 km. Jag springer dit, trapptränar i 20-25 minuter, och springer sedan tillbaka. Ett bra och effektivt pass som bara tar 45 minuter.
Nå men, efter att jag ätit frukost mötte jag upp Sarah och Viccan igen. Vi tog Alepa-cyklarna och började vår dag ute i det fina vädret. Det var verkligen så varmt och skönt hela dagen och vi hann besöka Löyly, cykla runt vid Brunnsparken, äta pokebowls på Eat Poke (rekommenderar!), sitta i Sinebrychoff-parken och cykla lite mera.
På kvällen var vi hos oss, lagade mat och drack rosévinssangria (alltså det var seriöst den bästa jag har gjort och nu har jag det perfekta receptet på både röd- och rosévinssangria). Och vet ni, om det är något jag är stolt över, så är det definitivt mina färdigheter i att blanda god sangria. Nåja, ni är säkert måttligt imponerade av den meriten. Vi avslutade ännu kvällen på en uteservering mitt i stan, innan vi gick hem igen och kollade slutet av Eurovisionen. Så glad över att ha dessa två i mitt liv alltså.
På söndagen vinkade jag hejdå till Sarah och Viccan och åkte sedan iväg för att träffa Corinne. Vi har en väldigt kul grej på gång och vi satt ute i trädgården hos Corinne och planerade inför det. Jag vet att sånt här kan vara lite irriterande för er som läser, men snart kan jag berätta mera - så håll ut mina vänner! Förutom det så hann vi även diskutera massa annat och äta gott. Jag blev verkligen förälskad i ärtpeston som Corinne lagade. Så god! På Corinnes blogg kan ni förresten hitta massor med goda recept! Lönar sig att kolla in.
Avslutar med en bild på Eirastranden, tagen från Löyly.
Möten, vänner och morsdag
Jag brukar ju inte skriva renodlade helgsammanfattningar så ofta, men idag tänkte jag faktiskt göra det. Förra helgen rymde faktiskt en hel del program och den spenderades som omväxling i Österbotten.
Jag åkte till Vasa direkt efter jobbet i fredags. Väl framme i Vasa började vi med att åka till restaurang Bacchus, där vi från Niord hade middag tillsammans med SSHV:s styrelse. Det var en mycket lyckad middag. Alina hämtade mig sedan från middagen och vi for iväg till hennes & Daniels, där jag skulle övernatta. Fick se deras nya hem (som var så mysigt!) och umgås med min fina vän. Vi drack vin och pratade i mååånga timmar, innan vi sedan tog natten.
Har ingen bild på Alina, men i stället får ni en bild på hennes supergulliga hund Molly.
Det blev en rätt så tidig väckning, eftersom jag skulle in till stan igen på möte på lördag morgon. Men vi hann äta en god grötfrukost (som ni kan se ovan) och sen körde Alina mig till stan. Efter mötet och tillhörande lunch, vinkade jag hejdå till mina kollegor på Niord och for iväg och träffa Viccan. Henne hade jag inte heller sett på allt för länge. Vi fikade på Sweet Wasa, och diskussionerna var tydligen så intensiva att jag inte heller här kom ihåg att ta en bild. Jag är bara så icke-bloggare ibland.
Sen hoppade jag på den lyckliga bussen (Onnibus) till Pedersöre, som var nästa stop på min Österbotten-turné. Det första jag gjorde när jag kom hem var att knyta på mig löparskorna. Efter en hel dag av sittande (möte, café och buss), kändes det bra att komma iväg ut på en springrunda. Eller ja, före jag for iväg kändes det bra i alla fall. För vet ni vad? Det var nog de tyngsta 6 kilometrarna mina ben någonsin löpt. Det gick så trögt och min andning var i klass med någon som håller på storkna.
Det är det här som är så svårt för mig när jag har haft ett längre uppehåll från löpningen: jag hoppas typ att jag skall kunna börja på samma nivå där jag slutade, det vill säga i detta fall där jag tränade för ett halvmara. Innerst inne så förstår jag att det inte går, men jag vill ändå tro att det skall gå lätt och kännas bra att springa. Men det gör det inte, i alla fall inte i lördags. Men jag tror, och vet, också det är det här som är den mest kritiska fasen för att komma igång med löpträningen ordentligt. Endera kan jag sluta för att det suger, eller så kan jag fortsätta för att jag vet att det kommer att bli bättre och jag kommer att njuta av det om en tid igen. Det är bara att bita ihop.
Resten av kvällen låg jag i alla fall på soffan och kollade på hockey med familjen.
På söndagen var det morsdag. Vi steg som vanligt upp lite tidigare och överraskade mamma med frukost på sängen. Eller ja, någon överraskning var det ju inte, eftersom vi gör det varje år. Men mamma blev förstås ändå lika glad som hon alltid brukar bli. Vi firade dagen med att vara och äta morsdagslunch till Mustakari i Kokkola. Vädret var verkligen brutalt i söndags, men maten och sällskapet var toppklass.
Jag och min lillasyster.
Innan jag for iväg till tåget hann jag vara till Fitness gym på ett rumppass. Jag tränar nästan alltid rumpa då jag tränar på Fitness, eftersom dom har både trappmaskin (bäst för uppvärmning till rumpträning!) och annars alla maskiner som jag behöver. Dessutom är det aldrig så fullt med folk, att allt är upptaget, vilket är ett stort plus. Och med en mörbultad rumpa satte jag sedan mig på tåget och åkte iväg hem igen.
Efter den här helgen känner jag glädje och... tacksamhet. Tacksam för min familj, för mina vänner och för att jag får vara frisk. Det må låta lite klyschigt, men det är ju faktiskt saker man så lätt tar för givet, fastän det för många inte alls är självklart. Jag är också så glad att jag kan konstatera att jag just nu befinner mig i en sådant fas mentalt, som jag för några månader sedan bara kunde längta efter.
Om utseende, smink och annat ytligt
Det har skrivits om smink, skönhet och kvinnors strävan efter att vara vackra i den finlandssvenska bloggvärlden. Peppe Öhman tar i sitt inlägg måste alla kvinnor vara vackra upp hur det ställs krav på kvinnors utseende, eftersom utseende är något som kommenteras och premieras. Daniela skriver i sitt inlägg inte den tjejen om hur hon inte är den som orkar eller vill sätta så mycket tid och energi på sitt utseende.
Jag tycker att det här är ett väldigt intressant ämne tänkte jag spinna vidare på ämnet och reflektera kring hur jag själv ser på smink, utseendefixering och strävan efter att vara vacker. Jag vill inte på något sätt förminska problematiken kring pressen på kvinnors utseende, men jag vill lyfta fram ett kanske lite annat perspektiv på detta.
Först kan jag ju börja med att konstatera att jag nog i många fall bryr mig om mitt utseende, det gör jag. Men det är inget jag sätter massor med tid och energi på. Jag har aldrig testat microblading, spraytan, fillers, lösnaglar (de skulle sitta kvar högst en halv dag) eller något annat som känns mera avancerat. Jag har under perioder i mitt liv haft både löshår och lösögonfransar - men den biten där jag satsar mest på mitt utseende är nog genom smink.
Jag har sminkat mig sedan högstadiet. När jag började sminka mig som yngre tonåring tänkte jag nog inte ens så mycket på varför jag sminkade mig, utan gjorde väl det mest för att jag kände mig lite mer vuxen när jag hade smink. Och så gjorde ju alla andra det (högstadiefilosofi: gör som alla andra så blir det bra). Men jag var inte speciellt intresserad av smink på den här tiden, och min dagliga rutin bestod av mascara och rouge, typ.
Sedan det har mitt intresse för smink/skönhet växt, och idag är smink en del av min vardag. Trots det, så är jag verkligen inte den som alltid går omkring tiptop fixad, det vet nog de flesta som känner mig. Jag brukar säga att jag har tre sminkpersonligheter:
Den fösta är osminkade jag. Jag går ofta och gärna omkring osminkad när jag är hemma, på gymmet eller till exempel skall in till stan på något ärende, eller och träffa vänner.
Den andra är jobbsminkade jag. En vanlig vardag sätter jag kanske 5-10 minuter på smink, som består av foundation, concealer, mascara och ögonbrynspenna. Jag har ett sådant jobb, dit jag sminkar mig varje dag. Ingen har förstås tvingat mig att göra det (och de facto har vi ett väligt ”ledigt” kontor), men när jag går till jobbet så har jag alltså oftast både lite smink och andra kläder än jag har hemma. Det passar sig liksom inte att komma in i mina rosa mjuksibyxor och smutsigt hår varje dag om vi säger som så.
Den tredje är festsminkade jag. För när det är någon fest, hör ni; då går jag all in med primer, foundation, puder, rouge, solpuder, contour, ögonskuggor i olika nyanser, ögonbryn, läppstift, setting spray osv. Jag tycker verkligen att det är så roligt att sminka mig och ifall vi är på väg någonstans en lördagkväll till exempel, kan jag på morgonen utbrista åt Henkka: jess, idag får jag sminka mig! Helt enkelt för att jag tycker det är roligt. Lite som en form av konst. Jag tycker till och med att det är så kul med smink att jag förutom att sminka mig själv också ofta har sminkat mina vänner och systrar, typ innan någon fest. Mitt största, roligaste och mest nervösa sminkuppdrag hade jag förra sommaren då jag fick sminka min kompis Sandra på hennes bröllop.
Förutom att jag tycker det är kul med smink, så får smink mig vid många tillfällen att känna mig snyggare. Det tänker jag inte på något sätt förneka. Men absolut inte alltid. Har jag bestämt att jag har en dålig utseendedag (d.v.s. en dag då jag känner mig ful och fel) så kan inget smink eller inga lösögonfransar i världen rädda det. Jag kan liksom känna mig snyggast i världen osminkad och jag kan känna mig fulast i världen med den grymmaste festsminkningen.
En sak som har påverkat mitt sminkande ganska mycket den senaste tiden är min problemhy. Jag kan ärligt säga att jag gärna skulle skippa t.ex. foundation och concealer i min vardagliga sminkrutin, om min hy skulle vara bra. Men när den inte är det, så känns det faktiskt bra att kunna ta till lite smink för att dölja det värsta. Och det tänker jag inte ha dåligt samvete över att jag tycker.
För det må vara fucked up med alla skönhetsideal och ständiga strävan efter att vara vacker och få bekräftelse och allt det. Men det som är minst lika fucked up är när vi (speciellt kvinnor) börjar sätta pekpinnar åt varandra om hur vi skall och inte skall göra med eller tänka om våra utseenden. Jag har ju ofta den tråkiga var och en med sitt-attityder till olika fenomen, men när det kommer till utseende så har jag det rakt igenom.
För vad någon annan vill göra med sitt utseende tycker jag helt enkelt inte någon annan behöver bry sig om. Det är ingenting som direkt påverkar någon annan. Smink, tatueringar, hårfärg, smycken och kläder vi bär är något av de få saker vi kan påverka på vår egen kropp och vårt eget utseende. Det är något vi själva kan kontrollera och bestämma över och då tycker jag helt enkelt inte att någon annan har rätt att kommentera vad någon annan borde, eller inte borde, göra med sitt utseende.
Jag tycker liksom inte att man på något sätt skall behöva känna sig sämre för att man sminkar sig, är intresserad av skönhet eller sätter ner mycket tid och pengar på diverse skönhetsbehandlingar. Jag måste erkänna att jag blev smått provocerad av att bläddra i kommentarsfältet på Peppes inlägg. Det var många som hade varit snabba med att kommentera att de minsann inte sminkar sig eller bryr sig om sitt utseende (vilket det i sig inte är något fel med alls!). Men lite som att man på något sätt skulle vara lite bättre om man inte sminkar sig och vågar stå emot samhällets påtryckningar om att vi borde sminka oss för att bli bekräftade.
Jag tycker heller inte att smink direkt skall associeras till ytlighet/och eller osäkerhet. Många, kanske speciellt kanske den äldre generationen, är ofta snabba med att direkt dra paralleller mellan mycker smink och osäkerhet. Ojoj, hon måste ha dåligt självkänsla när hon har så där mycket smink på sig. Eh nä? Hur mycket eller lite smink någon bär, kan kanske, men behöver inte alls säga något om personens självkänsla. 
Jag vill avsluta med att poängtera att samtidigt som jag tycker att det här är ett väldigt intressant ämne som på många sätt nog är problematiskt, så blir jag lite smått ledsen när jag analyserar allt det här. För som jag lite var in på redan, så känns det här långt som ett fenomen där vi kvinnor ställer oss på olika sidor. Män skiter i smink och lösnaglar. Det gör de. De bryr sig inte om vad du har för märke på din foundation och de lägger troligtvis inte märke till vem som har mest glow på festen (de tror troligtvis att den personen är mest svettig). Så jag tror faktiskt det ganska långt är vi kvinnor som har åsikter om vår eget och andras skönhetsrutiner och sminkande och –inte sminkande. Och det sista vi kvinnor behöver är något som vi trycker ner varandra med.
Så låt bara den som vill sminka sig göra det, och respektera också att vissa låter bli.
Min träning våren 2019
Nu har jag tränat regelbundet i över en månads tid, sedan mitt ofrivilliga, flera månader långa träningsuppehåll i början av året. Och oj vad jag njuter av det. Av att kunna ta i ordentligt, utan att det gör ont någonstans eller på annat sätt känns dåligt.
Jag skall inte ljuga, jag kände absolut inte bara eufori och glädje den där måndagen för 5 veckor sen när jag satte min fot på gymmet efter en så lång paus. Det var tungt, jag kände mig svag, och träningskläderna satt lite tightare än de brukade. Jag som brukar ha bra självförtroende på gymmet kände mig plötsligt malplacerad, osäker och ja – dålig helt enkelt. Är det inte lustigt ändå hur psyket fungerar? Jag menar, det är ju inte som att så mycket skulle ha ändrat på bara några månader, att jag helt plötsligt skulle ha tappat all min muskelstyrka eller jag skulle ha glömt allt jag någonsin lärt mig om träning. Ändå kändes det så. Till råga på allt fick jag träningsvärk från en annan planet efter de första träningarna (nej, jag kunde förstås inte börja lugnt), så jag kunde inte gå normalt (överdriver inte ens nu) på ett par dagar efter.
Så jag fick kämpa några veckor innan mitt självförtroende och den riktiga träningsglädjen och motivationen kom tillbaka. Men här kan jag igen bara konstatera att det stämmer ganska bra, det som jag har skrivit också tidigare om 2 veckors-regeln. Två veckor. Det brukar det ungefär ta för mig innan jag blir motiverad att träna igen efter en längre paus. Det är kanske bra för dig som läser också att komma ihåg om du har planerat att komma igång med träningen: det kommer troligtvis inte att kännas fantastiskt bra efter den första, andra eller tredje träningen. Ge det lite tid.
Okej men, hur tränar jag då i vår?
Träning skall vara roligt. Det har alltid varit ett av de främsta motiven till att jag tränar. Jag skulle aldrig orka träna så mycket som jag gör om jag skulle tycka att det är suger och det alltid skulle ta emot att gå till gymmet. Men nu är det slut på det roliga.
Nå nej, förstås inte. Men i vår kommer jag faktiskt att träna lite mera prestationsinriktat än jag gjort på en tid. I vår tänker jag liksom Inte bara göra det som känns bra och som jag känner för just då, som jag ganska mycket har gjort de senaste åren. Utan jag tänker följa ett lite noggrannare planerat träningsschema, som kräver att jag går lite mera utanför min comfort zone och också gör pass som inte alltid känns så lockande. För nu vill jag bli lite snabbare, lite uthålligare och lite starkare. Och det kommer förstås också att kräva lite mer av mig och jag kommer att behöva träna lite hårdare, lite bättre och lite annorlunda än vad jag gjort. Det kommer även att kräva mer planering. Men vet ni vad? Just detta känns i denna stund väldigt motiverande och roligt. Jag vill utmana mig själv lite, och känna att jag utvecklas.
I vår kommer jag framför allt att satsa på löpningen igen. Jag kommer att löpträna regelbundet, utan att ha något lopp som mål (känns så skönt att kunna träna prestationsinriktat, men helt utan press och stress). Jag kommer speciellt att fokusera på att bli snabbare. Det betyder mycket långa intervaller (urk), fartlekar och trappträning, men också snabbare, kortare länkar. Mina långpass kommer inte vara längre än 10 km, till en början i alla fall. Har som mål att få in 2-3 löpträningar varje vecka och ett konkret mål jag har är att springa 10 km på 50 minuter innan min födelsedag (15.7).
Igår var jag faktiskt och sprang för första gången sedan september förra året. Jag kan säga att det piskade snöslask i ansiktet och gick allmänt väldigt trögt (hade inget med vädret att göra, skulle nog ha gått lika trögt i solsken också). Men framåt kom jag och det blev en 40-minuters länk som mätte 6 km. Jag var nöjd med det.
Var så trött efter min löprunda så jag var tvungen att sätta mig ner på trappan och vila en stund innan jag gick in.
Men jag kommer även att fortsätta styrketräna i vår. För mig brukar det väldigt ofta vara antingen eller: jag styrketränar – eller löptränar. Men nu tänkte jag alltså kombinera dessa, men minska på antalet styrkepass och anpassa och planera dem så att de stöder löpträningen – och vice versa. Jag har tänkt bygga upp styrketräningen så att jag i veckan gör ett pass med fokus på övre kroppen och två med fokus på nedre kroppen, varav den ena är en HIIT/PLYO-aktig. Med det passet vill jag öka min explosivitet och spänst med bland annat hoppövningar, kroppsviktsövningar och pulsvariationer.
Jag har inte på det sättet några konkreta mål med styrketräningen (ännu), men ett mål i nuläget är att bli starkare i bålen. Och fortsätta bygga lite rumpa. Jaaaaa, jag tycker absolut det är ok med snyggträning, så länge man mår bra av det.
En annan sak jag verkligen kommer att vara noggrann med i vår är att få in ett ordentligt stretching/avslappnings-pass i veckan. Märker hur jag blivit så otroligt styv, vilket är till min nackdel både i vardagen, när jag springer och på gymmet. Så nu skall här stretchas!
Hur ser din träning ut i vår?
Jag är tillbaka!
Nu har det gått två veckor sedan jag bloggade sist. Men vet ni vad? Mitt bloggsug börjar sakta men säkert komma tillbaka. Jag märker att jag inspireras på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare under vintern och våren. Jag liksom suger in bloggidéer från omgivningen igen. Precis som bladen på träden, så har min kreativitet börjat blomma. Ojojoj, nu blev det lite väl poetiskt.
I detta inlägg så tänkte jag berätta lite om vad som har hänt under de senaste två veckorna. Förstår ju att det kan kännas konstigt för mina trogna läsare att inte alls har koll på vad jag sysslat med, så här efter min lilla bloggpaus (jag skojar). Men i stället för att skriva ett traditionellt först gjorde vi det här, och sedan for vi hit och så åt vi det där-inlägg, så tänkte jag göra en inlägget i punktform och lista 30 saker som hänt under de senaste två veckorna.
- Jag har tillbringat den långa påskhelgen hemma hos mamma och pappa i Österbotten.
- Jag har ätit en underbart god, traditionell påskmiddag med hela kärnfamiljen + respektive. Vi var hela 9 stycken runt bordet i år! Blev även den årliga portionen av memma till dessert.
- Jag har gymmat på mitt favoritgym, Fitness Club i Jakobstad, tillsammans med mina systrar. Och Henkka. Men han fick inte vara med på bild.
- Jag har firat min kompis Amandas examen och samtidigt fått umgås med mina vänner, som jag ser allt för sällan.
- Jag har druckit årets första glas rosévin.
- Jag har, än en gång, förundrat mig över min kropp och mina hormoner. Min hy är så dålig och jag tror aldrig jag har haft så mycket finnar som jag har nu. Och dom ploppar verkligen upp överallt. Mitt humör är ibland också ungefär lika ostabilt som sommarvädret i Finland i juni.
- Jag har kommit fram till att jag kanske, eventuellt, någon gång i mitt liv ändå vill ha en hund. Familjens Ollie var den sötaste jag sett.
- Jag har konstaterat att en sak jag skulle ägna mer tid åt, ifall jag skulle ha mer tid, är smink. Säg vad ni vill, men det är ju så kul med smink.
- Jag har sträck-kollat Quicksand, Störst av allt. Ni vet? Svenska Netflix-serien som har varit väldigt hypad. Och jag lovar, jag vill inte vara någon kärring mot strömmen, men jag tyckte den var "bara" bra. Inte liksom super-mega-OMG-det-bästa-som-har-hänt-bra. Men en söndag efter en trevlig lördagskväll med lite väl många vinglas och en shot tequila (oh yes), så var det inte svårt att kolla igenom serien på en dag. Den var bra, alltså.
- Jag har köpt en jumpsuit. Har sökt så länge efter en jumpsuit med långa ben och både prövat i butik och beställt hem flera stycken, men ingen har passat eller varit sådan som jag har velat ha. Men i H&M i Jakobstad hittade jag en som jag verkligen gillade - så det blev ett köp. Hade på mig den på Mandis examensfest.
- Jag har jobbat. Ganska mycket.
- Jag har bokat en weekend-resa tillsammans med Daniela! Vi skall till Stockholm och bland annat se på Alice & Biancas showcast i globen. Om någon skulle ha sagt till mig då jag och Daniela träffades första gången på bloggträffen i december, att vi kommer åka på en weekend-resa tillsammans inom ett halvt år, skulle jag nog inte ha trott på det. Men oj vad jag är glad att det blev så!
- Jag har varit på dejt med min kille/sambo/pojkvän/älskling/jäbä/kärlek. Whatever name, han är bäst. Vi åt denna gång på Roster, som är både en restaurang och bar, helt invid salutorget. Maten var riktigt bra, men inte på något sätt utsökt. Betjäningen var så där. Guldborden var trevliga. Vinet var gott.
- Jag har (än en gång) konstaterat att jag är sämst på att ta hand om mina kläder. Alltså de ligger alltid i en hög på en stol eller bredvid sängen. Jag bara kan inte vika in dem i skåpet eller föra dem i tvättkorgen efter att jag använt dem. Nej, jag kan inte.
- Jag har lyssnat på typ det roligaste podd-avsnittet någonsin. Lyssnar sporadiskt på Rebecca Stellas och Vanessas podd och tycker ibland den är lite too much. Dock måste jag nog säga att avsnittet ”När Stellz, Vanz och Bibbz delade en man" var något av det roligaste jag hört på länge. Skrattade högt. Och då gillar jag inte ens kiss och bajs-humor egentligen.
- Jag har varit och kollat på p-12-hockey tillsammans med han på bilden ovan. Min lillebror Emil hade turnering i Esbo och jag och Henkka var nog de enda i hela hallen som hejade på Hermes (min lillebrors lag). Men tydligen hejade vi bra för de vann den matchen med 5-1. Ja ja, utan tvekan vår förtjänst.
- Jag har varit löjligt lycklig över att den månatliga avgiften jag betalar för kollektivtrafiken har sjunkit från 106€ till 59€/månaden. Vad skall jag göra med alla pengar jag sparar, liksom?
- Jag har tittat på Paradise hotel, den svenska versionen som pågår nu. Jag har sett varje avsnitt som kommit ut. Gillar det löjligt mycket.
- Jag har ätit sushi med Sarah. Första gången jag åt sushi på säkert 2 månader. Måste vara rekord. Vi åt på sushibar + wine på Fredriksgatan och jag tycker fortfarande de har den bästa sushin i Helsingfors.
- Jag har bestämt att jag skall börja springa igen. Känner mig riktigt taggad. Men också lite otaggad, jag lär ju inte ha mitt livs bästa kondition när jag börjar, så att säga.
- Jag har varit och representerat på min första mässa någonsin! Jag och min kollega var och representerade Kavli på Food for Media-mässan här i Helsingfors förra veckan. Det var hur kul som helst.
- Jag har spenderat en fredag kväll hemma hos Jennifer tillsammans med henne och Daniela. Det var något extra trevligt över den här kvällen alltså, och det enda negativa var att klockan gick för snabbt. Maten var god (Jennifer hade gjort getostsallad och till efterrätt chokladfondue), vinet var gott, sangrian läskande, diskussionerna intressanta, samtalsämnena många och det blev mycket skratt! Så trevligt.
- Jag har gått 948 steg en dag. På en hel dag alltså. Jepp, det var den (sön)dagen vi sträck-kollade Störst av allt. Men några dagar efter gick jag 15 152, så det jämnade ut sig lite i alla fall. Jo, tycker det är väldigt intressant med stegräknare.
- Jag har kommit fram till att jag gillar mycket av klädtrenderna just nu och när jag gick en dag på Stockmann så skulle jag ha kunnat köpa hur mycket som helst. Mest gillar jag det sportiga, lite ful-fina, tuffa. Och så neon-trenden - of course.
- Jag har varit på brunch med Nina och Iia. Jag är så glad att dessa tjejer bor i samma stad som mig, så vi kan umgås regelbundet. Vi brunchade i söndags på restaurang Sunn, mitt i centrum av Helsingfors. Maten var ok och stället helt mysigt, men sällskapet var absolut det bästa med den brunchen.
- Jag har börjat ett nytt träningsprogram och träningsupplägg. Mer om det i ett annat inlägg!
- Jag har kommit till det skedet då jag måste förnya typ alla mina skönhetsprodukter/smink. Varför händer det alltid att allt tar slut på samma gång? Min ansiktsrengöring, sminkborttagningsmedel, nattkräm + min foundation, rouge, concealer och min maskara är slut nu. Plus att jag skulle behöva massa nya sminkborstar. Ja, dit far halva lönen.
- Jag har morgontränat tillsammans med Corinne. Så bra ändå att ha bestämt träningsträff med en kompis, för jag kan ärligt säga att jag denna gång skulle ha lämnat kvar i sängen, om jag inte vetat att Corinne väntar på mig. Och glad är jag för det så här i efterhand. Vi var på ett svettigt kettlebell-pass följt av grötfrukost och prat. Perfekt start på en tisdag!
- Jag har varit på första maj-brunch hos Sarah & Tuukka. Fick både träffa gamla och nya bekanta - och äta gott. Sen for vi även en stund till Kaisaniemi-parken och njöt av vädret.
- Jag har insett hur mycket finare naturen är när det är lite grönt.
Så. Nu har ni koll igen.
Vi hörs!