Visa alla inlägg skrivna oktober 2021
Därför har bloggen varit tom
De senaste veckorna har jag fått mig en rejäl påminnelse om varför bloggen stod tom så länge tidigare i år: jag har ju ganska mycket på gång i min vardag, om man säger som så. Jag hade det då och jag har det nu.
Men jag skall inte klaga, jag är mycket glad över mitt jobb, min utbildning och mina PT-kunder som jag har får planera och dra träningar åt. Jag är också tacksam att jag efter en längre tid av hälsoproblem (största delen av 2019 och ännu en del 2020) har fått vara relativt frisk detta år och därför också kunnat satsa mer på min egen träning. Det mår jag bra av. Men med många tidskrävande projekt på gång behöver jag inte vara rädd för att alla bra Netflix-serier skall ta slut för att jag har så mycket fritid - utan det känns snarare som att mitt liv de senaste veckorna varit ett enda långt schema med tider att passa och saker att få gjort. Därför har också bloggen varit tom.
De flesta som känner mig vet att jag har otroligt svårt att göra saker halvdant. Det skall vara exakt och inget ditåt. Jag kommer ihåg när jag sprang på jobbintervjuer för ett par år sedan. När jag fick frågan vad som är mina styrkor/bästa egenskaper svarade jag ofta att jag är noggrann och organiserad. Och ja, det stämmer att jag är noggrann och organiserad. Men ibland känner jag att det inte alls är min styrka och bästa egenskap, utan tvärtom min svaghet och sämsta egenskap. Varför? Jo för att det hänger mycket ihop med prestation och automatiskt höjer kraven jag har på allt jag gör; instruktioner måste följas till punkt och pricka, minsta lilla detalj skall beaktas och vara genomtänkt och jag vill känna att jag har full koll på allt jag har på gång både nu och i framtiden.
Detta leder förstås till att jag sätter ner mycket tid och omsorg på alla saker jag tar mig an. Och i stället för att bara stressa över att jag har massor av saker jag borde hinna göra, så stressar jag dessutom över att jag måste hinna göra alla dessa saker korrekt och bra (med mina egna mått mätt). Ibland kan jag tycka att det skulle vara skönt att genuint kunna nöja sig med mindre och inte fokusera så mycket på att allt skall göras på ett visst sätt och att resultatet ska bli perfekt. Men då finns ju risken att jag gör någon annan besviken, inte får önskad respons på det jag gör eller helt enkelt misslyckas - och det är ju det värsta som kan hända (nä det är inte, men ni fattar). Som typ att ropa ut att jag skall börja blogga igen för att sedan inte uppdatera på flera veckor. Fail. Haha.
Nåja, det här som skulle bli en liten hälsning med en förklaring om varför bloggen stått tom några veckor och att jag har mycket annat på gång just nu blev plötsligt värsta personlighetsanalysen. Det jag egentligen vill säga är att jag kommer försöka att uppdatera här lite nu och då, men ni skall inte förvänta er många uppdateringar i veckan. Och ja, jag vet att ingen förutom prestationsprinsessan i mig ens hade förväntat sig det... därför säger jag det högt så hon också hör. 
Någon annan som känner igen sig i det jag skrev? Eller är du helt tvärtom?
Jag har varit på bröllop!
Det har varit tyst här under en veckas tid, men let me tell you att det har sina orsaker. Början av förra veckan var i princip ett enda långt minutschema med deadlines på jobbet, möten, planering av träningsprogram, träning med kunder osv. Sen hade jag två heldagar med utbildning torsdag och fredag och där emellan skulle jag packa och fixa allt klart till helgen (ja, blir typ stressad av att skriva det här). På lördag var det nämligen dags för höstens höjdpunkt: Daniela & Nikos bröllop!
Vi hoppade i bilen så tidigt vi bara orkade på lördag morgon och styrde kosan mot Vasa. Som tur fick vi checka in på hotellet redan när vi kom fram en 1-tiden och kunde ställa oss i ordning där. Stressen från veckan var som bortblåst och vi mötte upp Jennifer & Niklas och åkte iväg mot Korsholms kyrka. Fin kyrka, fin vigsel, fint par, fin musik, fin stämning, fin klänning, fint väder - ja allt var så otroligt vackert och stämningsfullt!
Sen for vi iväg mot Åminne där festen skulle hållas. Det kändes helt overkligt och så otroligt roligt att kunna gå på ett bröllop igen efter nästan två år av pandemi. Det var också ett väldigt, väldigt fint, kärleksfullt och välordnat bröllop! Så bra stämning, god mat, fin lokal, roliga programpunkter och vackra tal. Grät ju inte bara en gång, om man säger som så. Nej men huhhu, jag är nog så glad att Daniela kom in i mitt liv och att jag fick vara en del av deras stora dag! 
Vi dansade ännu in på småtimmarna innan det var dags att åka tillbaka till hotellet. En helt klart väldigt lyckad dag/kväll/natt som man kommer att minnas länge (och kan ju erkänna att jag också blev lite inspirerad att börja planera vårt bröllop, även om det inte är helt aktuellt ännu hehehe). Vi hörs!