Lucka 11: Min pojkvän gästbloggar
Jag är mycket stolt över att kunna presentera lucka nummer 11, som är ett blogginlägg skrivet av min pojkvän. Det var inte bara så där det här skedde, utan det krävdes lite övertalning. Men när jag sa att han inte behöver skriva om hur jag är som flickvän eller vårt förhållande ur hans synvinkel, utan att han får skriva om precis vad han vill, så gick han med på att ställa upp. Det kom därför inte som någon överraskning att hans inlägg handlar om fotboll.
Men när jag läste inlägget, insåg jag ändå snabbt att det inte alls handlar bara om fotboll, utan om gemenskap, grupptillhörighet - och hans största passion (efter mej). Jag har alltid tyckt att det är viktigt att vi har våra gemensamma intressen som att resa, äta god mat och så vidare. Men lika viktigt tycker jag också det är att vi kan ha våra egna intressen och våra egna andrum. För hans del fotboll/sport och för min del t.ex. bloggen - och att man stöder och respekterar den andra.
Här kommer Henriks inlägg:
" Jag har aldrig varit någon stor vän av att producera text; jag uttrycker mej ganska kort och koncist och kan tycka att skriva t.ex. en uppsats är det jobbigaste som finns. Caroline vet också detta, så det kom som en liten överraskning (läs: chock) då hon föreslog att jag skulle gästblogga på hennes blogg. Jag trodde först att det var ett skämt, men här sitter jag och knäpper in ord på hennes blogg. För att jag skulle gå med på detta bad jag dock att jag får fritt välja ett ämne. Så nu får ni (ifall ni inte redan har rullat på ögonen och tryckt på back-knappen) njuta av det första (och troligtvis sista) fotbollsinlägget på Carolines blogg!
Jag har alltid varit intresserad av sport och följt med olika grenar sedan länge. Fast jag naturligtvis håller på Finland i sportsammanhang finns det dock ett lag som jag känner lite extra för. Jag har varit en passionerad Juventus-anhängare i ca 15 år. Att jag håller på ett fotbollslag från Turin, Italien, som jag aldrig besökt i mitt liv och som jag aldrig haft någon annan koppling till heller, kan låta konstigt. Valet gjordes faktiskt på skolgården i lågstadiet. De flesta i min klass (de som var intresserade av fotboll, that is) höll på Real Madrid. Eftersom jag tyckte att det var lite tråkigt att alla skulle heja på samma lag ville jag välja ett annat lag. Valet föll på Juventus, en annan storklubb under den tidsperioden och en stor rival till just Real Madrid.
Många av de som följt med fotboll och mer specifikt Champions league (Europas största klubbtävling) kanske tänker att det där var nog det dummaste valet nånsin. Juventus har ju faktiskt förlorat 3 Champions league finaler under tiden jag hållit på klubben. Den första mot Milan år 2003, som slutade med att en 10-årig Henrik sprang till sitt rum och grät under täcket. Det senaste år 2017, mot just Real Madrid, var inte långt ifrån det heller.
Även om lagvalet gjorts åtminstone till en del av slump, har jag som Juventus-anhängare märkt att laget på något sätt passar min finska mentalitet. Förrän de senaste åren har laget alltid slått från underläge jämfört med andra europeiska storklubbar, likt Finland i t.ex. ishockey eller friidrott. Under tiden som jag varit Juventus-anhängare har jag också fått bli besviken flera gånger, och, till viss del, lärt mig att förvänta mig att någonting skiter sej. Låter väl ganska finskt, va?
Det som jag dock insett är att hela upplevelsen blir så otroligt mycket starkare och intressantare då man faktiskt bryr sej. Känslan då laget man älskar, efter alla motgångar och hjärtskärande förluster, äntligen vinner är något obeskrivligt fint. Då känns det som att man faktiskt är en av dom, vi är bäst, VI vann.
På tal om att vara en av dom så hamnade jag i somras helt oförväntat i en lite jobbig situation. Under fotbolls VM i Ryssland började det spridas rykten om att Cristiano Ronaldo skulle flytta över till Juventus. Då tänkte jag, som säkert de flesta andra: bullshit, det där händer aldrig, de har bara slut på saker att skriva om. När det då faktiskt hände, var jag helt förvirrad. Hur skall jag känna nu? Som bakgrundsfakta kan nämnas att jag alltså aldrig varit något stort Ronaldo-fan, inte minst på grund av hans mål mot Juventus som Real Madrid-spelare och hans arroganta utstrålning.
Efter att jag accepterat att han faktiskt är en Juventus-spelare har jag börjat se helt nya sidor av honom. Nu kan jag ju inte påstå att jag skulle känna honom på något sätt, men min uppfattning av honom är helt annorlunda nuförtiden. Då jag tidigare såg en egoistisk, arrogant och störande primadonna, ser jag nu en driven, ambitiös och grym lagspelare. Att en människas åsikt kan ändras så radikalt säger väl det mesta om min relation till laget. Bär du våra färger, är du en av oss.
Om någon mot förmodan läst detta inlägg ända till slut, hoppas jag att den väckt nya tankar kring bänkidrott. Även om det för speciellt kvinnor (egen erfarenhet, ingen generalisering) kan kännas som att deras partner bara slösar tid då hen kollar på en betydelselös match där 22 män springer efter en boll, kan det betyda så mycket mer. Att se sitt lag spela och leva för deras vinster och förluster är som vilken hobby som helst, likt att blogga."
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar