Header 4

Möten, vänner och morsdag

Skrivet av Caroline Högnäs 13.05.2019 | 0 Kommentarer

Jag brukar ju inte skriva renodlade helgsammanfattningar så ofta, men idag tänkte jag faktiskt göra det. Förra helgen rymde faktiskt en hel del program och den spenderades som omväxling i Österbotten.

Jag åkte till Vasa direkt efter jobbet i fredags. Väl framme i Vasa började vi med att åka till restaurang Bacchus, där vi från Niord hade middag tillsammans med SSHV:s styrelse. Det var en mycket lyckad middag. Alina hämtade mig sedan från middagen och vi for iväg till hennes & Daniels, där jag skulle övernatta. Fick se deras nya hem (som var så mysigt!) och umgås med min fina vän. Vi drack vin och pratade i mååånga timmar, innan vi sedan tog natten.

Har ingen bild på Alina, men i stället får ni en bild på hennes supergulliga hund Molly. 

osterbottenosterbotten frulle

Det blev en rätt så tidig väckning, eftersom jag skulle in till stan igen på möte på lördag morgon. Men vi hann äta en god grötfrukost (som ni kan se ovan) och sen körde Alina mig till stan. Efter mötet och tillhörande lunch, vinkade jag hejdå till mina kollegor på Niord och for iväg och träffa Viccan. Henne hade jag inte heller sett på allt för länge. Vi fikade på Sweet Wasa, och diskussionerna var tydligen så intensiva att jag inte heller här kom ihåg att ta en bild. Jag är bara så icke-bloggare ibland. 

Sen hoppade jag på den lyckliga bussen (Onnibus) till Pedersöre, som var nästa stop på min Österbotten-turné. Det första jag gjorde när jag kom hem var att knyta på mig löparskorna. Efter en hel dag av sittande (möte, café och buss), kändes det bra att komma iväg ut på en springrunda. Eller ja, före jag for iväg kändes det bra i alla fall. För vet ni vad? Det var nog de tyngsta 6 kilometrarna mina ben någonsin löpt. Det gick så trögt och min andning var i klass med någon som håller på storkna. 

Det är det här som är så svårt för mig när jag har haft ett längre uppehåll från löpningen: jag hoppas typ att jag skall kunna börja på samma nivå där jag slutade, det vill säga i detta fall där jag tränade för ett halvmara. Innerst inne så förstår jag att det inte går, men jag vill ändå tro att det skall gå lätt och kännas bra att springa. Men det gör det inte, i alla fall inte i lördags. Men jag tror, och vet, också det är det här som är den mest kritiska fasen för att komma igång med löpträningen ordentligt. Endera kan jag sluta för att det suger, eller så kan jag fortsätta för att jag vet att det kommer att bli bättre och jag kommer att njuta av det om en tid igen. Det är bara att bita ihop.

Resten av kvällen låg jag i alla fall på soffan och kollade på hockey med familjen. 

På söndagen var det morsdag. Vi steg som vanligt upp lite tidigare och överraskade mamma med frukost på sängen. Eller ja, någon överraskning var det ju inte, eftersom vi gör det varje år. Men mamma blev förstås ändå lika glad som hon alltid brukar bli. Vi firade dagen med att vara och äta morsdagslunch till Mustakari i Kokkola. Vädret var verkligen brutalt i söndags, men maten och sällskapet var toppklass. 

Jag och min lillasyster.osterbotten systerosterbotten mustakari

Innan jag for iväg till tåget hann jag vara till Fitness gym på ett rumppass. Jag tränar nästan alltid rumpa då jag tränar på Fitness, eftersom dom har både trappmaskin (bäst för uppvärmning till rumpträning!) och annars alla maskiner som jag behöver. Dessutom är det aldrig så fullt med folk, att allt är upptaget, vilket är ett stort plus. Och med en mörbultad rumpa satte jag sedan mig på tåget och åkte iväg hem igen.
osterbotten blommor

Efter den här helgen känner jag glädje och... tacksamhet. Tacksam för min familj, för mina vänner och för att jag får vara frisk. Det må låta lite klyschigt, men det är ju faktiskt saker man så lätt tar för givet, fastän det för många inte alls är självklart. Jag är också så glad att jag kan konstatera att jag just nu befinner mig i en sådant fas mentalt, som jag för några månader sedan bara kunde längta efter.

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar