På tal om vecka 42

Skrivet av Caroline Högnäs 14.10.2019 | 0 Kommentarer

Alltså jag kom på att min blogg är lite mera som en podcast. Ett inlägg i veckan, nästan alltid på söndag eller måndag. Kikar man in här någon annan gång under veckan har det inte hänt så mycket. Men sen när det väl kommer ett inlägg - då blir man riktigt taggad och vet att något riktigt trevligt väntar. He he.

På tal om Podcast. Jag och Corinne har haft vår Podcast nu i ganska exakt 4 månader. Tänk det! En sak jag har tänkt på är hur stor skillnad det faktiskt är på att blogga och podda. När jag skriver ett inlägg här kan jag läsa igenom det fast 20 gånger, ta bort, ändra, radera, formulera om, sätta till och så vidare. När man spelar in en podcast så säger man ganska långt det första som kommer upp i ens huvud. För hur väl förberedd man än är, så kommer ju en konversation alltid med några överraskningar, där man omöjligt kan ha tänkt ut på förhand vad man skall säga. Och det är ju bra, annars skulle det ju bli hemskt tråkigt att lyssna på.

Sen går det ju förstås att klippa bort om man nu råkar säga något riktigt tokigt. Men om man formulerar sig lite märkligt eller inte riktigt får uttryckt sig så som man önskat, så får man mest leva med det efteråt. Nu har det lyckligtvis inte hänt några större misstag för oss ännu och vi har typ bara fått positiv feedback på vår podcast, vilket ju är mycket roligt. Men så där bara som en tanke, som jag inte riktigt tänkte på innan jag började podda. Jag märker också att ju mer jag analyserar våra avsnitt, desto mer kommer jag på att jag skulle vilja ändra/spela om något jag säger. Därför är det bäst för mig att inte lyssna så noggrant, haha. Men det är väl lite det här som är charmen med Podcasts också, att det inte alltid behöver vara så perfekt. 

På tal om perfekt. Låt mig berätta om helgen som gick. Ja, det var faktiskt en av de bästa helgerna på länge! Och nu tänker ni säkert att jag har gjorde något jättespännande, träffade massa vänner och var ut och promenerade i det krispiga höstvädret. Men nej, förra helgen var nog en av de mest ineffektiva på länge, men det var precis vad jag behövde. Jag och Henkka for hem till mina föräldrar i Österbotten på fredag efter jobbet och var där hela helgen. Vad vi gjorde? Sov 10 timmar per natt, såg på serier, åt, kollade fotboll på TV, var och tittade på min lillebrors ishockeymatch och myste. Ja, och så var vi faktiskt och tränade ett pass också. 

Trött, men lycklig.

På tal om att träna. Det är ju något jag inte har kunnat göra alls så mycket som jag skulle ha önskat nu under sommaren och hösten, p.g.a. min hälsa, som bråkat en hel del. Jag tänker inte gå desto mera in på det, eftersom allt är mycket oklart och ingen riktigt vet vad mina diffusa symptom har berott på. Men en sak jag bara kan konstatera är hur otroligt lycklig jag blir av att kunna träna. Varje pass jag gör får mig att känna mig så glad, trots att jag efter denna långa paus inte alls är i min bästa form och fortfarande känner mig riktigt svag. Jag hoppas innerligt på en friskare senhöst och vinter för min del, för jag är så taggad på att satsa på träningen.

På tal om att satsa. Eller satsa och satsa, detta är ju nog mera en hobby för mig om jag skall vara helt ärlig. Men i alla fall: jag har nu ett företag! Med poddsamarbeten och andra små projekt jag har på gång nu, så var det absolut enklaste för mig att bli lättföretagare. Så nu är jag det då. Så nu är det bara att kontakta mig om ni behöver hjälp med marknadsföringstexter, bloggtexter, översättningar eller annat trevligt.  

På tal om trevligt. Nu skall jag och Henkka kolla på Paradise Hotel. Mycket trevligt. Har jag sagt att det programmet är lite av min guilty pleasure? Det är ju verkligen ett program där man kan stänga av hjärnverksamheten för en stund - perfekt så här en måndag kväll. Dock behöver jag väl också nämna att jag tog min guilty pleasure till en helt ny nivå när jag började lyssna på Paradise Hotel-podden förra veckan också. Men det behöver vi inte gå in mera på. 

Ha det så bra!